Nekromanti Det konstigaste som hänt dig i hobbyväg?

[krank]

det är ju bara bra rollspelande!"

Det är sådant som får mig att fundera på om min negativa hållning mot exp för bra rollspelande verkligen är så genomtänkt...

 

[Vitulv]

Jag spelledde ett cyberpunklir för några år sedan, och spelarna jagade ett par rånare i "red light district". Rånarna flydde in på en bakgata, och in genom dörren till en till utseendet väldigt diskret bar (bara en liten, liten neonskylt där det stod "BAR").

Jag hade förberett mig innan spelmötet, så jag satt redan vid bordet när spelarna kom hem till mig, därför kunde de inte ana vad jag skulle hitta på därnäst.

Jag beskriver baren som knökfull och riktigt klibbigt varm. Överallt står det läderklädda, barska män och ur högtalarna strömmar det tango. Spelarna tittar på varandra och en av dem säger "är det en b..". I samma sekund kastar jag mig upp från spelbordet och vrålar "BÖGKLUBBB!!!" och trycker mitt nakna skrev mot ansiktet på den spelare som sitter närmast samtidigt som jag vrålar "BÖGKLUBB, BÖGKLUBB, BÖGKLUBB!!! HAHAHAHA!!!"

Just det, min hemliga förberedelse var att jag hade klätt av mig på underkroppen innan spelmötet.

Jag var 27 år och såg aldrig någon i spelgruppen efter det.

Spoiler

Okejrå, jag ljög. Jag har inget konstigt att berätta

 

[Möller]

Lite mild tråd-nekromanti kan väl inte vara fel? Jag är långsam!

Nåja. För länge sedan var jag spelare i Riotminds äventyr Vildhjarta till DoD6. I denna spelgrupp var det oftast jag som tog rollen som spelledare, men nu skulle min något oerfarna kompis ta ansvaret.

Det gick till en början mycket bra. Innan vi kom in i själva Vildhjarta hamnade vi plötsligt i en skog som kastade frukt på oss. Mycket märkligt, men inte mer med det.

Väl inne i Vildhjarta hade vi många mysiga möten och stunder. Jag spelade en alvisk notarie, 300 år gammal och totalt värdelös på allt utom skumma språk. Ingen av mina kunskaper behövdes för äventyret, men vi var ganska många spelare så alla nödvändigheter täcktes upp av andra. Det var fortfarande roligt att bara insupa atmosfären och rollspela, helt enkelt.

Av någon anledning fick spelledaren för sig att det behövdes lite, öh, jag vet inte. En morgon i skogen vandrade en alv in i vårt läger. Denna alv hette likadant som min rollperson och var någon sorts spelman med en magisk flöjt.

Flöjten tillät alven att på väldigt kort tid tillkalla och tämja diverse bestar och odjur, en förmåga han delade med sig av frikostigt. Det hela urartade snabbt i en tävling i att ha hemskast husdjur, och inom kort går äventyrarna runt med gripar och ulvbestar i hasorna.

Vid vårt nästa möte i skogen finns en hemligskatt. Den är ofantligt stor och beskriven i detalj, men det står uttryckligen i äventyret att rollpersonerna under inga omständigheter ska hitta den. Vi hittar den. Jag ber flöjt-alven om en ordentlig häst att bära allt med, och vi fortsätter i skogen som vanligt.

Spelledaren inser sitt misstag och en morgon ett tag efteråt saknas skatten när vi vaknar upp. Flöjt-alven blir genast huvudmisstänkt. Efter ett kort förhör får vi reda på att han grävt ner skatten i små gömmor över ett stort område i skogen.

Så, vad gör vi? Vi börjar svedjebränna Vildhjarta. Vildhjarta! Denna mysigt magiska, uråldriga skog sätts i brand. I veckor bränner vi hektar på hektar, hittandes vår skatt lite i taget.

Mina minnen därefter är ytterst dimmiga. Jag tror att vi därefter fortsatte som vanligt och klarade äventyret. Vi kan ha haft bra och mysiga stunder även efter. Jag vet inte.

Jag är inte stolt.

 

[Sigismund]

Ja, vart ska man börja.

När det begav sig i början av 2000-talet så spelade vi en massa DoD-91. En kille envisades med att göra sina karaktärer i köket, ensam. Hans karaktärer var alltid bättre än våra.

