Nekromanti Varulvsspel: Dungeonröj. THE END. Alla får posta.

[Feuflux]

De sex riddarna går mot sin sista encounter. Riddar Dice promenerar först efter en liten röstningskupp. Han märker därför inte av Basilisken innan den har förvandlat honom till sten! Inte heller riddar Måns har en chans eftersom han blir kittlad av en zorakiskt påfågelfjäder och glömmer att blunda för att undvika basiliskens blick. Två stenfigurer blir sedan vittne till när de övriga 4 riddarna lyckas ha ihjäl monstret.

Eller ska jag säga tre! Riddar Embergem har nämligen smittats av kranks gast-hand och blir övergiven av sin livskraft.

Som den fjärde och enda överlevande kardier ser riddar Gurgeh rätt nervös ut, medan krank och Halvtand skrattar diaboliskt.
- Länge leve Zorakien!
- För Zorakien!
*splorsch*

De två riddarna lämnar sedan dungeonen, för varför ska de undanröja ett hot mot Kardiens säkerhet?

Spelet är över. Zorakierna har vunnit. Grattis till krank, Halvtand, Snow och Wilmer!
Ett jättetack till alla som deltagit.

Den här tråden är nu öppen för alla. Jag kommer strax posta information om alla roller och föremål.

 

[Snow]

Ja!
Tack så mycket alla för en rolig match. Skriver något mer konstruktivt när jag lugnat mig lite.

 

[krank]

FOR WE ARE ALL THE WINNERS!

Allvarligt grabbar, det här har varit så JÄVLA coolt... Och slutgamblen var ju helt sjukt kul.

En sak jag måste påpeka: Dice var naiv siare. han såg alla som kardier. Men - MEN - jag hade en magisk pryl som gjorde att jag visades som motsatt vad jag annars skulle ha visats som... Hänger ni med? Fattar ni var frustrerad jag blev när jag insåg vad slumpejn ställt till med?

Nå, lyckligtvis lyckades man ju slingra sig ur det där... på nåt sätt...

Zorakierna har ju såklart kommunicerat med varandra via mail (PM-systemet är bara dumt att använda), och ni skulle bara veta vilka strategier vi haft på G... Till exempel offra en för att övriga skulle få högre status... Konsekvent har vi gjort vårt bästa för att på ett lagom kaotiskt sätt misstänka varandra, och inte pulla några punches när nån av oss råkade stiga fel.

 

[krank]

Feu sade just i vrållådan, alla borde få läsa:

det du vad som är riktigt coolt? Dice är en riktig siare, han bara sket i svaret han fick om dig!

OSLAGBART!

 

[Gurgeh]

Jag suger

Ja, jag överlevde! Öh, vad gör ni grabbar? Grabbar?

Jag suger uppenbarligen på att analysera folks beteende i sådana här spel, men jag litade verkligen inte på Dice siande. Det kändes mycket mer troligt att han bluffade genom att radda upp folk som Rising redan friat och sedan blanda in någon av sina zorakpolare. Och uppenbarligen hade jag rätt i att han inte talade sanning, men på fel sätt. Mycket märkligt.

Så det jag undrar nu är: Hade ateismen och fanatismen någon betydelse?

/tobias

 

[Feuflux]

Alla roller

Zorakier
--------
Krank
Halvtand
Snow
Wilmer (ateist)

Fanatiker
---------
Andersson
Arvidos
Måns

Kardier
-------
Andy
Basenanji
Embergem
Feliath
Lexx
Purgatory
Rising
Bearnie (ateist)
Björn den gode (ateist)
Gurgeh (ateist)
Pilzeman (ateist)
Dice - Paladin!

Paladin innebär att Dice var siare från start.

Ateist innebär att ens död var winning condition för fanatikerna.

Zorakiernas condition
Din gruppering vinner om det vid något tillfälle skulle finnas lika många Zorakier som övriga riddare i spel.
Din gruppering förlorar om alla Zorakier är borta ur spel.

Kardiernas condition
Din gruppering vinner om alla Zorakier är borta ur spel.
Din gruppering förlorar om det vid något tillfälle skulle finnas lika många Zorakier som övriga riddare i spel.

Fanatikernas condition
Din gruppering vinner om alla ateister är ute ur spel.
Din gruppering förlorar om det vid något tillfälle skulle finnas lika många Zorakier som övriga riddare i spel.
Din gruppering förlorar om alla Zorakier är borta ur spel.

