De dräller överallt och vistas i solen.
Det om något är
mycket trognare till de gamla myterna om vampyrer. I ursprunglig folklore skadas inte vampyrer av solljus och i Bram Stoker's ursprungliga
Dracula (som ligger till grund för mycket av det vi klassar som "bestämd" vampyr-lore) skadas inte greven i solljus, däremot kan han inte byta skepnad. Även i den tidigare
Carmilla blir hon lite trött av att röra sig i solljus. Att det skulle skada eller döda vampyrer är en modernare idé som härstammar från filmen
Nosferatu. Så att se vampyrer i dagssljus är inga problem.
Fast där har vampyrlegenden också en stark koppling till klass. Vampyrer har traditionellt varit aristokrater, Carmilla är en grevinna och Dracula är ju som känt en greve, i sin tur inspirerad på den riktiga Vlad Țepeș, som ganska känt var en inte allt för trevlig härskare. Redan från början är ju en förklaring att de vampyrer sig så märkligt för att de är rika aristokrater som har märkliga saker för sig.
Sedan kan jag oja mig över hur
Twilight felbehandlade vampyrer genom att ta bort deras sexualitet, all queerhet och den existensiella skräcken, som alla är rätt starkt kopplade delar till vampyrberättelser, för att göra det till någon gulligullig-saga med en tematik om att vänta till sex efter äktenskapet.
