Nekromanti Varför inte fantasy?

[BroderFluff]

Varför fantasy/Sagan om Ringen?
* Magi, mystik och sagomys
* Stora möjligheter att göra någonting annorlunda och nytt med en välkänd setting med en feeling som alla kan
* Svärdssvingande och riktiga bråk utan töntiga skjutvapen som gör strid tråkigt
* Man kan inte googla allt och det går inte att ta sig till närmsta stad på en kvart
* Finns massor av material om settingen att inspireras av

Varför inte fantasy/Sagan om Ringen?
* Lätt att fastna i gamla klyschor och vanor
* Det finns en (eller snarare flera) Evil Mastermind
* Hobbitar
* Det finns en STORY som man måste förhålla sig till på något sätt, världen är inte bara er
* Varje gång man träffar en alv så tänker man på Orlando Bloom som Legolas

Spoiler: kommentarer

Tänk vad filmer kan förstöra.

Jag tänker numera mer på Evangeline Lilly som Tauriel.

Det känns ok att tänka på Evangeline Lilly som Tauriel eftersom hon är Peter Jacksons fanfic karaktär och inte finns i boken.

 

[Rymdhamster]

Bygger inte Eons spelmiljö på att det tidigare har funnits riken som "nu" är försvunna? Jag är dåligt inläst på Eon.

Stämmer väl rätt bra in på Midgård också, i och för sig. Men det kanske var det du menade?

Spoiler: kommentarer

Precis.

 

[PAX]

Så vad ska man göra om man vill spela fantasy med känsla av Tolkiens Midgård fast inte i just det geografiska Midgård? Eon har en geografi som tilltalar mig. Men jag är lat. Finns det andra "kompletta" spelvärldar att använda sig av? Inte regelsystem, sådant sköter jag själv eller väljer det som jag tycker passar.

Har för mig det finns bra kartprogram som man kan "slumpa" fram snygga geografier i. Något förslag på sådant?

Spoiler: kommentarer

"Har för mig det finns bra kartprogram som man kan "slumpa" fram snygga geografier i. Något förslag på sådant?"

Det här är jag också intresserad av. Alltså nåt som gör snygga kartor.

 

[God45]

Så vad ska man göra om man vill spela fantasy med känsla av Tolkiens Midgård fast inte i just det geografiska Midgård? Eon har en geografi som tilltalar mig. Men jag är lat. Finns det andra "kompletta" spelvärldar att använda sig av? Inte regelsystem, sådant sköter jag själv eller väljer det som jag tycker passar.

Har för mig det finns bra kartprogram som man kan "slumpa" fram snygga geografier i. Något förslag på sådant?

Här är några kampanj världar du skulle kunna använda:

Midnight kampanj världen är ett bra val, hell, Midnight överhuvudtaget vore bra. Midnight är mer eller mindre Sagan om ringen om Sauron stand-in:en van. Finns också en live action film som du skulle kunna kolla in.

Scarred lands: Mer mytiskt än du är ute efter. Men distinkta miljöer, kulturer och länder som skulle vara intressanta om de används bara som geografi. Också detaljerat nog för att kunna användas så.

Dragonlance är en Krynn kampanjvärld med tydliga Tolkien influenser. Gott och ont är väldigt svart och vitt, magi är ovanligt och trollkarlar fruktade och vördade och geografin är väldigt passande för Sagan om ringen känsla.

Forgotten Realms 1ed/2ed: Standard fantasy med en massa coola länder och kulturer. Gör allt Eon gör fast bättre.

Kingdoms of Kalamar: Detaljerad värld med länder och städer utdetaljerade ordentligt. Gör en intressant grej med olika teknologiska nivåer.

Spoiler: kommentarer

Personligen anser jag Dungeons & Dragons är fullständigt inkompatibelt med den känsla jag vill få fram i en Middle-Earth kampanj. (Jag kräker på Peter Jacksons actionlarv)

Så för att ge Midnight en chans kan jag inte starkt nog rekommendera att använda något annat regelsystem (utan levlar och miljoner hit points då).

