WRNU:s filmklubb 2025 v6

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v6 2025 – #628 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1. Jag tänker se minst en film i veckan (även om jag inte lovar något just de här veckan).
2. Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio eller streaming, och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
3. Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4. Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET (sällan uppdaterat).

* VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[Rickard]

Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves
2023

Jag har redan recenserat denna och såg om den nu på Netflix. Fick ta tre längre pauser. Filmen har inget djup utan är bara en live-actionvariant av beer & pretzel-spelande där storyn går som "och sedan ... och sedan ... och sedan". Inga av karaktärerna får något djup i sig, utan etableringarna är mer glimtar som aldrig återkommer. Michelle Rodriguez är fortfarande guld i mina ögon. Snygga miljöer, men humorn är så fånig. "Höhö, då draken är så fet så då händer...". Jag vill gilla filmen, men jag satt faktiskt och hade tråkigt. Sänker betyget från 4,5 till en trea.

Men jag saknar att spela min hob-ranger Lillian, följd av hennes älvor.

 

[Hundenilunden82]

Jag har på en av dom gratis streamingappar jag använder sett Hostage.

Hostage är en reverse home invasion film. Vi får följa en ung man vid namn Mark som bryter sig in i ett tomt hus som visar sig att det inte är tomt och mark faller offer för Ashley och hennes far som överfallet Mark och kedjar fast honom vid en stol och därav Hostage.

I samma ögonblick som Mark blir fastbunden i stolen så börjar en dialogtung film. Denna dialog är inte något för den som blir upprörd av ord då filmen använder sig av ett ganska starkt språkbruk.

i min mening använder filmen billiga genvägar för att etablera visa karaktärer som mer onda än andra.

Ashleys far bluddrar ur sig N-ordet åtskilliga gånger innan vi ens kommit särdeles långt in i filmen och när vi senare får stifta bekantskap med Ashleys mor så svänger även hon sig med N-ordet för att vi skall förstå att hon är en dålig människa. Ashley anklagar gång på gång Mark för att han skall ha försökt förgripa sig på henne.

Jag tycker det här är ett ganska lat och dåligt sätt att visa på att någon är ond och det finns bättre sätt att visa att någon kanske inte tillhör the good guys än att låta dom slänga ur sig N-ordet till höger och vänster och anklaga folk för våldtäkt.

Kan man se bortom filmens cringe så finns det ändå en del bra skådespel att bevittna.


Betyg 3: Hostage blir aldrig riktigt den där djupa psykologiska thrillern som den siktar på att vara

 

[Anarchclown]

Såg två filmer igår. De var båda riktigt bra.
Först Nosferatu av Robert Eggers
Jävlar vad otäck den var. Hade jag inte suttit där med ett gammalt luttrat gubbhjärta hade jag nog känt mig riktigt illa till mods ibland. En av mina kompisar som är i 25-årsåldern satt och gråt av rädsla och hade enligt sin egen klocka 165 i puls ett tag där.

För mig var det dock mer av en masterclass i kameraarbete och hur att ta något på allvar och ha bra fysiska skådespelare verkligen kan höja en film ifrån en ganska grundläggande historia till riktigt bra. Lily-Rose Melody Depp absolut äger den här filmen och hennes skådespeleri är mycket det som säljer in allt det andra. De andra är också bra, Bill Skarsgård är så klart skitläskig som Orlok och Willem Dafoe är i princip alltid bra tex.

Tror jag undviker betyg eftersom den är så färsk som upplevelse och jag vanligtvis är sparsam med mina femmor (vilket det känns som just nu) men kan säga att jag har sett en hel del vampyrfilmer genom åren och att den lätt tar sig in i top tre av dessa och definitivt är den otäckaste av dem jag sett och den som behandlar den gamla loren med mest respekt (vilket ofta får just som effekt att det blir skitläskigt eftersom folk var sjuka i huvudet förr i tiden.

De Förlorade Barnens Stad
På något magiskt sätt har jag inte lyckats se denna trotts att jag såg Delikatessen på bio när den kom ut, älskade den och verkligen ville se den här filmen blev det aldrig av. Nu hade jag någon annan som inte sett den att se den med, så nu blev det slutligen av. Den är såklart riktigt bra och jättekonstig.
Betyg 4/5

P.S.: Jag var alltså idag gammal när jag på allvar lärde mig vem Krank var i fiktionens värld.

