Nekromanti WRNUs bokklubb: Mars 2014

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
Då försöker vi igen! ;)



Bokklubben fortsätter (efter februariuppehåll).



Reglerna är enkla:

Läs något. Skriv något om det här.



Teman kan man föreslå, om man vill. I korthet: Skriv några böcker du tänker läsa, bind ihop med tema. Andra kan då välja att läsa de böckerna också!
 

GnomviD

Heresiark
Joined
15 Oct 2008
Messages
871
Location
Lule
Jag nyttjar sportlovet till att läsa och läste i måndags ut Björn Kumms "Motstånd - de maktlösas kamp" som är en lättillgänglig översikt över 1900-talets antikoloniala motståndsrörelser. För att använda milda ordalag levde den inte upp till den överentusiastiska recension den fått i DN förra veckan. Ansatsen att hålla den kort förhindrar Kumm från att ge många kapitel den fördjupning som krävs och gör att kvaliteten skifta. De kapitel som får vara lite längre (Algeriet & Kenya) fungerar bra, medan vissa är för korta (Baltikum under sovjetisk ockupation och Irland) för att man ska förstå något mer än att uppror har skett och andra rent ut sagt dåligt skrivna (Palestina och Indien) eller innehåller rena felaktigheter (t.ex. påstår Kumm att det var Obama som införde "Don't ask, don't tell").

Tråkigt, då jag blev gillade av Kumms biografi över Fidel Castro. Jag skulle klart kunna trycka min bok i nåns händer, men skulle starkt avråda folk från att betala för den. Då finns Wikipedia gratis, med minst lika bra info.

Nu har jag börjat plocka av mina bokreafynd. Först ut är Virgina Woolfs "Orlando" som såhär halvvägs genom boken är makalös.
 

stenhöna

tellstory
Joined
5 Oct 2002
Messages
964
Location
Hamburg
Shopenhauers "Världen som vilja och föreställning" (The World as Will and Idea). Tuff skit, som går ut på att det enda "ting-i-sig" är viljan, och att allt omkring oss är objektifiering av vilja. Shopenhauer bygger vidare på Kants resultat att tid, rum och kausalitet endast finns i vårt medvetande, inte i den objektiva verkligheten.
 

Vimes

Sillkung
Joined
15 Jun 2000
Messages
12,089
Jag läste ut Richard Morgans Market Forces, och har därmed läst alla Morgans bokböcker. Market Forces utspelar sig i samma värld som Takeshi Kovacs-trilogin och Black Man, fast runt 2050. Huvudpersonen, Chris, jobbar för ett ont megaföretag som investerar i krig, diktaturer, uppror och gerillaledare runt om i världen, ibland allt på samma plats, och ibland måste man döda kollegor och konkurrenter i uppstyrda bildueller på motorvägarna. Temat är väl lite huruvida Chris kan räddas från att förlora sin själ, moral och jiddeidi som han förstås riskerar förlora när han arbetar åt ett ond megaföretag. Norge är för övrigt godhetens högborg i den här världen, och Chris fru, Carla, som är norska representerar räddningen.

Det här är ingen asbra bok. Jag gillar Richard Morgans stil och det är tillräckligt mycket våld och sex för att intresset ska bibehållas. Men Morgans mer far future-grejer är betydligt roligare. Det finns lite för lite grejer att tugga i Market Forces tycker jag. Men visst, gillar man cyberpunk (inte så mycket cyber här iofs) utifrån de onda suitsens perspektiv är det här värt att läsa.

Lite mer nyanserat så är problemet att även om det är kul att följa Chris på jobbet (för det är det) så är plotten för tunn, "twisten" mjäkig och slutet otillfredställande.
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
Denna månad har jag läst Virtual Light - den första boken i Gibsons andra trilogi.

Wow. Very cyberpunk. Much hobo.

I korta drag: Chevette snor ett par "solglasögon", vilka egentligen är Virtual Light-glasögon (VR/AR fast direkt kopplade till hjärnan istället för att visa för ögonen, för det är en jättebra idé). Företag har folk med tveksam moral som ger sig efter henne.

Men det är ramberättelsen. Stora delar av boken är setting - fula moderna byggnader, säkerhetsföretag som tar över polisens roll, folk som bosatt sig på en förstörd bro, en martyr vars HIV/AIDS-variant räddat mänskligheten från AIDS, kristna som tror Gud finns i filmer, med mera. Överlag en rätt trevlig cyberpunkroman.