Sedan tyckte jag nog Midnight var lite väl dyster och nedtryckt-i-skorna. Jag inser att jag nog inte vill spela i en tid när Sauron redan vunnit trots allt.

Det finns mycket att hämta från Midnight, men jag hade nog skapat en alternativ kampanjvärld där segern inte riktigt är lika total...

Jag tror att D&D fungerar alldeles utmärkt om man vill spela Legolas, Aragon eller Gimli. Sure, magisystemet måste ändras om man vill kunna spela Gandalf eller Arwen men det finns gott om alternativa magisystem man kan använda.

Problemet med rollspel är att ha en historia där vad som gör huvudpersonen till huvudpersonen är att han är svag och ödmjuk. Visst, Bilbo och Frodo kan stå emot ringens inflytande men de blir också i värsta fall som Golum, och Golum kan hanteras, medan mäktigare karaktärer hade blivit tyranniska härskare eller mörka halv-gudar om de fick ringen. Men det är inte jättekul att spela Frodo eller Bilbo i ett rollspel. Sam är ok, men Frodo är inte det.

Midnight har redan ett mer lowpowered system än vanliga D20 systemet, men ärligt talat? D20 fungerar grymt för Sagan om ringen. Man bara håller sig till lite lägre nivåer, väljer man att lägga kampanjen på level 15 istället för på level 6 är det ens eget fel.

Sedan är Midnight deprimerande as fuck, men det är poängen. Vill man inte spela kampanjen där Alverna och Dvärgarna håller på att bli folkmördade, magi sugs ut ur världen, skuggan har fallit över nästan all civilisation och förtrycker alla med trupper, hemliga poliser och tjallare som hör allt är det fel kampanj att köra. Också? Midnight orcherna är som agenterna i The Matrix, ryktena talar om män som lyckats döda en orch, men du har aldrig träffat någon av dem.

Men vill man köra något som känns som Sagan om ringen men inte är det? Då är Midnight grymt.

Håller inte alls med. D&D fungerar utmärkt om man vill spela andra ålderns hjältar. När Gil-galad, Elendil och Isildur utmanar sin världs slutgiltiga ondska (Sauron) i närstrid, då spelar de D&D.

Legolas eller Gimli kanske kan besegra enskilda orcher (och 50 stycken över ett helt slag), men de *agerar* inte som om de spelar D&D, vilket är det viktiga. Boromir kanske trodde han var en höglevel D&D gubbe, men det var också allt.

När Legolas surfar nedför ruintrapporna i filmen, eller när han egenhändigt svingar sig runt på en mumakil, då spelar han säkert D&D. Men Peter Jacksons actionlarv går alltså tvärt emot allt vad jag håller kärt.

Det finns ju en anledning ICE's Rolemaster/MERP skapades. Det centrala i varför jag säger att D&D är inkompatibelt är ju att det behövs ett regelsystem där en kniv i ögat kan döda vem som helst. Och sådant är ju precis vad D&D inte är. (Tänker exempelvis på Star Wars d20, som ju först hade ett Wounds/Vitality system som faktiskt hade instadeath i värsta fall, men just därför blev ett vanligt hit points system i nästa version, eftersom WotC upptäckte att sannolikheten för att gå från level 1 till level 20 utan att ha maximal otur minst en gång blev för låg)

Sedan vad gäller Midnight: att den settingen är deprimerande as fuck är spot on (för att fortsätta svengelskan

Problemet är bara att Sagan om Ringen inte är deprimerande.

Med andra ord, Midnight säljs in till Sagan om Ringen fantasten. Men de tog i så de sket på sig och helt tappade känslan, IMHO.

Vill man köra något som känns som Sagan om ringen ska man definitivt inte välja Midnight, inte rätt av iallafall. Och man ska definitivt inte spela med dess default-regler, eftersom de är D&D.

