Projekt Conan!

[Oldtimer]

Lustigt nog är den utgiven under två olika namn. Den är även känd som "Xuthal of the Dusk".

 

[verec]

The Slithering Shadow (1933)
Nu blev det snuskigt.

View attachment 16422

Aj då.
Ja, det här var ju inte så smakfullt. Det överväldigande minnet nu när jag smält novellen ett tag är att Howard nog processat en del sexuell frustration den här gången. För även om förra novellen var frazetta-sexuell, är den här närapå kladdig. Jag tvekar till och med för att kalla det inslag av mjukporr, för det är att använda för veka ord. Det blev mycket sitta och skruva på sig i läsefåtöljen, och jag är närapå obekväm att läsa vissa bitar av novellen i närheten av andra.

Dubbelt aj då. Men finns det något bra då?
Absolut! Själva mysteriet är rätt ballt. Conan har vandrat genom en öken i flera dagar, har slut på mat och vatten, och är nära att ge upp när han får syn på en stad en bit bort. Är det en hägring? Spelar ingen roll, det är den enda chans som finns.

Väl framme verkar staden Xuthal först övergiven. Ohyggligt rik, men inte plundrad. Bara övergiven. Men efter lite promenerande runt i stan hittar de folk som sover. Inte lik. Vad i hela friden är det som pågår?

Bra setup, bra mysterium, bra stämning hos Conan och Natala. Särskilt när de möter Thalis och hon förklarar allt känns det verkligen som om pusselbitarna klickar på plats. Snyggt konstruerat.

Jamendåså? Eller?
Nä, för novellen är tyvärr täckt av ett tjockt lager misogyni och kladdighet. När novellen börjar följer Natala med Conan, och hon omtalas på pikiwedia som hans “allierade”. Det är totalt fel. Det går att läsa lite mellan raderna i hennes backstory (utsatt för krig, såld som slav, Conan köpte henne) att hon egentligen bara hänger med honom för att hon då har större chans att överleva i en skitig tid och en våldsam värld. Hon har det bättre med Conan än någon annan.

Men ändå beskrivs hon som en kvinna med elfenbensvit hy, klädd i nästan ingenting, och presenteras draperad runt Conans vad och gör exakt ingenting utom att vara kidnappningsoffer i novellen. Hon kunde lika gärna ha ersatts med en häst. På allvar. Conan letar efter henne i novellens andra halva, men han kunde lika gärna ha letat efter sin häst så han kunde fly. Meh. Hon är ett handlingsförlamat våp, och har inte ens den lilla agens som Yasmela hade i förra novellen. Hmpf.

View attachment 16423
Conan och Natala. På bilden är hon MINDRE klängig på Conan än vad hon är i samma ögonblick i novellen.

Sen har vi Thalis. Jisses. Jag vet knappt var jag ska börja. Hon är en klassisk förförerska, som osar sexualitet ur varenda por. Hon vill ha Conan som sin livspartner och kung här i staden Xuthal. När hon får nej kidnappar hon Natala, knyter fast henne vid en vägg och piskar henne i vad jag bara kan kalla proto-BDSM. Hej och hå. Dessutom får vi veta att hon kom till staden på ungefär samma sätt som Conan och Natala, men att “männen i staden bara vaknar ur sitt rus när de ser en kvinna”, dvs. hon har alltså tvingats sälja sin kropp för överlevnad gång på gång på gång. Och sedan blir hon ond förförerska. Oof.

Efter Scarlet Citadel och Tower of the Elephant med lysande fokus på här och nu, problemlösning och pragmatiskt grottkräl, måste jag säga att jag hellre föredrar det framför den här typen av slafs. Vill jag ha mjukporr finns det annat att läsa. Det är inte direkt det här som Howard gör bra. Extra trist eftersom han slösar bort ett bra mysterium och en riktigt bra äventyrsplats på det här sättet.

Så förutom Thalis är allt i Xuthal ballt då, eller?
Njae, inte egentligen. Mysteriet runt staden är ballt så det skriker om det. Det finns mystisk urgammal teknologi / magi - hela stan är upplyst av radiumkopplade kristaller aktiverade av att man stryker dem med ett finger, tex. Sånt är tufft!

Hela staden är en enda droghåla, och befolkas av de första asiatiskt beskrivna vi hittar i Conannovellerna. Därmed beskrivs de (alla i stan, utan undantag) som trettiotalsstereotypen av kinesiska opiumknarkare utan självkontroll. Inte optimalt, för att säga det milt. Trist.

