Waugeli shoogeli sabim

[Quadrante]

Det har pratats en del om religioner, kulturer och skrivs en hel del texter/äventyr/världar som skall vara både förklarande och behålla sin mystik. Det är lätt att köra av den smala stigen och antingen hamna i mumbojumbodiket med nonsens som ska låta häftigt och övertydliga fakta om sakers tillstånd, eller andra vauggrimoare(vaugbooking)diket, där man antyder en massa men det inte finns mycket att gå på och det som finns är för tvetydigt för att riktigt förstås. Man vill gärna ha substans, ge rimliga förklaringar men ändå lämna öppet för mystik. Visst, allting måste inte vara förklarat eller ens bestämt innan. Men man vill ändå ha en rimlig struktur. Känns som att det är samma dilemma som när man söker ett spel för att skapa skräck, men hamnar i ett spel som handlar om att bokföra skräckpoäng.

Så, hur gör ni för att skapa system eller spelmiljö som behåller mystiken. Så man (som spelare eller som roll) kan diskutera, uppleva och förundras, utan att för den skull måsta veta allt.