Nekromanti Varför old school D&D med kumpaner rockar!

[God45]

Jag blev uppmanad till att skapa en tråd om varför old school D&D och BRP fantasy pch liknande rockar. (Jag tänker på innan 1:ed men ni som vill skriva om AD&D är också välkomna )

Det rockar för att:

- Du vill aktivt undvika att använda reglerna. Om du hamnar i en ärlig fight istället för att släppa en vagnfull med olja på trollet och kasta facklor så är du eller dina vänner döda. En ärlig fight när du har 7 hitpoints på level 3 och din rustning är skit? Hell no.

- Gm:en kommer hitta på skit. Det finns inga regler för att simma. Nej jag vill inte se din hemmabryggda lista över modifiers beroende på salt mängd, vad i helvetet är fel på dig? Så Gm:en hittar på något vid bordet. Och nästa gång, ifall det var bra och ni kommer ihåg det, så använd det igen.

- Det finns ingen balans! Ingen! Tjuvarna suger ibland, fightern suger ibland och magikern suger ibland. Det viktigaste att tänka på är att "Klasser" kanske finns men rullar magikern bättre än dig så dör du. För du har, som sagt, 7 HP.

-Allt är slumpat! Slumpade listor för vapen, stats, hårfärg, mutationer! Allt är slumpat!

-Farliga monster du inte vill slås mot! Nästan all xp kommer från skatter, nästan ingen xp kommer från att döda saker. Så du dödar bara folk för att få skatter och bara om du måste. Du vill inte slåss mot draken, du vill bara ha hans guld.

-Girighet! Ni är inga hjältar som Lancelot och Roland, ni är Connan eller Elric! Antihjältar som är här för guld, magi, skatter, bitches och mer skatter! Sno de där grejerna, ta droger, döda dina vänner och dumpa deras kroppar i grottor och slut avtal med demoner! Erövra england, örfila Kung Arthur, dyrka Hastur och stjäl laservapen från Carcosa!

Det kan finnas människor vars själ inte sjunger vid tanken på att gå ner i ett grottsystem fyllt med magiska monster och ta sig därifrån rik som ett troll med hjälp av list, stål, tro och kanske lite magi. Men jag är inte en av de människorna och jag vet inte vad som är fel på dem

Varför älskar/hatar du old school fantasy rollspelande? och det är bäst att peta på svarsfältet med en 10 fot lång stav innan du svarar ifall det finns en fälla där

 

[Storuggla]

Du tog upp de viktigaste anledningarna, så jag kan inte riktigt säga mer än så. Jag får väl klämma till med "Snabbt". Gamla spel är skitsnabba eftersom de skit i balansen och regler för allt, så man hinner med så mycket mer och slipper "Men vänta nu fanns det inte en regel för det? Låt oss blädda i böcker och googla i fem minuter!" till förmån för det mer godtyckliga "Äh, slå en tärning, högt så går det." (Även känt som Magnus Seter-spelledande i vissa hamnkvarter). Och det är bra.


Storuggla, +1d7

 

[Laowai]

Jag blev uppmanad till att skapa en tråd om varför old school D&D och BRP fantasy pch liknande rockar. (Jag tänker på innan 1:ed men ni som vill skriva om AD&D är också välkomna )

Det rockar för att:

- Du vill aktivt undvika att använda reglerna. Om du hamnar i en ärlig fight istället för att släppa en vagnfull med olja på trollet och kasta facklor så är du eller dina vänner döda. En ärlig fight när du har 7 hitpoints på level 3 och din rustning är skit? Hell no.

- Gm:en kommer hitta på skit. Det finns inga regler för att simma. Nej jag vill inte se din hemmabryggda lista över modifiers beroende på salt mängd, vad i helvetet är fel på dig? Så Gm:en hittar på något vid bordet. Och nästa gång, ifall det var bra och ni kommer ihåg det, så använd det igen.

- Det finns ingen balans! Ingen! Tjuvarna suger ibland, fightern suger ibland och magikern suger ibland. Det viktigaste att tänka på är att "Klasser" kanske finns men rullar magikern bättre än dig så dör du. För du har, som sagt, 7 HP.

-Allt är slumpat! Slumpade listor för vapen, stats, hårfärg, mutationer! Allt är slumpat!

-Farliga monster du inte vill slås mot! Nästan all xp kommer från skatter, nästan ingen xp kommer från att döda saker. Så du dödar bara folk för att få skatter och bara om du måste. Du vill inte slåss mot draken, du vill bara ha hans guld.

-Girighet! Ni är inga hjältar som Lancelot och Roland, ni är Connan eller Elric! Antihjältar som är här för guld, magi, skatter, bitches och mer skatter! Sno de där grejerna, ta droger, döda dina vänner och dumpa deras kroppar i grottor och slut avtal med demoner! Erövra england, örfila Kung Arthur, dyrka Hastur och stjäl laservapen från Carcosa!

