Tja, lajvvisor...
Gud, jag kan för många... Vad kan det vara? 50 som jag kan?
Enor
Refräng:
Enor var en modiger man,
allt du kan tänka dig vågade han.
Han slogs emot drakar och jättar,
mot orcher och troll och vättar.
Men av denna visa lär
att mod är mest till besvär.
Men denna visa handlar ej om
glittrande drakar och smutsiga troll.
Den börjar i byn på Utmoga hed,
i byn där vår käre Enor var smed.
Han satt vid sin sprakande härd
och vässade sitt svärd.
Plötsligt slogs dörren upp med en smäll,
av stormen ty det var en blåsig kväll
och innan Enor blinka hann,
i dörren stod en kåpklädd man
men Enor fann sig snart
och sa "Stig in!", så klart.
Ref.
Så mannen in i stugan skred
och talade så till vår modige smed
med röst som ljöd likt åskans dån.
Han sa "Jag tar dig härifrån.
Du lämnar denna värld,
din allra sista färd!"
Men Enor stod helt oförskräckt,
och kikade mot kåpans veck
för under huvan lyste klart
där mun och näsa borde vart
två ögon rött som kol,
som ur ett kolsvart hål.
Ref.
För Enor drog sitt blanka svärd
och ropa' allt vad han var värd
"Jag väljer själv när det är tid,
och dör jag ska jag dö i strid!"
Men när han rusa' fram
slogs svärdet ur hans hand
Döden talade och sa:
"Ditt mod är stort och därför jag
Skall ge dig chansen denna gång,
att kunna styra ödets gång.
Ditt liv är inte slut
fast tiden runnit ut!"
Ref.
"För denna tjänst jag blott begär,
du hjälpen mig med lien här.
Ett blad som smitts av månens sken,
av smärta sorg och godhet ren,
av kärlek sann och het,
skall vässas även det!"
Döden öppna' Enors dörr,
det blåste nu som aldrig förr
sen small det till och Enors hus
blev uppfyllt av ett bländvitt ljus
När Enors blick blev klar,
var Döden inte kvar.
Ref.
Rätt ofta allt som åren gick,
vår vän besök av döden fick
och ryktet gick i bygden om den
konstiga figur som kom
till trakten då och då,
att smeden hälsa på.
Och rykten leder till förakt
och Enor miste all kontakt
med dem som förr hans vänner var.
Till slut fanns inte någon kvar
av bygdens alla män,
som ville va' hans vän.
Ref.
En kall och dyster vinterkväll
sa Enor plötsligt till sig själv:
"Mitt liv är inte mycket värt.
Jag saknar allt jag förr haft kärt."
Han drog sin skarpa kniv,
och ändade sitt liv.
Men då igenom dörren in,
kom döden svart med lien sin.
Men Enor skrek: "Vad som än sker,
jag vässar aldrig lien mer!"
Men döden svara: "Nej,
jag kom för att hämta dig!"
------------------------------------------------------------------
Kharzim & Khammer
I
Tramp av grova kängor hörs.
Dvärgasång med vinden förs,
||:ner mot liten glänta
där lömska trollen vänta.:||
II
Troll i bakhåll för en dvärg,
snart får dvärg bekänna färg.
||:Kharzim in i skogen
med yxan redobogen.:||
III
Trollen väntat länge nog,
smyger framåt, ut ur skog.
||:Kharzim står och lyssnar,
hör hur fåglar tystnar.:||
IV
Plötsligt under skrik och skrän
rusar troll från alla trä´n.
||:Kharzim spår: 'Det tycks vá
tid att svinga yxa!':||
V
Första trollet hoppas re´n
krossa Kharzim bägge ben.
||:Trolls förhoppning krossas
när hals från huvud lossas.:||
VI
Trollen blir allt fler och fler,
Kharzim vill ej se dom mer.
||:Trollhuvén är trånga,
men nu är dom för många.:||
VII
Plötsligt trollens lycka vänds,
och hos Kharzim hoppet tänds.
||:Genom blodröd slöja
ser han Khammer röja:||
VIII
Troll i mängder rycker fram,
Kharzim, Khammer blir en dram.
||:Rygg mot rygg står dvärgar,
trollblod marken färgar.:||
IX
Kharzim med ett vargagrin
svingar dvärgayxan sin.
||:Trollens nackar styva,
med kraft han synes klyva.:||
X
Dvärgars vrede blivit väckt,
närmsta troll får skallen spräckt.
||:Se hur trollen backar,
Khammer klyver nackar.:||
XI
Trollens led har krymt till slut,
snart får dvärgar pusta ut.
||:Med dvärgablodet skållhett,
de dräper sista trollet.:||
XII
För er som ej förstått vår sång
sjunger vi nu än en gång -
||:Att de bästa härjar
finnes i bland dvärgar!:||
------------------------------------------------------------------
Kvädet om Jorm
Vers
Det var en gång en gosse, hans namn, ja det var Jorm
Han hade uti byxorna en lem, ja helt enorm
Refr. (frivilligt, ej vid kvädning)
Den största lem jag nånsin sett vid Samor vilket jättespett
slår även högt med hästmått mätt
Den största lem jag sett
Den största lem jag sett
Jorm gick för att bada, lemmen låg och flöt
det kom förbi en flicka, fick se hans lem och tjöt
refr.
Jorm gick till glädehuset för att bedriva hor
men skökan sa "Här kommer du ej in den är för stor"
refr.
Jorm han gick till hagen och fånga sig en bock
och i det stackars djuret han tryckte in sin stock
refr.
Jorm han stod och jucka och bocken stod och tjöt
ja det syntes ju att djuret led men jorm han bara njöt
refr.
Bonden kom till hagen såg Jorm och ropte ack!
Men jorm han tog i hårdare tog i så djuret sprack
refr.
Jorm han vandra hem, snubblandes på sin lem
och när han väl kom hem den uti dörren kom i kläm
refr.
+ en sista "den största lem jag sett"
Detta är tre av de extrema mängder lajvsånger det finns... I den andra har jag ändrat namnen på dvörgarna till två av dvärgarnas mer kända kämpar. Visan är utförs främst som ett skådespel, två drängar brukar t ex få spela Kharzim och Khammer.
Den tredje är vulgär. Den är hemsk. Fy mig. Men jag kunde inte låta bli att ta med den...
Vill ni ha melodier på den första och andra så hittas dessa
här, under Övrigt, Musik/Poesi, Övriga visor och poem. Här finns även en smärre mängd övriga. Snuskkvädet har en melodi vet jag, men jag är inte säker på den... Så jag brukar kväda den. Minst lika uppskattat. Gärna tillsammans med lite skådespel. (Nu gick jag över gränsen.)
Givetvis går de andra visorna, med lite justeringar, att använda!
Om någon är intresserad av fler visor så... visst kan jag försöka.
-Hjalle, lajvare.