;-)

 

[CapnZapp]

En kompis nämnde att han gärna skulle vilja spela i Tolkiens Middle-Earth någon gång och då slog det mig att det var länge sen vi spelade just fantasy. Så jag besökte biblioteket och hämtade hem några Tolkienverk. Men så börjar man fundera. Varför fantasy? Orkar vi verkligen det? Är det inte dött? Låter tråkigt, och så vidare. Största anledningen till tveksamheten är att jag vill ha en bra kampanjidé innan jag startar. Vilket jag vet att spelarna föredrar också.

Tolkien är Tolkien, och inte fantasy.

Vad jag menar med det är att det är att gå i en fälla att tänka "fantasy" när någon pratar om Tolkien.

Att göra fantasy (generisk vanligt trygg fantasy) i Middle-Earth blir inte bra. Det enda som blir bra i Middle-Earth är episk svartvit fantasy, och sådan växer inte på träd...

Faktum är att jag väntar fortfarande på den fullmatade kampanjmodulen där någon skrivit ett äventyr som återskapar känslan jag minns från att läsa Tolkientrilogin - alltså när världen står på spel och det inte finns några NPCer som kan fixa biffen åt dig.

 

[CapnZapp]

Ah... äventyr i Midgård. Något som borde kännas som att ta på sig en bekväm gammal sliten favoritjacka men som allt som oftast blir just tråkigt. Jag vet vad problemet är för min egen del. När de flesta tänker fantasy tänker de episkt, och att episkt betyder att rädda världen. Men i Midgård har ju det mest episka redan gjorts.

För min del är lösningen att ta en fotnot från Bilbo snarare än sagan om ringen, rent handlingsmässigt. Även om man istället väljer att använda den lite vuxnare stilen snarare än barnboksstilen. Sätt själva slutmålet lite lägre än att rädda världen. Kanske till och med ge ut det faktiska slutmålet redan från början? Men just ett mål i linje med Bilbo: Döda draken och ta skatten. Eller varför inte rensa ut Moria efter att Balrogen dött?

Jag tänker tvärtom. Om du inte kör fullt blås på det episka, på det moraliska (och moraliserande)... varför då spela i Tolkiens värld.

Jag tycker helt enkelt att all annan sådan fantasy görs bättre utan Tolkiens bagage. Enda skälet spela i Middle-Earth är om man tar bagaget, packar upp det, vältrar sig i det, klär upp sig i det...

Det jag tycker är viktigast i fantasy för att det ska bli kul är att det är resan som är äventyret. Destinationen är också avslutningen på kampanjen (även om den kan avslutas med ett äventyr i sig). Och det är det här jag även tycker är en av de stora behållningarna med fantasy, men som utnyttjas allt för sällan: om man undantar magiska sätt så är resor långsamma. Manhar liksom inget annat val än att träffa människor på värdshus och längst vägen, eller leta sig fram genom vildmarken och jaga i vilket fall man utsätter sig för alla sådana faror och möjligheter att hitta förlorade lämningar som kan vara äventyr i sig.

...

Just med en så väldokumenterad plats som Midgård känner jag också att halva nöjet är att få besöka alla platser man känner till från filmer och böcker. Men man vill inte bara springa förbi dem i förbifarten, man vill _uppleva_ dem. Dessutom vill man att all historia man kan faktiskt är lite relevant. Man vill se hur livet påverkats efter den och den händelsen. Man vill upptäcka lämningar efter det där specifika fältslaget eller den där specifika åldern. Man vill kunna dra kopplingar och få tränga in i världen på ett sätt som böcker sällan tillåter eftersom man där bara blir en betraktare. Man vill sova på Prancing Pony! Man vill se det vita trädet! Man vill slå nattläger på Väderklint! Man vill springa på de förstenade trollen! Och helst skall det vävas nya äventyr kring alla dessa platser, där platsen i sig är viktig än en gång, men på ett nytt sätt.

Tolkiens platser är en fälla. Att bara titta är tråkigt. Du vill kunna förändra, göra skillnad. Det gäller allt rollspelande, men är extra viktigt påpeka för Tolkienspel eftersom där är risken extra stor för spel som egentligen är ett enda långt vördnadsfullt besök på museet.

Dessutom, om resan är målet, vill jag uppleva nya spännande saker - inte Tolkien, som jag läst och tittat på så många gånger redan.

