TVserieklubben 2023 Q4

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,775
Location
Eslöv
Jag kommer inte ihåg slutet förutom att det var nåt med en mörkersabel som Mando fick för att han dödade nån med den. Det som verkligen fastnade i säsong 2 för mig var när de skulle hjälpa den där fisktanten med äggen till nån plats och Baby Yoda åt upp en massa egg. Minns inga detaljer, men det var ett bra avsnitt (eller om det var ett dubbelavsnitt)! 🙂
Nu kommer spoilers för säsong 2 men...

Jag tänker specifikt på att Mando tar av sig hjälmen och pratar med Baby Yoda samtidigt som CGI Luke går runt och dödar massa robotar. Det är emotionellt tungt och det är fan-service galore.
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,809
Nu kommer spoilers för säsong 2 men...

Jag tänker specifikt på att Mando tar av sig hjälmen och pratar med Baby Yoda samtidigt som CGI Luke går runt och dödar massa robotar. Det är emotionellt tungt och det är fan-service galore.
Ah, just biten med CGI Luke var nog delen jag gillade allra minst 😄
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,490
Jag såg live action-versionen av One Piece nyss.


Jag har aldrig sett mer än tre-fyra avsnitt av animen, men läste däremot 50+ volymer av mangan när den kom på svenska. Minns att jag var överraskad av hur bra översättningen var.

Det här är för fans av fans. Det märks att målgruppen i stort är de som växt upp med animen/mangan och nu vill återuppleva sin barndom. Lagom mycket är likadant, lagom mycket är ändrat, lagom mycket är tillagt. Det känns igen utan att kännas självklart, om det låter vettigt.

Gladvåldsäventyr i klassisk shonen-stil, med helt okej specialeffekter för en TV-budget. Tramsigt, överdrivet, ofta fånigt, men med hjärtat på rätta stället i alla de många extrema karaktärerna.

Men jag vet inte om det här är något för den som inte har någon koppling till förlagan. För mig är det svårt att koppa bort allt jag (mystiskt nog) minns från mangan, så här tjugo år senare. Bra karaktärer, men är estetiken och stilen för knasig för folk som inte redan är invigda? Vete fasen.

Jag hade i alla fall kul. Är man van vid anime/manga är det definitivt värt att ta en titt.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,112
Location
The Culture
Men jag vet inte om det här är något för den som inte har någon koppling till förlagan.
Jag har ingen koppling alls till förlagan mer än det jag snappat upp genom kulturell osmos (jag vet att det är en manga om pirater där huvudpersonen har en halmhatt och en kropp av gummi), men jag hade tillräckligt kul för att se klart hela säsongen. Det var mycket riktigt tramsigt, överdrivet och fånigt, men jag gillade det. Huvudpersonerna kändes som rollspersoner, och fienderna som superskurkar.
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,850
Eftersom jag och Youtube inte är överens så såg jag om Peacemaker i protest, eller nåt. Typ så bra att jag överväger att gå tillbaka och kolla på Suicide Squad-filmen där Cena var med också, bara för att få liiite till.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,143
Location
Rissne
Jag såg just färdigt Bodies på Netflix.

Riktigt trevlig liten serie. Fyra poliser i olika tidseror upptäcker samma nakna döda kropp som plötsligt dykt upp i en gränd i Whitechapel.

Har man någon form av genrekunskap så räknar man ut ungefär huvuddragen av vad det här handlar om i princip bara utifrån ovan beskrivna premiss, men det finns tillräckligt med spänning kvar i jamen hur exakt funkar det i just den här serien då för att det ska funka som mysterium ändå. Dessutom finns det definitivt tillräckligt att fundera på vad gäller hur karaktärer egentligen förhåller sig till varandra etc för att hjärnan ska kunna hållas sysselsatt även när man knäckt fantastik-elementen.

Inte liksom mind = blown men väldigt välfungerande, solid och bra mysterie-scifi-serie. Good stuff.