Samma kille slog alltid tärning på ett eget litet bord. Man kan tro att det skulle vara diskret, men icke, han slog med en sådan där ASSTOR d20 och när tärningen väl landat så plockade han upp den och inspekterade (letade efter 1) den och utbringade "Perfekt, igen!".

Men fusk kanske inte är så konstigt. Det jag tycker är konstigast är när ens vänner eller bekanta envisas med att försöka leva ut halvskumma sexfantasier när jag spelleder. Det händer fan ofta och det är obehagligt.

 

[Fienden]

Under en särdeles underlig Eon-omgång så började en av mina spelare kravla omkring på golvet och skrika om lådor i en väldigt ljus röst. Minns inte varför, men det fortsatte i en halvtimme. Det blev sedan något av ett meme för oss, under tiden den spelgruppen fortfarande fanns.

Något annat... Hm... Jag (ja, jag personligen) utlöste Securitasalarmet under CalCon förra året, när vår CoC-grupp letade efter en sal att vara i. Av misstag, givetvis. Jag vet inte om jag var nöjd med mig själv eller inte, men några hundra rollspelare i strumpor eller barfota var då fan inte nöjda.

EDIT: Läste Anth's inlägg på sida två och blev påmind om en mycket... Speciell session av Drakar & Demoner: Trudvang jag spelledde. Spelarna var som följer: En mörkalv, ful som stryk och kasst på allt. En människobarbar av något slag, och en tjuv som inte kunde särskilt mycket. Dessa tre skulle spela Trolltagen, introduktionsäventyret i vilket du ska rädda en flicka som blivit tillfångatagen av troll. På vägen till gården (vilken sällskapet ska leverera varor till) lyckas dessa med:
Sälja svartalven som slav till en närliggande bondgård.
Våldföra sig på bondgårdens djur.
Våldföra sig på bondens yngsta dotter.
Ha ett bajskrig med sin egen och gårddjurens exkrement.
Sova.
Ångra sig om tidigare nämnd handel.
Åka tillbaks till gården, slakta och bränna allt.
Ta med sig svartalven.
Komma fram till sin slutdestination.
Mörda allt där.

Det blev inte en andra spelsession...

 

[Svettorchen_UBBT]

Minne 1
Fredrik är på BårKån.
Fredrik har inte sovit på alldeles för länge.
Fredrik går in i sin sovsal, för att sova i sin sovsäck.
Fredrik noterar att någon okänd sover i hans sovsäck.
Fredrik väcker någon annan och öser harm och smädesord över någon annan.
Någon annan ser förvånad och yrvaken ut.
Fredrik noterar att det ligger okända personer i alla hans vänners sovsäckar, runtomkring.
Fredrik går ut ur rummet, konstaterar att han är i rätt rum, men på fel våning.
Fredrik går och lägger sig i rätt sovsäck.

Minne 2
Fredrik är på GothCon.
Gruppen sover i sina sovsäckar.
Dörren till klassrummet slås upp.
I dörrhålet står en kille, vars ögon går flera varv i kors. På armen har han en stapel böcker.
Killen skriker "jag är dödsängeln", varpå han kastar en bok på någons sovsäck. Någon kvider i sin sovsäck.
Ovanstående punkt repeteras några gånger.
Vi placerar dödsängeln i ett buskage utanför skolan. På vägen upp hör vi honom glatt ropa "jag är dödsängeln"...

Minne 3
Vi har spelat hela natten och kör hem i soluppgången.
När vi ankommer till Kämnärsvägen i Lund (studentghetto) ser vi en naken tjej på taket till ett av cykelställsskjulen. Hon håller på att släpa upp en cykel på taket. Inga andra människor syns till.

/ Fredrik

 

[Rickard]

Minne 1

Minne 2

Minne 3

Bäst!!

/Han som även gillade presentationen

 

[!Paxen]

Något annat... Hm... Jag (ja, jag personligen) utlöste Securitasalarmet under CalCon förra året, när vår CoC-grupp letade efter en sal att vara i. Av misstag, givetvis. Jag vet inte om jag var nöjd med mig själv eller inte, men några hundra rollspelare i strumpor eller barfota var då fan inte nöjda.

Var det du som utlöste larmet? Jag hörde talas om att någon hade gjort det, men var det du?

Fan, Kraetyz.. Kommer du till CalCon iår?

 

[Anton P]

Ååh, hur kunde jag glömma!
Det konstigaste som hänt mej i hobbyväg är ju såklart när mina ödlor (ja jag har såna) bestämde sig för att det kanske skulle vara trevlig med en tredje ödla mitt under spelmötet.
Det ledde till att hela gruppen stirrade in i terrariet med skräckblandad förtjusning.

