En fisktankskampanj
Det kanske däremot inte är en fisktank, för om jag fattat allt rätt kräver fisktanken att spelledaren ska ha slps att leka med?
Fisktanken kräver i första hand en massa fisk. Vem som styr respektive fisk är inte så viktigt. Vidare, slutna rum funkar jättebra för äventyr, men mindre bra för kampanjer. Fisktankar funkar jättebra för längre kampanjer.
Jag kan ta ett exempel på en rätt typisk fisktank, nämligen den kampanj som jag planerar just nu. Förutsättningen är en fantasyvärld framspolad till 1917 års tekniska nivå, eller däromkring. Det pågår ett jätteofantligt krig, men just nu har det stannat av eftersom resurserna har tagit slut, och små trevare om en formell eldupphör och kanske fred har inletts.
Kampanjen förutsätter att rollpersonerna är en del av Fehnmeyer-rörelsen, en frivilligrörelse som försöker stärka fredsprocessen genom att övervaka, bygga förtroende och om nödvändigt ingripa. Av nödvändighet så är de tvungna att ha flygplan. Det är en fisk.
En annan fisk är högalvernas autark Arafine, som mer än gärna ser att kriget fortsätter så att människornas dominans bryts genom att de helt enkelt krigar ihjäl sig själva.
En stor del av provinsen Saravien är ockuperad av Bahren-Sivenien, det rike som Saravien försökte bryta sig ut ur och som utlöste kriget. Den andra delen ockuperas av Merovi i söder. Mitt emellan dem finns en skyttegravslinje med ingenmansland emellan. Den kejserliga meroviska armén i söder är en tredje fisk, och den bahren-sivenska armén i norr är en fjärde.
Båda ockuperade områdena har dessutom sina problem med partisaner. I söder finns en pro-bahrensk milis, som helst vill fortsätta att tillhöra Bahren-Sivenien och därför muppar med merovierna. De är fisk nummer fem. Fisk nummer sex är de som vill bli fria från Bahren-Sivenien och helst inte en del av Merovi heller, som därför motsätter sig fisk nummer fem. I norr finns det partisaner som vill fortsätta den väpnade kampen, och de som vill skaffa sig förhandlingsutrymme för ett bahren-siveniskt återtåg, fisk nummer sju och åtta.
Därtill finns det ett par grupper med folk som tjänar pengar på att förse partisanerna med vapen, ofta som ett led i en svart marknad. Vi kan kalla dem fisk nio och tio tills vidare.
Det finns dessutom en fisk elva och tolv i form av respektive sidors vapenindustrier. Dessa har inte heller så mycket mot att kriget fortsätter - det är hur mycket pengar som helst i vapen just nu.
Vidare kan vi nog ta fisk nummer tre och fyra, de respektive arméerna. Dessa är nog egentligen en klase fiskar var: åtminstone en för regeringsmakten, en för arméhögkvarteren, en för flygvapenhögkvarteren, en för flotthögkvarteren och en för underrättelsetjänsten. Regeringsmakten är förmodligen också kluvna, kort indelat i hökar och duvor. Så de där två fiskarna blev nog egentligen tolv, minst - indelningen i hökar och duvor lär nog gälla även hos vapenslagen.
Så vi talar om sisådär 22 fiskar, och då har vi inte ens tittat på närliggande grupperingar eller grupperingar inom rollpersonsgruppen eller Fehnmeyer-rörelsen som de tillhör.
För att detaljstudera en kedja där: Arafine (fisk 2) tycker att det är skitball att människorna fortsätter att slåss, så hon ser till att den hårda partisanrörelsen i norr (fisk 7) får vapen från vapenindustrin (fisk 11) via den svarta marknaden (fisk 9). Ett attentat gör att rollpersonerna börjar kika på partisanerna, helt enkelt för att om de inte gör det så blir typ alla nordarméfiskar oroliga. Den svarta marknaden går under jorden för att inte åka dit och vapenindustrin sluter till sig för att undvika uppmärksamhet. Det gör att partisanerna blir förbannade på folk och börjar fundera på vad de kan slå till mot så att det får effekt. De beslutar sig därför för att slå till mot rollpersonerna och Fehnmeyer-rörelsen.
Där har jag tillräckligt med material för ett eller två äventyr, men det rör om i grytan rätt rejält. Nästa steg i kampanjen är att se vad som händer därnäst. Exempelvis så kan hökarna på sydsidan säga "hörninini, det är läbbans taskigt av nordsidan att använda partisanerna för att slå till mot Fehnmeyer", och använda det som förevändning att öka temperaturen, vilket naturligtvis får Arafine att jubla och se till att hennes agenter lyckas övertyga den svarta marknaden att få tag på mer vapen till partisanerna. Eftersom nordvapenindustrin har dragit öronen åt sig så kanske sydindustrin kan fixa det där bättre. Eller så kanske partisanerna kan sno vapen från nordarmén. I vilket fall som helst, rollpersonerna har nu att göra med att kyla ned sydsidans hökar och se till att göra något åt nordsidans partisaner, tillräckligt för ett eller två äventyr till.
Ze point är att jag inte har en tidslinje. Jag har en stor klase fiskar som vill olika saker, har olika mål och olika metoder och därmed som gör olika saker beroende på vad de andra gör.
Hur kommer kampanjen att sluta? Jag har ingen aning.