Nekromanti Zombies

[ReservoirHamster]

Jupp, de ruttnande lik som rest sig från sina gravar och återvänt för att slafsa i sig varmt människokött (alternativt hjärna) är nu mer i ropet än någonsin. Och jag kunde inte vara mer tacksam; varenda mardröm jag haft de senaste tio åren har på ett eller annat sätt gått ut på att jag - till synes ensam i hela världen - måste överleva de fasansfulla horderna. Jag har inte mardrömmar på grund av att jag gillar zombies, jag gillar zombies på grund av att de ger mig mardrömmar. Skumt, men så är det...

En polare till mig hittade ett drömlexikon där det stod att om man drömde om zombies så var det på grund av att man är rädd för sin egen sexualitet. Jaha. Tack så mycket...

Jag är ganska mesig i verkliga livet, men på film finns det inte så mycket som skrämmer mig. När andra är livrädda mitt under en skräckfilm brukar jag mest sitta och undra vad i helsicke det är som ska vara så otäckt. Det är dock inte fallet med zombies. Att se en zombieattack på film är rena rama hjärtattacken för mig. Vet inte riktigt varför. Jag tror att det går under rubriken "överlevnadsskräck" - det är en slags panikkänsla av att man inte kan slappna av en enda stund, utan ständigt måste fly, barrikadera sig, improvisera vapen, fatta kvicka beslut, osv. Needless to say, jag älskar rollspelet "All Flesh Must Be Eaten". Någon som spelat det?

Men nu har jag svamlat lite för länge. Det jag skulle önska är att folk som besöker dessa forum kanske hade några bra rekommendationer på zombiegrejer. Ni behöver inte dra upp de mest självklara filmerna (Romero & co.), har redan sett dem (och älskar dem). Men om ni har några coola böcker som ni kanske vill tipsa om så är jag idel öra. Har någon läst Brian Keenes novell "The Rising"? Är den bra?

Eller om någon har någon tanke kring varför zombies är så kul? Jag står nog kvar vid min tanke om överlevnadsskräck, men är naturligtvis alltid sugen på en diskussion.

 

[Rosen]

En polare till mig hittade ett drömlexikon där det stod att om man drömde om zombies så var det på grund av att man är rädd för sin egen sexualitet. Jaha. Tack så mycket...

Tja, särskilt sexiga är de ju inte. (-: Jag kan möjligen hänga med i tankegången om det handlar om en sorts... köttskräck; det finns väl just inga undeads (skelett inkluderat) som känns så döda som stapplande zombies. Heck, vampyrer framstår oftast som mer levande än vanliga mänskor.

Fast om du vill se sexualskräck, testa att drömma om att du måste sätta på Sonya Hedenbratt...

När andra är livrädda mitt under en skräckfilm brukar jag mest sitta och undra vad i helsicke det är som ska vara så otäckt. Det är dock inte fallet med zombies. Att se en zombieattack på film är rena rama hjärtattacken för mig. Vet inte riktigt varför. Jag tror att det går under rubriken "överlevnadsskräck"

Samma här. Jag fattade aldrig grejen med Freddy Krueger (Jason Voorhees har jag däremot haft mardrömmar om många gånger). Jag tror så här:
* Zombies är döda, som sagt. Verkligen döda. En ful gubbe med knivar på fingrarna som hoppar runt och fnissar är en sak, men ett stycke dött kallt kött som stapplar emot en med utsträckta livlösa armar... Ju dödare och mer hjärnlösa, desto ruskigare.
* Zombies är relentless (i brist på bra svenskt ord i hastigheten). De är inte snabba, men de blir heller aldrig trötta. Om de vet var du är, så är de på väg mot dig hela tiden, natt och dag, 60 minuter i timmen. Du måste däremot alltid stanna upp, förr eller senare. Och då knappar de in på dig. Alltid.
* Zombies är effektiva. De behöver inte slita dig i stycken för att döda dig; de behöver bara skada dig. Om de får in en tugga med sina ruttnande munnar är du dömd till en otäck död av blodförgiftning el dyl. Därför behöver de inte vara över en för att vara skrämmande, man befinner sig i livsfara om de bara är i närheten.
* Zombies är äckliga. Vampyrer är eleganta, skelett är ganska rena, spöken är luft. Sure, tentakliga aliens kan dregla på en, men zombies ruttnar; det kryper maskar i dem, och det är läbbigare än monsterslem. Även om man inte känner stanken när man sitter i TV-soffan så vill man inte bli vidrörd av det där som kommer hitåt.
* There is a fate worse than death. Zombies smittar; om de dödar en så blir man en av dem. Om de tar en tugga så dör man så småningom, i vetskapen att då blir man en av dem. Och det verkar inget kul alls.
* En zombie kommer sällan ensam. De är inte sociala - som regel ignorerar de varandra fullständigt - men de rör sig åt samma håll. Om du förföljs av en och springer runt ett hörn är det en god chans att det står en till där. Och om du stannar och låser in dig på ett ställe så kommer det bara dit fler... och fler... och fler...

