Jag skulle kunna tänka mig att spela den med uppsnabbade regler som ett brädspel, men som rollspel så tröttnar man nog snabbt.
Så tänkte jag själv först, och framförallt så tänkte jag i de banorna när jag pratade om att man borde göra ett helt och hållet spelmekanik-inriktat rollspel, för ett tag sedan (en tråd som var inspirerad av World's largest Dungeon).
Men sedan kom jag på en sak.
Rollgestaltning görs inte enbart mot spelledaren, utan även i ett samspel med de andra spelarna. Och där blir det något helt annat om man agerar som ens
rollperson eller om man bara talar som
spelare.
Om två
spelare skall diskutera hur de skall fördela skatter de funnit, då gör de det så att de så bra som möjligt ska kunna klara hela utmaningen. Om två
rollpersoner hamnar i samma situation så kan det däremot uppstå en helt annan dynamik i gruppen. Det är inte svårt att föreställa sig hur det kan uppstå gräl och tävlingslystnad mellan två olika
rollpersoner i en dungeon. Det behöver inte vara gräl som sabbar spelstämningen, tänk bara på hur Han Solo och Luke Skywalker tävlar om prinsessans gunst i den första Star Wars-filmen (ja, nördar, den fjärde
episoden är den första
filmen). Om två
spelare skulle tävla om en tredje spelares gunst så skulle nog hela spelstämningen kunna bli rätt inflammerad, men när det sker mellan två
rollpersoner så blir det bara roligt.
Det är lätt att tro att man lika gärna kan sluta spela rollspel överhuvudtaget så fort som det saknas intressanta spelledarpersoner att interagera med, men jag tycker nog att man lika gärna kan resonera som så att det först är då som rollpersonerna själva får ett stort utrymme att agera och själva vara starka personligheter.
Jag är iaf assugen på att lira WLD. Och jag kommer se till att det är ett mycket starkt persongalleri som går in i dungeonen, med många lösa trådar som de sedan ska kunna bygga vidare på allteftersom äventyret fortskrider.
