Nekromanti "Vi är främlingar i detta land.. Låt oss skynda.."
- Thread starter Sodivra
- Start date
Rising
Vila i frid
"Skynda, skynda, hämta nyckeln!"
Det luriga med drömmar är väl att man inte bara kan hitta på saker som är "häftiga". De är ju inte biologiska varelser av kött och blod, utan har ju skapats ur någon ursprunglig utgångspunkt. Detta syfte bör sedan genomsyra deras hela väsen, både till utseende och beteende. Jag skulle således aldrig använda ett vilt, otämjt vansinnesdjur som låtsaskompis (såsom en hyena eller mandrill) och klä honom i smoking, samt låta honom vara en cool, tillbakalutad typ. Då blir det för spretigt. Drömmar känns bättre när de är tydliga och linjära.
Personligen tycker jag kontrasten mellan dröm och verklighet är ett intressant frö till berättelser. En vanlig människa som måste in i drömvärlden för att klara av ett drömvärldsproblem fungerar bra, men om människan är van vid att vistas i drömvärlden så blir allt strömlinjeformat och kontrasten uteblir. Det är inte lika bra.
Man kan lösa det på många olika sätt:
Drömmaren kan ha blivit vuxen och glömt bort sin drömvärld. När kompisarna kommer tillbaka så uppstår alltså kontrasten på nytt. Drömmaren är tafatt och passar inte riktigt in i drömvärlden. Så var det i filmen Hook och Drop-Dead-Fred.
Antagonisten kan vara en vanlig människa som beger sig in i drömvärlden och utövar våld mot det. Om drömmaren är en naturlig del av drömvärlden så kommer hon alltså konfronteras med saker från vår vanliga verklighet som hon inte är van vid. Vad kan en sjungande skog med munjigaspelande kaniner sätta emot stora maskiner, föroreningar och motorsågar? När drömmaren jagat ut antagonisten till verkligheten kan hon komma till insikt om att det egentligen är där hon hör hemma och hennes familj är desperata eftersom deras dotter har varit spårlöst försvunnen i två års tid. Det blir ett svårt avsked till vännerna i drömvärlden, men de kommer att förstå.
Fiktionerna kan också ta sig in i vår vanliga värld (det var ju det här du frågade om) men då tycker jag att utmaningen skall vara av den typen som vi har i den vanliga världen. Det är då kontraster uppstår. Ponera att drömmaren hamnat i fängelse och ett gäng drömtyper bestämmer sig för att fixa pengar för att betala borgen. Hur skall de klara det? Eller tänk om drömmaren är som Askungen och vill gå på bal, och hennes drömkompisar bestämmer sig för att klara av alla förberedelser? Det finns någon film med en snubbe som har en otäck lägenhet och där försöker hans kackerlackskompisar fixa en dejt åt honom. Så kan det också vara. Det blir alltid spännande när drömvarelser skall försöka klara av något som en människa egentligen vore mest lämpad för.
Man kan förstås också blanda dessa idéer fram och tillbaka.
När allt är av drömkaraktär och man inte har någon kontrast så uteblir dock en del spänning. Det här är något jag har brottats med i Eskapix, men där låter jag det också finnas många olika sorters drömvärldar. Varje drömmare har sin "egen" drömvärld där hon känner sig välkommen och har full kontroll, men denna drömvärld kan kollidera med andra drömvärldar eller driva bort till Bortomsans (landet där fiktioner som separerats från sina drömmare lever) och då uppstår plötsligt kontraster på nytt; det är inte lätt att tåla att man ena dagen kan peka på någons huvud och befalla "du vore vackrare med en fez på skallen" och *poff* så blev allt som man ville, för att i nästa stund möta självständiga typer som bara slår en på käften om man försöker trolla fram lustiga huvudbonader på deras hjässor.
Det finns mycket man kan göra med drömmar.
/Rising
Det luriga med drömmar är väl att man inte bara kan hitta på saker som är "häftiga". De är ju inte biologiska varelser av kött och blod, utan har ju skapats ur någon ursprunglig utgångspunkt. Detta syfte bör sedan genomsyra deras hela väsen, både till utseende och beteende. Jag skulle således aldrig använda ett vilt, otämjt vansinnesdjur som låtsaskompis (såsom en hyena eller mandrill) och klä honom i smoking, samt låta honom vara en cool, tillbakalutad typ. Då blir det för spretigt. Drömmar känns bättre när de är tydliga och linjära.
