mitt problem med Eon (OT)
Eftersom kritiken mot Eons regelsystem är ensidig och dessutom börjar bli tjatig, så tänkte jag försöka framföra lite nya synvinkar på spelet. Närmare bestämt varför jag inte spelar spelet, trots att jag faktiskt gillar det.
Min erfarenhet av Eon är att det är för detaljerat, regelmässigt. Samtidigt tycker jag att just detajnivån är spelets styrka. Jag ser det faktiskt som spelsystemets "koncept", om man kan säga så.
Saken är bara den att det fungerar bättre i teorin än i praktiken. Situationerna på våra faktiska spelmöten var ganska komplexa med mycket undantag och specialfall. Dessutom envisades jag med att faktist använda alla "frivilliga regler". Resultatet blev en detaljerad simulation av händelseförlopp (nu pratar menar jag främst om strider) som tog så pass lång tid och gick så pass långsamt att det blev både tröttsamt och att spelmomentet (reglerna) körde över inlevelse-momentet och själva berättar-momentet i spelet.
Felet, om man nu kan säga så, var givetvis att jag valde att använda alla regler, alla gånger. Jag är mycket medveten om att rådet från både officiellt håll och från spelare är att inte alltid (aldrig?) använda de avancerade reglerna. Frågan är då varför jag ändå ville använda alla regler.
Ett möjligt svar kan vara att jag faktiskt tyckte att reglerna var så pass bra att det vore synd att inte använda dem fullt ut. Inga regler är alltså "frivilliga" i mina ögon, precis som alla regler givetvis är underkastade spelledarens domslut. (Regler är trots allt bara ett redskap för att skapa spänning, konsekvens i spelvärlden, och för att föra handlingen framåt.)
Min poäng är att om man plockar bort alla avancerade regler och moment i regelsystemet så förlorar systemet det som är dess främsta styrka. Alltså dess detaljnivå och dess konstruktion, åtminstone i mina ögon. Ett Eon-light-system känns faktiskt inte lika bra (i teorin - men kanske i praktiken) - då skulle jag lika gärna kunnat fortsätta med DoD. Om detaljnivån alltså inte varit betydligt högre än i DoD så hade jag kanske aldrig ens bytt spel från början!
Att jag sedermera övergav Eon som favoritspel (för att aldrig mer spela det, skulle jag tro) var dels spelets modul-uppbyggnad. Alltså att det är kontruerat så att man ska behöva en hel rad moduler för att kunna använda reglerna fullt ut. Man skulle givetvis kunna fylla i luckorna själv men det kändes inte speciellt givande eller meningsfullt eftersom Eon har ett så pass genomtänkt och detaljerat spelsystem. Så jag väntade helt enkelt på nästa modul, och nästa modul, och så vidare tills jag helt enkelt tröttnade. (Jag vet inte om jag fortfarande tycker att spelet är fullt spelbart. Jag skulle nog behöva åtminstone en modul om odöda innan spelet skulle kännas fullt komplett för mig personligen.)
Det avgörande för min del blev att jag upptäckte independent-rollspelet Västmark. Med sitt förhållandevis enkla - men flexibla - regelsystem kändes det betydligt mer användbart än Eon (i praktiken). Samtidigt var konstruktionen minst lika välgjord som Eons regler. (Inte så förvånande kanske då spelen har delvis samma upphovsman, vad jag förstår.) Enkelheten och den låga detaljnivån tillät också att grundreglerna var så gott som helt kompletta och användbara, i motsats till Eon. Istället för att vänta tills Eon blev ett komplett rollspel övergav jag alltså det helt till slut när jag fann ett alternativ.
Som en avslutning tänkte jag bara nämna att både Eon och Västmark varit viktiga influenser för mitt eget spelsystem (som för övrigt är ännu enklare och ännu mindre detaljerat än Västmark). Antagligen fungerade Eon som ett avskräckande exempel medan Västmark visade hur man kunde göra ett bra regelsystem utan att det är vare sig omfattande eller detaljerat.
/Baldyr, fd Eon-spelare