De har dessutom en till fördel som oftast inte blir lika kraftfull från TV-soffan som det är för deras offer -- "But it's uncle Bob!" Det är inte vilket stycke dött kött som helst, det är en gammal vän eller nära anhörig... fast inte. En rejält mardrömsframkallande egenskap de gånger som effekten av den verkligen framgår.

--
Åke

 

[ReservoirHamster]

Tack för ett mycket bra inlägg. Håller just nu på att skriva ett äventyr till "All Flesh" så jag försöker hitta lite inspiration, och då är det ju alltid bra att höra andras åsikter om grejer.

Sätta på Sonya Hedenbratt... *ryser*
Sannerligen finns det saker som är värre än döden.

Många av de anledningar du anger är just orsaker till varför jag tycker att zombies utgör så väldigt bra fiender i böcker och på film. Först och främst så är de rakt upp och ner mer avskyvärda än nästan allting annat. Vi pratar om kalla och ruttnande varelser - DÖDA varlser. Det är något slags sjukt brott mot naturen - någonting som inte borde finnas till överhuvudtaget.

För det andra: de bär på något slags virus som skulle kunna förvandla en själv, och ännu värre - ens familj, till monster. Jag har nog inte större bakterieskräck än andra, men här är verkligen situationer då man inte vill vara i närheten av andras kroppsvätskor.

För det tredje: som du skriver - de ger sig aldrig. Man kan inte resonera med dem, övertala dem, eller någonting sådant. De blir aldrig trötta, och de slutar aldrig att komma. Ofta räcker det inte ens med att man skjuter dem eller hugger av en arm, kroppen (och armen) fortsätter att komma lik förbannat.

Sen är det ju också så att zombies ofta bara är en ingrediens i ett paket. Resten av paketet är då ofta en värld som är på väg rakt åt helvete: civilisationen håller på att kollapsa, man kan inte lita att någon myndighet kommer för att rädda en. Kort sagt: det börjar bli ont om såväl föda som ställe att vara på. (Inledningen på Dawn of the Dead 2004 beskriver ju situationen ganska bra.)

Vidare tycker jag att här ofta finns en intressant frågeställning, nämligen vad är vi beredda att göra om någon vi älskar blir infekterad? Kan vi hugga huvudet av vår bästa vän, eller en familjemedlem? Kuslig tanke. Och om vi själva blir bitna? Jag skulle satt en kula i skallen direkt.

 

[Perkan]

Man kan se det hela lite mer cyniskt också. Zombierna är kanske den slutgiltiga produkten av ett samhälle som i stora drag behandlar människor som zombier (vilket det smått genialiskt spelas på i Dawn of the Dead när den vandöda massan ragglar fram genom varuhuset), som förtär allt i dess väg och sprider sej som en farsot över världen för att slutligen även förtära den. Kanske är vi alla zombier utan att vara medvetna om det? En dag börjar man plötsligt falla in och ut ur medvetandet. Det byggs på mer och mer, och rätt som det är, från att ha stått i fabriken och dragit i spakar sitter man helt plötsligt på huk över någon känd eller okänd persons halvt förtärda kropp, världen utanför är skövlad och förorenad å det grövsta, och ändå känner man ständigt en hunger och ett slags ha-begär utan att veta vad man vill ha. Man kan fläta in själasökande och liknande grejer i det hela också. Vad är meningen med livet? Hjääääärnor, såklart!

 

[Balderk]

Har du sett Dellamorte Dellamore? Underbar film som handlar om en man som jobbar på en kyrkogård där de döda reser sig 7 dagar efter det att dom dött. Fast det är inte alls så mycket Zombieskräck i den, skulle väl säga att det är en komedi faktiskt. Hur som helst är den grymt bra, har Rupert Everett i huvudrollen och har lite Zombietema. Enjoy!

/Balderk

 

[Örnie_UBBT]

Det jag skulle önska är att folk som besöker dessa forum kanske hade några bra rekommendationer på zombiegrejer.

The Serpent and the Rainbow (bok) av Wade Davis kanske kan vara intressant. Davis är etnobotaniker och reste till Haiti för att lösa gåtan med zombiegiftet. Zombies i verkligheten liksom.

Hanteringen av odöda (bok) av John Ajvide Lindqvist är en ny svensk zombieroman. Om den är bara hälften så bra som Lindqvists debut Låt den rätte komma in (svensk vampyrroman) så är den mycket läsvärd. Har inte läst den själv än så jag kan dock inte garantara kvaliteten.

Avsnitt 3 av den nya Doctor Who-serien (finns på DVD och säkert via BitTorrent eller liknande...) är ett helschysst zombieavsnitt, utspelar sej i Cardiff i slutet av 1800-talet.

Någon tipsade om Dellamorte Dellamore, men den är så bra att jag gör det en gång till!

hälsar
Örnie, zombiefan

 

[Björn_UBBT]

Även jag känner en märklig facination med Zombies... och de skrämmer mig med... har också haft min beskärda del utav Zombie mardrömmar

Kände faktiskt ett riktigt obehag utav inledningsscenen i orginal versionen utav Dawn of the dead... Ni vet när de visar kaoset på nyhetsstationen... Även fast det inte fanns några zombies i scenen så kändes det som att Zombiesarna skulle kunna bryta sig in i byggnaden vilken sekund som helst... Man hade ingen aning om hur situationen i världen ser ut... man ser bara kaoset och den första känslan jag fick var: Vi är så jäkla körda... det finns ingen chans i helvetet att vi kommer att klara av det här...