 

[Hundenilunden82]

Jag har sett filmen Tokyo fist ifrån 1995

Filmen handlar om Tsuda som är en japansk dörr till dörr försäljare som lever under en enorm stress då han behöver försörja både sig och sin arbetslösa flickvän Hizuru.

En dag springer han på sin gamla skolkamrat Kojima. Kojima tar sig senare hem till Tsuda och Hizuru och påstår när Hizuru öppnar dörren att han blivit inbjuden av Tsuda och väl innanför dörren försöker han förföra Hizuru som avvisar honom men Tsuda kommer hem och ser det hela och tror att Hizuru och Kojima har en affär och anfaller Kojima som spöar flera nyanser av brunt (skiten) ur Tsuda då Kojima tränar boxning.

Hizuru blir upphetsad av Kojimas alfabeteende och lämnar Tsuda och flyttar in hos Kojima och hon förvandlas också till en badgirl som börjar pierca och tatuera sig.

Kojima förklarar för Hizuru hur han kom in på boxning, när han och Tsuda gick i skolan blev en klasskamrat dödad av en saleryman och Kojima och Tsuda svor att lära sig slåss för att hämnas när salerymannen släpps ur finkan men Tsuda har med tiden förträngt och glömt sitt löfte vilket gör att Kojima ser Tsuda som en svikare och nobody.

I sitt försök att vinna tillbaka Hizuru så börjar Tsuda träna boxning och han utmanar Kojima på en match vilken slutar med att Tsuda hamnar på sjukan med sönderslaget öga.

Undertiden går Kojima en proffsmatch vilken han vinner men när han har vunnit matchen faller hans ansikte sönder och Hizuru som gått för långt med sina piercingar springer runt på nått fält och sliter bort piercingar från sin kropp tills hon förblöder.

Filmen klipper sedan till en enögd Tsuda som står ensam utanför en lägenhet för att sedan zooma in på en boxningssäck i ett tomt gym medas man hör en publik applådera.

Betyg 3/5 Detta är japanese weirdness

 

[krank]

Jag har fortsatt, trots givna varningar, och sett Hellraiser: Hellseeker.

Det är en 90 minuter lång direct-to-videorulle från 2002 och jag tror nog att det bör vara svårt att hitta en film som direct-to-videorullat från 2002 så mycket som den här direct-to-videorullar från 2002.

Den vill hemskt, hemskt gärna vara typ Jacob's Ladder men det är den såklart inte. Huvudpersonen är någon form av kontorsråtta spelad av Dead Winters (som ju är något slags Riktig Skådis™ ändå, även om han varit med i en hel del skräp också), som är med om en bilolycka där hans fru dör. Efter olyckan har han huvudvärkar och lider av hallucinationer, och ganska snart börjar Konstiga Saker™ hända.

Här är ett litet tips till filmmakare: om du inte vill att det ska vara uppenbart inom tio minuter att hela filmen bara utspelar sig i en dröm eller illusion eller huvudpersonens privata helvete – börja då inte bråka med hallucinationer och verklighetsförskjutningar inom tio minuter från att filmen startar. Framför allt inte när det även var "plot twisten" i föregående film i samma filmserie.

Den här filmen är 90 minuter lång, men dess osammanhängande struktur och långsamma tempo, brist på röd tråd osv gör att den känns längre.

Det är kul att Ashley Laurence är tillbaka som Kirsty Cotton från de första två filmerna, såklart. Men lite bortslösat; att låta henne återvända tänker jag att man borde gjort i en bättre film…

Nå, slutet var ändå oväntat… okej. Inte så okej att det gjorde resten av filmen sevärd, men jag tyckte ändå om det.

BETYG: 2/5. Undvik den här filmen. Den hade hamnat ett snäpp längre ner om inte slutet räddat den från total katastrof.

Nu har jag sett sex stycken Hellraiserfilmer. Fyra av de äldre kvar, sedan har jag sett alla tio. Så jag kan lika gärna stay thr course. Nästa vecka blir det alltså Hellraiser: Deader från 2005, om den planen håller.