Sedan är det jävla mysko att se Tommy från Snatch i seriösa roller, och det tog en stund för mig att vänja mig – men inte en speciellt lång stund, för det visar sig att Stephen Graham faktiskt är en riktigt duktig skådis.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,143
Location
Rissne
För övrigt: Det är ett mått på Bodies' kvalitet att en av dess centrala frågor är "finns fri vilja eller är alla våra handlingar förutbestämda, dvs kan vi välja att påverka historien eller har det beslutet isf redan tagits och det här är resultatet"? och svaret tyvärr, som vanligt, är ja, fri vilja finns, vi kan ta makten över vårt egna öde och påverka historien så den utspelar sig annorlunda, det vill säga fel svar, så gillar jag den ändå.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,534
det vill säga fel svar
Du vill se Devs, märker jag. (Den är bra också - gillade man Ex Machina känns den rätt given.)

(Och ja, det klart att det är fel svar!)
 
Last edited:

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,534
Jag har sett Star Trek: Lower Decks s04 (och Star Trek: Strange New Worlds s02e07, Lower Decks-crossovern).

Star Trek lider av att settingen är inherent tramsig - försöker man göra seriösa saker i Star Trek blir det inte bra, eftersom det oundgängligen utspelas mot en fond av spånigheter. Därför ser jag inte på Star Trek. Men Lower Decks undviker det genom att omfamna tramsigheten och göra något bra av den i stället, så det ser jag. I första avsnittet ska besättning föra hem Voyager som rekonstruerats som musei-skepp, och allt möjligt Voyager-nonsens börjar inträffa och serien satiriseras ("Janeway straight up murdered Tuvix!"). Dessutom håller den en hög kvalitet i alla avseenden, särskilt manus. Det här är good stuff. Jag tror att jag tyckte bättre om den här än om det närmsta jämförelseobjektet, senaste Futurama-säsongen.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,143
Location
Rissne
Du vill se Devs, märker jag.
Nu har jag sett Devs. På Disney+.

Near-future scifi med lite sköna frågor om simulering, fri vilja, determinism. Nick Offerman är skitbra. Liksom Sonoya Mizuno; jag känner att jag vill se mer av henne.

Serien har mestadels rätt svar.

Tyvärr verkar den ju fega ur i sista avsnittet, där Lily visar sig vara något slags specialfall som kan göra riktiga val. Eller ja, det är ju en tolkning. Den jag gör är ju att Everett-tolkningen stämmer och att DEUS helt enkelt hela tiden visat en annan tidslinjes framtid. Det känns fortfarande utrfånigt att det skulle vara "människors val" som skapar de nya tidslinjerna så att säga, "valen" är ju fortfarande predeterminerade. Men det jag tänker är att det snarare är liksom kvant-slumpen som leder till "olika val". Och att de flesta nya branches är typ exakt likadana som varandra, då.

Many-worlds motbevisar ju (som jag ser det) inte determinismen.

Givetvis tänker jag att en massa människor – de som helt enkelt har fel =) – föredrar varianten där det är "människors val" som skapar grenar, eller kanske rentav tolkar det som att Katie i själva verket är en supervarelse kapabel till riktig Fri Vilja™. Men det tycker jag känns som en tolkning med ganska dåligt stöd i texten.

Specialeffekterna, i den mån de finns, är helt dugliga. Den jättestora statyn är… inte jättetrovärdig hela tiden. Men mestadels dugligt. Seriens fokus ligger inte på effekter, utan karaktärer och idéer.

Rekommenderas, hur som helst.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,143
Location
Rissne
Jag såg just klart Loki S02 på Disney+.

Den var bra, tyckte jag. Säsongen handlade mest om att hantera konsekvenserna av slutet av S01, och bitvis gjordes det väl på ett lite krystat sätt men… äh, jag är nöjd.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,534
Nu har jag sett färdigt 30 Coins (30 Monedas), HBO Europe. Det är riktigt bra.

