"Du behöver inte använda standard definitionen, men om man börjar säga att man läst mio min mio vid fyra års ålder (Läs: fått läst för sig) och säger: Det var min första fantasy bok! Tror jag det knappast tillför något till tråden. Om inte den läsningen av boken fick dig att konsumera mer fantasy eller börja spela rollspel."
Jag försöker undvika att 'konsumera' böcker...
Och varför skulle inte det tillföra något till tråden om någon tycker att Mio min Mio var den första fantasybok han läst? På VILKET sätt skulle det tillföra mer om han sade 'Shanarras Skalbolagsdirektörer' när han var femton?
(Dessutom är det ett jävla sätt att kräva att man skall TILLFÖRA något till trådarna...
)
Trollkarlens Hatt är den tredje i ordningen av Tove Janssons böcker om mumindalen, efter Kometen kommer och Småtrollen och den stora översvämningen. Muminböckerna var det första fantasyböcker jag läste, och jag läste den tredje först, som åttaåringar gör ibland. Det är en av de fantasyserier för barn som jag faktiskt uppskattat.
Jag läste som sagt väldigt lite fantasy som liten knodd och fram tills jag börjat rollspela; jag tyckte det mesta, inklusive Tolkien, var ganska trist. En av poängerna med min tråd var att fantasy på intet vis ledde mig in på rollspelande; hade det bara varit Drakar som funnits och inte Mutant är det mycket möjligt jag aldrig börjat rollspela över huvud taget.
Min favoritlitteratur var dels 'litterär SF', som det så snobbigt heter - Clifford D. Simak, Philip José Farmer, Ray Bradbury - dels historiska äventyrsböcker - Jules Verne, Alexandre Dumas, Walter Scott, etc.
Och nej, mytologi är definitivt inte fantasy. I motsats till Mumindalen, Middle-Earth eller Mundana har faktiskt folk funnits som tror att Asgård, Olympen och Tir-nan-og existerat. Även om folksägner (som folk tror på, i motsats till folksagor, som man drar för skojs skull) innehåller troll och drakar så berättades de av folk som trodde på troll och drakar. Den som skriver fantasy idag gör det ofta (men inte alltid) utifrån en västerländsk världsbild där sådant inte existerar eller ens kan existera.
Den närmaste uråldriga motsvarigheten till fantasy är sådant som John De Mandeville's reseberättelser (som var medvetet hopljugna, vad man vet, även om folk trodde på vad han sade) eller Lukianos av Samosatas satirer eller nåt, där han berättar om månvarelser som rider på jätteloppor och slåss med sparrisar med kålblad som sköldar, etc.
Innan det finns en modern, rationell världsbild att avvika ifrån får man inte fantasy i min mening.
Nightowl
