Dr. Phil Murray
Veteran
Jag undrar vad ni tycker är det bästa skräckrollspelet. Allt från stämning till hur reglerna är.
Nekromanti Vilket är det bästa skräckrollspelet?
- Thread starter Dr. Phil Murray
- Start date
Sånt där är ju så individuellt. Många påstår ju t.ex. att icke-skräckrollspel är de läskigaste eftersom skräcken inte är väntad. Om du letar efter ett riktigt bra skräckrollspel för dig, så nämn några kriterier och exempel på vad som gör dig rädd.
regelslaktaren
Hero
Call of Chtulhu känns bäst, men....
Det skulle vara ett spel som fångar det läskiga vardagen...
Monotonin, cynismen, likgiltigheten...
Det är läskigt!
Det skulle vara ett spel som fångar det läskiga vardagen...
Monotonin, cynismen, likgiltigheten...
Det är läskigt!
regelslaktaren
Hero
Call of Chtulhu känns bäst, men....
Det skulle vara ett spel som fångar det läskiga i vardagen...
Monotonin, cynismen, likgiltigheten...
Det är läskigt!
Det skulle vara ett spel som fångar det läskiga i vardagen...
Monotonin, cynismen, likgiltigheten...
Det är läskigt!
Skräckrollspel.
Systemlöst™. Mycket mångsidigt och anpassningsbart, med en härlig stämning. /images/icons/wink.gif
Annars gillar jag de flesta skräckspel jag äger; Call of Chthulhu (förståss), Kult (naturligtvis), SLA industries (härligt skumt) och WitchCraft (annourlunda) extra mycket.
Call of Chthulhu - Lättbegripligt regelsystem, som är tillräckligt informativt för att vara användbart, men samtidigt tillräckligt oplottrigt för att bli störande. Härlig stämningsvariation; från skräckdeckargåtan till mysskräck till extrem skräck.
Kult - Ganska lättbegripligt regelsystem; har tillräckligt för att flyta bra (med blandade 'glitches'). Underbar variation i teman för den påhittige spelledaren; allt ifrån verklighetsbaserade skräckdramor till rundvandringar i psykoser till monsterorgier.
SLA industries - Ok regelsystem. Halvabsurd spelvärld med gott om utrymme för att sjunka djupare in i skräck, eller lika gärna stanna på ett politiskt stadie.
WitchCraft - Ok regelsystem. Bra stämning i spelvärlden och ganska välresearchat (moderna magitraditioner och mytbilder) som gör det till ett lite annourlunda och härligt spel.
I övrigt: Blev inte riktigt så detaljerade beskrivningar som jag tänkte mig. Hmm. De andra kanske tar upp dem - i annat fall kan du ju fråga.
[color:red]- §era</font color=red>, som har en massa andra mer eller mindre spelade skräckrollspel också.
Systemlöst™. Mycket mångsidigt och anpassningsbart, med en härlig stämning. /images/icons/wink.gif
Annars gillar jag de flesta skräckspel jag äger; Call of Chthulhu (förståss), Kult (naturligtvis), SLA industries (härligt skumt) och WitchCraft (annourlunda) extra mycket.
Call of Chthulhu - Lättbegripligt regelsystem, som är tillräckligt informativt för att vara användbart, men samtidigt tillräckligt oplottrigt för att bli störande. Härlig stämningsvariation; från skräckdeckargåtan till mysskräck till extrem skräck.
Kult - Ganska lättbegripligt regelsystem; har tillräckligt för att flyta bra (med blandade 'glitches'). Underbar variation i teman för den påhittige spelledaren; allt ifrån verklighetsbaserade skräckdramor till rundvandringar i psykoser till monsterorgier.
SLA industries - Ok regelsystem. Halvabsurd spelvärld med gott om utrymme för att sjunka djupare in i skräck, eller lika gärna stanna på ett politiskt stadie.