Personligen tycker jag kontrasten mellan dröm och verklighet är ett intressant frö till berättelser. En vanlig människa som måste in i drömvärlden för att klara av ett drömvärldsproblem fungerar bra, men om människan är van vid att vistas i drömvärlden så blir allt strömlinjeformat och kontrasten uteblir. Det är inte lika bra.
Man kan lösa det på många olika sätt:
Drömmaren kan ha blivit vuxen och glömt bort sin drömvärld. När kompisarna kommer tillbaka så uppstår alltså kontrasten på nytt. Drömmaren är tafatt och passar inte riktigt in i drömvärlden. Så var det i filmen Hook och Drop-Dead-Fred.
Antagonisten kan vara en vanlig människa som beger sig in i drömvärlden och utövar våld mot det. Om drömmaren är en naturlig del av drömvärlden så kommer hon alltså konfronteras med saker från vår vanliga verklighet som hon inte är van vid. Vad kan en sjungande skog med munjigaspelande kaniner sätta emot stora maskiner, föroreningar och motorsågar? När drömmaren jagat ut antagonisten till verkligheten kan hon komma till insikt om att det egentligen är där hon hör hemma och hennes familj är desperata eftersom deras dotter har varit spårlöst försvunnen i två års tid. Det blir ett svårt avsked till vännerna i drömvärlden, men de kommer att förstå.
Fiktionerna kan också ta sig in i vår vanliga värld (det var ju det här du frågade om) men då tycker jag att utmaningen skall vara av den typen som vi har i den vanliga världen. Det är då kontraster uppstår. Ponera att drömmaren hamnat i fängelse och ett gäng drömtyper bestämmer sig för att fixa pengar för att betala borgen. Hur skall de klara det? Eller tänk om drömmaren är som Askungen och vill gå på bal, och hennes drömkompisar bestämmer sig för att klara av alla förberedelser? Det finns någon film med en snubbe som har en otäck lägenhet och där försöker hans kackerlackskompisar fixa en dejt åt honom. Så kan det också vara. Det blir alltid spännande när drömvarelser skall försöka klara av något som en människa egentligen vore mest lämpad för.
Man kan förstås också blanda dessa idéer fram och tillbaka.
När allt är av drömkaraktär och man inte har någon kontrast så uteblir dock en del spänning. Det här är något jag har brottats med i Eskapix, men där låter jag det också finnas många olika sorters drömvärldar. Varje drömmare har sin "egen" drömvärld där hon känner sig välkommen och har full kontroll, men denna drömvärld kan kollidera med andra drömvärldar eller driva bort till Bortomsans (landet där fiktioner som separerats från sina drömmare lever) och då uppstår plötsligt kontraster på nytt; det är inte lätt att tåla att man ena dagen kan peka på någons huvud och befalla "du vore vackrare med en fez på skallen" och *poff* så blev allt som man ville, för att i nästa stund möta självständiga typer som bara slår en på käften om man försöker trolla fram lustiga huvudbonader på deras hjässor.
Det finns mycket man kan göra med drömmar.
/Rising
Cybot
Mest spelbar
"Tiiigrarna Kommer, Skynda Skynda!"
"Jag skulle således aldrig använda ett vilt, otämjt vansinnesdjur som låtsaskompis (såsom en hyena eller mandrill) och klä honom i smoking, samt låta honom vara en cool, tillbakalutad typ."
Vad är det för fel på det? Jag skulle nog säga att på drömvarelser så avspeglar deras kropp deras personlighet. Hyenan skulle kunna verka vara en cool tillbakalutad typ(smokingen) men innuti så döljer sig en fnittrande galning med lust för yxmord.
"Jag skulle således aldrig använda ett vilt, otämjt vansinnesdjur som låtsaskompis (såsom en hyena eller mandrill) och klä honom i smoking, samt låta honom vara en cool, tillbakalutad typ."
Vad är det för fel på det? Jag skulle nog säga att på drömvarelser så avspeglar deras kropp deras personlighet. Hyenan skulle kunna verka vara en cool tillbakalutad typ(smokingen) men innuti så döljer sig en fnittrande galning med lust för yxmord.
Saign
Veteran
Re: My life for Aiur... Eh...I mean Nher'Zul
Neej. IMHO, tycker jag musiken på WC3 är BÄTTRE än på tvåan.
Men det är bara en fråga om åsikter.
Neej. IMHO, tycker jag musiken på WC3 är BÄTTRE än på tvåan.
Men det är bara en fråga om åsikter.