 

[Fienden]

Var det du som utlöste larmet? Jag hörde talas om att någon hade gjort det, men var det du?

Fan, Kraetyz.. Kommer du till CalCon iår?

Tja, jag vågade ju inte direkt berätta för någon medan jag var KVAR där! Då skulle jag blivit lynchad av alla jävla vampyrer.

Och... Jag vet inte. Kanske drar på CalCon. Har inte anmält mig än, men det vore jävligt sweet. Har ju Högsbylanet samtidigt med typ, världens minsta Starcraft 2-turnering (som en god vän till mig håller i). Kanske tar och skippar den, får se, får se.

Men, ontopic, något annat underligt: När mina kära sinnessjuka spelare bestämde sig för att "adoptera" (läs: kidnappa) en gûrd från ett tirakläger, mitt under ett äventyr. Han blev döpt till limpan och fick vandra omkring i deras klosterboende ungefär en hel natt innan SL blev lite smått irriterad och avrättade fanskapet.

Lesson of the day: NO PETS

 

[Mannen i skogen]

Jag hade en mycket ovanlig grupp rollfigurer en gång.
Fantasymiljö.
Figurerna ska ta sig in i ett slott, hitta skattkammaren och stjäla en spira som finns där inne. Själva skattkammaren har de nyckel till, så bara de kommer fram och har någon minut för sig själva så är det lugnt.

Nåväl, hur ta sig in i slottet?
Spelarna spelar sitt första spel så jag tänker vara snäll mot dem. I ett konventsäventyr har jag läst "Kommer spelarna på en strategi så funkar den" och tänker att jag kör efter samma princip här.
Det märkliga är att spelarna kommer på idé efter idé, som alla är fullt möjliga att fungera (åtminstone med min inställning som spelledare).
"Vi kan kolla om vattnet i brunnen hänger ihop med ån på något sätt, så kanske vi kan simma in där?" Okej, tänker jag tyst, det kan vi köra med. Figurerna hittar inloppet, får bekräftat av en stadsbo att det är inloppet till slottsbrunnen, och säger sedan "Nä förresten, det här funkar nog inte..."
En av figurerna utger sig för att vara konstintresserad resande och vill gärna se tavlorna i slottet. Vakterna underrättar sin chef. Spelaren får slå för charma. Mycket bra slag. Vaktchefen frågar "Jaha, är du här ensam eller har du några vänner som också vill se tavlorna?" Rollfiguren svarar "Nej, jag är här själv." Chefen börjar personligen guida rollfiguren genom slottet, men när de har tittat på tre tavlor (och bara en våning i slottet) får rollfiguren kalla fötter, ursäktar sig och flyr därifrån.
Ungefär så höll det på ett tag.
Till sist lyckas de i alla fall. De väntade tills det blev natt, tjuven i gänget klättrade uppför slottsväggen och lyckades ta sig till ett fönster på tredje våningen, få upp fönstret och tar sig in. Han befinner sig då: precis utanför skattkammaren. Och han hade själv bestämt exakt var han klättrade utan att veta vad som fanns på insidan.

---

Det konstigaste är väl annars att jag tycker rätt illa om powergameare när jag spelleder, men förvandlas till en så fort jag hamnar i spelarsoffan.

 

[Doctor_Hell]

satt här hemma och kom på en del till sköna saker som skett under årens spelande ..

När jag var ung brukade jag spela rollspel ihop med två bröder andreas och mattias inget konstigt med det och vi spelade drakar och demoner ereb altor återigen inget konstigt med det men nu kommer vi till det lustiga den yngre brodern mattias envisades alltid med att få betalt för alla uppdrag i hamstrar och måsungar ..

när dom nådde hjältestatus hade han erebs största mås och hamsterfarm


sen hade vi en kille som hete simon som alltid envisades med att köpa dom mest onödiga saker för sitt startkapital i alla rollspel det var pappegojor och dresserade apor och en ryggsäck full med kycklingar och dessutom insisterade han på att om han skulle vara med och spela så skulle hans familjevapen alltid vara en stor manlig könsdel


sen hade vi en spelledare som hade ganska överdriven kiss och bajs och könsrelaterad humor och dvären i gruppen skulle tattuera sig han skulle ha en vågskål eller nått men spelledaren slår och det blir fummel men dvärgen har ju inte sett vad han har fått tattuerat på sin rygg utan tror allt e frid och fröjd senare när alla skrattade åt dvärgen visade det sig att han hade fått en gigantisk svart manslem tattuerad på ryggen