Det jag aldrig förtydligade (dåligt av mig, men jag är noob på sånt här) var att spelet inte slutade abrubt om fanatikerna skulle vinna. Det gick vidare med fanatikerna som vanliga kardier. (Annars hade ni lynchat mig.)

Ser verkligen fram emot en diskussion om fanatikernas roll. Nu fick dom det ohyggligt svårt. De försökte starta ett drev mot Gurgeh en gång, men sen försvann två av dem i tät följd och, ja, för svårt helt enkelt.

Fanatikerna hade tillsammans med paladinen förmågor från start:
Din intuition är en förmåga och fungerar som följer:
Varje runda ska du skicka namnet på 3 riddare (inte dig själv) som du vill be för i ett PM till mig. Din gud kommer att svara med vilken gruppering som är i majoritet bland dessa: ateister, vanliga riddare eller religösa fanatiker som du själv! I övrigt så har du ingen förmåga för att få ateisterna ur spel, utan du får försöka rösta ut dem.

Fanatikerna fick veta vilka de andra var efter tre rundor och fick då kommunicera fritt med varandra.

 

[krank]

Re: Jag suger

Jag suger uppenbarligen på att analysera folks beteende i sådana här spel, men jag litade verkligen inte på Dice siande.

Din röst där är vad som höll mig helt vanvettigt fastnaglad i stolen och tokhög på naturens egna tjack. Din röst var vad jag satt och väntade på, och när den kom dansade jag runt i lägenheten som en galning och tjoade.

Vad jag vill säga är alltså: Tack för en upplevelse. Det var tokspännande.

 

[DesertRain]

Det har varit väldigt roligt att delta i detta. Synd bara att jag blev dödad i första rundan. Nu kanske jag kan för veta varför? Även om jag gissar att ni antingen slumpade eller valde en mer lågprofilspelare för att på något sätt skapa förvirring.
Jag har läst alla omgångarna och om någon drar igång ett varulvsspel i framtiden så är jag mer med på noterna om hur det ska spelas, och då åker jag förhoppningsvis inte ut första rundan!

 

[Feuflux]

Alla föremål

Som ni antagligen gissat så var de flesta föremål bogus (dvs inte magiska). Några var det däremot.

Slipad stridsgaffel (Arvidos, Lexx), Run-prydd kroksabel (Anderson) och Run-prydd stridsklubba (krank) gjorde alla så man visades som fel vid siande. Kardier blev zorakier och vice versa.

Topas-prydd sköld (Gurgeh) gjorde att man blev engångs-väktare.

Diamant-prydd sköld (Halvtand) blockar magi. Dvs man kan inte sia honom eller kolla om han har magiska föremål (se nedan).

Topas-prydd stav (Andersson) och Safir-prydd stav (Pilzeman) gav förmågan att se om någon hade ett magiskt föremål (dock inte vad det gjorde).

Rubin-prydd stav (Rising) gav siandets gåva.

Gast-hand gav 75% chans att smitta nån med gast-pest, men samtidigt avslöja att nån av de med gastföremål låg bakom attacken.

Resten var junk.

 

[Bunny]

TEASER!

Just nu pågår en episk strid på en plats vars namn tiden har glömt.

Det är hyborisk tidsålder, och för en tid sedan gav en brokig skara rättfärdiga kämpar sig av mot denna avlägsna plats för att bekämpa en konspiration av fördärvade magiker. Den svarta ringens anhang hotar att uppkalla någonting mörkt och hemskt ur jordens innanmäte, och därefter försänka världen i en ny mörk era.

De kommer att misslyckas - för den här gången. I början av 2009 kommer istället den strapatsfulla resan tillbaka från denna hemska plats att utspela sig, och än en gång är inte allting som det borde vara. Kanske har inte alla magiker ännu mött sin undergång?

På slutet av denna färd kommer de sista överlevarna sammanstråla med en av tidsålderns största profiler - Conan cimmeriern - men möts han av vänners famntag, eller av hatiska fienders bakhåll?
Följ med på resan själv, i Varulvsspelet: Conan!

PS. Spelet startar när Astro Elite avslutats eller varulvs-abstinensen blivit allt för påtaglig, beroende på vad som inträffar först.

 

[Snow]

Re: Jag suger

Jag suger uppenbarligen på att analysera folks beteende i sådana.