WitchCraft - Ok regelsystem. Bra stämning i spelvärlden och ganska välresearchat (moderna magitraditioner och mytbilder) som gör det till ett lite annourlunda och härligt spel.
I övrigt: Blev inte riktigt så detaljerade beskrivningar som jag tänkte mig. Hmm. De andra kanske tar upp dem - i annat fall kan du ju fråga.
[color:red]- §era</font color=red>, som har en massa andra mer eller mindre spelade skräckrollspel också.
Duddmannen
Hero
Skräckisar
När det gäller regler så är det utan tvekan gamla hederliga Call of Cthulhu. Enkelt, snabbt och dödligt. Ing krusiduller, bara rakt på.
Stämningen däremot är ju så otroligt beroende av vilken Spelledare man har. Vissa behöver inget material alls, utan kan bygga upp en bra skräckstämning på egen hand, andra kan inte gör någonting trots mängder av bra info.
Om jag MÅSTE välja ETT rollspel så blir det Kult. Här finns alla element med, men framförallt är det i en värld som ligger nära vår verklighet, vilket gör det lättare att begripa. Du kan skapa allt från ofattbart mäktiga 'monster' till helt vanliga människor som alla är lika onda och otrevliga.
När det gäller regler så är det utan tvekan gamla hederliga Call of Cthulhu. Enkelt, snabbt och dödligt. Ing krusiduller, bara rakt på.
Stämningen däremot är ju så otroligt beroende av vilken Spelledare man har. Vissa behöver inget material alls, utan kan bygga upp en bra skräckstämning på egen hand, andra kan inte gör någonting trots mängder av bra info.
Om jag MÅSTE välja ETT rollspel så blir det Kult. Här finns alla element med, men framförallt är det i en värld som ligger nära vår verklighet, vilket gör det lättare att begripa. Du kan skapa allt från ofattbart mäktiga 'monster' till helt vanliga människor som alla är lika onda och otrevliga.
Systemlöst
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Systemlöst™. Mycket mångsidigt och anpassningsbart, med en härlig stämning.
<hr></blockquote>
Helt utan regler då eller? Det måste bli svårare som SL, men jag kan tänka mig att det passar bättre i ett skräckrollspel (där värden på styrka, intelligens osv kan förta lite av känslan).
Har du några tips om man ska spela systemlöst? Sköta strider snyggt utan att spelarna känner det som att det egentligen kvittar, för det är ändå SL som avgör allting, och så vidare.
Det andra bör inte ge några större problem, men just strid är lite kinkigt att spela utan regler. Jag tycker det är svårt att göra något vettigt av det som SL, jag blockerar mig själv eller något. Tärningarna är för mig ett bra stöd, en slumpfaktor som gör att jag inte behöver bestämma om Joshua Tucker får ett knippe klor genom bröstet eller om han lyckas kasta sig ut genom dörren i tid. Jag har svårt att döda rollpersoner, och enklare lär det inte bli om jag inte har några regler att luta mig emot.
- Mattias, som avskyr att döda rollpersonerna och därmed missa fortsättningen på äventyret.
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Systemlöst™. Mycket mångsidigt och anpassningsbart, med en härlig stämning.
<hr></blockquote>
Helt utan regler då eller? Det måste bli svårare som SL, men jag kan tänka mig att det passar bättre i ett skräckrollspel (där värden på styrka, intelligens osv kan förta lite av känslan).
Har du några tips om man ska spela systemlöst? Sköta strider snyggt utan att spelarna känner det som att det egentligen kvittar, för det är ändå SL som avgör allting, och så vidare.
Det andra bör inte ge några större problem, men just strid är lite kinkigt att spela utan regler. Jag tycker det är svårt att göra något vettigt av det som SL, jag blockerar mig själv eller något. Tärningarna är för mig ett bra stöd, en slumpfaktor som gör att jag inte behöver bestämma om Joshua Tucker får ett knippe klor genom bröstet eller om han lyckas kasta sig ut genom dörren i tid. Jag har svårt att döda rollpersoner, och enklare lär det inte bli om jag inte har några regler att luta mig emot.
