Angående Zelda specefikt så gillar jag ideén och jag håller med Rising om man borde göra det lite gulligt.
Jag vet inte riktigt om jag håller med. De 'stora' Zelda-titlar jag spelat och tyckt om var aldrig gulliga.
Eller, okej, klart att Zelda II på NES och Zelda till SNES var gulliga i hur de såg ut, och att Ocarina of Time till N64 hade en övergripande lättsam estetik åtminstone under dagtid, men spelkänslan har för mig aldrig varit gullig. Det är därför jag hade så svårt med Majora's Mask, WindWaker och Phantom Hourlgass (och the MInish Cap, Oracle of Seasons, etc) - de Zelda jag tyckte om var de som hade en mer melankolisk, mörk stämning i storyn i sig. A Link to the Past undantaget, kanske, när jag spelade det som liten tyckte jag mest att det var ett Ashäftigt Äventyr (tm), men Zelda II på NES var både skitläskigt och svårt (dock inte skräck på samma nivå som typ Kid Icarus, som jag inte vågade spela ensam).
Ocarina of Time slutar vara lättsamt (utom med undantag) när man vuxit upp och Hyrule blivit korrumperat, och Twilight Princess (åtminstone skymningsdelarna) har en nästan genomgående melankolisk stämning... förutom de där förhatligt gulliga bitarna jag inte förstår varifrån de kom.
Okej, jag antar att det jag säger är att även om mycket av Zelda är jättesockersött och gulligt så är det som gör Zelda -bra- att det ställs emot något mer allvarligt, bitvis riktigt mörkt (och ett häftigt äventyr där man bankar gelémonster förstås), och att om man inte får med det så förlorar gulligheten sitt poäng. Det är liksom okej att ens sidekick är en liten lysande fluga, men så länge det inte finns något mörker för henne att lysa upp är det bara en enda kavalkad av störande HEY LOOK LISTEN.
Däremot är det sant att Zelda inte är gritty realism på en fläck, och det försöker jag inte säga heller... men gulligt bör inte vara ett självändamål.
Jag tror att ett rollspel baserat på problemlösning med olika saker skulle kunna bli rätt tråkigt, däremot om man tar och importerar den sortens historier man presenteras för i de bra zelda-spelen kan man få til ett riktigt bra äventyrsrollspel. Även om förvisso pusselsekvenser nästan bör finnas med för att det ska kännas som om man spelar ett Zelda-spel, och tappar man något ska man kunna kämta tillbaka det med en ädelstensprydd bumerang.
/Xhakhal, som fortfarande är bitter över att nästa Zelda-titel är det gullepluttiga Spirit Tracks.