Till böckernas försvar ska sägas att andra halvan är betydligt bättre än den första. Jag var på vippen att ge upp i mitten av den andra boken, men precis då började storyn ta sig. Jag fick nästan känslan av att Williams aldrig skrivit något innan och först vid det laget börjat få lite flyt i språket, men jag kan ha inbillat mig.
Det är faktiskt lite intressant att man gör på det sättet i Sverige. Jag undrar hur det kommer sig. Naturligtvis blir det billigare att trycka mindre böcker och sälja dem, men då kan man fråga sig varför man inte gör på samma sätt med en annan tegelsten som "Gravitationens regnbåge" (den tjockaste bok jag kan komma på att jag köpt på svenska). Är fantasyläsare så vana vid att de måste köpa femtielva böcker i en serie att de inte reagerar på att böckerna delas upp? För inte skulle en vanlig litteraturälskare acceptera att "Krig och fred" styckades upp och såldes som separata delar. (Nu såg jag visserligen i mammas bokhylla att den senaste delen av Auels grottbjörnssnusk var uppdelad i två böcker, men det var ju redan en serie med en massa delar.)
