Jag har just läst ut en s.k. creepypasta. Inte bara vilken skithistoria som helst, utan en väldigt välskriven och lång sak om ca 25 000 ord. Jag orkar inte läsa från skärmen, så jag skrev ut den i sin helhet. Efter att ha justerat marginalerna och radavstånden så att det blev som en vanlig skönlitterär bok, med ca 350-400 ord per sida, skrev jag ut den som "booklet" och konstaterade (vilket snabba forumister redan räknat ut) att den var ca 70 sidor lång. Kort sagt är det här en historia någon lagt ner mycket tid på.
Penpal heter den, och består av 6 st kortare historier. 6 noveller kan man säga, som alla berättar om olika märkliga händelser under den namnlösa protagonistens uppväxt. Historierna postades en och en på reddit:s underforum nosleep, och är likt så många andra historier i sitt slag skrivna på ett sätt som ska kunna ge ett autentiskt intryck. Exempel:
Footsteps said:
This is long, so I apologize for that. I’ve never had to tell this story with enough detail to actually explain it all the way, but it is true and it happened when I was about 6 years old.
In a quiet room if you press your ear against a pillow you can hear your heartbeat. As a kid, the muffled, rhythmic beats sounded like soft footsteps on a carpeted floor, and so as a kid almost every night – just as I was about to drift off to sleep – I would hear these footsteps and I would be ripped back to consciousness, terrified.
Balloons said:
A couple days ago I posted a story called "Footsteps" here on /nosleep. There were a number of questions that made me curious about certain details about my childhood and so I spoke with my mother. Exacerbated by my questions she said "why don't you just tell them about the goddamn balloons if they're so interested." As soon as she said that I remembered so much about my childhood that I had forgotten. This story will provide some greater context for the previous story, which I think you should read first. Though the order isn't of vital importance, reading that story first will put you in my place more effectively since I remembered the events of Footsteps first. If you have questions or anything feel free to ask and I'll try to answer them. Also, both stories are long, so heads up on that. I'm just hesitant to leave out any details that might be important.
Den andra historien är min klara favorit. Den heter Balloons och för mina tankar till Det, den roman jag för tillfället läser. Jag ska inte berätta så mycket om handlingen i historierna, dels för att jag inte orkar skriva för mycket och dels för att jag tycker att den som är intresserad av litteratur i detta slag bör läsa den här historien och därigenom få reda på det själv.
Betyg
Jag tycker personligen inte om den femgradiga betygskalan. Jag brukar använda betyg mellan 1-3 eller 1-4, och även tillämpa halva betyg. Den sistnämnda kommer jag tillämpa i det här fallet. Den är som gamla betygskalan, mellan IG och MVG.
1 = inte värt att läsa.
2 = godkänd underhållning.
3 = rekommenderas.
4 = en av de bästa i sitt slag.
Footsteps: 2,5 av 4
Balloons: 4 av 4
Boxes: 4 av 4
Maps: 3 av 4
Screens: 3 av 4
Friends: 3 av 4
Helheten från dessa sammanhängande historier, efter att även ha läst en del på nätet där folk diskuterat händelseförloppet och försökt knyta ihop en del trådar, blir ett strålande betyg på
3,5 av 4. Penpal förtjänar verkligen den hyllning som den fått.
Nästa läsning: Jag fortsätter med Det (av Stephen King, ni vet). Har även plockat fram en gammal novellsamling av honom samt ett par nya, 40-sidiga creepypastas. Jag gillar förresten inte att böja creepypasta på svenska. Kanske ska kalla det något annat... urbana spökhistorier? Nja... jag vet inte.
