Nekromanti Zelda the Rollspel?
- Thread starter Vincir
- Start date
Rising
Vila i frid
Jag tycker det är lite förspullen potential att använda andras licenser. Att göra ett rollspel kring Final Fantasy, Star Control eller whatever, liksom... Det är lite trist att se någon göra sånt, när de kunde ha hittat på något eget istället.
Däremot tycker jag absolut att det hade varit mysigt med ett spel som tydligt var inspirerat av Zelda-spelserien. Man kunde gärna ha fjädrar, bomber, bumeranger och dylikt (som ju inte är stapelvara i fantasygenren i stort - utan väldigt utmärkande för just Zelda-spelserien) och man kunde gärna få luta sig emot Zelda-spelens ljusa och lättsamma estetik i övrigt (där till och med monsterna ser lite söta och mysiga ut), men jag hade ändå velat att du gjorde din egen tolkning och din egen version.
Något fartfullt och spelmässigt. Jag skulle vilja att det kändes som att spela Usagi/Skymningshem (där man väljer varsitt taktikkort och sedan visar dessa samtidigt för varandra) fast gärna mer taktiskt och speligt.
Jag ser framför mig att man som spelare sitter med ett knippe spelkort föreställandes bumeranger, stearinljus, sköldar osv, och väljer i vilken ordning och mot vilka motståndare man vill använda dessa. Jag skulle nämligen få ganska hög Zeldakänsla om det sedan skulle bli så att man satt och sade "Hundvarelsen rusar mot dig med gläfsande käftar och kastar en bumerang som virvlar mot dig!" "Jag deflekterar den med min sköld och låter den studsa vidare över mitt huvud!" "Ungefär tio meter ifrån dig så tar han fram en annan bumerang från sitt bälte och gör sig redo..." "-men jag förekommer honom! Jag tar fram det blå stearinljuset och blåser mot lågan; varpå ett eldmoln uppenbarar sig framför honom!" "Han förtärs av lågorna och hinner skrika ett kort tjut innan han strös för vinden som aska. Bakom honom kommer en annan hundvarelse, denna med ett kastspjut i handen..." "Jag förekommer honom också! Men denna gång med min harpun." "Öööh... Äh, han har inget försvar. Tjuck! säger det." "...och sedan drar jag in honom - paralyserad - mot mig, och avslutar honom sedan med svärdet." "Jepp. Han lämnar efter sig en bomb."
Liksom. Det vore charmigt och kul.
Flurtis
Hero
Visserligen är smaken som baken men jag gillar rippade världar. Det får liksom igång min mentalonani på vilka möjligheter man har i världen rent fiktions mässigt.
Angående Zelda specefikt så gillar jag ideén och jag håller med Rising om man borde göra det lite gulligt.
För mig är zelda mycket: du spöar bossen på det här viset, annars återuppstår han direkt och piskar dig hårt. 7th zeal har samma grej med sina Monster. Monstren har stats men när man har dödat dem återuppstår de. Såvidda man då inte dödar de på rätt sätt. Det rätta sätta är tyvärr inbyggt i system exempelviss: "Ett slag mot halsen mot FV 17 dödar monstret". Jag skulle hellre se att att det stod "monstret dör om man hugger halsen av det". Nåja nu seglar jag iväg....
Ett snabbt system tror jag är ett måste. Dessutom så skulle jag vilja se att man attributerna för vapen och var applicerbara i ickestridsbara situationer. Nästan alla zelda föremål används ju också för problemslösning i spelen. Ju mer jag tänker på det desto mer vill jag ha frihet i systemet. Ge utlopp för konstruktivitet utan att stoppas upp utav det sedvanliga problemlösnings tåget. Hp skulle gå fet bort, istället skulle jag rippa tv-spelets egna hjärtan. En träff = Ett hjärta borta.
//Mattias, filosofierar
Christoffer
It's all pig.
Det här har fått mig att intressera mig för Dungeons & Dragons 4e, något som jag aldrig trodde skulle hända.
I länken ovan står hur, och är står lite om vad det är. Helt galet grymt! Och om min bror bodde närmare skulle jag dra ut kartor från Gargoyle's Quest och spela Gameboy-d&d med honom.