Jag läste den när jag var yngre - en 15 år sedan - men kom knappt ihåg något från den. Eftersom jag tänkte läsa Idoru så kändes det som en bra grej att läsa den här först (trots att jag läste den sista boken innan).

Jag läste också det mesta av en Lovecraft-novell-samling, däribland the Call of Cthulhu och the Rats in the Walls. En del bra grejer i dem, men Lovecrafts skrivssätt kan vara tungrott att läsa.

Böcker för nästa månad blir Non-stop av Brian Aldiss, som jag redan påbörjat, Gibsons Neuromancer och Iain M Banks Hydrogen Sonata. I ingen speciell ordning, utom att Nonstop är först. :)
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Jag borde skriva något här; jag har ju blivit klar med två böcker den här månaden...

Först läste jag klart Against a Dark Background av Iain M Banks. Jag tänker läsa Feersum Endjinns och The ALgebraist också, men efter den härt kände jag att jag behövde en paus.

AADB utspelar sig inte i CUlture-universat, utan på en planet som varit med om massvis med högkulturers fall och numera mest är ett jäkla kaotiskt lapptäcke, fyllt av civilisation, ruiner, och bråkande grupper som ibland men inte alltid är kopplade till landmassor. Sharrow är en snubbinna som jagar artefakter, alltså balla grejer från förr. Hon brukade göra det ihop med några andra, som hon hade en tekno-telepatisk koppling till. Hennes farfar jagade också artefakter, bland annat en "Lazy Gun" och nu vill en stollig religiös orden döda henne om de inte får tillbaks den. Typ.

På många sätt känns det här som en bok som Banks skrev mer för att han behövde än för att han ville. Jag har för mig att den utkom ungefär så Banks också skrev sina mest o-culture cultureromaner. Han var väl less, helt enkelt? Och behövde pressa ur sig den här för att få det gjort.

Storyn känns, precis som hans första bok Considering Phlebas, som ett rollspelsäventyr mer än en traditionellt uppbyggd berättelse. Skillnaden är att den här mest känsn hattig och ofokuserad. Jag får aldrig något riktigt grepp om karaktärerna och framför allt bryr jag mig aldrig om dem. Eftersom det helt saknas aliens och galaxperspektiv så försvinner Banks bästa gren, även om han gör tappra försök att skapa en fraktal känsla på en och samma planet. Men nä, det funkar inte speciellt bra. Det finns några skojjiga idéer -- som lätt förvirrade och klantiga militanta solipsister eller "Lazy Gun"-konceptet med pistoler som förintar det man skjuter mot men gör det genom att skapa omständigheter där målet dör istället för att göra nån egen stråle. Men ärligt talat känns de malplacerade. Lite som om man flyttat Liftarens Guide eller den tänkande maskinen i Discworld in i Stiftelsetrilogin.

Sen bröt jag av med lite Agatha Christie: Crooked House.

En snubbe kärar ner sig i en kvinna och lovar att be henne gifta sig med honom när de träffas igen i England senare. När han tar kontakt visar det sig att hennes farfar nyligen dött, och hon kan inte tänka sig att gifta sig med honom om inte mordet först klaras upp. Det är ett giftmord (farfaderns ögondroppar hällda i hans diabetesmedicin) och alla tror att farfaderns yngre fru är skyldig men det finns få eller inga bevis.

Man får lätt för sig att CHristie alltid smög in Piorit eller miss Marple i allting, men den här gången är det en helt orelaterad snubbe som går omkring. Han är inte jättesmart, men det funkar rätt bra - eftersom vi som läsare får alla ledtrådar så är det lätt att känna sig smart när huvudpersonen famlar i minnet efter en ledtråd han glömt, och man själv kommer ihåg.

I vanlig ordning räknade jag inte ut vem som var skyldig. Jag hade tanken någonstans i mitten av boken, men gjorde samma tankefel som karaktärerna i boken.

Överlag en rätt bra, snygg liten Christiehistoria.


Just nu är jag jättenära att bli klar med Maze Runner. Den skriver jag om när jag är klar =)
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
Jag läste igår ut Non-stop, av Brian Aldiss.




Möjligen mindre spoilers härnere (nästan allt avslöjas ganska tidigt i boken)
Roy Complain är en stammedlem och jägare i en primitiv värld, där gamla hus, som tillhört ett annat folkslag ("Jättarna") grävs ut och plundras och växtligheten finns överallt. Omständigheterna får honom att överge sin stam och Midskepps på en expedition Föröver.

