Rollspel.nu's filmklubb 2020 v37

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v37 2020 – #402 sedan starten.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

För några år sedan såg jag en billig Mad Max-box, och så köpte jag den för jag tänkte att en sån box måste man nästan ha som scifinörd. Det är ju en klassisk filmserie trots allt.

Sen har den stått och samlat damm…

Men nu i helgen tog jag äntligen tag i den, och har nu sett Arge Allan Galne Gunnar Tokige Ture Skogstokige Skoglund, alltså den första filmen i serien.

I am the Nightrider. I'm a fuel injected suicide machine. I am a rocker, I am a roller, I am a out-of-controller! I'm the Nightrider, baby!

En grej som verkligen slår mig här är hur långt bort från Fury Road den här filmen är. Det finns ett slags miljö som åtminstone jag alltid tänker på när jag hör namnet "Mad Max" – och det är öken, det är postapokalyps, det är roving gangs of marauders. Den bilden har ju kanske mest formats av Bortanför Åskbollen och sedan förstärkts av Arga Gatan. Men i framför allt den här filmen är allting anmärkningsvärt preapokalyptiskt. Den utspelar sig "om några år"; och skillnaderna är egentligen inte jättestora – vi har fortfarande helt vanlig vildmark, helt vanliga städer, sjukhus, polisstationer. Det finns något slags civilisation, även om den är förfallen och underfinansierad och korrupt och uppgiven. Vi är långt ifrån Immortan Joe, så att säga.

En annan sak som slår mig är hur ung Mel Gibson är här. Jisses, att den gamla rasse-göbben varit sånthär babyface.

What else… Den här filmen är nog egentligen framför allt värd att se som historisk kuriosa, skulle jag säga. För att se vart det började, sätta de senare filmerna i ett sammanhang. Som egen film är den inte jättemycket att ha. Det är lite roliga bilar och ett par skojjiga karaktärer, men det är ingen jätterafflande story direkt. Och det är anmärkningsvärt få kvinnor med, och de som är med får rätt tråkiga roller.

Så… Betyg? Tja, jag kan väl rekommendera den om man ska ha ett Tokige Ture-maraton eller så, eller bara vill kolla tidig Mel Gibson. Men jag tror inte det räcker för en fyra.

BETYG: 3/5

 

[Rymdhamster]

Jag har sett The serpent and the rainbow (1988).

Wes Craven som registerat, tydligen, och den handlar om "voodoo" (fantasy-versionen av voodoo vi ser i filmer). Fast som kul omväxling är det just traditionella zombies vi ser, dvs folk som får mystiskt pulver i ansiktet, "dör" och sen "återuppväcks" av en ond "magiker" senare. Fast eftersom det är en skräckfilm så förekommer ju så klart lite faktiskt magi också, även om den är ganska nedtonad.

I korthet: vit man åker till Haiti för att för att undersöka myten bakom zombies och det magiska pulvret för ett läkemedelsbolags räkning, i hopp om att kunna använda det för att skapa ett effektivare sömnmedel för operationer. Men lokala ondingar tycker inte om att amerikaner kommer och snokar.

Jag tänkte se den här mest som kuriosa, men blev förvånad över att jag faktiskt tyckte den var riktigt bra. Den innehåller några rätt obehagliga scener, men inte alls de "guts'n'gore" som jag förväntade mig. Det hela är gjort med lite mer finess än så vilket drastsikt höjer hur väl den här filmen har hållit sig sen åttiotalet.

Den är inte ens så problematisk när det kommer till rasistiska stereotyper som jag hade förväntat mig. Man kan absolut ha en diskussion om kulturell appropriering, men bortsett från det så känns den ganska okej, i synnerhet om man ser till när den gjordes (och i synnerhet om man sett Live and let die precis innan). Till och med voodoo som ju så ofta svart målas som "enbart ond och svart magi" får lite nyans i form av både onda, goda och gråa utövare inblandade.

Betyg 4/5.

 

[Jocke]

Jag har sett Jay and Silent Bob Reboot (2019). Det är inte en film. Det är nån slags sett för Kevin Smith och hans familj att visa hur mycket de gillar varandra och skämt de drar när de umgås och har dragit i tiotals år. Några nya bekantskaper dyker upp men exakt alla de gamla hemliga fejsen är med. Det är gemytligt genuint och mysigt. Och jag är glad att Smith och hans närmaste vill dela det här med oss.
Men som film är det så svagt att det inte ens går att tänka att det är en film.

3 av 5. Men ovanligt sevärd.