Nekromanti Varför megakorporationer är bättre än klaner

[Rickard]

Varför tycker jag megakorporationerna i Mutant Chronicles bättre än klanerna i Vampire the Masquarade?

Vi kan se vad båda bidrar med:
× Igenkännbarhet. Är någon från en viss sak är det lätt att skapa sig en bild om den personen.
× Slitningar. A ogillar B som gjort något mot C etc.
× Stämning. Det är lätt att skapa en attityd genom att hänvisa till fraktionerna.

Så vad är skillnaden? Skillnaden är att slitningarna i Mutant Chronicles är över rollpersonernas huvuden medan i Vampire är det mer påtagligt. För påtagligt. I MC är rollpersonerna en obetydlig del av korporationen och kan komma undan med att röra sig i andra distrikt medan i VtM ÄR rollpersonen klanen (lite överdrivet). Klanindelningen begränsar för mycket, både i hur rollpersonen får agera men också i hur spelledaren får sätta upp sina scenarion ... enligt mig.

/Han som tycker det är skillnad på bra och mindre bra spelvärldsdesign

 

[Anders Gabrielsson]

Mja...

Jag tycker båda typerna av tillhörigheter - dem man kan välja och dem man inte alls kan påverka - är intressanta, men riktigt intressant blir det först när de ställs mot varandra. För man över det till verkligheten kan man dra paralleller med nation/etnicitet - det ena kan man (i viss mån välja), det andra inte. Vad händer när de ställs i konflikt mot varandra? Vilken lojalitet väger tyngst?

I rollspelssammanhang får man oftast automatiskt en extra dimension av att rollpersonerna förväntas vara lojala mot varandra.

 

[krank]

Jag vill nog säga att jag tycker att megakorporationerna är lite sämre. Klanerna ger mig väldigt mycket mer att ta på, väldigt mycket mer att faktiskt bygga äventyr av. och framför allt en massa som jag som spelare kan använda mig av för att komma underfund med vem min rollperson är.

Att tillhöra Imperial säger inte så jättemycket. Därför är det bra att MC också har mindre grupper, till exempel Imperials klaner eller Bauhaus släkter, som ligger närmare.

Som Imperialmedborgare kan min rollperson dels ha åsikter om de andra korporationerna, dels om de andra klanerna.

Som, säg, Toreador kan min rollperson inte riktigt undvika att ha en åsikt dels om sabbat/camarillakonflikten, dels om de andra klanerna.

Skillnaden är att i MC känns det som att de lagt mer fokus på det som ligger längre bort från rollpersonerna. Vilket då gör att dem emotionella kopplingen blir svagare, det blir inte lika omedelbara åsikter jag tvingas ha.



Sedan tycker jag inte att rollpersonen är klanen i Vampire. Tvärtom tycker jag att rollpersonen tvingas förhålla sig till klanen. Vilket jag tycker är något bra - agerar min Brujah i enlighet med fördomarna mot Brujahs eller emot dem? Eller på något helt annat sätt? Vad tycker hen om andra brujahs överhuvudtaget?



För mig är de begränsningar Vampire sätter upp av en typ som snarare ökar min kreativitet, framför allt som spelare men också som SL.