Nekromanti Licensspel på svenska?
- Thread starter Gurgeh
- Start date
Rising
Vila i frid
Äh... men... Liksom, flykt undan SVT, sändningar på hemlig ort, hemlighetsmakeri, lurendrejeri så att ingen misstänker en... Samtidigt som man kan dra en massa vitsar och larva sig. Äh, du har nog rätt.
Bara för det så tycker jag att ett Jönsonligan-spel skulle fungera.
Olle Linge
Snigel
Bäst förslag hittills: Jönsonligan! [NT]
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Olle Linge
Snigel
Vägen till Gyllenblå
Det här var en TV-serie som gick när jag var liten (första gången 1985 enligt Wikipedia). Den handlar om några barn på planeten Gyllenblå, där det är förbjudet att skratta och ha roligt. Jag minns typ ingenting om det, förutom att det var läskigt och hade bra stämning. Kunde man göra ett spel av det som passar kidsen och få rätt stämning kunde det vara riktigt häftigt. Dessutom är namnet ballast av alla.
Det här var en TV-serie som gick när jag var liten (första gången 1985 enligt Wikipedia). Den handlar om några barn på planeten Gyllenblå, där det är förbjudet att skratta och ha roligt. Jag minns typ ingenting om det, förutom att det var läskigt och hade bra stämning. Kunde man göra ett spel av det som passar kidsen och få rätt stämning kunde det vara riktigt häftigt. Dessutom är namnet ballast av alla.
Stötspel
/tobias
Det håller jag med om. För något år sedan funderade i ett par minuter på hur man skulle lägga upp ett rollspel i stöt-genren, men kom inte på något och glömde bort det. Jag tror att det är något som är värt att fundera mer på. Det svåra är att göra ett system som låter rollpersonerna genomföra sådär löjligt smarta planer som aldrig hade fungerat i verkligheten. Någon som har några idéer?
/tobias
Dewil
Skrivbordsgeneral
Dogmakandidat? (ANT)
Ett humoristiskt rollspel med tre arketyper: Kassaskåpsexperten, Dynamitarden och Fixaren. SLP:erna är vanligtvis av typen Gorilla.
Varsågoda, jag skänker idén gratis.
Dewil
Ett humoristiskt rollspel med tre arketyper: Kassaskåpsexperten, Dynamitarden och Fixaren. SLP:erna är vanligtvis av typen Gorilla.
Varsågoda, jag skänker idén gratis.
Dewil
Olle Linge
Snigel
Fler tankar
Det här var coolare än jag trodde. Spontant börjar det dyka upp intressant regelgrejer. Till exempel kan man förbjuda spelarna från att skratta när rollpersonerna befinner sig på ett ställe där myndigheterna kan höra. Samtidigt får man göra spelet aningen lättsamt; det är ett barnprogram från början. Även om det är lite av en dystopi kan man kontruera spelet kring det här och en del annat. Nu blir jag sugen på att se om det och skriva något, kanske ett dogmaspel?
Det här var coolare än jag trodde. Spontant börjar det dyka upp intressant regelgrejer. Till exempel kan man förbjuda spelarna från att skratta när rollpersonerna befinner sig på ett ställe där myndigheterna kan höra. Samtidigt får man göra spelet aningen lättsamt; det är ett barnprogram från början. Även om det är lite av en dystopi kan man kontruera spelet kring det här och en del annat. Nu blir jag sugen på att se om det och skriva något, kanske ett dogmaspel?
Dewil
Skrivbordsgeneral
Re: Fler tankar
Jag hade en knepig klasskompis som brukade vända sig om i bänken, stirra på en och väsa "Den som skrattar krossar jag!" Sedan fick han gå om en klass.
Dewil
Kan man se om det programmet?
Jag hade en knepig klasskompis som brukade vända sig om i bänken, stirra på en och väsa "Den som skrattar krossar jag!" Sedan fick han gå om en klass.
Dewil
Olle Linge
Snigel
Jag letar nu, säger till om jag hittar något [NT]
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Rosen
Myrmidon
Gulliou och posenten
Eftersom det redan finns sällskapsspel på Arn-tema är Janne uppenbarligen inte helt omedgörlig vad gäller licensiering. //
Däremot skulle den med största säkerhet kosta mer än vad som var rimligt att betala för ett rollspelsförlag, tyvärr.
Inte i initialkostnad, däremot i royalties.
Lancelot Games hyste faktiskt planer på att göra agentrollspelet 'Coq Rogue' när det begav sig, men ett rollspel har så liten cirkulation att det inte tål höga royaltykostnader - de äter snabbt upp hela vinsten. På den tiden låg smärtgränsen omkring 15 procent (idag är den nog klart lägre) och för herr Hamilton ville Janne G, eller hans förlag, ha 25% av intäkterna. Därmed var det bara att glömma hela idén.
