Förra veckan beställde jag två flaskor sponken från The Whiskey Exchange. Jag vet att det är riskabelt att handla online, och att just sprit kan vara lite knepigt eftersom tull och skatteverk verkar vilja beskatta det.
I vilket fall som helst fann jag mig nödgad att inhandla två flaskor där, eftersom dessa flaskor inte finns att tillgå i Sverige (Systembolaget i alla ära, men de tittade på mig som jag talade marsianska när jag nämnde dessa märken).
Lätt orolig har jag sedan gått och först idag kom det ett paket på posten, likt ett paket på Vladimir Putin.
Jag hade beställt ett stycke Powers 12yo, vilken är notoriskt svår att få tag på utanför Irland då irländarna för att uttrycka sitt hat mot omvärlden dricker upp den själva. Den dök upp ur kartongen, oskadad och fin. Nemas problemas.
Den andra flaskan jag beställt var en Evan Williams Single Barrel 1998, en rekordmumsig bourbon som vunnit pris och smakar mumsmums. Efter att ha plockat ur irländaren gräver jag ner i lådans frigolithav för att finna lådan... och finner ingen. Lätt panik innfiner sig, tills jag får tag i en flaskhals. Okej, tänker jag, 98an kommer ju i en låda? Vafan? Jag drar upp den en bit och ser något GRÖNT. Vafan, tänker jag åter (jag måste verkligen skaffa ett bättre mentalt ordförråd), 98an har ju svart vax?
Jag drar upp mer och en flaska uppenbarar sig... Evan Williams Singel Barrel 1988! Inte 98! I panik över min plånbok (priset skiljer sig som ni märker) letar jag upp fakturan och ser att det där står att jag köpt en 98a. Men det står en 88a på bordet.
Så ibland, gott folk, blir man inte lurad när man handlar på nätet! Man blir belönad!
Storuggla, och nu fram med glas
I vilket fall som helst fann jag mig nödgad att inhandla två flaskor där, eftersom dessa flaskor inte finns att tillgå i Sverige (Systembolaget i alla ära, men de tittade på mig som jag talade marsianska när jag nämnde dessa märken).
Lätt orolig har jag sedan gått och först idag kom det ett paket på posten, likt ett paket på Vladimir Putin.
Jag hade beställt ett stycke Powers 12yo, vilken är notoriskt svår att få tag på utanför Irland då irländarna för att uttrycka sitt hat mot omvärlden dricker upp den själva. Den dök upp ur kartongen, oskadad och fin. Nemas problemas.
Den andra flaskan jag beställt var en Evan Williams Single Barrel 1998, en rekordmumsig bourbon som vunnit pris och smakar mumsmums. Efter att ha plockat ur irländaren gräver jag ner i lådans frigolithav för att finna lådan... och finner ingen. Lätt panik innfiner sig, tills jag får tag i en flaskhals. Okej, tänker jag, 98an kommer ju i en låda? Vafan? Jag drar upp den en bit och ser något GRÖNT. Vafan, tänker jag åter (jag måste verkligen skaffa ett bättre mentalt ordförråd), 98an har ju svart vax?
Jag drar upp mer och en flaska uppenbarar sig... Evan Williams Singel Barrel 1988! Inte 98! I panik över min plånbok (priset skiljer sig som ni märker) letar jag upp fakturan och ser att det där står att jag köpt en 98a. Men det står en 88a på bordet.
Så ibland, gott folk, blir man inte lurad när man handlar på nätet! Man blir belönad!
Storuggla, och nu fram med glas