Du var ju inte ensam om det. Möjligtvis valde du att inte slänga ur dig första bästa anklagelse, om man jämför med andra.

Nu satt jag inne med sanningen (eller iallafall en hel del av den) men jag tyckte att folk i allmänhet hoppade på varandra på för lösa grunder. Lite butterfly-effekt. Någon sa något, en annan övertolkade, en tredje hakade på. Den första blev nervös. Och de andra blev bombsäkra.
Väldigt många hönor från några få fjädrar.

Och inte förrän Rising siade mig lyckades ni träffa rätt. Visst, Rising valde aktivt att sia mig så just den gången hade han rätt. Jag tvivlar på att det blivit ett drev mot mig om inte Rising siat.

Sen beror karaktären på denna omgången säkert väldigt mycket på det ingående folket. Många nybörjare tex. Och några umgicks privat. Jag skulle inte vilja säga att den är representativ. En hel del av vad vissa skrev var nog mest för att få igång övriga.

 

[Basenanji]

Tjat: Tack Feu!

Och analys...:

Det finns inga smarta strategier
Vi tror hela tiden att än det ena beteendet, än det andra är typiskt för antingen varulvarna/byborna.
Men kolla in det här svaret från Rising (varulvsspelens prof. emeritus):

Så här fungerar det: I bästa fall så försöker vi gruppera och samla ihop våra röster allteftersom dagen fortskrider. Vi kardier tjänar på att samla ihop rösterna och inte sprida ut dem för mycket, ty ju mer utspridda våra röster är, desto mer kan zorakierna påverka som vågmästarroll.

Det lustiga är alltså att rösterna som hoppar på sent i ett drev både kan vara ett tecken på smart spel av en kardier likväl som opportunistiskt spel av en zorakier som försöker rädda en kompis. Vilket verkar troligast? Det är sånt som vi kommer kunna diskutera under morgondagen.

Och då tänker jag direkt att det visst kan vara vettigt att låta röstningen verka oklar – det kan ju vara (med Risings ord) "smart spel" av en Kardier. Eller något annat.

När jag funderar på det här så kommer jag fram till att alla olika taktiska val kan vara tecken på att man är både bybo eller varulv, oavsett hur ens taktiska spel ser ut! Så...det handlar till syvende och sidst om gruppsykologi.

Som exempel: lägg märke till det där med "mest troligt". Är det inte det allt det här handlar om – vad tror man om de andra spelarna? (Om man inte är siare – men så länge risken finns att siaren antingen är Zorakier eller trasig eller naiv så...är ju det inte alls lika säkert att 'siar-rollen' är så användbar som den verkar först...)

För när jag tittar tillbaka på den första rundan inser jag att mina försök till att "visa" deltagarna att jag är Kardier misslyckades fatalt (ordvits...blääörgh).
Jag tyckte nämligen att jag var jättetydlig, samtidigt som jag insåg att denna tydlighet skulle locka till sig lönnmördare. Men priset var billigt – jag räknade med att kvarvarande spelare skulle spela bättre än vad jag kunde, så i så fall (om jag blev lönnmördad) riskerade Zorakierna att slänga bort sin lönnmördaraktion på en medioker spelare som mig. [Krank m fl får gärna kommentera detta]

Men i stället blev folk provocerade. Risings analys av mig gav största scum-utslaget, nån annan (ingen mindre än BDG – suck, min hjälte som jag försökte skydda, dödade mig...) menade att det var övermodigt av mig att säga att jag inte fruktade nån hängning.

Ok, om jag hade tänkt på deltagarna i den här omgången som lite mer paranoida, misstänksamma och försiktiga skulle jag nog handlat annorlunda. Eller...jag vill åtminstone tro det.

För nu spelade jag mycket på den (i mina ögon) spridda uppfattningen: Basse är en snäll och försynt typ.

Hursomhelst: jag tycker också att jg spelade väldigt klantigt. Tex skulle jag kanske ha gått in och ändrat min röst så att det blev oavgjort, men jag sket i det, av lojalitet till Kardierna. Om jag dog, då skulle kardierna ändå bli av med ett av sina svagaste kort. Så resonerade jag iaf. Den aktuella kvällen gick jag på bio, kom hem 20.20 och suckade resignerat när jag insåg mitt klavertramp.

