Nekromanti Varför se en rysare när jag vill se en komedi?

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
9,296
Varning: Lång och mesig tråd som innehåller självklarheter, ointressant strunt, orelevant blajj och som dessutom utmynnar i en särdeles ointressant fråga, påhittad av en skittorr forumit som kan nada om rollspel och dessutom har så dåligt minne att samma trådjävel dyker upp med ungefär ett års mellanrum. Gardener borde kräva mig på pengar...

---
Många gånger har jag funderat på varför det kan vara en sån krutdurk att diskutera tex olika regelsystem. Hur kommer det sig att det kan väcka så ont blod när någon förordar vampyrspel framför något annat system. Det är ju bara ett spel? Inte minst funderar jag på det här efter att jag har träffat några av er forumiter IRL. Jag är övertygad om att om jag fick prova och spela med er skulle jag vara mycket nöjd efteråt. Trots att ni alla har olika favoritspel och sätt att spela på. Kanske är det viktigaste engagemanget när man spelar?

Vi har haft massa diskussioner fram och tillbaka om vad som är bra/dåligt, vad som är vad, hur man borde/inte borde spela och dessutom diskuterat om det ens finns något entydigt kvalitetsbegrepp inom rollspelandet. Egentligen har väl ingen blivit så värst mycket klokare även om vissa trender har gjort att en ståndpunkt under en viss tid haft större genomslag än en annan.

Nu inser jag att mycket av förklaringen till att jag kan bli så provocerad av att någon föreslår ett (för mig okänt) rollspel mest hänger ihop med att jag är rädd för att bli sittande med en tråkig rollspelsupplevelse. Javisst, här slår jag in öppna dörrar med dunder och brak, men faktum är att jag isåfall skulle kunna testa ett nytt skumt system och alltså bli lika nöjd som om vi spelade D&D. Ändå så dras jag till D&D år efter år...
Okej, blajjigt skrivet, i korthet kan man väl säga så här:
Det spelar ingen roll vilket system du använder bara du gör det på ett tillfredställande sätt!

Fast det där resonemanget har en hake- vissa system är bättre än andra på att erbjuda spelare och spelledare vissa förutsättningar. Om man tex är grymt inställd på att spela grottröj med datorspelen som förlaga, lär vissa system ha klara fördelar gentemot andra.

Vad jag vill komma fram till är att vi, när vi diskuterar vissa system/regler/världar/etc egentligen inte diskuterar själva reglerna, utan istället vilka förväntningar vi har på själva rollspelandet! Det knasiga uppstår när vi tror oss kunna diskutera objektivt, trots att all regeltolkning tex, måste betraktas som subjektiv. Detta borde isåfall innebära att när jag lockas mer av D&D än ett nytt rykande hett hemmagjort spel som verkligen är nymodigt, handlar det om på vilket sätt jag blir tillfredställd av spelet ifråga.

Isåfall borde vi inte basha varandra med ord som "...för XX är mer realistiskt än YY..." utan snarare säga: "...jamen varför är du sugen att spela just sådana där saker när jag är sugen på något helt annat?" Eller som det kan låta i videoaffären:
"Varför vill du se en rysare när jag vill se en romantisk komedi?"

Jaha- vad vill jag säga med alla dessa (för er genomkloka rollspelare) självklarheter?

Jo, följande: Vad ligger bakom att några gillar en viss rollspelsupplevelse så mycket när några andra tycker precis tvärtom? Vad är det som gör att du tycker som du tycker?

Jag kan tänka mig att man kanske resonerar så här:
- Jag gillar inte D&D för jag gillar verkligen inte standardfantasy! Jag vill inte spela Tolkien om och om igen, jag vill något annat, kanske historiska miljöer eller något som bara känns fräscht. Att spela rollspel för mig är inte att gå upp i level, det är att få träffa kompisar och få spela ut en roll och se hur de agerar tillsammans med mig. Att spela rollspel är för mig en social grej snarare än en ren spelmässig erfarenhet. Dessutom, om man kör med regler stenhårt, då riskerar jag att min rollperson kanske gör dumma saker, saker som jag nog aldrig kunde tänka mig att en sådan person skulle kunna göra. Det är att ta ifrån mig makten över rollpersonen, något jag avskyr. Alltså är det bättre med friform, då är det mer upp till mig...

-Jag gillar verkligen D&D, just för att det är så speligt och bra.
När jag kommer till spelbordet, ja då vill jag ha en spännande historia med en början och ett slut och däremellan ska det finnas utmaningar som jag löser med hjälp av de feats och skills jag har valt. Vi hade nog lika gärna kunnat spela risk eller carcassone, men jag gillar den där känslan av att man får vara "Aragorn" eller "Gandalf"...