--
Åke
Eftersom det redan finns sällskapsspel på Arn-tema är Janne uppenbarligen inte helt omedgörlig vad gäller licensiering. //
Däremot skulle den med största säkerhet kosta mer än vad som var rimligt att betala för ett rollspelsförlag, tyvärr.
Inte i initialkostnad, däremot i royalties.
Lancelot Games hyste faktiskt planer på att göra agentrollspelet 'Coq Rogue' när det begav sig, men ett rollspel har så liten cirkulation att det inte tål höga royaltykostnader - de äter snabbt upp hela vinsten. På den tiden låg smärtgränsen omkring 15 procent (idag är den nog klart lägre) och för herr Hamilton ville Janne G, eller hans förlag, ha 25% av intäkterna. Därmed var det bara att glömma hela idén.
--
Åke
Rising
Vila i frid
Re: Stötspel
Traditionella rollspel fungerar inte alls när man istället behöver agera; alltså hitta på en plan utifrån ett oövergripbart utbud av alternativ (eller utan några alternativ alls - beroende på hur man ser det). Därför är det mer eller mindre omöjligt att förse spelare med tillräckligt mycket information för att de själva ska kunna hitta på planer utan att man måste prata i tolv tusen timmar, alternativt man begränsar möjligheterna för planerande så drastiskt att det ändå bara blir en vanlig form av reagerande.
Jag skulle personligen faktiskt helst tillämpa en samberättarprincip här; den om att älta problem.
För vad är en typisk Jönsson-Ligan-plan, egentligen? Jo, det är en brygga. Den leder publiken från en plats i berättelsen till en annan, som de själva aldrig skulle kunna korsa.
De fungerar alltså precis på samma sätt som gamla visa gubbar i sagor som säger att hjälten bara kan bota sin älskade genom att samla in tre ingredienser till ett motgift; "först behövs en fjäder från fågel Fenix, sedan behövs en... osv."
Stickan's sätt att lösa Jönssonligans problem är alltså rena bryggor. Motsatsen till bryggor kan vi se hos Sherlock Holmes, när han löser mordgåtor. Där förser författaren först oss läsare med alla ledtrådar och bevis så att vi själva kan försöka lösa gåtan, och när herr Holmes sedan gör det så kan vi kontrollera att allt gått "rätt till"; författaren har väl inte gömt några ledtrådar från oss i publiken?
Grejen med bryggor är att de inte räknas som några problemlösningar alls. I ena sekunden behöver hjälten ett motgift, i nästa stund vet han att han behöver tre exotiska ingredienser som vart och ett leder till nya äventyr. På samma sätt fungerar det i Jönssonligan; planerna är bara påhittade anledningar från manusförfattaren att leda ligan till nya problem och komiska situationer.
Att planerna blir tokroliga och otroliga är inte ett dugg konstigt; det är ett berättarknep för att underlätta bryggornas uppgift; och det är just det som genrer egentligen är. Alla dessa magiska ingredienser och artefakter som skall samlas in och föras bort i Fantasygenren; det är deras sätt att använda bryggor. För Jönssonligan handlar det istället om att någon klär ut sig till en gammal gubbe, att man bygger en liten robot av lego som kan gå i trappor och låsa upp dörrar, samt något bedrägeri som inkluderar osynligt bläck och en sömnmedelimpregnerad cigarr. Eller något.
Det fina med att låta planerandet vara en form av brygga, är att spelarna kan hitta på dem helt själva. De får alltså agera, och du som spelledare får reagera; låta deras planer leda till komiska situationer samt nya, mer handbegripliga problem. (Spelarna skall alltså inte tänka "amen, varför gör du så att alla våra planer leder till trubbel? Du fuskar ju!", för hela poängen är ju just att planerna skall leda till någon form av problem och klimax; inget är ju tråkigare än en plan som fortlöper utan missöden på vägen)
Traditionella rollspel handlar om att reagera; att komma fram till vägskäl och välja mellan höger och vänster, eller att se ett monster som står med ryggen till och välja dödsteknik mellan giftpilar, shuriken och strypsnara, typ. Alltså att välja riktning utifrån ett övergripbart utbud av alternativ.
Traditionella rollspel fungerar inte alls när man istället behöver agera; alltså hitta på en plan utifrån ett oövergripbart utbud av alternativ (eller utan några alternativ alls - beroende på hur man ser det). Därför är det mer eller mindre omöjligt att förse spelare med tillräckligt mycket information för att de själva ska kunna hitta på planer utan att man måste prata i tolv tusen timmar, alternativt man begränsar möjligheterna för planerande så drastiskt att det ändå bara blir en vanlig form av reagerande.
