Problemet om man försöker göra sådant här på rollspelssidan är att när man inte på egen hand har total kontroll över berättelsen, kommer spelarna (i alla fall om de är det minsta som mina spelare) att börja undra över om de kan öppna dörrar med sina nya framben, hur mycket kalorier en jätteskalbagge behöver per dag och vad det kostar i österrikisk-ungerska Koruna, varför de ens behöver bo i ett hus längre, om inte de icke-transformerade rollpersonerna kan gräva i arkiv kring andra sådana här förvandlingar och se vad forskningen säger om botemedel, och så vidare - och de kommer definitivt inte att ställa upp på att tyna bort och dö utan att göra något åt saken!
Rollspelet har ett större behov än litteraturen av den här interna realismen, på grund av dialogformatet - som läsare behöver vi inte veta mycket om vad insekt-Samsa har för kapaciteter och även om vi kan fråga oss själva kan vi inte avkräva svar ur berättelsen, men spelaren kommer att vilja veta sina grundegenskaper och färdigheter, och så vidare.
Du har uppenbarligen en otroligt mycket snävare definition av rollspel än vad jag har, och inom den definitionen kan jag tänka mig att det ställer till med problem. Jag har aldrig stött på den här typen av problem när jag har spelat. Ingen frågar om huruvida de kan öppna dörrar, de bestämmer sig helt enkelt för huruvida det är roligare att de kan öppna dörrar eller om det är intressantare att de får problem med det. Ingen frågar om sina grundegenskaper, för spelet har inga sådana. Och det finns ingen att fråga, för spelet har ingen spelledare.
Allt det där är helt enkelt problem som kan dyka upp i en viss typ av rollspel, och jag är helt med på att det kan bli problem om man bara spelar den sortens rollspel. Men kör man samberättande så uppstår knappast problemet. Som sagt, jag har spelat saker som är i samma genre som
Förvandlingen massor av gånger och inte en enda gång har någon frågat om sina grundegenskaper. Istället har de fattat grejen och spelat med. Dialogformatet stället inte till med några problem, utan spelarna har sin dialog som vanligt.
Förvandlingen går
alldeles utmärkt att spela som rollspel, utan
några som helst problem. Men om följande kriterier uppfylls:
- Spelarna har endast kontroll över en av rollerna i fiktionen, och den sista deltagaren kontrollerar allt det andra
- Spelarna försöker att uppnå så fördelaktiga resultat som möjligt för sina rollpersoner genom att säga vad rollpersonerna försöker att göra i den fiktiva världen
Ja, då kan det såklart bli problem. Där behöver spelaren ha koll på sina möjligheter för att agera effektivt och försöka vinna spelet. Men i ett spel där spelaren inte försöker vinna för sin rollperson och där hen har full auktoritet att hitta på saker om världen uppträder aldrig problemen. Eventuellt klassar du det inte som rollspel, och då har vi ju löst problemet. Det jag spelar är inte rollspel, och rollspel kräver internlogik, nästan per definition. Det krävs internlogik för att spela
Spindelkonungens pyramid, det kan jag köpa.
Jag tror knappast att det har att göra med dina spelare heller. Jag är övertygad om att jag skulle kunna spela
Motel Dragonfly med dem utan att de skulle börja fråga om sina grundegenskaper. Det är inte garanterat att de skulle gilla spelet (de kanske tycker att det bara är meningslöst flum), men jag kan lova att de skulle fatta hur man spelar och att spelet inte skulle få problem på grund av bristen på internlogik. Jag har hört så många gånger folk säga att "Det där skulle aldrig funka med
mina spelare", men i det fåtal fall jag har haft möjlighet att spela med sagda spelare har det alltid funkat utan problem. Folk spelar utifrån spelets regler och spelstil. Om spelet sätter upp mål, hinder och verktyg man kan använda för att överkomma hindren så kommer spelarna såklart att försöka överkomma hindren med hjälp av vekrtygen. Om spelet inte sätter upp några hinder och ger spelarna obegränsade verktyg så kommer spelarna inte att agera på samma sätt.