Eller?


/Basenanji
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
Jag bryr mig inte om att folk spelar andra genrer och stilar än jag, och jag tycker att fokus när man spelar ska vara på rollgestaltningen och berättelsen. Däremot gillar jag att titta på systemets betydelse och vilken effekt systemet har på spelarna.

Jag är ganska torr och pragmatisk i mitt sätt att betrakta regler. Jag betraktar i princip reglerna som verktyg. Så de gånger jag hamnar i jobbiga diskussioner om regelsystem handlar det om att alla inte har samma torra analytiska syn på regelsystem som jag. Ibland uppfattar jag mina meningsmotståndare som irrationella. Fast delvis är det kanske jag som inte förstår vad de menar. Kanske.

Gordeg
 

MrG

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2005
Messages
2,684
Location
Göteborg
Vad är det som gör att du tycker som du tycker?
Jag känner mig ofta som allätare när det gäller rollspel, vissa extremer roar mig inte, men på snart tjugo års rollspelande har det hänt två gånger, en gång några som körde rollspel så regelhårt att det blev brädspel och som brädspel var blev det rätt trist. Och en gång med några friformare som var för konstnärliga för min smak, eller snarare inte lämnade något kvar åt spelarna.

När jag sammanfattar, så uppskattar jag det så länge som jag känner mig delaktig, både systemarna och friformarna fick mig att känna mig överflödig och då gav det inget. Jg behöver inte ens få påverka historien, har varit med om kanonupplevelser där man inte kunnat göra något åt sakerna, men ändå varit en del av berättelsen. Så tycker som jag tycker för att jag vill ha ut interaktion av rollspel!

Vad ligger bakom att några gillar en viss rollspelsupplevelse så mycket när några andra tycker precis tvärtom?
Att alla inte tycker om samma saker har jag inget bra svar på, men att det blir sånna debatter om det tror jag beror på prestige. Själv hamnar jag i försvar när folk säger att man inte ska spela på ett visst sätt och ifrågasätter varför inte. I många fall ligger också gammalt groll och gror. Både bland systemivrare och friformare verkar det finnas en tradition att blivit ratated eller protade som arrangörer ifrån konvent och många söker då nya vägar att försöka vinna upprättelse. Och samma sak verkar finnas mellan olika firformsfraktioner, mellan olika system och även inom system. Någon har sagt något som inte var så illa menat, men tagits fel och sedan har saker eskalerat...
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Vad ligger bakom att några gillar en viss rollspelsupplevelse så mycket när några andra tycker precis tvärtom? Vad är det som gör att du tycker som du tycker?"

Grejen är att jag är hårt analytisk och kräsen när det gäller regelsystem. Det är ju liksom inte så att det bara finns två genrer (D&D och friform). Jag tar inte bara ett regelsystem som jag kan, utan jag tar ett regelsystem som passar miljön och stämningen, med nödvändiga modifikationer om så krävs. Om systemet i sig inte klarar av det så modifierar jag det, eller tar ett annat system. Det är ju inte säkert att jag vill spela tunnelröj med lätt Tolkien-krydda. Jag kanske vill spela förstavärldskrigsfantasy med fokus på biplan, flygande av dem och mekande med dem.

I en del fall finns ju dessutom problemet med att regelsystemet ifråga inte passar världen och den i världen tänkta stämningen. Man kan förstås vara mindre kräsen och helt enkelt strunta i reglerna - något som rätt många gör, dessutom - men vad är poängen med 900 sidor regler om de inte används?
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Vad är det som gör att du tycker som du tycker?
Jag skulle nog sammanfatta det som såhär med 2 ord: Gammal vana.

Som jag känner det så har man efter några års testabde av rollspel & system kommit på vad man gilalr & det ganska väl åxå. Så då kan det vara som så att man gjärna höjer det tilll skyarna. Själv har jag nog märkt astt man gjort det iblan & kanske bi lite trångsyn av det faktumet.
Elelr är jag helt fel ute här ??

Kanske är det viktigaste engagemanget när man spelar?
För att bryta ut en mycket bra mening !
Jag tror åxå att engagemang är nått som är viktigt när man spealr !! oavsett spel & sysytem ! Tror å´det bestämmadaste att det är vikigare än system & sådant.

/ Johan K, som åxå skulle vilja spela med långt fler härifrån än vad man haft turen att göra änsålänge.
 
Top