Varför röstade jag som jag gjorde? För att jag ville hänga på BDG. Jag kände på mig att han var Kardier och tänkte att han var den som skulle syna Zorakierna bäst.

Men, skitsamma, nästa gång ska jag försöka spela bättre.
(Framförallt ta mindre plats! Jag är GRYMT förvånad hur många deltagare kunde tillåtas vara så tysta och passiva...jag var säker på att den spelstilen skulle vara dödande)
---

Sedan tyckte jag att det var spännande hela vägen ut.
Bra tema, fina intron och häftiga vändningar.
Tack återigen Feu! Må rollspel.nu alltid minnas din insats!

Jag gör det i alla fall!

/Basse

 

[krank]

Nu kanske jag kan för veta varför? Även om jag gissar att ni antingen slumpade eller valde en mer lågprofilspelare för att på något sätt skapa förvirring.

Vi, eller mer exakt jag (för jag agerade typ ledare) använde en slumpgenerator fram till dess att Rising blev för farlig. Vi använde öht en hel del slump... Tur att vi hade http://alea.omegarpg.net som kan tulla t.ex 1t11 och sånt utan problem =)

 

[DesertRain]

OK kul att få veta!

 

[Snow]

Re: Tjat: Tack Feu!

Det finns inga smarta strategier
Vi tror hela tiden att än det ena beteendet, än det andra är typiskt för antingen varulvarna/byborna.
Men kolla in det här svaret från Rising (varulvsspelens prof. emeritus):

Vår strategi tänker jag mig såhär. För varje zorakier finns det två personer. Den ena pratar med de andra zorakierna och bestämmer vem man lönnmördar, samtidigt som han ger lite småtips till den andra personen, men helst så lite som möjligt. Den andra personen glömmer bort att han är zorakier och försöker helt ärligt jaga zorakier.


Jag är övertygad om att man på detta sätt (även om det skulle vara fusk) skulle spela överjävligt bra. Så fort jag läste att jag var zorak skulle jag alltså säga till min kompis nisse att han skulle spela mig på forumet. Nisse känner inte till de andra zorakierna och kan alltså koncentrera sig på att komma med vettiga anklagelser. Om nisse håller på att blir för bra kardier ger jag honom en liten ledtråd: "tagga ner lite, styr din röst åt ett annat håll". Men helst så lite som möjligt.

Vi försökte göra denna uppdelning så gott vi kunde i våra huvuden. Så fort vi var på forumet var vi kardier och "glömde" vem de andra zorakierna var.

 

[Björn den gode]

Tankar

Först vill jag säga grattis Zorakier, det blev ju riktigt spännande till slut.

Rent allmänt så tyckte jag det märktes att väldigt många var nya och/eller relativt ointresserade/upptagna.

Sen har vi det här jag redan har tjatat om en del under spelet, och det är att jag inte gillar att spela spel där jag inte känner till reglerna. Kanske är det för att det då liknar livet för mycket.

Ett stort problem jag ser med att ha hemliga regler (vilket det här partiet till väldigt stor del hade) är balansen, det är helt omöjligt att veta om spelet vi just avslutat var balanserat eller inte. Detta gäller förstås även i vanliga varulvsspel (eller maffiaspel) men där kan man i vart fall efter ett antal partier se hur vanligt det är att endera sidan vinner, här kommer det nästa gång att återigen spelas ett spel med nya hemliga regler. Jag tycker det förtar lite av glädjen av att vinna ifall inte vet ifall jag från start hade 50%, 10% eller 80% att vinna.

I just såna här spel så förstör det också oerhört mycket att inte veta i förväg vilka förmågor osv som finns eftersom alla logiska argument måste gå ett steg till där man gissar hur spelledaren tänker.

Sen tror jag inte det går att underskatta värdet för den onda sidan att få kommunicera med varandra under dagarna, det är en oerhörd fördel som kanske kan uppvägas med något annat för jag tycker det är rätt trevligt att inte behöva bryta för nattdrag.

Slutligen så tycker jag det är lite tråkigt med såna här temaspel där alla och hans moster har en förmåga och man dessutom får reda på rollerna på de som dör eftersom det då blir så mycket fokus på detaljer (som förmågor) som jag tycker är rätt ointressanta.

 

[Mogger]

Shit, jag hade tokfel och var så toksäker på att jag hade rätt! Dice & Embergem, kardier?