Oj. Det låter inte som om det finns så mycket positivt här?
Nä, den här är sämst hittills. Med god marginal. Det finns en del förmildrande omständigheter, trots rasismen, porrinslagen och misogynin. Det finns en ball actionscen som är riktigt välskriven. Conan slåss mot Xuthals onda gud Thog. Thog själv beskrivs riktigt snyggt och onämnbart som en sorts ständigt föränderlig och flytande skugga där det enda konkreta är dess paddliknande huvud. Hade Thog inte kladdat över Natala genom att forma några tentakler hade jag nog kunnat tro det var en shoggoth.

Men i vilket fall. Den här kan man med gott samvete hoppa över. Det är den första novellen där jag känner att jag inte fått ut något av att läsa Conan. De andra hade alltid något, även om de inte var helgjutna. Från The Slithering Shadow minns jag bara nog mest den missade potentialen och det onödiga genrebytet in i slask.

Hoppas nästa är bättre.

Undra om Thog kan vara något liknande Tsatoggthua i Lovecrafts mythos?
Intressant läsning dock! Ej orkat mig genom många Conanberättelser, men gillar ännu de tidiga filmerna (nostalgi etc).

 

[obak]

1: Jag älskar den här tråden!

2: Ah! Men Black Colossus framsidan av weird tales är ju amazing! Och den är gjord av Margaret Brundage! Brundage är kvinnan som gjorde alla de mest kinky bdsm framsidorna till Weird Tales. Varje gång ni ser en het svarthårig superfeminin tjej strypa, piska eller via kniv offra en kurvig blondin så är det Brundage som målat det. Innan Frazetta målade muskliga barbarer och nakna kvinnor så var det Brundage som satte tonen.

Nu, det bästa: Margaret Brundage ser väldigt mycket ut som den sexiga nakna princessan på framsidan av Weird Tales juni -33. Hon ser faktiskt väldigt mycket ut som kvinnorna som brukar hålla i piskorna på hennes bilder.

View attachment 16370
View attachment 16371
View attachment 16372

3: Det är skumt att Conan är med så lite. Det känns som att Conan inte skulle vara med alls men blev inskriven halvvägs.

Brundage Conan ser ju inte alls ut som Frazetta/Valejo målar den anabole barbaren.
Conan liknar mer en förfinad dandy med pomaderat, välklippt hår och ganska normal kroppsbyggnad. Ofta med en min av distingerat ogillande.

 

[entomophobiac]

Grymt roligt att läsa! Just misogynin och exotifieringen är ju genomgående, utan tvekan. Det är "ups and downs" novellerna igenom, både när det kommer till kvaliteten och till de sunkiga delarna, men personligen tycker jag nog att Conanberättelserna alltid håller en hög lägstanivå. Bitvis känns de nästan moderna, i alla fall i tempo.

Brukar inte själv förknippa Conan med Frazetta eller ens Brundage, eftersom det format jag läst dem i är en svart samlingsvolym utan någon som helst bilder annat än några infällda svart/vita skisser och en karta. Känns som det kan ha en rätt stor effekt på förväntningarna också?

 

[obak]

Grymt roligt att läsa! Just misogynin och exotifieringen är ju genomgående, utan tvekan. Det är "ups and downs" novellerna igenom, både när det kommer till kvaliteten och till de sunkiga delarna, men personligen tycker jag nog att Conanberättelserna alltid håller en hög lägstanivå. Bitvis känns de nästan moderna, i alla fall i tempo.

Brukar inte själv förknippa Conan med Frazetta eller ens Brundage, eftersom det format jag läst dem i är en svart samlingsvolym utan någon som helst bilder annat än några infällda svart/vita skisser och en karta. Känns som det kan ha en rätt stor effekt på förväntningarna också?

Som barn av 80-talets skräpkultur så är det ju Arnold, Valejo och Marvel som formade min bild av Conan. Ja, Åke Rosenius också.
Det jag fann mest chockerande när jag gick och läste Howards noveller så var det att Conan var så påklädd.
Sen sitter jag och fnissar varje gång Howard släpper en N-bomb.

 

[entomophobiac]

Som barn av 80-talets skräpkultur så är det ju Arnold, Valejo och Marvel som formade min bild av Conan.

“Min” Conan var ju den svartvita serietidningsvarianten som översattes till svenska (i flera fall tolkningar av Howard). Först senare läste jag Howards noveller.