Tv-serien kan också vara särskilt av intresse för rollspelare - skaparen Álex de la Iglesia är gammal Call of Cthulhu-veteran och publicerad för den spanska utgåvan, och har medvetet låtit sig inspireras av de klassiska kampanjerna och strukturerat serien utifrån sina SL-erfarenheter.

"30 Coins is structured like a tabletop role-playing game, with subplots following each other in a narrative that eventually reveals their close connections. The director said so himself, expressly citing the Call of Cthulhu campaigns The Masks of Nyarlathotep and Tatters of the King. As such, each episode has its own identity while being part of a whole. Each focuses on and reimagines a specific region of the horror genre: the exorcism, the child-monster, the mirror possession, the dead coming back to life, the satanic apocalypse, and so on."

Den medvetna konstruktionen och utförandet är seriens verkliga styrka - alla avsnitten har samma författare (Iglesia) och regipar (Álex de la Iglesia och Jorge Guerricaechevarría), vilket brukar vara ett bra recept fast det är ovanligt nuförtiden (JMS skrev två kompletta B5-säsonger på egen hand, vilket var rätt otroligt). Avsnitten är timslånga vilket tillåter dem att ha osedvanligt mycket identitet och individuella avslut, mer som korta långfilmer än tv-serie-avsnitt. Som man kunde förvänta sig av en rollspelare är det också väl researchat och lämnar få verkliga hål i plotten, och även om det överlag inte är vidare Lovecraft utan mer traditionell kristen skräck, så finns det definitivt med förbjudna böcker och onda kulter. Man kan också känna igen sin Lovecraft utifrån hur det lilla samhället (en spansk by i Segovia) krackelerar under trycket från det övernaturliga.

Konceptet är att Judas trettio silvermynt är världens ondaste reliker, och om det känns bekant är det för att precis samma sak finns i The Dresden Files, till den grad att man undrar om det är aktivt lånat och inte bara en parallell. Fader Manuel Vergara är byns nya präst, ivägskickad dit efter en misslyckad exorcism, en man som tar ut sina frustrationer på sandsäcken. Paco är byns borgmästare och ägare till slakteriet, även om det är hans fru Mercedes som står för alla ambitionerna. Elena är byns veterinär, och det första vi får se är en förlossning av en ko som verkligen, verkligen inte går efter förväntningarna.

Det håller hela vägen, med en ständig eskalering som känns helt i linje med skaparens programförklaring. Storyn är vass, och det visuella håller huvudsakligen, särskilt det groteska sista avsnittet. Säsongavslutningen är exemplarisk på det vis så få är - det faktiskt avslutar, samtidigt som det öppnar upp för mycket mer.

Säsong två har just börjat, så om du börjar titta nu kanske du blir klar lagomt till att fortsätta. Korka upp en flaska Rioja (jag rekommenderar en mycket prisvärd Faustino I Gran Reserva 2011) för maximal känsla. Det här är helt enkelt riktigt bra, och inte bara för att vara europeiskt. Fantasylitteraturen har sedan länge gott om rollspelare bland författarna - om det här är vad man får om man sätter dem på manus behöver vi fler i tv också, så att någon begriper sig på story för omväxlings skull.
 
Last edited:

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,534
Gen V avsnitt 1 gjorde just något jag aldrig sett förr. Den börjar med en Content Warning för "self-harm and suicide". Self-harm-biten får vi se på en gång, men det briljanta är att man använder sin trigger warning för att flagga att någon kommer att ta livet av sig, och sedan låter avsnittet en undra vem det ska bli och låter en sväva i osäkerhet till sista sekunderna.

Och jag har länge undrat hur The Boys-universumet skulle hantera Godolkin-skolan, som i serien är en parodi på Professor X (som pedofil) och X-Men. Nu får vi svaret!
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,534
Tre avsnitt in är Gen V hur bra som helst, och soundtracket är helt galet.
 

Nero

Warrior
Joined
24 Feb 2014
Messages
285
Nu har jag sett färdigt 30 Coins (30 Monedas), HBO Europe. Det är riktigt bra.

