Till att börja med: Forumregler. Läs innan du postar! …Arfert said:jag förstod heller inte vad Dnalor sa.. tycker det är rätt självkart vad (vilken text) Vitulv syftade på. Men jag är kanske dum jag med.
Jag tror helt enkelt att Dnalor uttrycker sig på det sätt som han tycker passar ämnet bäst utifrån de erfarenheter och kunskaper han har. Dnalor är van att diskutera de här frågorna med ett akademiskt språk, och gör så följaktligen. Jag är rätt säker på att Dnalor även tänker kring de här frågorna på "akademikerspråk".Petter42 said:Om vi ska gå ännu djupare på roller och konstruktioner kan vi anta att Dnalor i akademikervärlden lärt sig att ett smidigt sätt att vinna argument är att ta tillflykten i svåra ord. Om man använder ord som motparten inte förstår blir det svårt att säga emot, precis som att använda härskartekniker (man skulle kunna klassa det som "påförande av skuld och skam"(siktar på att få folk att känna sig dumma) eller förlöjligande), så stärker det den maktposition en akademiker har över en ickeakademiker.
Absolut.Petter42 said:Således funkar härskartekniker (och andra fula knep) åt båda hållen.
Bör kanske för protokollets skull tillägga att jag är akademiker.krank said:Absolut.Petter42 said:Således funkar härskartekniker (och andra fula knep) åt båda hållen.
Jag har redan bett Vitulv om ursäkt i praten; det finns ingen ursäkt men väl en förklaring till varför jag skrev som jag skrev.
Jag tycker nämligen att det är ganska jobbigt när det antyds att akademisk svenska inte skulle vara svenska. Det antyder nämligen att det enda som "är svenska" är minsta gemensamma nämnare, så att säga.
Och jag associerar den attityden till akademiskt språk med den typ av vetenskapsförakt en hel del politiker och för all del "vanligt folk" uppvisar i vissa sammanhang. Hela idén att forskare "inte befinner sig i verkligheten", ni vet.
Så, det var helt enkelt en öm tå, som på mig funkade ungefär som en härskarteknik.
Därmed inte sagt att detta är en ursäkt, som sagt. Jag borde vetat bättre. Men det är en förklaring.
Precis som du säger tenderar ickeintellektuella och intellektuella att betrakta varandra som världsfrånvända etc.
Jag skulle vilja säga fackspràk istället för akademikerspràk. Även till exempel hantverkare använder sig ofta av termer som är svàra för lekmän att förstà. Innuti sin slutna grupp av likar, är fackspràk praktiskt och underlättande. Problemet kommer när man vill tala till en allmänhet. Antingen använder man sig av sitt fackspràk av ren vana, för att man inte kan/orkar uttrycka sig mer allmänt, i det fallet skulle jag säga att det är mer ett tecken pà bristande kommunikationsförmàga. Men ibland används det som en härskarteknik likt du säger. Jag fàr ocksà känslan att fackspràk/akademiker spràk i en situation som denna används som ett sätt "briljera", alltsà mest som ett uttryck av stolthet och vilja att fà visa sig duktig, inte egentlig illvilja att trycka ner diskussionspartner som dumma. Problemet med internet-forum där man inte känner varandra, blir att man aldrig egentligen kan veta vilket som är fallet.Jag tror helt enkelt att Dnalor uttrycker sig på det sätt som han tycker passar ämnet bäst utifrån de erfarenheter och kunskaper han har. Dnalor är van att diskutera de här frågorna med ett akademiskt språk, och gör så följaktligen. Jag är rätt säker på att Dnalor även tänker kring de här frågorna på "akademikerspråk".
Inte så mycket härskarteknik om du frågar mig, alltså. Tvärt om anser jag att "*stön* och på svenska blir det här?" som ett rätt trist knep att placera in Dnalor i en "världsfrånvänd, navelskådande akademiker"-stereotyp, något som är precis lika trist som Kranks efterföljande sarkasm.
Jag håller inte alls med om den synen på kommunikation. Även mottagaren har ansvar för den kommunikativa situationen.Arfert said:tja, akademikersvenska är säkert bra i avhandlingar o dyl där man vet vem mottagaren är, men bör undvikas i annan kommunikation, om man vill bli förstådd vill säga. För det är så här: ALL KOMMUNIKATION SKER PÅ MOTTAGARENS VILLKOR.
All komunikation består væl (minst!) av avsændare, mottagare, kontext och øverføringsmedium. Håller itne alls med dig.Arfert said:tja, akademikersvenska är säkert bra i avhandlingar o dyl där man vet vem mottagaren är, men bör undvikas i annan kommunikation, om man vill bli förstådd vill säga. För det är så här: ALL KOMMUNIKATION SKER PÅ MOTTAGARENS VILLKOR.
Känns mer i mina ögon som att Arfert säger- det är meningslöst att prata om man inte fokuserar på att den man pratar med förstår vad man säger.xyas said:All komunikation består væl (minst!) av avsændare, mottagare, kontext och øverføringsmedium. Håller itne alls med dig.Arfert said:tja, akademikersvenska är säkert bra i avhandlingar o dyl där man vet vem mottagaren är, men bör undvikas i annan kommunikation, om man vill bli förstådd vill säga. För det är så här: ALL KOMMUNIKATION SKER PÅ MOTTAGARENS VILLKOR.
Precis så uppfattade jag Arferts inlägg.Nässe said:Känns mer i mina ögon som att Arfert säger- det är meningslöst att prata om man inte fokuserar på att den man pratar med förstår vad man säger.
Inte en analys av Kommunikation.
"Ansvar" är helt irrelevant. Ansvar finns bara när man snackar vem man ska skylla på.Vimes said:Jag håller inte alls med om den synen på kommunikation. Även mottagaren har ansvar för den kommunikativa situationen.
Jag håller inte alls med, är jag rädd. Det finns visst en moralisk aspekt av kommunikation (som det gör med ALLT som har att göra med mänskliga relationer), jag skulle nog till och med vilja hävda att kommunikation är en enbart moralisk företeelse.Krank said:"Ansvar" är helt irrelevant. Ansvar finns bara när man snackar vem man ska skylla på.
När man väljer hur man ska uttrycka sig får man välja: Antingen anpassar man sig efter motparten eller så gör man det inte. Gör man det inte, så får man antagligen negativa effekter.
Vill man undvika negativa effekter anpassar man kommunikationen. Det är kausalitet, inte moral.