- Mattias, som avskyr att döda rollpersonerna och därmed missa fortsättningen på äventyret.
Att spela systemlöst. [medilångt]
"Har du några tips om man ska spela systemlöst?"
- Jodå, en hel del. Men först vill jag bara säga att mitt sätt inte är "det enda rätta" - så alla som tycker illa om systemlöshet och brist på regler, med dess för- och nackdelar slipper börja käbbla (ännu) mer om det. Vill du läsa om sådana diskussioner finns det gott om dem på forumen, kanske särskilt här på skräckforumet - använd sökfunktionen.
"Helt utan regler då eller?"
- Det kan variera friskt. Ibland "snor" man ett regelsystem och tillämpar det i sitt systemlösa äventyr, men man bör ju vara lite restriktiv med att helt använda ett annat regelsystem (varför inte bara spela spelet reglerna tillhör? Och om du vill ha reglerna men skippa världen de tillhör är väl det OK, men inte riktigt vad jag menar med systemlöst). Jag tycker att det är bäst att ta några regelprinciper om man känner för regler i systemlösa äventyr.
Exempel:
CoC använder sig av ett tämligen lättbegripligt regelsystem; du har färdigheter i "procentsats" och ska helt enkelt slå under ditt värde. Det innebär att om du har 24(%) i att klättra, slår du mot det med två tiosidiga tärningar (helst olikfärgade; en för tiotal och en för ental) och läser av. Blir resultatet 24 eller mindre så har du lyckats. Mycket simpelt.
Om vi nu tar CoC's regelprincip som exempel, så kan man använda det till sitt systemlösa äventyr på olika sätt. Min favorit är att spelarna, efter att ha skrivit sin karaktär (eller fått den färdigskriven) debatterar lite kort om vilka färdigheter (och färdighetsnivåer) som lämpar sig för rollpersonen och varför det är så.
Exempel:
Robert Greene har en bakgrund som till största delen spenderats i lugna områden och en skyddad tillvaro, med några få undantag under stundentperioden. Spelaren vill gärna ha någon slags stridsfärdighet och försöker komma på en lämplig anledning till att hans rollperson har någon erfarenhet av strid eller slagsmål. Han tänker sig att Greene, under sin stundentperiod, hamnade i en hel del bråk på grund av sin extrema politiska hållning och lärde sig att försvara sig någorlunda i handgemäng. Spelledaren anser att det är rimligt, och de kommer fram till att en färdighetsnivå på ungefär 15-20(%) är rimligt.
Samma sätt att tillämpa "regelprinciper" kan användas om man känner att man vill ha "grundegenskaper" eller liknande, men jag föredrar att ha färdigheter istället.
Sedan är det ju inte alltid det bästa med lånta regelprinciper. En annan bra metod att hålla koll på vad karaktärerna är bra på är att använda sig av "bra på/dålig på"-principen, där spelarna helt sonika skriver ner olika saker de anser att deras karaktärer är bra och dåliga på, utifrån karaktärsbeskrivning och bakgrund. Vill man, kan man tillämpa 'icke-regelgiltiga' nivåer också, som en indikationsfaktor.
Exempel:
Kalle vill att hans rollperson ska vara ganska stor och stark, men han har haft en relativt brutal uppväxt, utan skolgång, så hans kunskapsnivå är förmodligen låg. SL och spelare kommer fram till att en nivå på 1-5 kan vara lämplig för beskrivningar.
Kalle skriver ner att hans rollperson är; Råstark (3), Tålig (3) och att karaktären har Dålig allmänbildning (4).
Rent allmänt, i situationer där man känner att slumpen bör råda över vad som händer kan man helt enkelt säga "slå en t20 - över 10 så lyckas det", eller vad som nu känns lämpligt utifrån situationens svårighetsgrad jämfört med karaktärens skickligheter.