Överlag en bra bok. Min första erfarenhet av Aldiss var Hothouse, som visserligen hade fler fantastiska element och ett mer "ordentligt" slut, men jag ändå gillar mindre än den här. Översättningen är inte perfekt, dock.

Boken har flera element som verkar viktiga - de primitiva stamsamhällena och religionen tar en del plats, så också växtligheten. Intriger och att finna sanningen är också två starka delar. Jag tror kanske krank kanske hade fått ut något ur den här till Rotsystem, men å andra sidan så är det en annan kombination av samma teman. :)

Min nästa bok är The Hydrogen Sonata.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Jag läste klart Maze Runner.

Den var inte så bra. Lite som Hunger Games men utan all samhällskritik.

En kille som heter Thomas vaknar upp utan minnen. Han har hamnat i centrum av en stor labyrint. Där finns det också en massa andra pojkar, som varit där längre. Varje natt stängs portarna som leder från centerplatsen ut till labyrinten. Där ute bor det en massa monster, som mest är aktiva på natten. På dagarna är en del av pojkarna runners, dvs de springer ut och försöker kartlägga labyrinten.

Thomas ska föreställa smart men framstår med som otålig, dryg och med total brist på självkontroll i nästan alla sammanhang. För mig var han mest osympatisk, men det är väl för att jag har svårt att identifiera mig med extroverta hyperaktiva personer som inte kan hålla käft. Eller tänka igenom saker.

Boken är inte sådär lysande skriven. Ett stort "meh" på det hela taget. Det är bara för att delarna är så korta som jag nu börjat läsa andra boken i trilogin. Sen tänkte jag återvända till Christie eller kanske ta Feersum Endjinns av Banks.
 

Zorbeltuss

Hero
Joined
7 Nov 2012
Messages
1,105
Ingen ny tråd? Well here it goes then.
Jag har läst Egalias döttrar av Gerd Brantenberg, en bok om mansförtryck i en Matriarki för att synliggöra 70talets kvinnokamp som en mänsklig kamp, svenska wikipedia säger att det är en satir, något som jag skulle säga att det är fullständigt uppåt väggarna felaktigt, men jag har nog större tillit till random filur på 4chan än svenska wikipedia.

Först och främst den är mycket snyggt översatt till svenska inte förrän när jag läste efterordet av översättaren förstog jag att Gerd inte var svenska och att det inte var ett alternativt Sverige utan ett alternativt Norge, så 5/5 möjliga på det.

Därefter boken är på sina håll språkligt svårförstådd på det sätt endast en bok som ändrar vissa basala grejer i språket men är annars väldigt lätt i språket, det svåraste ordet som jag kom på mycket sent vad det betydde var herken som jag trodde skulle ha en obestämd singular form som herk, men det är en maskulinisering av fröken och vad jag vet fins det inget frök i svenska språket. Annars var boken nöjesvärt lättläst om än lite simpelt och jag funderar allvarligt på att skaffa det norska originalet. 4/5 på förståelse delen.

Handlingsmässigt följer vi unge Petronius och hoppar in i hans liv strax innan han skaffar penishållare och hans syster Ba retar honom och drar i hans hår, medans Fru Direktör röker och dricker kaffe framför en tidning och Herr Direktör passar upp sin fru. Och generellt känns det väl väl översatt, det är bara en minimal sak jag stör mig på och det är att kvinnorna skulle ha ett mer miljömässigt sinne som hjälps av ganska rejält drakoniska miljölagar, vad jag kan läsa ut av det är att författaren hade när hon skrev boken vissa förutfattade meningar om att detta skulle vara biologiskt kvinnligt, för det är just det enda saker hon inte flyttar över, nå handlingen är såpass bra att den överskuggar allt det här och jag kan inte annat än att ge den 5/5, kanske hade det blivit 6/5 utan denna detalj.

Övrig info, boken känns oerhört lättläst trots det förändrade språket den är kort, passar i en ficka, har bra passager där man kan ta pauser, känns tillräkligt främmande för att fantasy och sf folk ska uppskatta den, känns tillräckligt nära för att folk som bara läser normala böcker ska uppskatta den.
Kort Sagt läs den Kvinniska!

/Luna Lovegood
 
Top