Tv-serien kan också vara särskilt av intresse för rollspelare - skaparen Álex de la Iglesia är gammal Call of Cthulhu-veteran och publicerad för den spanska utgåvan, och har medvetet låtit sig inspireras av de klassiska kampanjerna och strukturerat serien utifrån sina SL-erfarenheter.

"30 Coins is structured like a tabletop role-playing game, with subplots following each other in a narrative that eventually reveals their close connections. The director said so himself, expressly citing the Call of Cthulhu campaigns The Masks of Nyarlathotep and Tatters of the King. As such, each episode has its own identity while being part of a whole. Each focuses on and reimagines a specific region of the horror genre: the exorcism, the child-monster, the mirror possession, the dead coming back to life, the satanic apocalypse, and so on."

Den medvetna konstruktionen och utförandet är seriens verkliga styrka - alla avsnitten har samma författare (Iglesia) och regipar (Álex de la Iglesia och Jorge Guerricaechevarría), vilket brukar vara ett bra recept fast det är ovanligt nuförtiden (JMS skrev två kompletta B5-säsonger på egen hand, vilket var rätt otroligt). Avsnitten är timslånga vilket tillåter dem att ha osedvanligt mycket identitet och individuella avslut, mer som korta långfilmer än tv-serie-avsnitt. Som man kunde förvänta sig av en rollspelare är det också väl researchat och lämnar få verkliga hål i plotten, och även om det överlag inte är vidare Lovecraft utan mer traditionell kristen skräck, så finns det definitivt med förbjudna böcker och onda kulter. Man kan också känna igen sin Lovecraft utifrån hur det lilla samhället (en spansk by i Segovia) krackelerar under trycket från det övernaturliga.

Konceptet är att Judas trettio silvermynt är världens ondaste reliker, och om det känns bekant är det för att precis samma sak finns i The Dresden Files, till den grad att man undrar om det är aktivt lånat och inte bara en parallell. Fader Manuel Vergara är byns nya präst, ivägskickad dit efter en misslyckad exorcism, en man som tar ut sina frustrationer på sandsäcken. Paco är byns borgmästare och ägare till slakteriet, även om det är hans fru Mercedes som står för alla ambitionerna. Elena är byns veterinär, och det första vi får se är en förlossning av en ko som verkligen, verkligen inte går efter förväntningarna.

Det håller hela vägen, med en ständig eskalering som känns helt i linje med skaparens programförklaring. Storyn är vass, och det visuella håller huvudsakligen, särskilt det groteska sista avsnittet. Säsongavslutningen är exemplarisk på det vis så få är - det faktiskt avslutar, samtidigt som det öppnar upp för mycket mer.

Säsong två har just börjat, så om du börjar titta nu kanske du blir klar lagomt till att fortsätta. Korka upp en flaska Rioja (jag rekommenderar en mycket prisvärd Faustino I Gran Reserva 2011) för maximal känsla. Det här är helt enkelt riktigt bra, och inte bara för att vara europeiskt. Fantasylitteraturen har sedan länge gott om rollspelare bland författarna - om det här är vad man får om man sätter dem på manus behöver vi fler i tv också, så att någon begriper sig på story för omväxlings skull.
Låter fantastiskt! Spelade ett fint CoC-äventyr under spansk renässans som detta låter väldigt likt. Kul!
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,534
Nu såg jag färdigt Gen V.

Att superhjälteskolan är starkt koncept har Marvel bevisat upprepade gånger. Här tar sig TV nu an den totalt uppfuckade Godolkin-skolan från The Boys, men gör den till amerikanskt campus snarare än den lilla privatskolan, vilket är nytt och fräscht. Och det är riktigt bra, särskilt de första två tredjedelarna. The Boys på tv har gott om saker som jag stör mig litet på även om jag uppskattar helheten - det omotiverat starka fokuset på Butcher och Homelanders relation (med den helt onödige sonen), att huvudpersonerna är arslen nästan hela bunten (vilket är OK men till slut blir litet tröttsamt), och en del adapteringsval som jag inte är 100% för. Gen V slipper de här sakerna och har (återigen i de kanske första två tredjedelarna) ett lätt och elegant handlag, och är skickligt och effektivt skrivet. Som ett exempel skulle det vara väldigt mycket att skriva på näsan att två av de kvinnliga huvudpersonerna måste kräkas respektive skära sig för sina superkrafter, men eftersom tv-serien är medveten om det kan den hantera det genom att andra försöker göra det till deras identitet och utmåla dem som offer fast de inte själva vill det. Saker är som Vought-bitarna i The Boys men utan The Boys, men återigen med en litet lättare touch.

