Dr_Dängrot
Myrmidon
- Joined
- 1 Mar 2017
- Messages
- 4,326
Varför är inte superhjälterollspel populärare?
- Thread starter Ymir
- Start date
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Det är just det här jag tycker är intressant, för det är som du säger. Intresset för superhjältar finns bland samtliga spelgrupper jag deltagit i (något svalare i somliga), däremot inte specifikt i rollspel. I den grupp som tillslut valde att testa rollspel med superhjältar berodde det på envishet från den som faktiskt ville testa på att spela ett rollspel med fokus på superhjältar. Det var inte intresset för superhjältar som var bristen i den gruppen, utan bristen på intresse att spela rollspel som handlade om superhjältar som var bristvara. När vi väl satte oss och spela spelet så hade vi trots våra fördomar ganska kul med spelet, mycket för att fokus tillsist hamnade i interna konflikter i gruppen då somliga deltagare hade en mer gråskalig syn på rätt och fel handlande.
Sömniga Isaac
Rollspelsinkvisitor
Är det verkligen så enkelt? Jag tänker som lärare nu, vilket jag tror går att applicera på flera andra områden. Även ett brinnande intresse för ett område eller fält kan släckas med fel presentation.
Lupus Maximus
Tekniker
Mina två kopparmynt.
De flesta har redan en spelgrupp. Spelgruppen har hittat en gemensam spelstil man är nöjd eller åtminstone står ut med. Men även om alla i spelgruppen vill spela superhjälterollspel så är hur man vill spela superhjälterollspel ofta för olika, eftersom den genren inte överlappar med vad man annars spelar.
Då valet är att hitta ny spelgrupp för att spela ett spel, eller att hitta ett annat spel för att spela med befintlig spelgrupp, så vinner befintlig spelgrupp för de flesta. Slutresultat; superhjälterollspelen spelas inte.
De flesta har redan en spelgrupp. Spelgruppen har hittat en gemensam spelstil man är nöjd eller åtminstone står ut med. Men även om alla i spelgruppen vill spela superhjälterollspel så är hur man vill spela superhjälterollspel ofta för olika, eftersom den genren inte överlappar med vad man annars spelar.
Då valet är att hitta ny spelgrupp för att spela ett spel, eller att hitta ett annat spel för att spela med befintlig spelgrupp, så vinner befintlig spelgrupp för de flesta. Slutresultat; superhjälterollspelen spelas inte.
Dr_Dängrot
Myrmidon
- Joined
- 1 Mar 2017
- Messages
- 4,326
Jag förde faktiskt detta med superhjälterollspel på tal med min spelgrupp igår. Vi är alla runt 40år 4 män och 1 kvinna och alla kunde vi räkna på ena handens fingrar ,( 2 hade aldrig ens testat att spela ett superhjälterollspel ) hur många gånger vi spelat superhjälterollspel genom åren och ingen av oss hade något som helst intresse av att spela superhjälterollspel heller. Av 5 personer så var inte en enda ens nyfiken på genren.
Vi gick inte in i någon djupannalys om varför men konsensus var att det är inget som tilltalar mig , jag är inte intresserad av den genren när det kommer till rollspel....
Vi gick inte in i någon djupannalys om varför men konsensus var att det är inget som tilltalar mig , jag är inte intresserad av den genren när det kommer till rollspel....
zo0ok
Rollspelsamatör
- Joined
- 13 Sep 2020
- Messages
- 2,791
Vad skiljer ett "superhjälterollspel" från ett rollspel i en (mer eller mindre) dystopisk framtid med cybertech, övernaturliga förmågor och snabb progression (alltså så att den som är "bra" blir "jättebra", som en superhjälte eller som i D&D)?
luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,881
Mitt gäng har pratat om att spela något superhjälterollspel men det har än så länge inte blivit av. Det har i huvudsak berott på att vi inte hittat något lämpligt spel, samt på att jag som är den evige spelledaren varit ännu mer sugen på science fiction. Nu har jag dock hittat Mystery Men! som varken är för regellätt eller för regeltungt utan precis lagom. Mycket möjligt att det blir det vi spelar efter pandemin. Det svåra känner jag kan bli att skriva äventyr som känns rätt för genren och som samtidigt funkar med kombinationen av en verklighetsnära värld och helt orimliga krafter.
DanielSchenström
Swashbuckler
För mig är superhjältar inte samma sak som folk med fantastiska förmågor i andra genrer. För mig är det folk med superkrafter med dräkter där det mesta handlar om olika konflikter med andra superkraftsnissar med dräkter. Mer vardagsdraman än i de flesta andra genrer av fiktion. Deras världar har allt i sig, medan andra genrer ofta är mer renodlade.