 

[obak]

“Min” Conan var ju den svartvita serietidningsvarianten som översattes till svenska (i flera fall tolkningar av Howard). Först senare läste jag Howards noveller.

Har börjat läsa Savage Sword of Conan, den lite mindre hämmade av serietidningarna och jag tycker den har levererat riktigt bra!

 

[Theo]

Låt oss säga att Howard inte riktigt är fri från sin tids fördomar

Så skulle man kunna uttrycka det om man vill vara väldigt diplomatisk. Howards rasism gick liksom Lovecrafts en bit utanpå vad som bara var standard för tiden.

Kul med en genomläsning från "neutral" utgångspunkt! Det mesta man läser om REH tenderar ju att vara väldigt polariserat (inte så konstigt förstås, han var en polariserande författare).

 

[Khan]

The Pool of the Black One (1933)
Det här kan vara bland det gräsligaste jag läst i innehåll, om än inte till form. Blä.



Story
Conan är närapå skeppsbruten, men lyckas ta sig ombord på ett piratskepp och blir en del av besättningen. När de är i land på en okänd ö långt i väst mördar han kaptenen, men innan han hinner ta makten ordentligt visar det sig att ön är bebodd av monster.

Monstren är stumma, svarta massajer. Händer med klor. Förvandlar oskyldiga förbipasserande till statyetter genom att doppa dem i pölen i titeln.

Vaffan.

Conan lyckas samla sjörövarna från skurkarna, ge dem deras vapen tillbaka och sedan kämpa sig tillbaka till skeppet och fly. Han är ny kapten, vilket ingen ifrågasätter på vägen hem trots att han är nyast ombord.

Nämen fy och blä och usch
Det här är skit. Ren och oförfalskad skit, men irriterande kompetent presenterad. Förutom den brutala ärkerasismen har vi också mer av misogynin som rullat fram i det två tidigare novellerna. I början är vår lins in i Conans värld Sancha. Hon är ett offer, kidnappad och använd som “konkubin” av piratkaptenen. Men ändå kan hon inte låta bli att dregla över hur balltuff, muskulös och manlig Conan är när hon ser honom. Själv beskrivs hon som elfenbensvit och oförstörd, trots hårt liv i solen. Vaffan, igen.

Ovanpå det är hon förstås kvar på skeppet sist av alla, men bestämmer sig för att ta sig i land när ingen kommer tillbaka. Då tar hon av sig alla kläder, simmar i land och spenderar därmed lejonparten av novellen spritt språngande näck. Jag rullar med alla ögon jag har.

Språk och neutral röst och så vidare
Ett av de irriterande problemen med Howards språk, som för det mesta är riktigt bra, är att han återanvänder vissa adjektiv lite för ofta. Särskilt gillar han orden haunted och giant. Just den här gången skapar ordet giant problem, eftersom Conan först beskrivs som en jätte när han klättrar ombord och vi ser honom genom Sanchas ögon. Men senare kommer de rasistiska karikatyrerna in i novellen och de är ju ännu större, vilket gör att de plötsligt blir jättarna. Det skaver.

Det hade varit lättare att ignorera hela novellen om Howard hade varit usel på hantverket skrivande, men han är ju tyvärr inte det ens den här gången. Det är bra fart genom hela novellen, och särskilt i den actiontunga andra halvan är det rysligt bra pacing. Det är bara det att den neutrala berättarrösten konstant beskriver de rasistiska karikatyrerna brutalt avhumaniserat och som “the blacks” på ett sätt som känns igen från D. W. Griffiths tankevärld snarare än den någorlunda nyanserade världsbild som tidigare noveller haft med.

Låt mig vara konkret här. Det förekommer rasistiska föreställningar även i tidigare noveller. Men de är knappt med, och är mer av den allmänna bakgrundsnivå som var standard på trettiotalet. Jag upplevde aldrig att Howard var mer rasistisk än sin samtid, utan snarare något mer välbalanserad, i ärlighetens namn. Det syns ett förakt mot “vit överklass” och en fäbless för det enkla, mer stereotypisering på både gott och ont än enbart ont. Ibland nämns att tex folk från Hyborias fantasy-Egypten Stygia är såhär och det är både goda och onda egenskaper som rabblas.

Men inte nu. Det här är rasismskit om galna vildar i mörkaste Kongo som transplanterats i Conans tid och värld. Vedervärdigt.