Effektgrader är också något väldigt användbart i systemlöst rollspelande. Det hjälper SL att bättre avgöra "hur bra" något lyckas eller misslyckas. Det är förståss bäst med någon form av regelprincip (som i CoC-exemplet ovan), men kan funka med "t20principen" ockaå.
Exempel:
Jonte vill klättra uppför en tegelmur innan de elaka hundarna som följer honom kommer ikapp. SL anser att muren är ganska svår att ta sig över. Jontes karaktär har 30(%) i att klättra. SL ber Jonte slå tärningarna. Jonte har tur och slår 11. Mellanskillnaden mellan det slagna och karaktärens färdighet är 19, vilket SL tycker är klart tillräckligt för att Jonte ska hinna ta sig över muren innan hundarna kommer ikapp.
Hade Jonte däremot slagit 29 hade SL förmodligen inte låtit honom komma över muren i tid, innan hundarna kom ikapp (eftersom SL bedömde det ganska svårt att klättra uppför muren). Hade han slagit 25 hade han kanske precis sluppit undan hundarnas käftar och klarat sig med ett sönderrivet byxben.
"just strid är lite kinkigt att spela utan regler"
- Kan vara, beroende på hur man väljer att sköta saken. Jag förstår vad du menar, det är ett av kärnargumenten hos regelförespråkare och något som kan vara svårt att hantera om inte samspelet mellan SL och spelare är bra (gillar SL avsaknaden av regler och spelarna förekomsten av regler, så kan det ju bli problematiskt). Jag har egentligen inget universiellt förslag på den här fronten; jag byter själv metod beroende på scenarion, vilket är ett allmänt rättsnöre i systemlöshetens spelande - om scenariot verkar behöva något: tillämpa det!
Att ha problem med att ta död på spelare (umm.. deras karaktärer iallafall /images/icons/wink.gif) är ett problem som inte har direkt att göra med regler att göra, även om det - som du säger - kan kännas "bättre" om en karaktärs död "motiveras" av ett misslyckat tärningsslag. Trots det vet jag att många spelledare brukar vrida och vända på situationer för att få karaktärerna att "överleva på ett hår", 'trots' reglerna. Nåväl.
Rent allmänt gäller att SL använder sunt förnuft och att han kan resonera med spelarna. Det är krävande, det är nödvändigtvis inte bättre än regelspelande, men om det fungerar så är det jävligt skönt. /images/icons/cool.gif
Systemlösa äventyr, enligt mig, behöver alltså inte vara utan regler - det viktiga är att scenatiots grundförutsättningar (mycket strid, mycket problemlösning etc.) värderas i valet av förhållningssätt. Jag tycker också att det ska finnas något slags fokus på karaktärerna i systemlöst rollspelande, precis som på scenariots innehåll.
[color:red]- §eraphim</font color=red>, som förmodligen återkommer med ytterligare ett inlägg, då det blev ont om tid till det här.
"Har du några tips om man ska spela systemlöst?"
- Jodå, en hel del. Men först vill jag bara säga att mitt sätt inte är "det enda rätta" - så alla som tycker illa om systemlöshet och brist på regler, med dess för- och nackdelar slipper börja käbbla (ännu) mer om det. Vill du läsa om sådana diskussioner finns det gott om dem på forumen, kanske särskilt här på skräckforumet - använd sökfunktionen.
"Helt utan regler då eller?"
- Det kan variera friskt. Ibland "snor" man ett regelsystem och tillämpar det i sitt systemlösa äventyr, men man bör ju vara lite restriktiv med att helt använda ett annat regelsystem (varför inte bara spela spelet reglerna tillhör? Och om du vill ha reglerna men skippa världen de tillhör är väl det OK, men inte riktigt vad jag menar med systemlöst). Jag tycker att det är bäst att ta några regelprinciper om man känner för regler i systemlösa äventyr.