(Sedan Hellworld, Revelations och Judgement)

 

[Anarchclown]

Jag har fortsatt, trots givna varningar, och sett Hellraiser: Hellseeker.

Det är en 90 minuter lång direct-to-videorulle från 2002 och jag tror nog att det bör vara svårt att hitta en film som direct-to-videorullat från 2002 så mycket som den här direct-to-videorullar från 2002.

Den vill hemskt, hemskt gärna vara typ Jacob's Ladder men det är den såklart inte. Huvudpersonen är någon form av kontorsråtta spelad av Dead Winters (som ju är något slags Riktig Skådis™ ändå, även om han varit med i en hel del skräp också), som är med om en bilolycka där hans fru dör. Efter olyckan har han huvudvärkar och lider av hallucinationer, och ganska snart börjar Konstiga Saker™ hända.

Här är ett litet tips till filmmakare: om du inte vill att det ska vara uppenbart inom tio minuter att hela filmen bara utspelar sig i en dröm eller illusion eller huvudpersonens privata helvete – börja då inte bråka med hallucinationer och verklighetsförskjutningar inom tio minuter från att filmen startar. Framför allt inte när det även var "plot twisten" i föregående film i samma filmserie.

Den här filmen är 90 minuter lång, men dess osammanhängande struktur och långsamma tempo, brist på röd tråd osv gör att den känns längre.

Det är kul att Ashley Laurence är tillbaka som Kirsty Cotton från de första två filmerna, såklart. Men lite bortslösat; att låta henne återvända tänker jag att man borde gjort i en bättre film…

Nå, slutet var ändå oväntat… okej. Inte så okej att det gjorde resten av filmen sevärd, men jag tyckte ändå om det.

BETYG: 2/5. Undvik den här filmen. Den hade hamnat ett snäpp längre ner om inte slutet räddat den från total katastrof.

Nu har jag sett sex stycken Hellraiserfilmer. Fyra av de äldre kvar, sedan har jag sett alla tio. Så jag kan lika gärna stay thr course. Nästa vecka blir det alltså Hellraiser: Deader från 2005, om den planen håller.

(Sedan Hellworld, Revelations och Judgement)

Varför finns det så här många Hellraiser? Hollywood förvirrar mig ibland.

 

[krank]

Varför finns det så här många Hellraiser? Hollywood förvirrar mig ibland.

Jag har helt ärligt ingen jävla aning. Ingen av dem förutom den första är ju liksom "bra"; och de verkar inte ens ha varit speciellt populära. Den här var ju ren dynga och släpptes direkt till video men ändå gjordes det en till ganska kort efter.

Jag har hittat antydningar om att femman drog in mer pengar än den kostade och att det föranledde den här, men… tio fucking filmer, liksom. Jag hoppas ingan fortfarande går runt och tror på myten att hollywood-execs vet vad de håller på med.


Eller så är det helt enkelt så att det sitter nån inne på Miaramax och verkligen gillar urusla Hellraiserfilmer, och fortsätter greenlighta dem utifrån ren personlig smak…

Att den nya från 2022 tydligen ska få en uppföljare är betydligt mer begripligt.

 

[Gurgeh]

Jag hoppas ingan fortfarande går runt och tror på myten att hollywood-execs vet vad de håller på med.

Jag tror inte att någon som någonsin har hört en skådespelare, regissör eller manusförfattare berätta om en filmproduktion tror det.

 

[Organ]

Kan det inte vara så simpelt att man fortsätter att göra Hellraiser-filmer för att de är billiga produktioner som visar plus-siffror redan vid mycket blygsam framgång?

 

[SaaJeflaLess]

Jag har fortsatt, trots givna varningar, och sett Hellraiser: Hellseeker.

Det är en 90 minuter lång direct-to-videorulle från 2002 och jag tror nog att det bör vara svårt att hitta en film som direct-to-videorullat från 2002 så mycket som den här direct-to-videorullar från 2002.

Den vill hemskt, hemskt gärna vara typ Jacob's Ladder men det är den såklart inte. Huvudpersonen är någon form av kontorsråtta spelad av Dead Winters (som ju är något slags Riktig Skådis™ ändå, även om han varit med i en hel del skräp också), som är med om en bilolycka där hans fru dör. Efter olyckan har han huvudvärkar och lider av hallucinationer, och ganska snart börjar Konstiga Saker™ hända.