Conan som karaktär
Det här är också första gången jag tycker Conan är genuint osympatisk. Tidigare har han väl alltid legat någonstans runt Lawful Evil / Lawful Neutral om vi ska prata DnD-termer, men det har funkat ändå. Detta eftersom Conan alltid har varit underdog. I kontrast mot folk som är elakare funkar Conan fint (The Scarlet Citadel), alternativt som ung och oprövad och tar sig an en ny utmaning på en ny plats (The Tower of the Elephant, Black Colossus).

Här är Conan bara fulambitiös. Enda anledningen till att han mördar sin kapten är att han vill ha jobbet själv. Inte för att han vill göra något annorlunda när han leder, eller för att kaptenen är ett as (det är han) utan bara för ren och oförfalskad egen ambition. Det gör det extremt svårt att tycka om honom. Tidigare har han ju slaktat folk till höger och vänster förstås, men då har det varit för en sak vi som läsare kan förstå. Han vill hem och leda sin armé mot fienden som invaderar, stjäla från den ondaste prästtrollkarlen i stan, bevisa sig som härförare och rädda den snälla prinsessans land från ondingarna, etc. Ändamålen helgar medlen, fram tills nu.

Det finns ingen att heja på i den här novellen. Det är trist.

TLDR
Nä, den här bör man hoppa över. Ren skit på närapå alla nivåer. Fortsätter det i den här nivån vete skråen om jag har lust att läsa klart resten av novellerna.

 

[JohanL]

Tidigare har han väl alltid legat någonstans runt Lawful Evil / Lawful Neutral om vi ska prata DnD-termer

Conan Lawful? Det här får du utveckla! En av poängerna är att han inte håller sig till det civiliserade samhällets regler, utan i stället sina egna värderingar!

 

[obak]

Så skulle man kunna uttrycka det om man vill vara väldigt diplomatisk. Howards rasism gick liksom Lovecrafts en bit utanpå vad som bara var standard för tiden.

Kul med en genomläsning från "neutral" utgångspunkt! Det mesta man läser om REH tenderar ju att vara väldigt polariserat (inte så konstigt förstås, han var en polariserande författare).

Men var han 'bara' rassist, eller hatade han svarta och färgade?
Får intrycket att han inte gjorde det utan hade en mer "N****n måste tuktas så blir han bra!" -attityd.

 

[JohanL]

Men var han 'bara' rassist, eller hatade han svarta och färgade?

Han var nog bara normalrasistisk (om ens det) för en Texas-bo i sin tid (och till skillnad då från t.ex. Lovecraft som var mer rasistisk än sin tid). Conan själv har inga problem med mörkhyade - det är nog mer att om REH ska ta till någon stor och brutal sälle ligger det nära till hands för honom att göra denne svart (Wikipedia: "Howard used race as shorthand for physical characteristics and motivation. He would also employ some racial stereotypes, possibly for the sake of simplification"). Han verkar också ha trott (mer eller mindre) på teosofisk raslära.

 

[Khan]

Conan Lawful? Det här får du utveckla! En av poängerna är att han inte håller sig till det civiliserade samhällets regler, utan i stället sina egna värderingar!

Han håller avtal, vill bli kung istället för kungen och varken lurar eller bedrar folk. Har han sagt en sak håller han det. Inte nödvändigtvis att han bryr sig om någons lag mer än sin egen moral, men den moralen håller han benhårt vid.

Ergo lawful.

 

[JohanL]

Han håller avtal, vill bli kung istället för kungen och varken lurar eller bedrar folk. Har han sagt en sak håller han det. Inte nödvändigtvis att han bryr sig om någons lag mer än sin egen moral, men den moralen håller han benhårt vid.

Jag tror att vi skiljer oss mer kring vad vi tycker om Lawful än om vad vi tycker om Conan. Conan begår brott hela tiden. Att han har en personlig kod tycker jag inte spelar någon roll för L/C-delen av alignment.

 

[Khan]

Jag tror att vi skiljer oss mer kring vad vi tycker om Lawful än om vad vi tycker om Conan. Conan begår brott hela tiden. Att han har en personlig kod tycker jag inte spelar någon roll för L/C-delen av alignment.

Inte orimligt. Men den diskussionen kanske bör tas i ett DnD-forum, och inte här.

 

[Khan]

Han var nog bara normalrasistisk (om ens det) för en Texas-bo i sin tid (och till skillnad då från t.ex. Lovecraft som var mer rasistisk än sin tid). Conan själv har inga problem med mörkhyade - det är nog mer att om REH ska ta till någon stor och brutal sälle ligger det nära till hands för honom att göra denne svart (Wikipedia: "Howard used race as shorthand for physical characteristics and motivation. He would also employ some racial stereotypes, possibly for the sake of simplification"). Han verkar också ha trott (mer eller mindre) på teosofisk raslära.