Exempel:
CoC använder sig av ett tämligen lättbegripligt regelsystem; du har färdigheter i "procentsats" och ska helt enkelt slå under ditt värde. Det innebär att om du har 24(%) i att klättra, slår du mot det med två tiosidiga tärningar (helst olikfärgade; en för tiotal och en för ental) och läser av. Blir resultatet 24 eller mindre så har du lyckats. Mycket simpelt.
Om vi nu tar CoC's regelprincip som exempel, så kan man använda det till sitt systemlösa äventyr på olika sätt. Min favorit är att spelarna, efter att ha skrivit sin karaktär (eller fått den färdigskriven) debatterar lite kort om vilka färdigheter (och färdighetsnivåer) som lämpar sig för rollpersonen och varför det är så.
Exempel:
Robert Greene har en bakgrund som till största delen spenderats i lugna områden och en skyddad tillvaro, med några få undantag under stundentperioden. Spelaren vill gärna ha någon slags stridsfärdighet och försöker komma på en lämplig anledning till att hans rollperson har någon erfarenhet av strid eller slagsmål. Han tänker sig att Greene, under sin stundentperiod, hamnade i en hel del bråk på grund av sin extrema politiska hållning och lärde sig att försvara sig någorlunda i handgemäng. Spelledaren anser att det är rimligt, och de kommer fram till att en färdighetsnivå på ungefär 15-20(%) är rimligt.
Samma sätt att tillämpa "regelprinciper" kan användas om man känner att man vill ha "grundegenskaper" eller liknande, men jag föredrar att ha färdigheter istället.
Sedan är det ju inte alltid det bästa med lånta regelprinciper. En annan bra metod att hålla koll på vad karaktärerna är bra på är att använda sig av "bra på/dålig på"-principen, där spelarna helt sonika skriver ner olika saker de anser att deras karaktärer är bra och dåliga på, utifrån karaktärsbeskrivning och bakgrund. Vill man, kan man tillämpa 'icke-regelgiltiga' nivåer också, som en indikationsfaktor.
Exempel:
Kalle vill att hans rollperson ska vara ganska stor och stark, men han har haft en relativt brutal uppväxt, utan skolgång, så hans kunskapsnivå är förmodligen låg. SL och spelare kommer fram till att en nivå på 1-5 kan vara lämplig för beskrivningar.
Kalle skriver ner att hans rollperson är; Råstark (3), Tålig (3) och att karaktären har Dålig allmänbildning (4).
Rent allmänt, i situationer där man känner att slumpen bör råda över vad som händer kan man helt enkelt säga "slå en t20 - över 10 så lyckas det", eller vad som nu känns lämpligt utifrån situationens svårighetsgrad jämfört med karaktärens skickligheter.
Effektgrader är också något väldigt användbart i systemlöst rollspelande. Det hjälper SL att bättre avgöra "hur bra" något lyckas eller misslyckas. Det är förståss bäst med någon form av regelprincip (som i CoC-exemplet ovan), men kan funka med "t20principen" ockaå.
Exempel:
Jonte vill klättra uppför en tegelmur innan de elaka hundarna som följer honom kommer ikapp. SL anser att muren är ganska svår att ta sig över. Jontes karaktär har 30(%) i att klättra. SL ber Jonte slå tärningarna. Jonte har tur och slår 11. Mellanskillnaden mellan det slagna och karaktärens färdighet är 19, vilket SL tycker är klart tillräckligt för att Jonte ska hinna ta sig över muren innan hundarna kommer ikapp.
Hade Jonte däremot slagit 29 hade SL förmodligen inte låtit honom komma över muren i tid, innan hundarna kom ikapp (eftersom SL bedömde det ganska svårt att klättra uppför muren). Hade han slagit 25 hade han kanske precis sluppit undan hundarnas käftar och klarat sig med ett sönderrivet byxben.