Tyvärr tappar serien en del på slutet när den känner att den måste gå från den banala ondskan och kändiskulten till en stor ond master plot, som jag inte tycker landar, och även om vi med hög sannolikhet får en säsong två, noterar jag att även den här tv-serien slutar i en cliffhanger, vilket inte är OK i dagens streamingmiljö. Mot slutet lutar man sig onödigt mycket mot The Boys-karaktärer och en upptrissad handling som inte riktigt funkar. Men som helhet är det fortfarande bra - innan de två sista avsnitten skulle jag ha sagt bättre än The Boys, med dem är jag mindre säker.

Stort plus för att författarna uppenbart är inlästa på superhjälteserier. Golden Boy och vad som händer med honom motsvarar litet MVP i Young Avengers. Man har uppenbarligen läst sin Riot at Xavier's. Och en av de nyskrivna låtarna (och soundtracket är fantastiskt!) refererar både Marvel 2099 och Generation Next (!!).

5-/5, och minuset kommer bara från det litet sämre slutet. Det fortsätter att vara fallet att de bästa superhjälteserierna på tv - särskilt Boys-universumet och Invincible - är de man hittar utanför The Big Two.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,490
Jag har tagit mig igenom hela The Good Place. Fyra säsonger, 53 avsnitt á en halvtimme var. Serien är skapad av Michael Schur, mannen bakom amerikanska the Office, Parks and Rec och Brooklyn 99. Jag tror jag tycker allra bäst om den här.


Vår huvudperson Eleanor är död. Serien börjar när hon kommer till Himlen The Good Place, möter Ängeln Arkitekten Michael, träffar sin själsfrände Chidi Anagonye och ska få njuta av evig frid i Paradiset. Det finns bara det lilla problemet att det blivit fel i bokföringen någonstans. Eleanor är inte den som borde kommit till Det Bra Stället, utan har blivit ihopblandad med någon annan med samma namn. Tänk om någon får reda på det? Skickas hon till Helvetet The Bad Place då?

Som tur är är själsfränden Chidi Anagonye professor i etik- och moralfilosofi (antagligen därför han kommit hit) och börjar hjälpa henne att bli en bättre människa i hemlighet. Med lite tur kan hon förtjäna sin plats här i alla fall.

1699949546640.jpeg

Där har vi setup för en av de mest "high concept"-sitcoms jag någonsin har hört talas om. Men funkar det? Ja. Ett RUNGANDE ja till och med. Varje avsnitt har ett konkret problem att gräva ner sig i - folk som blir osams, vita lögner kontra total sanning, the trolley problem, etc. Det paras ihop med ett ärligt filosfiskt intresse plus genuint bra och karaktärsdriven sitcomhumor utan burkskratt. Inte bara kändisar som Kant och Hegel namndroppas, utan också mer okända namn som Rawls, Scanlon och Kidder. Alltihop knyts ihop riktigt fint i varje avsnitt, även om det ganska snart blir en rullande historia istället för enskilda avsnitt. Humorn försvinner aldrig, även när saker som man inte ska spåjla börjar hända. För serien är något helt annat i slutet av säsong ett mot början, och sedan slutar aldrig förändringarna hopa sig.

Kortfattat - en fantastisk serie.

TLDR
Närapå vansinnigt bra komedi med udda koncept. Rekommenderas till alla som gillar karaktärsdriven humor, moralfilosofi, eller bara bra TV.

Se den.
 
Top