sen har vi ett rolig sak som hände när vi spelade add 2:nd edition , vår alvmagiker har fallit i strid och vi måste gå till en präst för att få honnom återupplivad och det är endast en person i gruppen som pratar samma språk som prästen och han säger det att sen när du är klar med att återuppliva magikern vill barbaren att du suger av honom och prästen blev rosenrasande och vi andra i gruppen fatta ingenting



sen hade vi en spelgrupp i nått fantasylir kommer inte ihåg vilket där alla var olika raser och ingen kunde dom andra rasernas språk så det blev ett spelmöte med armviftande och teckenspråk

 

[krank]

Det här är en händelse jag just nämnde i storpraten, och som Möller tyckte passade i tråden:

Min första och enda Eon-erfarenhet var med en SL som blev så vred när
jag hade mage att vilja bestämma hur min häst skulle reagera på folk att
han lät en elefant bajsa min rollperson i huvudet.

Till hans försvar hade det faktiskt etablerats i fiktionen att det gick elefanter med i den procession vi gick i.

Det där var första och sista scenen jag var med på. Jag var inte så intresserad av att fortsätta efter det, av någon anledning.

 

[Khan]

Jag var en gång på ett nystartat vampyrlajv. Jag var inbjuden av arrangören (som spelade på det vampyrlajv jag var med och arrade) att gästlajva som min rollperson i mitt ordinarie lajv. Det var drygt tjugo pers i en helt okej lokal - någon sorts studiefrämjandet-grej, med lagom många rum och lite off-plats.

Efter en off-samling innan lajvet intar folk sina platser i det stora rummet för att hälsas välkomna även in-game. Det blir ett litet tal från stadens furste, och sedan tystnad från alla i rummet resten av lajvet - mitt bord undantaget.

Min rollperson var nämligen en osedvanligt pratig och störig typ, minst till hälften tänkt som en slagpåse för resten av världen att irriteras på så det finns någon att vilja ge stryk, snacka skit om och allmänt skapa möjligheter till spel för andra. Så jag satte igång att tjôta skit med resten av mitt bord med Brujahs och improviserade vitt och brett och högljutt om feta fester vi varit på, när vi söp med motorcykelgäng, när vi spöade på säkerhetsvakter utanför krogen, och allt möjligt annat. Alla andra reagerade med tystnad.

Vi gled över till att snacka skit om andra vampyrer, klaner och staden vi var i som sådan (jag var ju inrest). Resten av lajvet - tystnad.

Till slut började vi prata om de andra i rummet - gnälla på att ingen hade klädsmak, att ventruernas kostymer såg billiga ut och allt möjligt annat. Ingen reaktion utöver tystnad. Tystnad, samt och även tystnad.

Efter fem timmars lajvtid var mitt bord de enda som pratat alls, varav jag stått för minst hälften av snacket. Folk lajvade alltså genom att samlas i ett rum, sitta still och hålla käften i fem timmar. Ingen gick ens in i något annat rum.

Den mest surrealistiska lajvupplevelse jag någonsin haft.

 

[RasmusL]

Jag var en gång på ett nystartat vampyrlajv. Jag var inbjuden av arrangören (som spelade på det vampyrlajv jag var med och arrade) att gästlajva som min rollperson i mitt ordinarie lajv. Det var drygt tjugo pers i en helt okej lokal - någon sorts studiefrämjandet-grej, med lagom många rum och lite off-plats.

Efter en off-samling innan lajvet intar folk sina platser i det stora rummet för att hälsas välkomna även in-game. Det blir ett litet tal från stadens furste, och sedan tystnad från alla i rummet resten av lajvet - mitt bord undantaget.

Min rollperson var nämligen en osedvanligt pratig och störig typ, minst till hälften tänkt som en slagpåse för resten av världen att irriteras på så det finns någon att vilja ge stryk, snacka skit om och allmänt skapa möjligheter till spel för andra. Så jag satte igång att tjôta skit med resten av mitt bord med Brujahs och improviserade vitt och brett och högljutt om feta fester vi varit på, när vi söp med motorcykelgäng, när vi spöade på säkerhetsvakter utanför krogen, och allt möjligt annat. Alla andra reagerade med tystnad.

Vi gled över till att snacka skit om andra vampyrer, klaner och staden vi var i som sådan (jag var ju inrest). Resten av lajvet - tystnad.