"just strid är lite kinkigt att spela utan regler"
- Kan vara, beroende på hur man väljer att sköta saken. Jag förstår vad du menar, det är ett av kärnargumenten hos regelförespråkare och något som kan vara svårt att hantera om inte samspelet mellan SL och spelare är bra (gillar SL avsaknaden av regler och spelarna förekomsten av regler, så kan det ju bli problematiskt). Jag har egentligen inget universiellt förslag på den här fronten; jag byter själv metod beroende på scenarion, vilket är ett allmänt rättsnöre i systemlöshetens spelande - om scenariot verkar behöva något: tillämpa det!
Att ha problem med att ta död på spelare (umm.. deras karaktärer iallafall /images/icons/wink.gif) är ett problem som inte har direkt att göra med regler att göra, även om det - som du säger - kan kännas "bättre" om en karaktärs död "motiveras" av ett misslyckat tärningsslag. Trots det vet jag att många spelledare brukar vrida och vända på situationer för att få karaktärerna att "överleva på ett hår", 'trots' reglerna. Nåväl.
Rent allmänt gäller att SL använder sunt förnuft och att han kan resonera med spelarna. Det är krävande, det är nödvändigtvis inte bättre än regelspelande, men om det fungerar så är det jävligt skönt. /images/icons/cool.gif
Systemlösa äventyr, enligt mig, behöver alltså inte vara utan regler - det viktiga är att scenatiots grundförutsättningar (mycket strid, mycket problemlösning etc.) värderas i valet av förhållningssätt. Jag tycker också att det ska finnas något slags fokus på karaktärerna i systemlöst rollspelande, precis som på scenariots innehåll.
[color:red]- §eraphim</font color=red>, som förmodligen återkommer med ytterligare ett inlägg, då det blev ont om tid till det här.
sluper
Swordsman
Systemlöst / Friform
Det här är egentligen ett ganska onödigt inlägg eftersom nedanstående svar på detsamma är en väldigt bra genomgång om hur man spelar med mindre mängd regler.
Tänkte bara påpeka att det är skillnad på ett systemlöst scenario och ett friformsscenario (åtminstone som jag personligen definierar det hela).
Som jag ser det är ett systemlöst äventyr ett scenario som inte hör hemma i en specifik spelvärld med ett specifikt regelsystem. Ett systemlöst scenario kan alltså innehålla regler. Gör du ett skräckscenario som inte passar in i Kults, CoC's, eller något annat skräckspels världsbild, så är det systemlöst, även om du använder dig av hemmagjorda regler eller tar ett redan färdigt regelsystem (tex "Fudge").
Ett friformsscenario är däremot helt befriat från regler. Ett CoC scenario blir friform så fort man skippar reglerna, utan att det för den delen blir systemlöst (detär ju fortfarande CoC's kampanjvärld).
Sedan ligger ju båda begreppen på en något flytande skala.
Är helt säker på att andra har en annan åsikt om saken.
Det här är egentligen ett ganska onödigt inlägg eftersom nedanstående svar på detsamma är en väldigt bra genomgång om hur man spelar med mindre mängd regler.
Tänkte bara påpeka att det är skillnad på ett systemlöst scenario och ett friformsscenario (åtminstone som jag personligen definierar det hela).
Som jag ser det är ett systemlöst äventyr ett scenario som inte hör hemma i en specifik spelvärld med ett specifikt regelsystem. Ett systemlöst scenario kan alltså innehålla regler. Gör du ett skräckscenario som inte passar in i Kults, CoC's, eller något annat skräckspels världsbild, så är det systemlöst, även om du använder dig av hemmagjorda regler eller tar ett redan färdigt regelsystem (tex "Fudge").
Ett friformsscenario är däremot helt befriat från regler. Ett CoC scenario blir friform så fort man skippar reglerna, utan att det för den delen blir systemlöst (detär ju fortfarande CoC's kampanjvärld).
Sedan ligger ju båda begreppen på en något flytande skala.
Är helt säker på att andra har en annan åsikt om saken.
