... är det sällan jag tänker längre när jag läser/läser om rollspel.
Förut kunde jag bli helt "blown away" (som de säger i Utrike) av ett spel, eller ett koncept i ett spel. Idéerna till äventyr och rollfigurer bara exploderade.
Det händer som sagt nästan aldrig längre. Förmodligen för att jag blivit äldre.
Senast var det nog Godlike -- eller rättare sagt förhandsmaterialet till Godlike -- som kittlade min fantasi så mycket. I slutänden köpte jag aldrig det färdiga spelet. Andra världskriget är inte min grej.
Samma sak med Andra Imperiet. Gick igång som fan på det till en början, bara för att tappa intresset rätt snabbt.
D&D3E var också jäkligt häftigt. Efter att ha lirat 2E i år och dagar kändes 3E så jäkla fräscht och coolt. Nu känns D&D bara tröttsamt i allmänhet.
Så när jag väl får "Wow vad coolt"-känslan, varar den inte särskillt länge.
När gick ni senast igång på ett spel? Och varför? Vad brukar det vara som får er att känna "Wow, vad häftigt"?
Förut kunde jag bli helt "blown away" (som de säger i Utrike) av ett spel, eller ett koncept i ett spel. Idéerna till äventyr och rollfigurer bara exploderade.
Det händer som sagt nästan aldrig längre. Förmodligen för att jag blivit äldre.
Senast var det nog Godlike -- eller rättare sagt förhandsmaterialet till Godlike -- som kittlade min fantasi så mycket. I slutänden köpte jag aldrig det färdiga spelet. Andra världskriget är inte min grej.
Samma sak med Andra Imperiet. Gick igång som fan på det till en början, bara för att tappa intresset rätt snabbt.
D&D3E var också jäkligt häftigt. Efter att ha lirat 2E i år och dagar kändes 3E så jäkla fräscht och coolt. Nu känns D&D bara tröttsamt i allmänhet.
Så när jag väl får "Wow vad coolt"-känslan, varar den inte särskillt länge.
När gick ni senast igång på ett spel? Och varför? Vad brukar det vara som får er att känna "Wow, vad häftigt"?