Här är ett litet tips till filmmakare: om du inte vill att det ska vara uppenbart inom tio minuter att hela filmen bara utspelar sig i en dröm eller illusion eller huvudpersonens privata helvete – börja då inte bråka med hallucinationer och verklighetsförskjutningar inom tio minuter från att filmen startar. Framför allt inte när det även var "plot twisten" i föregående film i samma filmserie.

Den här filmen är 90 minuter lång, men dess osammanhängande struktur och långsamma tempo, brist på röd tråd osv gör att den känns längre.

Det är kul att Ashley Laurence är tillbaka som Kirsty Cotton från de första två filmerna, såklart. Men lite bortslösat; att låta henne återvända tänker jag att man borde gjort i en bättre film…

Nå, slutet var ändå oväntat… okej. Inte så okej att det gjorde resten av filmen sevärd, men jag tyckte ändå om det.

BETYG: 2/5. Undvik den här filmen. Den hade hamnat ett snäpp längre ner om inte slutet räddat den från total katastrof.

Nu har jag sett sex stycken Hellraiserfilmer. Fyra av de äldre kvar, sedan har jag sett alla tio. Så jag kan lika gärna stay thr course. Nästa vecka blir det alltså Hellraiser: Deader från 2005, om den planen håller.

(Sedan Hellworld, Revelations och Judgement)

När du är klar med det kan du alltid ge dig på Boom Studios graphic novels om du inte har läst redan. Dom fungerar som uppföljare för till de två första filmerna och Barker är med på tåget. Nu är det länge sedan jag läste men minns dom som ruskigt bra

 

[Organ]

Jag har sett The Martian, Ridley Scotts rymdäventyr från 2015 med Matt Damon i huvudrollen som strandsatt astronaut. Skickligt utförd blandning av spänning och fysikporr.

Ett märkligt meta-ögonblick uppstår dock när man diskuterar varför något fått namnet Projekt Elrond och man förklarar att det hänvisar till Elrond rådslag i Lord of the Rings där man beslutar sig för att förstöra härskarringen, allt detta medan Sean Bean är med i scenen.

The Martian får 3.5 revor i rymddräkten av 5 möjliga.

 

[Hundenilunden82]

Jag har sett Shogun assasin.

Shogunen har blivit paranoid och låter mörda sin bödel Ogami Ittō's fru och vi klipper senare till när Ogami och hans son Daigorō blir attackerade av två av shogunens samurajer men Ogami gör processen kort med dom.

Vi klipper sedan igen till när Ogami och Daigorō sitter vid en eld och dricker sitt kvällste och Ogami minns hur han gav Daigorō ett life or death choice där Daigorō fick valet att välja Ogamis svärd och följa Ogami i hans quest att hämnas på shogunen eller välja sin boll och om bollen valdes skulle Ogami ta livet av Daigorō så denne fick återförenas med sin döda mor i himmelen. Jäkligt bra parenting skills där Ogami eller inte.

Hur som haver så väljer Daigorō svärdet och joinar Ogami i hans quest for revenge.

Vi klipper till nästa dag (fortfarande i dåtid i Ogamis minne) alltså dagen efter Ogami visade sina fantastiska parent skills och shongunens män besöker Ogami och kräver att han skall begå seppuku ihop med Daigorō för att blidka shogunen men det vägrar Ogami och han hugger ihjäl shogunens män.

Ogami blir stoppad i sin flykt av Yaguklanens (shogunens lönnmördare och spioner) ledare Kurawa som föreslår att Ogami skall duellera dennes son Kurando och om Ogami vinner kommer han och Daigorō bli lämnade ifred för all framtid.

Sagt och gjort Ogami duellerar Kurando och vinner genom fusk , han har Daigorō på ryggen som bländar Kurando med en spegel så Ogami kan hugga huvudet av Kurando.Not so much honorable bushido there Ogami san.


Ogami och Daigorō fortsätter sin resa ständigt förföljda av shogunens lönnmördare. Medans dom vandrar vägen fram minns Daigorō hur en av shogunens söner lord Bizen också fått order om att döda Ogami och Daigorō

Men men lord Bizen och hans hantlangare är ingen match för Ogami som gör hackefärs av både lord bizen och dennes underhuggare.