Spela Tolkien vill jag göra av ett enda skäl: jag älskar typ Prancing Pony, jag inser det är hotat av evigt mörker och förstörelse, och jag och mina kompisar är det enda som kan rädda situationen, om vi bara är beredda göra det rätta och offra allt vi håller kärt...

 

[Rymdhamster]

Jag tänker tvärtom. Om du inte kör fullt blås på det episka, på det moraliska (och moraliserande)... varför då spela i Tolkiens värld.

För att världen i sig är rätt mysig och spännande, men tyvärr dränks den ofta just i folks besatthet av det episka och storslagna.

 

[CapnZapp]

För att världen i sig är rätt mysig och spännande, men tyvärr dränks den ofta just i folks besatthet av det episka och storslagna.

Personligen har jag kommit fram till att världen är helt otrovärdig, bruten och fastfrusen i extrem traditionalism. Det finns ju inget folk ju! Det finns inga spänningar mellan goda riken, eftersom de ligger för långt ifrån varandra och hotet från Mörkret tar ändå över... där alla bad guys är bad för att de är korrumperade av mörkret snarare än att de är lite småsjälviska som mänskor är mest och tagit fel beslut tidigare i livet och så har det gått som det gick...

Spelar mycket hellre sås o potatis fantasy i Forgotten Realms eller Warhammer. Att rensa banditgrottor, bekämpa onda präster eller korrupta ståthållare, vänslas med barflickor, sälja sitt svärd för pengar... Tolkien är motsatsen till det köttsliga frejdiga... motsatsen till Game of Thrones helt enkelt...

Jag behåller därför gärna det storslagna i Tolkien. Och inser jag därmed har lagt ribban så högt att jag antagligen aldrig kommer spela i den världen...

 

[w176]

För att fantasy är så mycket mer än Tolkien och D&D kopior. Det är all från the New Wierd, till Parnormal Romace, till Magical realism, till Wuxia, Till hard till fantasy, till Gods and Deamons fantasy, till Fantasy of manners, till Contemprary fantasy, till Low, high or hard fantasy till comic fatasy, till dark fanasy, toll comic fantasy.

Var inte fantasy?

Jo, för att det finns så många fler typer fantasy än nötta kopior av Tolkien och D&D

Spoiler: kommentarer

Just därför blir det ingen vettig diskussion vare sig av "varför fantasy?" eller "varför inte fantasy?". Men du hade gott kunnat skippa din pik mot de sorters fantasy du uppenbarligen inte gillar... eller för att uttrycka mig annorlunda:

Fantasy är ju trots allt så mycket mer än de relativt små och okända nischerna du nämner, det är ju också de (väldigt) mycket mer kända och mer ofta rollspelade sorterna "Tolkien" och "D&D"...

;-)

Det ät menad som en pik mot normen, inte en pik mot den typen an fantasy eller de som gillar den Så jag ber om uräskt om du uppfattade den som så.

Men rent personligen ser jag inte Harry Potter till exempel som typ definitionen av mainstream, inte som ett nitchfenomen. Samma sak med Twilligt, Dresden Files, Anita Blake, Neil Gaimans böcker, The Golden Compass, Percy Jackson, Jonathan Strange and Mr Norrell, A nightmare before Christmas,Monsters Inc, Spirited Away, Pirates of the Caribbean, varenda Disney och Pixar film nästan m.m. är dävligt mainstream i mitt tycke.

Jag tycker tolkien aktiv fantasy och D&D fantasy kan vara bra och att det alltid finns mycket bra och dåligt inom alla möjliga genres.

Däremot tycker det är synd att när man säger fantasy så assoicerar man det oftas med en snäv liten undergrupp. Och inte hela utbytet

 

[Rymdhamster]

Det finns ju inget folk ju! Det finns inga spänningar mellan goda riken, eftersom de ligger för långt ifrån varandra och hotet från Mörkret tar ändå över... där alla bad guys är bad för att de är korrumperade av mörkret snarare än att de är lite småsjälviska som mänskor är mest och tagit fel beslut tidigare i livet och så har det gått som det gick...