Alltså, fram tills den här novellen skulle jag ha hållit med dig. Ett barn av sin tid (och plats) och då har jag större tolerans än jag skulle ha för något skrivet idag. Jag har svårt för en hel del av Shakespeares kvinnosyn i hans komedier, tex. men kan inte låta bli att tycka att han skrev pjäser värda att minnas 400+ år senare ändå.

Men i The Pool of the Black Ones är det så inihelsike mycket mer och värre än det varit tidigare. Både jämfört med tidigare noveller och i allmänhet med annat skrivet runt samma tid. Jag har svårt att se poängen med att bortförklara det som något annat än att Howard var en rasist även jämfört med sin samtid. Även teosofisk raslära är rasism, liksom.

 

[JohanL]

Men i The Pool of the Black Ones är det så inihelsike mycket mer och värre än det varit tidigare. Både jämfört med tidigare noveller och i allmänhet med annat skrivet runt samma tid. Jag har svårt att se poängen med att bortförklara det som något annat än att Howard var en rasist även jämfört med sin samtid. Även teosofisk raslära är rasism, liksom.

Man vara rätt jäkla rasistisk utan att vara över genomsnittet i sydstaterna på trettiotalet. Ingen säger att han inte var rasist, det är bara det att du läser honom men inte hör vad den samtida genomsnittsbefolkningen skulle ha sagt.

 

[Theo]

Den här korta men intressanta artikeln tittar just på frågan om huruvida Howards rasism bara var ordinär för sin tid och jämför honom med en annan samtida sydstatsförfattare.
Southern Discomfort: Was Robert E. Howard a racist?

Howard’s attitude toward violence inflicted on non-whites is visible in some of his letters. In a letter to H. P. Lovecraft, Howard talks about a rancher who was investigated for the murder of a Mexican. “[…] just why so much trouble was taken about a Mexican I cannot understand.”

In reference to a trial in Honolulu where native Hawaiians were accused of rape, Howard wrote, “I know what would have happened to them in Texas. I don’t know whether an Oriental smells any different than a nigger when he’s roasting, but I’m willing to bet the aroma of scorching hide would have the same chastening effect on his surviving tribesman.” [ii]

There is also a conversation between Howard and Novalyne Price that is remembered in her memoir on Howard. Howard tells Novalyne, “[…] I guess you know if a Negro is found on the streets after dark in Coleman, Santa Anna, and several other towns around here, they run him out of town. Chances are they might tar and feather him.” When Novalyne reacted negatively, Howard returned, “Let me tell you something, girl, that you don’t seem to know. Those people come from a different line. They have different blood - ” [iii](

Det finns förstås fler aspekter här också. Förutom den rasism han otvivelaktigt fick i sig med modersmjölken under uppväxten i Texas var Howard också marinerad i 1800-talsidéer om historien som en ständig kamp mellan raser och civilisationer, och mellan ”civiliserade” och ”vildar” där ”barbaren” står som en sorts syntes av det bästa av båda världar.

 

[Khan]

Man vara rätt jäkla rasistisk utan att vara över genomsnittet i sydstaterna på trettiotalet. Ingen säger att han inte var rasist, det är bara det att du läser honom men inte hör vad den samtida genomsnittsbefolkningen skulle ha sagt.

Kortfattat nej, då jag läst en drös annat från samtiden och sydstaterna, sett filmer från amerikanskt trettiotal och så vidare, och främst jämför med dem och framför allt Howards tidigare noveller om Conan. Därav att jag skrev såhär förut:

Det förekommer rasistiska föreställningar även i tidigare noveller. Men de är knappt med, och är mer av den allmänna bakgrundsnivå som var standard på trettiotalet. Jag upplevde aldrig att Howard var mer rasistisk än sin samtid, utan snarare något mer välbalanserad, i ärlighetens namn. Det syns ett förakt mot “vit överklass” och en fäbless för det enkla, mer stereotypisering på både gott och ont än enbart ont. Ibland nämns att tex folk från Hyborias fantasy-Egypten Stygia är såhär och det är både goda och onda egenskaper som rabblas.

Men jag släpper den här diskussionen nu för att inte spåra ur tråden i sånt som en gång fick OT-forumet att stängas.

 

[Theo]

Vad gäller alignment skulle jag säga att Conan väl är ett rätt klockrent exempel på Chaotic Neutral.