Vill du spela andras kända gubbar?

[Professor T]

Ja, namngivna pregens skulle inte existera om de inte användes. Sedan är det ju inte direkt svårt byta ett känt namn om skon klämmer där? Tror i fallet med den inledande posten att fler kommer använda dessa karaktärer än som läst boken

 

[Leon]

Hmm att spela Arn Dunkelbrink eller Scott Summers känns spontant annorlunda än att spela Gandalf eller Han Solo eller Hamlet. De förra känns mer "öppna" att göra vad man vill med - eftersom de är spelkaraktärer eller fiktiva karaktärer med så bred utgivning att man kan göra vad man vill med dem, medan de senare känns mer låst vid ett specifikt narrativ.

 

[Björn den gode]

Jag har nog inte gjort det i bordsrollspel men det finns en liten sub-genre av lajv där detta är en del av grejen. I lajv som Inside Hamlet, där man spelar en vidare berättelse kring Hamlet så är det absolut så att någon faktiskt också spelar Hamlet, och Ofelia osv, sen har man byggt på med ett antal roller som inte förekommer i pjäsen mycket för att få det till den storlek som man tänkte sig. Ett annat experiment i samma anda är det kritikerrosade 'En stilla middag med familjen' som hämtar roller ur ett antal olika pjäser och böcker och ser vad som händer när dom har middag tillsammans.

Och pratar vi faktiskt teater är det ju väldigt vanligt att en uppsättning skiljer sig från en annan så jag hade nog kunnat tänka mig att det nog fungerar bra kring bordet också.

 

[Mogger]

Hand upp alla som i barndomens dagar gjorde en alvisk utbygdsjägare som hette Laslego, Blegolas eller Legoglas etc.

Trams! Min hette Legolas!

 

[Troberg]

Jag tror nyckelordet är "barn- och ungdomsromanen". Vi är inte målgruppen, det är de yngsta spelarna som är målgruppen, och jag tror de är mer intresserade av det.

Vi har också en aspekt till: Man kan se det som ett pedagogiskt exempel på hur man beskriver en person i speltermer.

 

[Lemur]

Jag skulle nog inte gilla det, varken nu eller som barn/ungdom. Min dotter säger att det roligaste med rollspel är att få "göra sin gubbe", hon är åtta.
Jag har också svårt för spelvärldar med för stark kanon, känns som en tvångströja och jag oroar mig för att "göra fel".

 

[Widundret]

I Mouse Guard vill jag minnas att böckernas huvudroller är färdiga rollpersoner som nya spelare kan spela som. För min del stör det känslan av den existerande världen att "bryta kanon" på det sättet, men det måste uppenbarligen ha funnits någon som bara körde på.

 

[Rickard]

Inte konstigare än att man tar färdigjorda karaktärer ur ett brädspel. Jag har spelat allt mellan himmel och jord så vilken roll jag tar härnäst spelar föga roll. Det handlar snarare om hur jag kan tolka rollen till någonting roligt för mig att spela, vilket är en annan typ av utmaning.

Som sagts innan i tråden, man får också mycket på köpet genom att ta företablerade karaktärer.

 

[Christoffer]

Beror kanske på mer hur det görs än att det görs för mig, vore noll problem att ex. spelleda en grupp med Frodo, Sam, Legolas och Aragon tex, det skulle ju inte bli Tolkien pga att vi inte skulle få samma resultat som boken, vi skulle få något eget och annorlunda och därmed skulle också Frodo, Sam, Legolas och Aragon bli andra karaktärer än de vi är bekanta med. Så för mig blir poängen att göra det att vi bryter berättelsen som den är genom att spela något eget och nytt!

 

[Jim Profit]

Har aldrig fattat tjusningen, men det är tydligen väldigt populärt(?).

Kanske skulle kunna tänka mig det under två ganska specifika förhållanden: Flera av Marvel-spelen jag har läst utgår tex från att man vill spela kända superhjältar...!
1) som en gimick i one-shot "vore det inte roligt om X dök upp i Y!"
2) som en omtolkning, "NN som barn, YY i Loganverse" eller dylikt.

 

[cogitare]

Hand upp alla som i barndomens dagar gjorde en alvisk utbygdsjägare som hette Laslego, Blegolas eller Legoglas etc.

Nja, Legolas var aldrig någon favorit får jag erkänna. Gjorde jag någon som var skogstokig var det mer en Aragorn (om än inte till namnet).

Likaså var Gimli något av en favorit så många dvärgar i ungdomen var nog starkt inspirerade av honom. Och det är ju inte bara jag som härmat Gandalf som magiker-arketyp. Belgarath är ju så mycket Gandalf att det skriker om det

För att prata lite om OP så kan jag mycket väl se en nisch där folk uppskattar detta. Jag minns inte själv att vi spelade som kända och namngivna karaktärer från kända IPn. Men nog tyckte man det var ball om de var uppstattade så när man såg Darth Vader i SWD6 (eller Luke eller Leia osv.) tyckte vi det var sjukt ball. Likaså med kända karaktärer från Midgård och när sedan Vampire kom ut (som inte hade någon litterär förlaga) så tyckte vi ändå det var spännande att se vilka stats kända vampyrer fick när White Wolf gjorde dem (vilket kändes mer "verkligt" än om man själv stattade upp Moncada, Fatima, Lodin eller någon av de andra "kändisarna").

Som SL är det lite för lätt att lockas att strössla sina äventyr och kampanjer med de här kändisarna så de kommer in som deus ex machina för att visa hur jävla coola, balla, hårda och tuffa de är. Jag gjorde det nog lite för mycket i min ungdom. Nu tycker jag de skall vara en väldigt speciell krydda som används med stor varsamhet och absolut inte alltför ofta. Och om de dyker upp skall det INTE vara för att ta ifrån spelarna deras agens utan mer som någon sorts 'cameo'.

Cog.

 

[Zeedox]

Jag har spelat redan existerande karaktärer ett par gånger, det har nog varit ungefär lika roligt som att spela en egengjord rollperson. Inte sällan transponerad till en annan rollspelsvärld, dock. Snabbt sätt att komma igång utan att lägga en massa svett på att hitta på eget.

De senaste jag kan minnas är Harry DuBois, Ken Kubo, Makander, Turs, och Werner Herzog.

 

[entomophobiac]

Blir det inte också en effekt av att många rollspel skrivs som ren IP-turism? Vi får Star Wars, Alien, Conan, Star Trek, Midgård, etc., och måste då veta hur hög Charisma Spock har och hur mycket Strength Conan har för att sätta saker i sitt sammanhang. Tror vi.

Jag kan lugnt säga att jag tyckte det var ashäftigt att läsa Conans DoD-formulär i någon av Conantidningarna, som tonåring. Tror aldrig jag ens då lockades att spela med det däremot.

 

[cogitare]

Blir det inte också en effekt av att många rollspel skrivs som ren IP-turism? Vi får Star Wars, Alien, Conan, Star Trek, Midgård, etc., och måste då veta hur hög Charisma Spock har och hur mycket Strength Conan har för att sätta saker i sitt sammanhang. Tror vi.

Jag kan lugnt säga att jag tyckte det var ashäftigt att läsa Conans DoD-formulär i någon av Conantidningarna, som tonåring. Tror aldrig jag ens då lockades att spela med det däremot.

Ja, det här är en spaning som jag håller med om.

I den mörka forntiden var det ju ganska vanligt med att statta upp kända karaktärer. Snake Plisken eller Terminator till Mutant (svarta lådan) t.ex. Och jag har för mig att Sinkadus levererade fler "kändisar" som SLP. Från den tiden då så klart

Cog.