Nekromanti [Zonen] Skymning över Gryningsvärlden

[Mogger]

Vi har sedan någon vecka tillbaka dragit igång en ny Mutant-kampanj i vår grupp - Skymning över Gryningsvärlden. Det är en ny, lite hårdare värld jämfört med Järnringens Pyri. Det har gått 10 år sedan händelserna i Hindenburg - Min ärlskade utspelade sig och vi spelar med samma karaktärer.

Gustavio Frankelhane - En gång en bekymmersfri aristokrat med inget annat än nöjen och slörök för ögonen. Tvingades in i Vita Kåren av sin oförlåtande far men desserterade och anslöt sig till Exploratorämbetet. År 99 företog han och hans kamrater en livsfarlig expedition norröver till den okända enklaven Elysium IV där han nästan mötte sitt öde. Men han räddades till livet i en forntida kirurgmaskin. Gustavio är idag stundom människa, stundom maskin. Han har vänt Samfundet ryggen och drar runt i zonerna på jakt efter lödigt skrot att sälja.

Bartholomeus Bissmarck - Privatsnok, mobster och äventyrare. Mullvadsherren Bart har många strängar på sin gura. Till en början var Herr Bissmarck en belevad herre, vars enda svaghet var hans kärleksaffär med en av Salong Guppis kaninflickor - Totti Muff. Han spendrade mycket tid med den kloke Larry André. Men snart skulle de båda svika honom i en stygg rubbitkomplott. Bart undkom med pälsen i behåll men såren i själen skulle aldrig försvinna. Med sin kompanjon Zebediah Grytplyte drog han runt och var en gång känd som en av Biörnstiernas Bästingar. Men Moder Zon ville annat och långt under Askerdalens asköknar kastades en livlös Bart till asgnagarna så att Zeb kunde undkomma en säker död. Mirakulöst vaknade Bart till sans och kunde halvdöd följa en avfallsmunk genom trånga gångar upp mot ytan. Bart låg där, i askan, och bestämde sig. Han hade fått nog och återvände till Pirit. Där gjorde han sig ett namn som en styv mobster och idag förestår han flera av stadens spelklubbar, och är dessutom en rubbitbiffsmugglare av rang.

Zebediah Grytplyte - Zonfararjärven Zeb är hård mot de hårda och lika hård mot de med mjällare päls. Han har besegrat Blosbergs åhlagubbe, nedgjort storskövlarsvin, slaktat ylare, decimerat Vita kåren och gjort sig ovän med snart sagt varje pamp värd sin hatt i hela samfundet och bortom. Att han därför gick under jorden för snart 10 år sedan var inget annat än röd och skär överlevnadskonst. Idag drar han runt i sitt vrålåk Krautkrämer och håller sig för sig själv. De som en gång kände honom sörjer honom som död och resten hoppas innerligt att han är det.
------------------------------------------
Vi har småspelat två spelmöten, som i princip har gått ut på att känna och klämma på karaktärerna. Det var kul att se hur snabbt vi föll in i gamla bekanta och välkomnande hjulspår. Som vi sa efter första spelmötet, det var som att komma hem.

Vi spelar nu med mitt V0-hack Zonen som regelsystem. Jag har lånat en del från Apocalypse World och adderat en del själv. Systemet funkar än så länge väldigt bra och leder till intressanta situationer.

Jag tänkte i den här tråden blanda vår krönika med lite mer systemrelaterade betraktelser.

 

[Mogger]

De två första spelmötena var som sagt lite av en introduktion. Hur skulle det gå? Det visade sig snart att det skulle gå hur bra som helst.

Vi började med att slå slag för äventyrarnas Underlägen. Underlägen är en slags nackdelar, som gör äventyrarnas vardag besvärligare. Zebediah Grytplyte har underläget Svår- och mellan kolii (lätt kolii är normaltillståndet), Bart har hjärnskrynklad och Gustavio lider av glappkontakt i sitt hyperskelett.

Att vara hjärnskrynklad innebär att vara i kontakt med malströmmen, hela tiden. Malströmmen beskrevs faktiskt i Spelarboken (Väktaren & Vidundret), som den psykiska värld som Psimutanterna lyckats glänta på dörren till. I Zonen är malströmmen mer närvaranda. Det här kommer från Apocalypse World, men jag har definierat den.

"Precis bortom vårt synfält, precis utom hörhåll finns...något. Vi kan knappt ens ana det. Men det finns där ute. Något farligt, något mystifikt. Något väldigt, väldigt fel. Vi kallar det för malströmmen. Det finns överallt och några få har lärt sig att öppna sitt sinne och låta sig omslutas av den. De kallas för psioniker. De som inte slukas av den kan lära sig saker av den, få den att ge dem mäktiga krafter. Det sägs att det var malströmmen som låg bakom katastrofen, eller om det var tvärtom. Ingen vet. Vad man vet är att malströmmen består av sinnesintryck, radiovågar, minnen, rester av datanät och psykisk kraft från zonmaror, världsmaskar och Hydran och hans moster."

Spelmöte 1 - Hugaligan rider igen!
Vi började med att skapa karaktärer, kolla på gamla anteckningar, flabba, komma ihåg saker, och redogöra för den förra kampanjen som sträckte sig över flera år.
Första spelmötet bestod av att vi bekantade oss med Bart och Zeb samt spelade ut deras återförening. Bart visade sig vara en storfräsare i Pirit med egen liten slaktbod där han säljer rubbitbiff under disk samt en massa välsmakande kött. Det är hans gamle vän Skit-Arne Belugga (från äventyret Midnattsvatten) som är kock på haket. En annan bekant från förr är rävhonan löjtnant Dolk vid tunnelgrävarna (vi döpte om dem, av misstag, men det lät bättre) som bedriver rubbitjakt vid sidan av troppens spaningsuppdrag. Under första spelmötet visade det sig att det rådde Bästingtorka (orsaken till att Zeb var i Pirit var för att inget botar svår kolii som en stadig Bästing, klass III) vilket Zeb förfarades över något hemult. Ja, bristen på Bästing är en allmän källa till stor oro för hela samfundet, och inte minst för Pirits invånare, där Bästing är synonymt med allt som är gott och fint med kejsardömet. De beslöt sig för att lösa det problemet.