Fan också. Jag som inte skulle köpa d&d 4e. Kanske kan köpa startboxen och nöja mig med den bara....
I länken ovan står hur, och är står lite om vad det är. Helt galet grymt! Och om min bror bodde närmare skulle jag dra ut kartor från Gargoyle's Quest och spela Gameboy-d&d med honom.
Fan också. Jag som inte skulle köpa d&d 4e. Kanske kan köpa startboxen och nöja mig med den bara....
Jag vet inte riktigt om jag håller med. De 'stora' Zelda-titlar jag spelat och tyckt om var aldrig gulliga.
Eller, okej, klart att Zelda II på NES och Zelda till SNES var gulliga i hur de såg ut, och att Ocarina of Time till N64 hade en övergripande lättsam estetik åtminstone under dagtid, men spelkänslan har för mig aldrig varit gullig. Det är därför jag hade så svårt med Majora's Mask, WindWaker och Phantom Hourlgass (och the MInish Cap, Oracle of Seasons, etc) - de Zelda jag tyckte om var de som hade en mer melankolisk, mörk stämning i storyn i sig. A Link to the Past undantaget, kanske, när jag spelade det som liten tyckte jag mest att det var ett Ashäftigt Äventyr (tm), men Zelda II på NES var både skitläskigt och svårt (dock inte skräck på samma nivå som typ Kid Icarus, som jag inte vågade spela ensam).
Ocarina of Time slutar vara lättsamt (utom med undantag) när man vuxit upp och Hyrule blivit korrumperat, och Twilight Princess (åtminstone skymningsdelarna) har en nästan genomgående melankolisk stämning... förutom de där förhatligt gulliga bitarna jag inte förstår varifrån de kom.
Okej, jag antar att det jag säger är att även om mycket av Zelda är jättesockersött och gulligt så är det som gör Zelda -bra- att det ställs emot något mer allvarligt, bitvis riktigt mörkt (och ett häftigt äventyr där man bankar gelémonster förstås), och att om man inte får med det så förlorar gulligheten sitt poäng. Det är liksom okej att ens sidekick är en liten lysande fluga, men så länge det inte finns något mörker för henne att lysa upp är det bara en enda kavalkad av störande HEY LOOK LISTEN.
Däremot är det sant att Zelda inte är gritty realism på en fläck, och det försöker jag inte säga heller... men gulligt bör inte vara ett självändamål.
Jag tror att ett rollspel baserat på problemlösning med olika saker skulle kunna bli rätt tråkigt, däremot om man tar och importerar den sortens historier man presenteras för i de bra zelda-spelen kan man få til ett riktigt bra äventyrsrollspel. Även om förvisso pusselsekvenser nästan bör finnas med för att det ska kännas som om man spelar ett Zelda-spel, och tappar man något ska man kunna kämta tillbaka det med en ädelstensprydd bumerang.
/Xhakhal, som fortfarande är bitter över att nästa Zelda-titel är det gullepluttiga Spirit Tracks.
Dimfrost
Special Circumstances
Vafan! Majora's Mask är ju typ det mörkaste Zeldaspelet av dem alla. Hur resonerar du nu?Xhakhal said:
Mina starkaste minnen av Majora's Mask är att bli uttråkad av spelet och gå och simma som en delfiiiiiin i havet. Och jamma med basisten.
Visst, världen förstörs, Skull Kid är ensam och övergiven, alla de vars ansikten och själar man snor är döda (Mikau var den jag sörjde mest, av någon anledning) och Anju och Kafei blir aldrig lyckliga, blir de lyckliga går världen under.
Jag antar att jag räknade ut det mest eftersom det var dåligt, inte för at det var omelankoliskt, vilket jag antingen borde ha förtydligat eller utelämnat. Faktum kvarstår att jag inte gillar spelet, men den diskussionen kan vi ju ta annorstädes då den inte är helt relevant för tråden
Visst, världen förstörs, Skull Kid är ensam och övergiven, alla de vars ansikten och själar man snor är döda (Mikau var den jag sörjde mest, av någon anledning) och Anju och Kafei blir aldrig lyckliga, blir de lyckliga går världen under.