Det kan finnas människor vars själ inte sjunger vid tanken på att gå ner i ett grottsystem fyllt med magiska monster och ta sig därifrån rik som ett troll med hjälp av list, stål, tro och kanske lite magi. Men jag är inte en av de människorna och jag vet inte vad som är fel på dem

Varför älskar/hatar du old school fantasy rollspelande? och det är bäst att peta på svarsfältet med en 10 fot lång stav innan du svarar ifall det finns en fälla där

Snälla, flytta närmare stockholm och starta en spelgrupp som jag kan vara med i? Det här verkar stört skoj!

 

[Max Raven]

Storuggla: +1.

Rätt många system som ska ha tusen pilliga färdigheter för varje specialfall. Som representant för minimalistmaffian så tycker jag sånt går bort - då slipper vi dumheter som vässade stavar och folk som inte kan göra upp eld utan den specifika färdigheten.

 

[Botulf]

Ursäkta följande wall of text. Men hittade ingen aktuell annan passande tråd för mina funderingar.

Om jag ska försöka analysera vad som jag verkligen gillar och ogillar med D&D av mer gammaldags typ/retrospel:

Vad finner awesome med gammaldags D&D/retrospel:

-Simpla, lagom abstrakta och modulära regler och går att forma utan för mycket krångel.

-Improvisationsinriktad hexcrawling med eftersträvan till så hög frihet som möjligt inom spelets gränser. Historien växer och krokar dyker upp organiskt som reaktion vad spelarna gör och fäster sitt intresse kring(och ha några färdiga miniscenarion redo så man inte kör in i en vägg där allt tar stopp). Och bara små dungeons.

-Istället för att spela grisodlar-murderhoboes så tillåter mer gammalmodiga former av D&D/retrospel att spela karkatärer i nivå med just Conan, Elric, Kung Arthur etc utan ett rollformulär på 6 sidor(eller jo fast det övriga 5 sidorna kan fyllas ut med beskrivningar av ens borg, län ,armé, SLP:er och tas inte upp inte skills, powers, class features, feats). Och det är den största av features för mig. Grisodling passar BRP bättre för. Spelet tillåter heroiska karaktärer utan att allt faller sönder pågrund av systemtyngd.

-Det går lätt och snabbt att rulla upp en SLP, ett monster etc.

-SLP´s och monster behöver inte använda samma regler som spelarna.

-Henchmen är rätt lätthanterade så en enda spelare kan spela sin karaktär och ändå sköta en hel grupp inhyrda äventyrare. Vilket speciellt underlättar solospel eller att ha få spelare.

-Utmaning och spänning istället för förutsägbar säker död. Även om det är klurigt att avväga en god balans.

Inte så awesome:

Spoiler

-Överdriven slumpmässighet(typexempel Carcosa´s settingregler)

-Rena köttkvarnar till äventyr. Det är därför jag nog kommer sluta köpa OSRäventyr i fortsättningen(utöver typ spelhjälpmedel och settings). Eller i alla fall bli riktigt kräsnare. Man kan inte skylla bort en ett instant-death-cloud-save-or-die utan genvägar på tröskeln till en dungeon och stryka över sådant trams med "vadårå det är ju en häftig och klurig utmanning i sann fornanda". Dålig design är fortfarande dålig design.

-3t6 i rad.

-Stora dungeons(i alla fall inte som SL).

-I OSRsvärlden känns det som att många äventyrskontruktörer har fått dille på att allt ska vara de sämsta(eller kanske snarare mest förutsägbara/lataste) sidorna av CoC och D&D i samma kostym. Det känns lite trött nu.

-Stenhårt följande av exempelvis race-as-class och dyl grejer.
bla annat.

Jag har inga problem med att låta spelare använda säg "moderniteter" såsom hjältepoäng för att klara livhanken, jag delar ut xp för säg Pick Lock eller kastande av besvärjelser i situationer där de kan vara avgörande viktigt för gruppen, poängsystem för att köpa grundegenskaper, är inte så förtjust i ras&klassbegränsningar om det inte finns någon någolunda vettig spelmekanisk eller fluffmässig ursäkt, använda poängsystem eller recharge för att kasta magi istället för det vancianska, etc etc etc.

Med andra ord så bryr jag mig inte så mycket om någon egentlig specfik kvantifierad spelstil eller ethos som ska vara "old school" för sin egen skull. Old school för mig är:" Reglerna är både en byggsats och verktygslåda. Finn dina egna lösningar, modda loss och ha kul. Du spelar för dig och dina spelares skull och inte för Gary´s".

EDIT: Ja, jag är fullt medveten om att somliga saker jag ser som problem och buggar är features för andra och tvärt om. Och det är OK