Rising
Vila i frid
Det är svårt att tala om hur bra ett "skräckrollspel" är, då det verkligt läskiga ju sker i äventyret. Min syn på Kult är ju radikalt annorlunda än många andras här på forumet, så vi borde således spela det på helt olika sätt.
Regler i skräckrollspel kan jag inte mycket om, för jag väljer ändå att köra efter eget huvud till slut. Jag tycker i regel att vanliga äventyrsrollspel är grymt underskattade ur skräcksynpunkt. Kanske för att spelarna inte förväntar sig att bli skrämda. Tja, det rollspel jag har skrämts mest med är nog i alla fall Mutant. Fast de sessioner jag tänker på utspelade sig för länge sedan, och jag kanske förskönar dem i minnet lite grann. Vi var ju unga då, och rollspel överhuvudtaget var magiskt och lite skrämmande i sig.
Jag säger väl att Kult är bäst då. Du kan köra monsterskräckscenarier, psykologisk skräck, surrealistisk skräck, äckelskräck, övernaturlig skräck, intrigerande skräck, konspiratorisk skräck, lågmäld skräck, dystopisk skräck, episk skräck, gotisk skräck och ren adrenalinpumpande slasher/thriller/splatterskräck om du så önskar i ett och samma äventyr (nja, i vart fall i en å samma kampanj) utan att vare sig verka splittrad eller bryta mot spelets grundidé. Du har dessutom en fascinerande "hemlighet" som ruvar i bakgrunden för spelarna att nysta upp eller förfasas utav. Mytologin kretsar inte kring någon författares verk eller gamla välkända sagor, så det är helt och hållet upp till spelgruppen att måla upp spelvärlden efter deras egen fantasi, och det finns gott om utrymme för ambitiösa spelledare att utvidga konceptet efter eget huvud. Dessutom är hela regelboken skriven på ett sätt så jag blir djäkligt inspirerad av att spelleda varje gång jag sitter och bläddrar i den, vilket är det bästa betyg jag kan ge åt ett rollspel.
Men skräck mår bra av lite ombyte, så att varva med Vampire, Changeling (i mitt tycke läskigare än vampire) eller CoC är finemang. Eller -varför inte skrämmas lite i ett vanligt äventyrsrollspel?
/Rising
Regler i skräckrollspel kan jag inte mycket om, för jag väljer ändå att köra efter eget huvud till slut. Jag tycker i regel att vanliga äventyrsrollspel är grymt underskattade ur skräcksynpunkt. Kanske för att spelarna inte förväntar sig att bli skrämda. Tja, det rollspel jag har skrämts mest med är nog i alla fall Mutant. Fast de sessioner jag tänker på utspelade sig för länge sedan, och jag kanske förskönar dem i minnet lite grann. Vi var ju unga då, och rollspel överhuvudtaget var magiskt och lite skrämmande i sig.
Jag säger väl att Kult är bäst då. Du kan köra monsterskräckscenarier, psykologisk skräck, surrealistisk skräck, äckelskräck, övernaturlig skräck, intrigerande skräck, konspiratorisk skräck, lågmäld skräck, dystopisk skräck, episk skräck, gotisk skräck och ren adrenalinpumpande slasher/thriller/splatterskräck om du så önskar i ett och samma äventyr (nja, i vart fall i en å samma kampanj) utan att vare sig verka splittrad eller bryta mot spelets grundidé. Du har dessutom en fascinerande "hemlighet" som ruvar i bakgrunden för spelarna att nysta upp eller förfasas utav. Mytologin kretsar inte kring någon författares verk eller gamla välkända sagor, så det är helt och hållet upp till spelgruppen att måla upp spelvärlden efter deras egen fantasi, och det finns gott om utrymme för ambitiösa spelledare att utvidga konceptet efter eget huvud. Dessutom är hela regelboken skriven på ett sätt så jag blir djäkligt inspirerad av att spelleda varje gång jag sitter och bläddrar i den, vilket är det bästa betyg jag kan ge åt ett rollspel.