Superhjälteberättelser handlar inte i allmänhet om äventyrande.
Jag tror helt enkelt att det är svårt. Bra och intressanta superhjältestorys skall innehålla (tycker jag, från serier och filmer) både en intressant story som handlar om hjältarna i deras icke-super-roll och en bra story som handlar om dem i en mysterielösande med övergång till banka skurkar roll. Så det blir ett konceptuellt kinderägg av det hela. Så slitnignar i gruppen runt att Påfågelns pappa var med i The White samtidigt som The Whites läror är borderline bra samtidigt som vissa i The White utför extremt onda handlingar samtidigt som striderna mellan The White och G-men i mechs trashar städer samtidigt som Wither är kär i Smite men hen gillar en annan samtidigt som basen plötsligt angrips av G-men efter en strid med The White samtidigt som plötsligt så superladdas The Whites huvudsakliga muskelmänniska och blir apeshit crzy Mr Stay puft i centrala Seattle och plötsligt måste alla lägga fiendeskapet åt sidan en stund för att stoppa hen!
Och jag tror att vi behöver lösa allt med ett åtminstone delvis traddigt system...
DanielSchenström
Swashbuckler
Det finns ju några spel där man knyter rollpersonen till spelvärlden och andra rollpersoner på olika sätt för att ha trådar för spelledaren att rycka i. Ibland är de också kopplade till vad som får en rollperson att må bra. Jag tror även sådant behövs vara inbyggt. Jag tror inte min spelgrupp är en anomali där de flesta gör rollpersoner utan familjer och vänner.
Sen bra spelledarstöd för att göra relationskartor mellan olika grupperingar.
Sen bra spelledarstöd för att göra relationskartor mellan olika grupperingar.
Utgår jag från mig själv så har jag inga problem att lägga två timmar på nästa Marvelfilm, men inte är intresserad av insatsen att spela superhjälterollspel. Det är ungefär det jag har uppfattat av de andra i spelgruppen också. Det finns en massa andra genrer som vi hellre spelar.
Jag tycker superhjälterollspel är ganska dåliga på att förmedla essensen av superhjältar. Stålmannen har en massa krafter, men han ÄR the hope of mankind. Läderlappen är bra på att klättra och har en massa prylar, men han ÄR världens bästa detektiv. Järven har klor och kan hela skador, men han ÄR viljans triumf över instinkterna. Osv.
Har inte sett något spel som lyckas hantera båda dessa aspekter. Så upplevelsen blir liksom halv.
Har inte sett något spel som lyckas hantera båda dessa aspekter. Så upplevelsen blir liksom halv.
DanielSchenström
Swashbuckler
Det ju inte alltid serierna själva lyckas, och ibland omdefinieras figurernas roller. DC:s superhjältar som gudar är inte direkt hur de började exempelvis. Andra media är samma sak så alla kan misslyckas. Sen finns det supermånga superpersoner som inte har en taglineliknande definition.
Den aspekten av figurerna kanske kan skötas liknande Nature i Vampire så att man uppmanas mer till det?
With Great Power … gör ju detta ganska rakt av och explicit, på ett sätt jag vill minnas fungerar väl. Även Héros d'argile har det ganska rakt av i sin mekanik (och kopplar det till dina relationer med de andra rollpersonerna, som är de "vanliga" människorna omkring dig). Det är inte särskilt svårt att göra, men det blir ju lätt ganska otraddigt, och därmed impopulärt. Issues i Primetime Adventures, Sanningar i Den yttersta domen och liknande mekaniker skulle också kunna fixa detta. Så teknologin finns, men det skulle nog vara svårt att få tradspelare att svälja det då det blir för mycket metaspel över det hela.
En sak jag gillar i Héros d'argile, för övrigt, är att det bara finns en hjälte. De andra rollpersonerna är vanliga personer i hjältens omgivning. En hjälte, en skurk, och en massa personer som hamnar i kläm. Det ger ett schysst fokus och tema, och gör verkligen tajta och personliga berättelser. Jag tycker att det känns som att tematiken späds ut en del när ett halvdussin spandexpajasar ska springa runt och ångestboxas samtidigt.
Fast det är väl inget egentligt svar på frågan? Jag tänker såhär: Att det inte spelas superhjälterollspel är detsamma som att det inte finns intresse, eftersom det finns superhjälterollspel att spela. Frågan är väl snarare varför det inte finns något intresse. Vad är det som gör superhjälterollspel ointressantare för rollspelare än andra genrer?
Om det är till nån tröst så har den här tråden gett mig en del nya idéer =)
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,706
Do it! Diggade aldrig riktigt tärningsmekanikandet i >H men spelet är ju annars ascoolt!