När Ogami är i färd med att ta livet av lord Bizen ser han Yaguklanens Daimyo i fjärran och svär att ta livet av honom och hela yaguklanen

Den självutnämnda supreme ninja får uppdraget att döda Ogami och Daigorō men lord Kurawa tycker det är en dålig idé då supreme ninja och dennes ninjor är kvinnor och kvinnor suger på att slåss tycker Kurawa och supreme ninja och hennes ninjor måste bevisa sig genom att möta kurawas skickligaste svärdsman vilket dom gör och hackar denne i småbitar. Take that pathriarcy


Ogami och Daigorō har ett hemligt möte med nån snubbe där Ogami blir ombedd att för tusen guldmynt döda shogunens bror lord Kiru som eskorteras av tre skickliga krigare kallade dödens mästare.

På sin väg mot att ta livet av shogunens bror bli Ogami och Daigorō attackerade av supreme ninjas ninjor men dom inte tillräckligt skickliga för att besegra Ogami.

Efter att hack n slashat ihjäl ninjorna blir Ogami attackerad av supreme ninja som kastar fisknät på Ogami men det är ingen match för Ogami som jagar supreme ninja på flykten. Supreme ninja flyr genom att använda sina supreme ninja skills och springa ifrån platsen baklänges.

Ogami och Daigorō blir senare attackerade av Kurawas hela lönnmördar squad men på bekostnad av att han drar på sig skador så gör Ogami slarvsylta av kurawas lönnmördare.

Supreme ninja har nu sprungit hela vägen tillbaks till lord kurawa för att rapportera sitt nederlag men kurawa har en plan att klämma åt Ogami genom Daigorō.


Senare under kvällen blir Daigorō utlurad av ljudet av en kvinnas sång. När Ogami senare vaknar och ger sig ut att leta efter Daigorō upptäcker han att Daigorō är lord kurawa och supreme ninjas fånge. Lord kurawa har spännt fast Daigorō över en brunn och säger att om Ogami inte ger sig kommer han slänga Daigorō i brunnen .

Ogami vägrar och strid utbryter där kurawa försöker kasta Daigorō i brunnen men Ogami hugger ihjäl kurawa och hans män och räddar Daigorō.

Under tiden har supreme ninja bara stått och tittat på utan att ingripa så Ogami skiter i henne och ger sig iväg med Daigorō.

Ogami och Daigorō beger sig av ombord på ett skepp men ombord på skeppet finns också dödens mästare och supreme ninja . Rebeller attackerar skeppet men dom besegras lätt

Under natten sätter dom överlevande rebellerna eld på skeppet . under det kaos som stundar så känner dödens mästare igen Ogami men säger att dom skitet i honom om han ger fasen i dom och lord kiru. skeppet håller på att brinna upp så Ogami kastar Daigorō överbord innan hans själv hoppar i plurret .

Supreme Ninja kör en under water attack på Ogami men han övermannar henne och lyckas ta sig iland med både Daigorō och supreme ninja.

Ogami säger att dom alla måste klä av sig och sova tätt ihop för att hålla värmen vilket tydligen får supreme ninja att inse att hon inte längre kan hålla på att försöka döda Ogami och Daigorō så på morgonen lämnar ogami och Daigorō supreme ninja som återvänder hem för att erkänna sitt nederlag och begå seppuku.

Lord Kiru och dödens mästare färdas igenom en öken när dom blir anfalla av rebeller vilka dom besegrar utan större svårigheter för att när striden är slut se Daigorō som står och pekar mot Ogami

Ogami duellerar dödens mästare och nedgör dom en efter en för att slutligen ge sig på lord kiru som säger att han är shogunens bror och därför skall ogami ge fan i honom men ogami säger att ordet shogun betyder ingenting för honom innan han tar livet av lord kiru.

Vi får sedan en scen där ogami och Daigorō vandrar iväg ifrån stridsscenen och vi får en voice over där Daigorō säger att han önskar att saker kunnat skett på ett annorlunda sätt men en önskan är endast en önskan.

Betyg 5/5 så här skall det göras, perfektion i ett nötskal