Mogger
Hipsteranka
Så satt jag där och skrev en stämningstext ändå, efter att upprepade gånger sagt att rollspel klarar sig bra utan dem.
Läs gärna. Ska Zonen vara med eller utan texter av det här slaget?
-----------------------------------------
Den blodröda solen hänger sjuk och tung ovanför den vidsträckta zonens spruckna jord. De svaga solstrålarna kämpar för att tränga igenom smogg och damm och målar zonen i smutsgult. Jag tror att solen är döende. Luften är het och vass, jag har svårt att andas och vinden för med sig små stenskärvor som skär in i pälsen. Utan mina goggels hade jag varit blind nu. Vid horisonten sträcker sig forntida ruiner upp ur smoggen, skelett av stål och smält glas. Det är dit vi är på väg. Vi har färdats i flera dagar. Kämpat mot ekoxe, gömt oss i uråldriga kloakgångar (som visade sig vara matkällare för en bunt stygga levergökar) och flytt från en svärm av gassländor.
Utanför Tranmora, den sista skrothålan innan zonen tar vid på allvar, bytte vi till oss en dunk med vatten av en flock med zonmutanter - några illrar, en gnisslande automat och en skock änder. Vilda typer, beväpnade till tänderna och med en skottkärra full av fornskrot (jag tyckte mig se en slaktad robot bland bråtet).
Maddock dog igår. vattnet vi bytte till oss måste ha kryllat av torskyngel. Maddock skrek i smärta i timmar innan magtorsken gjorde slut på honom. En riktig baddare. Säkert 25 kilo. Utgångshålet var stort som en sockerboll. Vi drack alla av vattnet. Latifa och Findus vrider sig i plågor. Deras bukar är uppsvälda. De har inte långt kvar, snart kommer torsken. Jag tror inte att de överlever natten. Men mig får de inte. Jag tryckte i mig min sista forntida läkeampull och sket ut alla torskyngel i morse.
Lolly hörde gnisslet idag igen. Från automaten. Zonmutanterna förförföljer oss. De förmökade munksmekarna! De är värre än magtorsken! Parasiter som lever av parasiter!
Bara vi hinner fram i tid. Därborta, bland ruinerna, ligger zonens hjärta. Bara vi tar oss fram dit så är vår lycka gjord. Jag har 12 patroner kvar, en halv termos med vatten och fyra konserver (en med det där gojset som smakar som åhlaspäcka!). Det måste räcka. I zonens mittpunkt finns oupptäcka lager med konserver, underjordiska arsenaler och orört fornskrot som bara väntar på att bärgas. Bara vi hinner fram i tid...
Läs gärna. Ska Zonen vara med eller utan texter av det här slaget?
-----------------------------------------
Den blodröda solen hänger sjuk och tung ovanför den vidsträckta zonens spruckna jord. De svaga solstrålarna kämpar för att tränga igenom smogg och damm och målar zonen i smutsgult. Jag tror att solen är döende. Luften är het och vass, jag har svårt att andas och vinden för med sig små stenskärvor som skär in i pälsen. Utan mina goggels hade jag varit blind nu. Vid horisonten sträcker sig forntida ruiner upp ur smoggen, skelett av stål och smält glas. Det är dit vi är på väg. Vi har färdats i flera dagar. Kämpat mot ekoxe, gömt oss i uråldriga kloakgångar (som visade sig vara matkällare för en bunt stygga levergökar) och flytt från en svärm av gassländor.
Utanför Tranmora, den sista skrothålan innan zonen tar vid på allvar, bytte vi till oss en dunk med vatten av en flock med zonmutanter - några illrar, en gnisslande automat och en skock änder. Vilda typer, beväpnade till tänderna och med en skottkärra full av fornskrot (jag tyckte mig se en slaktad robot bland bråtet).
Maddock dog igår. vattnet vi bytte till oss måste ha kryllat av torskyngel. Maddock skrek i smärta i timmar innan magtorsken gjorde slut på honom. En riktig baddare. Säkert 25 kilo. Utgångshålet var stort som en sockerboll. Vi drack alla av vattnet. Latifa och Findus vrider sig i plågor. Deras bukar är uppsvälda. De har inte långt kvar, snart kommer torsken. Jag tror inte att de överlever natten. Men mig får de inte. Jag tryckte i mig min sista forntida läkeampull och sket ut alla torskyngel i morse.
Lolly hörde gnisslet idag igen. Från automaten. Zonmutanterna förförföljer oss. De förmökade munksmekarna! De är värre än magtorsken! Parasiter som lever av parasiter!
Bara vi hinner fram i tid. Därborta, bland ruinerna, ligger zonens hjärta. Bara vi tar oss fram dit så är vår lycka gjord. Jag har 12 patroner kvar, en halv termos med vatten och fyra konserver (en med det där gojset som smakar som åhlaspäcka!). Det måste räcka. I zonens mittpunkt finns oupptäcka lager med konserver, underjordiska arsenaler och orört fornskrot som bara väntar på att bärgas. Bara vi hinner fram i tid...