Det här var mitt första riktiga varulvspel (jag åkte ut tidigt i det förra och hade en roll jag inte begrep) och jag har fått blodad varulvtand. Det har varit skitkul och jag har funderat betydligt mer än vad som varit hälsosamt på olika konstellationer och taktiker.

Jag vill dock påpeka att vi fanatiker var otroligt nära att vinna. Hade Gurgeh åkt istället för mig (varför gjorde han inte det?) så hade vi besegrat alla fanatiker.

Bra jobbat zorakier!

 

[Embergem]

Vi sa ju det.

När jag precis ringde Dice och berättade vad som hänt så sa han till mig att han var 100% säker på att krank var zorakier, och att han därför inte behövde sitt siande. Han antog även att han var naiv siare eftersom han bara fått kardier.

Men men, grattis alla zorakier, även om ni inte lurade mig i slutet så hade ni ju rätt bra kontroll på dom andra.

 

[Rising]

Graaah! Dumma, dumma zorakier!

Riktigt kul med en så här jämn och spännande omgång, och grattis till zorakierna för segern. Väldigt iskallt av Dice att säga att krank var zorakier fastän hans siande inte givit något utslag, förresten.

När jag diskuterade omgången i tisdags med Herr Nils så trodde jag att krank och Måns skulle vara de kvarvarande zorakierna, och att Halvtand var den sista fanatikern; så jag måste ge Halvtand credit för att han lyckades hålla sig under min radar mot slutet.

Jag tyckte det var kul att så många nybörjare provade på att spela, även om det var lite synd att en så stor del av byns framgångar kom att ske tack vare mitt siande och inte av analyser - eftersom den sortens omgångar får spelet att framstå som väldigt slumpmässigt, och gör att fokus hamnar på specialförmågorna som används på nätterna istället för vad som sägs på dagarna. Jag hoppas ändå att alla märkte att man inte bara kan sitta och vänta på att några superledtrådar skall trilla ner från skyn, utan att man själv måste bidra till att skapa den sortens klimat där ledtrådar kan uppstå. Nu blev det så att de aktiva spelarna misstänkliggjordes istället, vilket är ett typiskt nybörjarmisstag som vi erfarnare kardier borde ha kunnat hantera mycket bättre.

Jag tyckte att systemet med föremål var skithäftigt, och om jag ska göre en bedömning av uppsättningen nu i efterhand så är nog mina kommentarer mest:

1. Gast-handen är jag inte så förtjust i; eftersom den dels beror på slumpen om den ens fungerar, och dels för att informationen man får av att veta att någon med gastföremål legat bakom dödandet oftast skulle komma för sent för att man skulle hinna reagera på det på något sätt innan spelet var över.

2. Smart att ha en siare i byn från start och sedan lotta ut en siarförmåga via föremål. Det balanserar ut slumpen en hel del. Siarförmågorna hade du dessutom nerfat på ett bra sätt med många föremål som fuckade upp siande. Jag tycker personligen att det är mycket bättre att göra på det viset (=fler förmågor som i sin tur inte blir så effektiva) än att ha få och jättestarka förmågor, eftersom det annars lätt blir så att vikten hamnar mer på förmågorna än analyserna. Nu blev det visserligen typ så ändå den här gången, men jag tycker ändå att Dice's avslöjande av krank var det bästa som någon kardier gjorde i spelomgången - vilket visar att det är viktigare att man är en duktig spelare än att man har tur med ens specialförmågor.

3. Fanatikerna hade det tufft, och deras existens i spelet lyckades nog mest förstöra för oss kardier genom att det fick somliga bland oss att bete sig djäkligt mystiskt, varpå vi misstog dem för att vara zorakier. Det är väldigt svårt att experimentera med tredjepartsfraktioner, och de är faktiskt inte så vanliga i temaspel i stort. De vanligaste formerna av tredjeparter är att man låter det finnas ett extralag med varulvar som fungerar precis som det vanliga laget, eller att man låter det finnas en Serial Killer, som är en person som spelar solo - som inte pingas vid sianden och som får döda en person varje drag. Det är visserligen helvetiskt svårt att vinna som SK, men det brukar anses vara okej eftersom han ju ändå spelar själv och därför skall ha mindre chans att segra än övriga lag. (Dessutom brukar det vara så roligt att få vara SK att man är nöjd ändå)

