Genesis;n296258 said:
1: Hur balanserar du detta? Utgår du ifrån att alla alltid kommer att få två extratärningar? För har du hyfsat kreativa spelare så kan de ju alltid fixa två av dessa kategorier. Eller utgår du ifrån att spelare ibland tar ett aktivt val att inte försöka lyckas så bra som möjligt eftersom det skulle kännas krystat?
Om spelare alltid lyckas få två bonustärningar är det frid och fröjd – det är väl egentligen målet. Ibland har det hänt att spelare helt enkelt har skippat att brodera ut handlingen, på grund av tillfällig inspirationsbrist, för att behålla flytet. Men uteblivna bonustärningar är inte världens undergång. Varje tärning ökar chansen med i snitt 5–10%.
Genesis;n296258 said:
2: Antar att det är SL som är smakdomare i detta? Att texten egentligen lyder "Spelaren beskriver en handling som SL tycker är häftig"?
Mjo, i grunden. Övriga spelare uppmanas dock att lyfta om de tycker att spelledaren missat att dela ut en beskrivningsfördel. Och i spelledarkapitlet uppmanas spelledaren att vara ganska frikostig och att undvika att det blir en prestigefråga. Har man dock en missunnsam och obstinat spelledare tänker jag att rollspelande inte blir särskilt trevligt oavsett vilket system man använder.
Genesis;n296258 said:
3: Har du haft erfarenheten att detta faktiskt bidrar till bättre beskrivningar? Min erfarenhet är att det blir rätt långrandigt när folk ska kräma ur sig en massa beskrivningar, inte för att de tycker att det passar i situationen, utan för att få sin bonus på slaget.
Min erfarenhet hittills är att samtliga speltestare har fått fram bättre beskrivningar och dessutom har fått mer credd för det, vilket gör att de har blivit ännu mer bidragande till bra stämning och intressant spelande. Klassiska "Jag hugger" eller "Jag försöker övertala personen" har ersatts av ganska effektiva, men betydligt mer målande beskrivningar. Spelare som har haft en tendens att överbeskriva har i mina speltest snarare skalat av och fokuserat sina beskrivningar till mer "lagom" varianter.
Genesis;n296258 said:
4: Risings heliga spelighetsprincip: Det bästa sättet att spela ska vara det roligaste. Här är det bästa sättet att spela att alltid se till att krysta så mycket som möjligt för att inkludera alla fyra av dessa kategorier, så att SL ska godkänna minst två av dem. Jag tycker spontant inte att det är så roligt att behöva inkludera dessa fyra saker i varje handling.
Som en speldesigner som spenderat mycket tid med att spela och bygga spel som försöker att uppmuntra till stämningsfullt och inspirerande språk runt bordet så tycker jag att detta är helt fel metod för att åstadkomma detta.
I mina speltest har jag inte upplevt några krystningar alls. Hittills har det nog inte funnits ett enda tillfälle där någon försökt klämma in alla fyra inslag. Det kan ha hänt ändå, men då verkar det inte ha varit en fråga om en störande, medveten ansträngning.
Det verkar helt enkelt bara ha blivit bättre. Och spelarna har hittills varit överens om att de har roligare när de själva agerar och har roligare när medspelarna agerar, jämfört med när jag har plockat bort det här inslaget och jämfört med spel som inte har motsvarande mekanik.
En viktig del har varit att det känns som att spelares val påverkar fiktionen
och mekaniken mer än i många andra system. Det blir roligare att att spela sin rollperson och att fundera kring den fiktionella strategin – snarare än att bara rulla tärning, ofta nästan helt oberoende av spelarnas beskrivningar.
Det måste göras bredare speltester innan jag är helt såld på idén. Flera utomstående har ifrågasatt just denna del (på pappret) och jag tycker att det finns många bra synpunkter kring det.
I slutändan kan det visa sig att de grupper och spelledare jag har speltestat med är undantag. I sådant fall får jag helt enkelt krypa till korset och skära bort den delen av systemet. Men med tanke på att det hittills har fungerat oförskämt bra är jag fortsatt optimistisk för stunden.
