WRNU:s filmklubb 2024 v44

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v44 2024 – #615 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Rickard]

Jojo Rabbit
2019 (Max)

En komedi i stil med den italienska oskarsvinnaren Livet är underbart med en pojke vars låtsaskompis är Hitler. Utspelar sig under de sista åren i nazityskland med en befolkning som alla talar i samma stil som regissören och manusförfattaren Taika Waititi. Tänk dig Thor-karaktärernas stil i hur de pratar och placera det på nazister. De två stora rollprestationerna står Sam Rockwell och den unga Archie Yates för när de tar an rollerna som Captain Klenzendorf (rensningsby?) och Jojos kompis Yorki. De två huvudrollsinnehavarna är också bra, däribland en ung Thomasin "Last Night in Soho" McKenzie (dotter till en av Taikas vänner). Filmen har ett underliggande motiv där karaktärna är symboler för djur - Jojos mamma (Scarlet Johansson) är exempelvis en fjäril. Snyggt filmat, men mer än så står filmen tyvärr inte ut så den funkar att softa till.

En sidohistoria i filmen fick mig väldigt sugen att äntligen se Svart Bok av Paul Verhoeven med Carice "Game of Thrones" van Houten i huvudrollen.

BETYG: 3/5

 

[JohanL]

Jag såg Deadpool & Wolverine.

Det här är den bästa MCU-filmen på ett bra tag. Det är inte så att handlingen är vidare djup, men det är hela tiden underhållande nonsens, vilket är vad en Deadpool-film ska leverera. Det är också en film som är osedvanligt mycket riktad till seriefansen - Cassandra Nova var inte direkt något stort namn utanför serieghettot innan det här, och seriereferenserna bara haglar.



Den här filmen visar vilket desperat behov MCU har att koppla in X-Men-franchiset för att förnya sig, och man har visat upp en imponerande metodiskhet i det, som jag hoppas (och faktiskt tror) är en mästarplan och inte bara hur det råkat bli.

4/5, under förutsättning att det är sådant här man gillar.

 

[JohanL]

Och Ghostbusters: Frozen Empire.

Fortsätter trenden från den förra att göra kompetenta uppföljare. Jag gillar särskilt att man inte glömmer att ha med pulp-anslagen, och det sker ett tydligt världsbygge. Är det litet mer referenser och nostalgi än vad som riktigt är nödvändigt? Visst, men i dagens läge känns det som att en kompetent utförd film med välplottad handling som inte är beroende av att alla inblandade beter sig som idioter redan har uppfyllt större delen av vad man kan hoppas på. Filmen vinner på att inte behöva göra den långa uppbyggnaden som den förra behövde. Det känns också rätt rollspeligt, vilket alltid är kul.

Det här är helt OK utifrån premisserna! Definitivt värd att se om man gillar franchisen.

3+/5

 

[krank]

Förra veckan (i förrgår) såg jag It Chapter One och nu har jag sett It Chapter Two.

Precis som kapitel 1 är det här en film med jobbiga, ångestframkallande scener. Och precis som i ettan bryts de av med lite väldigt konventionella och förutsägbara skräckelement. That's right, även i den här filmen gör jag caset att vardagsscenerna är värre än skräckscenerna, för det är inte som att de här karaktärerna är mindre pinsamma som vuxna på något sätt.

Det här är alltså 27 år senare, då alltihop kör igång igen. Det tänker jag att man kan skriva utan spoilers. Jag ska dock inte skriva så mycket mer specifikt, utan tänker mest säga lite random saker jag tänkte när jag såg filmen. Utan nån särskild ordning, för jag ids inte sortera mig just nu:

• Det här är inte skräckfilmer. Inte annat än i ytligast möjliga bemärkelse – de använder sig av estetiska skräcktroper, men det gör å andra sidan Nightmare Before Christmas och Beeteljuice också, och ingen av dem skulle någon rimlig människa kalla "skräckfilmer". Det här är… I dunno. Något slags actionrullar, tänker jag.
• Mina minnen från både bok och tidigare filmatisering är otroligt skakiga; jag är lite sugen på att fräscha upp minnet. Var det verkligen så att Det var en rymdeman även tidigare?
• Kategorin "exotifierad indianmysticism" känns som att den förpassats till historiens skräphög av goda skäl, men det är å andra sidan en extremt återkommande trop i Kings författarskap så jag antar att det är svårt att göra Kingsk film utan det.
• Det här med att Det äter rädsla… Det är ju inte den första eller den sista film eller annan berättelse med ett monster som vill göra folk rädda. Och det är såklart en återkommande trop att man bäst besegrar såna monster genom att besegra sin rädsla… Men alltså, det görs verkligen alltid på ganska okonstruktiva sätt. Jag tänker inte spoila den här filmen, men är det inte påtagligt sällan lösningen är typ att lugna ner sig, bearbeta rädslan, jobba med KBT? Det känns som att bli arg och slå det du är rädd för med nånting inte egentligen är en så speciellt konstruktiv lösning. Eller så är det bara jag som överlag tycker det är överskattat med att försöka bekämpa starka känslor med andra starka känslor. Och våld.
• På tal om det här med att "hantera sina rädslor"… en grej jag tänkt på med skräckfilm är att det som triggar mig mest aldrig är monstren, spindlarna, mörket, clownerna eller vad det nu är, utan när monstret typ skapar illusioner av ett monster, en spindel eller en clown och får huvudpersonen att reagera – och sen försvinner alltihop och det visar sig att huvudpersonen bara i alla andras ögon betett sig som en knäppis.

Det där ögonblicket av att folk runtomkring tittar på personen som att den blivit knäpp – mer exakt att huvudpersonen sett en situation på ett helt annat sätt än alla andra, och sedan får skämmas när det visar sig att hen hade fel och att hens reaktioner var fel, överdrivna och olämpliga för situationen. Det ger mig ekon av ångestpåslag bara jag tänker på det.

​

Men det är ganska sällan den rädslag, den fobin/ångesten, som folk i såna här berättelser lär sig hantera. Antagligen för att det definitivt är en typ av rädsla som bäst hanteras genom att bara ta det lugnt, undvika att överreagera på saker, och att bara låta den efterkommande pinsamheten/ångesten skölja över en och sen gå vidare med sitt liv. Det är så att säga inte en fobi man kan slå hårt i huvudet och skrika åt för att besegra.​

• Effekterna var dugliga den här gången också. De flesta av dem. Ett par såg fortfarande ut som att de behövt kokas några vändor till, eller ännu hellre borde gjorts praktiskt istället.
• Bra casting och skådespeleri, även om det såklart är mindre imponerande när vuxna gör det.
• Det är fortfarande trist att folk som är "onda" också prompt ska vara fula. Och/eller tjocka.
• Det är också rätt jävla trist att Bev och Ben blir ihop. Hade den enda skillnaden varit att hon nu vuxit upp och fått andra prioriteringar eller om hon aldrig insett back in the day att han var intresserad hade det kanske funkat. Men nu har vi tre skillnader: 1) de är vuxna 2) han är snygg nu och 3) hennes förstahandsval är gift.

Det finns en del annat jag ogillade också, men på det hela taget är det en helt OK underhållande actionrulle med inslag av skräckestetik.

BETYG: 4/5