De andra varianter på tredjepartsfraktioner som är vanliga, de är för det mesta universellt hatade. Dit räknar jag Kulter (de börjar med en Kultledare, och sedan får de i typ drag 1, 4, 7, 10, 13, 16, osv, värva en ny spelare till kulten så länge som kultledaren fortfarande lever. De pingas inte vid sianden och vinner om alla kvarvarande spelare är kultister.), Narrar (spelet avslutas och de vinner om de blir utröstade (de kan förstås inte användas utan att alla deltagare fått reda på att det finns en Narr i spelet från start)), Älskande Par (den ena har typ en siarförmåga och båda vinner om denne lyckas hitta den andra), och Sniper+Offer (som ovan, fast krypskytten dödar en person varje drag och vinner om han prickar offret). Problemet med samtliga av dessa idéer är att de är helt galet swingy, och kan medföra att spelet avgörs direkt efter det första eller det andra draget.

Så det är alltså svårt för mig att bedöma fanatikernas chanser att segra, då de inte påminner om några andra fraktioner jag känner till. Jag tycker att de var ett intressant inslag i den här spelomgången, dock, eftersom de gjorde det mycket klurigare att tänka på saker såsom Paladinens lagtillhörighet och det mystiska meddelandet vi fick från Magiätar-Styggelsen.

---

Min slutsats är denna: Vi kardier kan inte skylla på uppsättningen att vi förlorade, och jag är imponerad över hur välbalanserad uppsättningen var. (Själv har jag begått betydligt större klavertramp i de spel jag själv organiserat) Det jag själv lärde mig mest av, var hur stor betydelse det har att få Ny Dag-meddelandet direkt efter Stoppmeddelandet. Själv brukade jag låta det dröja tills morgonen därpå (eller tja, i sällsynta fall betydligt längre än så), för jag trodde inte att folk skulle vara så himla nyfikna. Det är först nu jag förstår hela poängen med det där.

Typiskt bra spelomgång, alltså.

 

[krank]

Re: Tankar

Sen har vi det här jag redan har tjatat om en del under spelet, och det är att jag inte gillar att spela spel där jag inte känner till reglerna. Kanske är det för att det då liknar livet för mycket.

Jag ställer mig överlag ganska frågande till din kritik, men jag antar att det beror på att jag verkligen ogillar maffiaspel IRL (för direkt, för snabbt, för lita taktik, för lite tid att fundera och för mycket social förmåga) och egentligen bara varit med om de spel som skett här på forumet - och här har typ alla partier haft specialförmågor och dolda grupper och grejer.

Att inte kunna förutse hur stor chans man har "egentligen" är för mig en del av spelet.

Jag tycker det förtar lite av glädjen av att vinna ifall inte vet ifall jag från start hade 50%, 10% eller 80% att vinna.

Och för mig förtas glädjen om jag vet från start hur stor chans jag har att vinna. Jag tycker att en del av det roliga är att försöka använda spelet just för att försöka räkna ut såna grejer.

I just såna här spel så förstör det också oerhört mycket att inte veta i förväg vilka förmågor osv som finns eftersom alla logiska argument måste gå ett steg till där man gissar hur spelledaren tänker.

Japp, plus att man måste använda kunskaper från tidigare partier ang. vilöka roller som kan tänkas finnas, och man får massor av möjligheter att spekulera - "hmmm... X anklagar Y väldigt hårt, är det för att X är onding som vill kasta anklagelser eller är X siare? Och isåfall, är X en naiv siare?" Det tycker jag tyllför en ytterligare dimension till spelet. Att spela utan sånt tycker jag skulle vara som att spela Alfapet fast med att man bara får använda ord som står i en ordbok; ganska meningslöst med andra ord.

Slutligen så tycker jag det är lite tråkigt med såna här temaspel där alla och hans moster har en förmåga och man dessutom får reda på rollerna på de som dör eftersom det då blir så mycket fokus på detaljer (som förmågor) som jag tycker är rätt ointressanta.

Jag tycker ju tvärtom att förmågor och roller ger en stark krydda till spelet. En gång var det varulvar och bybor, och i efterhand kan jag säga att det var det tråkigaste partiet. Batmanpartiet och WRNU-partierna och givetvis det här partiet ägde det partiet stenhårt, just för att komplexiteten ökade, det finns mer information att ta hänsyn till och försöka hitta strukturer i.