Men skräck mår bra av lite ombyte, så att varva med Vampire, Changeling (i mitt tycke läskigare än vampire) eller CoC är finemang. Eller -varför inte skrämmas lite i ett vanligt äventyrsrollspel?
/Rising
Darkly Noom
Veteran
Dt ultimata skräckrollspelet är utan tvekan Kult!!! Ärligt och realistiskt men ändå grymmt och skrämmande...
Spela det.
Spela det.
Dr. Phil Murray
Veteran
Jag funderar på att köpa Vampire: The Masquerade eller Call of Chtulhu (jag hittar inte kult nån stans, jag är sådan som helst bara köper nya spel, ej begagnade). Vilket av dessa rekomenderar ni då?
Krille
Super Moderator
"Jag funderar på att köpa Vampire: The Masquerade eller Call of Chtulhu (jag hittar inte kult nån stans, jag är sådan som helst bara köper nya spel, ej begagnade). Vilket av dessa rekomenderar ni då?"
Kult kan du just nu bara få tag på i äldre utgåva eller på franska.
Av de två andra rekommenderar jag Call of Cthulhu. Men det är jag det.
Kult kan du just nu bara få tag på i äldre utgåva eller på franska.
Av de två andra rekommenderar jag Call of Cthulhu. Men det är jag det.
Det är inte direkt första gången frågan kommer upp. Det finns flera FETA trådar där saken diskuteras, bl a den här där du kan se vad jag och flera andra tycker.
Använd sökfunktionen eller bläddra bakåt på Skräckrollspelsforumet så hittar du säkert fler diskussioner.
Själv har jag inte spelat så många skräckrollspel. Jag vill absolut rekommendera Vampire och Kult, kanonspel båda två. Kult är dock antagligen svårt att få tag på. Vampire har ett nästan motsatt problem; det finns en jäkla massa grejer till spelet, och du klarar dig sannolikt alldeles utmärkt utan de flesta av dem.
Arcana
Använd sökfunktionen eller bläddra bakåt på Skräckrollspelsforumet så hittar du säkert fler diskussioner.
Själv har jag inte spelat så många skräckrollspel. Jag vill absolut rekommendera Vampire och Kult, kanonspel båda två. Kult är dock antagligen svårt att få tag på. Vampire har ett nästan motsatt problem; det finns en jäkla massa grejer till spelet, och du klarar dig sannolikt alldeles utmärkt utan de flesta av dem.
Arcana
<blockquote><font size=1>In reply to:</font><hr>
Kult kan du just nu bara få tag på i äldre utgåva eller på franska.
<hr></blockquote>
Tredje upplagan (den på franska) sägs komma på både engelska och svenska i sinom tid.
Den har dock inte fått speciellt lysande kritik.
Försök då hellre få tag på första eller andra upplagan i hyfsat skick.
Men:
<blockquote><font size=1>In reply to:</font><hr>
Av de två andra rekommenderar jag Call of Cthulhu. Men det är jag det.
<hr></blockquote>
Instämmer med Krille. Men som sagt: Smaken är som baken -- bred.
-W
Kult kan du just nu bara få tag på i äldre utgåva eller på franska.
<hr></blockquote>
Tredje upplagan (den på franska) sägs komma på både engelska och svenska i sinom tid.
Den har dock inte fått speciellt lysande kritik.
Försök då hellre få tag på första eller andra upplagan i hyfsat skick.
Men:
<blockquote><font size=1>In reply to:</font><hr>
Av de två andra rekommenderar jag Call of Cthulhu. Men det är jag det.
<hr></blockquote>
Instämmer med Krille. Men som sagt: Smaken är som baken -- bred.
-W
Dr. Phil Murray
Veteran
Tackar.
Jag har börjat läsa lite nu.
Jag har börjat läsa lite nu.