Till slut började vi prata om de andra i rummet - gnälla på att ingen hade klädsmak, att ventruernas kostymer såg billiga ut och allt möjligt annat. Ingen reaktion utöver tystnad. Tystnad, samt och även tystnad.

Efter fem timmars lajvtid var mitt bord de enda som pratat alls, varav jag stått för minst hälften av snacket. Folk lajvade alltså genom att samlas i ett rum, sitta still och hålla käften i fem timmar. Ingen gick ens in i något annat rum.

Den mest surrealistiska lajvupplevelse jag någonsin haft.

Det kanske inte var ett vampyrlajv! Du kanske hade en real life Vitulv-upplevelse of sorts, fast inte så mycket in your face

 

[Dr_Dängrot]

Först konstiga ingame händelser

Jag var sl och vi spelade mutant chronicles och jag minns inte vad som föranledde situationen men en av spelarna blir vred och hens karaktär drar av sig byxorna och skiter i en fontän i lobbyn till nån kontorsbyggnad tillhörande en av megacorparna .

Vi spelade kult (gamla utgåvan) och spelarna skulle klämma dit en slp och en av spelarna hotar slp-figurens fru och barn och när hen vägrade samarbeta så säger spelaren helt sonika utan minsta tecken på obehag eller olust jag sätter min revolver mot deras bakhuvuden och avrättar dom en och en tills hen samarbetar . Det blev ganska obehaglig och tryckt stämning efter det .

Sen har vi alla akward sexuella annspeglingar som skedde in game när vi alla var unga hormonstinna tonårspojkar som ännu inte förlorat svendomen . Det skulle förföras varenda bondflicka , värdshusservitris och adelsdam som spelarna kom över och det kunde bli ganska akward och cringe .

Off game händelser

Jag hade en spelare som var mycket timid och tystlåten och helt plötsligt en dag under spelmötet så tar hen två päron och en banan och håller dessa framför sitt kön och börjar sjunga hänger pungen på dig ned är kuken på dig sne . Det var shockande för det kom liksom pang bom från klar himmel .

Jag skulle sätta ihop en ny spelgrupp och en av spelarna kommer dit sitter tyst och gör inte så mycket väsen av sig sen går hen in i köket och kommer ut med en 50cl colaflaska full med vad jag trodde var vatten men ju mer spelmötet lider mot sitt slut ju mer högljudd och jobbig blir personen och när jag kollar vad som är i flaskan är det ren vodka och hen är stupfull och stinker sprit .Det visade sig att hen hade social fobi i kombination med missbruksproblem

Jag spelade en period med ett par som tog med sig alla sina off game problem till spelmötet dom kunde sitta och gapa och skrika och skälla på varandra i flera timmar . Det var väldigt obekvämt för oss andra att behöva ta del av .

 

[Magnus Seter]

Omnämd som suspekt Kult-författare i tidningen Polis är väl det märkligaste jag upplevt med koppling till rollspel.

 

[Dr_Dängrot]

Jag minns en till ganska bissar händelse, i tidiga 20 års åldern hade jag en flickvän som bodde x-antal timmar från mig med tåg , vi talar 14-15 timmar .

Jag var på väg hem ifrån mitt ex hemstad och iom att jag rökte på den tiden satt jag i rökkupèn och roar mig med att läsa en rollspelsbok när en herre som ser ut att vara i sena 30 till tidiga 40års åldern kommer fram och kommenterar om min rollspelsbok att hen minsann brukade spela i tonåren och hen slår sig ner vid mig och tar fram en stor ryggsäck och börjar plocka fram en dunk med hb och en flaska cola och bjuder på grogg . Till saken hör att jag inte vågade säga nej då denne herre via kläder och utseende såg ut att ha affiliationer till en klubb med intresse för amerikanska motorcyklar så summa summarum när vi nådde Göteborg nån gång runt 8-9 tiden på morgon var jag stupfull och ja att hitta anslutningståg hem och lyckas ta sig på det var ett äventyr i sig .

 

[Vimes]

Omnämd som suspekt Kult-författare i tidningen Polis är väl det märkligaste jag upplevt med koppling till rollspel.

Den artikeln (eller det var väl ett helt temanummer om hur otäckt rollspel är?) skrev jag och min kusin ett debattsvar till (som tidningen inte publicerade!).

 

[Lukas]

Min skummaste rollspels upplevelse var när folk började posta i en nio år gammaltråd utan att uppmärksamma det