Att bli uppäten levande är ingen särskilt trevlig tanke... ej heller att ständigt leva i en värld utav död och att ständigt behöva kämpa för att överleva... Även om jag faktiskt nästan tycker att zombie historier är som intressantast under tiden som det fortfarande finns mer eller mindre stora bitar utav civilisationen kvar som ännu inte kollapsat.

Har All flesh must be eaten... fast har inte spelat det... inte än i alla fall...

Men, mitt tips består utav tre ord: The Walking Dead Jag kan nog ganska lungt säga att det är den bästa zombie relaterade serietidningen och överhuvudtaget så är det en jäkligt bra zombie historia som pågår i den tidningen.

Serien handlar om en Amerikansk polis som blir skjuten när han ska gripa en galen hillbilly med sin polis partner. Han vaknar upp på ett sjukhus efter att ha hamnat i koma (ja, de ha har härmat 28 dagar senare) Först så verkar det som att han är helt ensam på Sjukhuset... men sedan så upptäcker han att han inte alls är speciellt ensam efter att ha öppnat dörren till sjukhus cafeterian (som hade blivit barrikerad av någon underlig anledning ) och ut dräller en massa zombies. Du kan läsa de första sidorna på Amazon sidan.

 

[Björn_UBBT]

Jo, det är ju något man anspelar mycket på i Shaun of the dead också... I början så får man se en massa människor som går runt/arbetar lite zombielikt och "ointelligent". Senare i filmen så blir de zombies och då gör de nästan samma sak. I början får man bl.a. se en kille som jobbar med att köra tillbaka kundvagnar och efteråt så får man se en zombie göra exakt samma sak he he

 

[ReservoirHamster]

Hmm. Har lite svårt för Rupert Everett, men jag är alltid redo att ge en film en chans. Ska kolla upp Dellamorte Dellamorte, minsann.

 

[ReservoirHamster]

The Serpent and the Rainbow och avsnitt tre i nya Doctor Who-serien. Noterade.

"Låt den rätte komma in". Den var verkligen bra. Bästa svenska jag läst faktiskt. Även jag har stora förhoppningar angående "Hanteringen av odöda".

 

[ReservoirHamster]

Inledningsscenen i Dawn of the Dead (-78).
Jag tycker att George A. Romero fångar stämningen så väldigt bra i den scenen. Man kan verkligen tänka sig hur ett sådant rum skulle kunna finnas i verkligheten: lite alla möjliga sorters människor. Ingen vet riktigt vad som händer. Bara kaos.

The Walking Dead.
Jag ska försöka se om detta album går att få tag i här i sverige. Har kollat lite på olika recensioner, och det verkar vara min slags grej helt och hållet. Mums.

 

[Björn_UBBT]

Köpte mina Walking dead böcker på SF bokhandeln och vid en seriebutik i gamla stan.... så ja, de finns i Sverige. Den är riktigt bra så jag tycker definetivt att du åtminstone ska köpa den första delen så att du kan test läsa den

 

[Fraggo]

Jag älskar också zombies i alla dess former. Tack för tipset om walking dead serierna. men en grej som är riktigt dåligt tycker jag är faktsikt zombies i rollspel. Jag menar hur kul är det egentligen med zombies där???? Däremot gillar jag dom i tex dataspel då det är riktigt skönt att blasta dom med ett hagelgevär(vad annars).

 

[Lottomannen_UBBT]

Hanteringen av odöda (bok) av John Ajvide Lindqvist är en ny svensk zombieroman. Om den är bara hälften så bra som Lindqvists debut Låt den rätte komma in (svensk vampyrroman) så är den mycket läsvärd. Har inte läst den själv än så jag kan dock inte garantara kvaliteten.

Jag har precis läst ut den och jag tycker att den är underbar!
Den är skriven på samma sätt som "Låt den rätte komma in"...inte så mycket markering på övernaturligheterna utan mest på hur man ska hantera problemet med att alla stokholms avlidna sen två månader tillbaka plötsligt reser sig upp och går hem till sina familjer. Lindqvist är (precis som i "Låt den rätte..") otäckt duktigt på att beskriva miljöer och sinnestämningar. Detta, kombinerat med den inneboende "kladdigheten" i zombierna, gör att man ska inte läsa boken när man äter, strax ska äta eller precis har ätit...

Lindqvist har verligen lyckats med att förmedla reaktionerna hos dom anhöriga, allmänheten och regeringen. Det dyker upp en massa moraliska frågor. Allt från hur man hanterar arvsrätt när den döda plötsligt har kommit tillbaka, till om det är rätt att att göra vetenskapliga experiment på "omlevande" eftersom man ju faktiskt upphör att vara en juridisk person när man dör.

Rekommenderas varmt!