Jag skulle personligen faktiskt helst tillämpa en samberättarprincip här; den om att älta problem.
För vad är en typisk Jönsson-Ligan-plan, egentligen? Jo, det är en brygga. Den leder publiken från en plats i berättelsen till en annan, som de själva aldrig skulle kunna korsa.
De fungerar alltså precis på samma sätt som gamla visa gubbar i sagor som säger att hjälten bara kan bota sin älskade genom att samla in tre ingredienser till ett motgift; "först behövs en fjäder från fågel Fenix, sedan behövs en... osv."
Stickan's sätt att lösa Jönssonligans problem är alltså rena bryggor. Motsatsen till bryggor kan vi se hos Sherlock Holmes, när han löser mordgåtor. Där förser författaren först oss läsare med alla ledtrådar och bevis så att vi själva kan försöka lösa gåtan, och när herr Holmes sedan gör det så kan vi kontrollera att allt gått "rätt till"; författaren har väl inte gömt några ledtrådar från oss i publiken?
Grejen med bryggor är att de inte räknas som några problemlösningar alls. I ena sekunden behöver hjälten ett motgift, i nästa stund vet han att han behöver tre exotiska ingredienser som vart och ett leder till nya äventyr. På samma sätt fungerar det i Jönssonligan; planerna är bara påhittade anledningar från manusförfattaren att leda ligan till nya problem och komiska situationer.
Att planerna blir tokroliga och otroliga är inte ett dugg konstigt; det är ett berättarknep för att underlätta bryggornas uppgift; och det är just det som genrer egentligen är. Alla dessa magiska ingredienser och artefakter som skall samlas in och föras bort i Fantasygenren; det är deras sätt att använda bryggor. För Jönssonligan handlar det istället om att någon klär ut sig till en gammal gubbe, att man bygger en liten robot av lego som kan gå i trappor och låsa upp dörrar, samt något bedrägeri som inkluderar osynligt bläck och en sömnmedelimpregnerad cigarr. Eller något.
Det fina med att låta planerandet vara en form av brygga, är att spelarna kan hitta på dem helt själva. De får alltså agera, och du som spelledare får reagera; låta deras planer leda till komiska situationer samt nya, mer handbegripliga problem. (Spelarna skall alltså inte tänka "amen, varför gör du så att alla våra planer leder till trubbel? Du fuskar ju!", för hela poängen är ju just att planerna skall leda till någon form av problem och klimax; inget är ju tråkigare än en plan som fortlöper utan missöden på vägen)
Nightowl
Champion
Re: Isfolket
Erik
Dan Hörning, om nån vet vem han är (kanske en del Eoniter och lajvare), var ganska aktiv inom isfolksfandom när det begav sig.
Erik
Ulfgeir
Swashbuckler
Re: Isfolket
/Ulfgeir
Det är han fortfarande om jag förstår det hela rätt. Han har en hel del att göra med ett visst isfolksforum.
/Ulfgeir
Flurtis
Hero
Re: Åsa-Nisse d20! [NT]
Hell Yeah, snacka om koncept. Tänk er följande äventyr: Tjuvjakt i Brännhults skog med länsman smygande i skogarna
Eller HB försäljning på stora torget.
Äventyrsupplsagen kommer på löpande band.
Hell Yeah, snacka om koncept. Tänk er följande äventyr: Tjuvjakt i Brännhults skog med länsman smygande i skogarna
Eller HB försäljning på stora torget.Äventyrsupplsagen kommer på löpande band.
Krille
Super Moderator
Re: Åsa-Nisse d20! [NT]
Och därmed får vi inte glömma resten av buskiskulturen: 91 Karlsson, 87 Axelsson, flygsoldat 117 Bom med flera.
Och därmed får vi inte glömma resten av buskiskulturen: 91 Karlsson, 87 Axelsson, flygsoldat 117 Bom med flera.
Jönssonligan
Ska man vara petnoga så är den licensen nog fortfarande dansk då Jönsonligan var en kopia av Olssenbandet (om jag inte minns helt fel på ordningen, finns en norsk version också).
Men tanken är inspererande och inte långt ifrån det jag spelleder idag...
Ska man vara petnoga så är den licensen nog fortfarande dansk då Jönsonligan var en kopia av Olssenbandet (om jag inte minns helt fel på ordningen, finns en norsk version också).
Men tanken är inspererande och inte långt ifrån det jag spelleder idag...