wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Jag har hittat en ny grupp. Eller, gamla bekanta har hittat mig. Eller, tja... En tradgrupp tappade två spelledare i snabb följd och drog precis igång igen. M. som inte spellett på många år axlar manteln.
Vi spelar i en ganska hårdhackad Vampire-setting. Stort sett är de enda fasta sakerna: Det är 1929 i förbudstidens Chicago, ett alternativt Chicago med ett väl utbyggt monorail-nät. Det finns vampyrer och det finns varulvar, men de funkar inte nödvändigtvis som i böckerna.
So. spelar en Nosferatu klubbägare vid namn Laslo. Klubben fungerar som neutral mark och mötesplats för traktens vampyrer, och drar även gäster ur sociteten och diverse gangsters.
Sa. spelar en vampyr som är trollkarl (scentrollkarl, kaniner och spelkort - Sareth the Majestic!) utan förflutet som försöker hitta tecken på att han inte är den enda övernaturliga varelsen i världen.
P. spelar en FBI agent, som också är varulv, som infiltrerat So.s klubb i förhoppningen om att kunna lösa mysteriet med en mördare som bara agerar vart tionde år. Hittils har alla offren haft koppling till klubben. Jag vill minnas att varulven heter Jeremia.
Själv spelar jag Beatrice, en ung journalist på jakt efter nästa scoop.
--
Alla pilar är vända inåt. Laslo försvarar maskeraden och sin klubb. Sareth försöker upptäcka det övernaturliga samhället. Jeremia försöker lista ut vad det är Laslo döljer. Beatrice försöker lista ut vad det är Jeremia döljer.
Vi spelar öppet, alla spelarna känner till varandras hemligheter. Men ingen känner till SLs hemligheter kring den större plotten.
Jag var lite orolig inför första spelmötet, det är ju trots allt en rätt tradtung grupp, skulle någon börja spela för att vinna?
Men mina farhågor besannades inte. Efter en lite trevande start där folk kände efter var gränsen mellan spelledarens makt och spelarnas makt gick så flöt saker på fantastiskt bra. Och jag blev jätteglad när folk verkligen blottlade sina rollpersoners svagheter och bjöd in de andra spelarna att angripa dem för historiens skull. Det blev aldrig snack om små detaljer utan alla kunde handvifta om något behövdes för att berättelsen skulle flyta vidare.
Ja, jag har varit på väg ut ur hobbyn i flera år. Men den här gruppen har gett mig nytt hopp. Jag hoppas verkligen att vi kan sammanstråla fler gånger i sommar, för alla rollpersonernas historier intresserar mig, och spelledaren verkar ha en riktigt cool historia att rama in det hela med.
Jag hade fantastiskt roligt.
Vi spelar i en ganska hårdhackad Vampire-setting. Stort sett är de enda fasta sakerna: Det är 1929 i förbudstidens Chicago, ett alternativt Chicago med ett väl utbyggt monorail-nät. Det finns vampyrer och det finns varulvar, men de funkar inte nödvändigtvis som i böckerna.
So. spelar en Nosferatu klubbägare vid namn Laslo. Klubben fungerar som neutral mark och mötesplats för traktens vampyrer, och drar även gäster ur sociteten och diverse gangsters.
Sa. spelar en vampyr som är trollkarl (scentrollkarl, kaniner och spelkort - Sareth the Majestic!) utan förflutet som försöker hitta tecken på att han inte är den enda övernaturliga varelsen i världen.
P. spelar en FBI agent, som också är varulv, som infiltrerat So.s klubb i förhoppningen om att kunna lösa mysteriet med en mördare som bara agerar vart tionde år. Hittils har alla offren haft koppling till klubben. Jag vill minnas att varulven heter Jeremia.
Själv spelar jag Beatrice, en ung journalist på jakt efter nästa scoop.
--
Alla pilar är vända inåt. Laslo försvarar maskeraden och sin klubb. Sareth försöker upptäcka det övernaturliga samhället. Jeremia försöker lista ut vad det är Laslo döljer. Beatrice försöker lista ut vad det är Jeremia döljer.
Vi spelar öppet, alla spelarna känner till varandras hemligheter. Men ingen känner till SLs hemligheter kring den större plotten.
Jag var lite orolig inför första spelmötet, det är ju trots allt en rätt tradtung grupp, skulle någon börja spela för att vinna?
Men mina farhågor besannades inte. Efter en lite trevande start där folk kände efter var gränsen mellan spelledarens makt och spelarnas makt gick så flöt saker på fantastiskt bra. Och jag blev jätteglad när folk verkligen blottlade sina rollpersoners svagheter och bjöd in de andra spelarna att angripa dem för historiens skull. Det blev aldrig snack om små detaljer utan alla kunde handvifta om något behövdes för att berättelsen skulle flyta vidare.
Ja, jag har varit på väg ut ur hobbyn i flera år. Men den här gruppen har gett mig nytt hopp. Jag hoppas verkligen att vi kan sammanstråla fler gånger i sommar, för alla rollpersonernas historier intresserar mig, och spelledaren verkar ha en riktigt cool historia att rama in det hela med.
Jag hade fantastiskt roligt.