Jag antar att jag räknade ut det mest eftersom det var dåligt, inte för at det var omelankoliskt, vilket jag antingen borde ha förtydligat eller utelämnat. Faktum kvarstår att jag inte gillar spelet, men den diskussionen kan vi ju ta annorstädes då den inte är helt relevant för tråden
Nàgra punkter som jag tycker skulle vara viktiga för att fà en "Zelda" känsla.
Jag skulle inte beskriva Zelda som "gulligt" kanske mer lättsamt och färgglatt, humor och konstiga fiender. Balanserat med lagom mycket allvar.
En "begränsad" värld, i alla Zelda spel finns det endas en eller fà städer/byar. Efter avslutat äventyr àterkommer man alltid till samma by och interagerar med samma NPC. Det finns en stor mörk skog, en öken osv. Utan för "Hyrule" finns ingenting, inga främmande länder etc.
Lustiga NPC, färgstarka och lite konstiga NPC känns ganska Zelda.
Bossar, mäktiga fiender bör ha en svaghet som är ända sättet att besegra dem.
Items, en Zelda-spel màste pà nàgot sätt fà med användandet av bomber, bumeranger och andra föremàl.
Jag skulle inte beskriva Zelda som "gulligt" kanske mer lättsamt och färgglatt, humor och konstiga fiender. Balanserat med lagom mycket allvar.
En "begränsad" värld, i alla Zelda spel finns det endas en eller fà städer/byar. Efter avslutat äventyr àterkommer man alltid till samma by och interagerar med samma NPC. Det finns en stor mörk skog, en öken osv. Utan för "Hyrule" finns ingenting, inga främmande länder etc.
Lustiga NPC, färgstarka och lite konstiga NPC känns ganska Zelda.
Bossar, mäktiga fiender bör ha en svaghet som är ända sättet att besegra dem.
Items, en Zelda-spel màste pà nàgot sätt fà med användandet av bomber, bumeranger och andra föremàl.
Flurtis
Hero
Nu syftade jag (och tror att Rising också gjorde det) på själva systemet och inte setting o story. Systemet skall alltså vara gulligt och snabbt.
//Mattias, förtydligar
Rising
Vila i frid
Well... Det jag tycker bäst om med spelserien är just att inslagen av gullighet och charm aldrig känns långt borta.
Det är liksom visserligen monster man möter, men de är aldrig riktigt hemska eller onda.
- När man skiftar till spegeldimensionen så blir man en rosa hare, och hemskheten representeras av att man får se ett roligt monster som går omkring och sparkar på en liten fluffig bollvarelse.
- Man räddar en pratande luva som blivit mobbad av två octorocs, och bekämpar en fientlig slemgurka när man är miniatyriserad genom att suga bort slem från dess fot tills den inte kan stå upprätt stadigt längre utan faller omkull så att man kan angripa dess huvud.
Osv, osv, osv. Man förvandlar sig till en fånig stubbe som skjuter bubblor, man får gå ut med en chow-chow i koppel, som äter upp alla fiender; och man möter en boss i form av en flinande grodvarelse med en boll på huvudet, som hoppar omkring och försöker rulla en spikförsedd stock över en.
Det är bland annat sånt som är kul och gör Zelda till något annat än trist dussinfantasy.
Ett "vuxet" och "mörkt" zeldaspel vore teh suxxorz.
Du har både rätt och fel, tycker jag. Som jag skrev i mitt inlägg så säger jag inte att det inte finns gulliga inslag i zelda-spelen (för de finns, och de är roliga), men det som gör Zelda -bra- är att det också är rätt mörkt. Även om hemskheten representeras av ett monster som sparkar på en slemboll i den mörka världen, och man själv är en rosa kanin, så är den mörka delen av spelet/världen inte långt borta ändå. (men a Link to the Past är också det av de bra Zelda-spelen jag nämnde som undantag, då det är mer bara ett coolt äventyr, och dessutom var det så länge sedan jag spelade det nu att jag inte vågar säga så mycket mer om just det).
Jag antar att vad jag vill säga är att gulligheten förlorar sin poäng om det inte är sorgligt också.
Jag antar att vad jag vill säga är att gulligheten förlorar sin poäng om det inte är sorgligt också.