bortom12e;n345222 said:
spelstilar får det att spinna i bröstet på er? Vad gör er exhalterade och glada? Vad är ni besatt av?
Jag tycker väldigt mycket om att få
känna mig smart. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att det är en av mina stora drivkrafter här i livet, att få känna mig – välförtjänt eller inte – smart. Jag tycker om att lösa pussel och har t.ex. klarat alla utom ett av Myst-spelen med bara en eller två hintar per spel. Det är något oerhört tillfredsställande över att grunna på något, utforska olika möjligheter, testa sig fram, forma hypoteser och testa dem och så BAM så faller allt på plats och man hade rätt och var smart.
Det här gör att jag föredrar ickevåldsamt rollspel som fokuserar på mysterielösande och utforskande. Jag behöver ingen osäkerhet utöver att det finns saker jag inte vet; slumpen intresserar mig inte. Jag brukar generellt försöka hitta sätt att slippa slå tärning när jag spelar rollspel.
Det här gör också att jag, till skillnad från många, tycker att det är som roligast när mina smarta planer
går i lås. En del tycker tydligen att det är roligare när man planerar och så händer något oväntat och allt går åt olika grader av helvete – men bland det bästa jag vet är att spendera ett par timmar med att förbereda den perfekta heisten och försöka förutse allt som skulle kunna gå fel, skapa reservplaner och backups och försöka täcka upp för allt – och så bara funkar det. Det dyker upp en del "oväntade" saker men planen var robust nog för att kunna hantera dem. Det är en ljuvlig känsla. Det finns spelledare som tycker att det aldrig ska få gå så bra, och som därmed skapar motstånd specifikt designat för att fucka upp just den plan rollpersonerna har… sånt slipper jag gärna. Jag vill inte i första hand känna spänning eller att jag blir stress-utmanad och måste hantera jobbiga situationer. Jag vill känna mig sval, logisk, rationell, smart, väl förberedd.
---
En sak jag gillar i rollspel överlag är när jag som SL faktiskt får hjälp av spelet att spelleda. När det finns "såhär skapar du ett äventyr"-mekanik. Tyvärr är det extremt få köpespel som faktiskt gör sådant.
Men Mutant City Blues' Quade-diagram till exempel. Även om det inte är tänkt som det, så kan ju det diagrammet användas väldigt enkelt för att generera grunden till äventyr. Tales from the Loop har ganska explicita tekniker, som jag hade god nytta av när jag skrev "Maskinerna är våra vänner". Nu kommer jag inte på så många fler som faktiskt gör det här bra, men sånt gillar jag, det är
min sylt (my jam, alltså), det som får mig att spinna, det jag tycker om att lägga tankemöda på när jag designar mina egna spel.