Precis! I love it!

Spoiler: kommentarer

Vad som får din båt att flyta...

 

[pingas]

Tycker Eon fungerar till det mesta. Game of thrones-intriger, Tolkienäventyr osv.

Men om ni vill spela med middle earth som setting så är det väl bara att hitta ett regelsystem som fungerar bra för er och sedan läsa på om tolkiens värld.

Spoiler: kommentarer

Sagt av en sann Eon-fantast (eller?)

Själv har jag bara bläddrat i Eon-böckerna, och tycker det är en smula roligt att detta obskyra svenska spel har fått en fanbase som beter sig som om det vore större än D&D... :-D (Jag menar, utifrån sett hittar jag ingenting som förklarar varför just Eon - och inte ett av hundratalet andra synbarligen lika fantasyspel - förtjänat denna lojalitet)

Apropå påståendet att Eon fungerar lika bra till diametralt olika fantasygenrer alltså. (Nu uppvisar jag en småleende igenkännande min, och vill alltså inte trolla din entusiasm. Vi har alla varit där, så rock on!

 

[Abysmal]

Du kanske har störst intresse av att spela i just Tolkiens värld, men om du är villig att sträva dig bortom den till andra fantasy-världar så kan jag hjärtligt rekommendera Golarion, den officiella settingen till Pathfinder RPG. Den är på sätt och vis lik Forgotten Realms i och med att det är en s.k. "kitchen sink", alltså att världen är fylld med olika riken och kontinenter som är baserade på olika fantasy-genrer och är inte helt bundna till en övergripande genre.
Kan det bli inkonsistent? Möjligtvis. Det är dock precis det som gör den världen så härlig att rollspela i. Hatar gruppen skräck-temat i det vampyrinfesterade Ustalav á la Ravenloft? Okej, då låter ni er kampanj istället ta plats i säg Varisia där temat är mer klassiskt D&D och fullständigt skiter i Ustalav. Ni vet att det finns på världskartan utifall att ni någonsin skulle få inspiration att spela skräck, men om inte så går inte världen under och ni behöver inte skriva om hela världen. Dessutom har författarna tagit många klassiska fantasy-koncept såväl som historiska mytologier och gett dem intressanta spinner, vilket ger världen en fräschare känsla än en helt standard D&D setting.
Anledningen att köra världar med denna typ av upplägg är samma anledning som tidigare poster har tagit upp angående mångsidighet i fantasy. Fantasy är ett enormt brett begrepp som kan innebära så mycket, vilket gör att praktiskt taget alla kan hitta sin egen nisch att älska. Golarion representerar detta galant, och det är därför min rollspelsgrupp spelar i den och har den så nära hjärtat.

Spoiler: kommentarer

Fast... om man fastnat för just Tolkien (av alla fantasyvärldar) är det väl precis just därför att Middle Earth är absoluta motsatsen till "kitchen sink"...?

Sant, men jag vet inte vad trådstartaren har upplevt tidigare för fantasy-världar. Jag grundade rekommendationen på att han/hon inte har upplevt konceptet med en "kitchen sink" innan. Men om denne har fastnat för Tolkien av anledningen du nämner så håller jag med om att Golarion antagligen inte är för honon/henne.

 

[PAX]

Tycker Eon fungerar till det mesta. Game of thrones-intriger, Tolkienäventyr osv.

Men om ni vill spela med middle earth som setting så är det väl bara att hitta ett regelsystem som fungerar bra för er och sedan läsa på om tolkiens värld.

I princip ja. Regelsystemet är den minsta biten då vi har ett eget system vi har använt i många år nu. Fungerar till det mesta. Vad jag kanske mest var ute efter är en "fysisk" spelvärld. Typ Mundana, Faerun m.fl. som jag kan tömma på innehåll och fylla själv med Midgårds folkslag, monster och varelser.

Får se vad det blir. Jag rotade fram mitt Eon-III och började läsa mer nogrannt nu så eventuellt blir det någon form av Eonkampanj i stället för Midgård.