Nekromanti Vad är roligast?

Akutabi Gamma

Veteran
Joined
24 Jun 2002
Messages
157
Location
Metroplexet Dals-Rostock
Sanningens minut....

Hur viktigt tycker Ni (rollspelsmakare) det är med massa olika spelbara raser i rollspel (främst fantasy)?

Personligen så gillar jag en helt vanlig människa i en värld med inte alltför många monster (Skymningshem rockar, men thrakinde ska inte vara spelbara, men det kan ju ordnas)... Enformigt och fult. Men, ack, vad jag gillar det!
 

Ackerfors

Alas, your rapids!
Joined
21 Jan 2001
Messages
7,479
Hmm... jag är kluven... Jag gillar att det finns många raser och mycket att välja på, men jag skulle inte vara särskilt ledsen ifall det inte fanns några raser att välja på. Jag kanske bara är en sådan som accepterar spelen som de är. :gremwink:
 

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
8,000
Location
Barcelona
Jag är ganska likgiltigt inställd till standardfantasyns standardapproach till raser. Det är bara att ta en titt på dem och se vad de *egentligen* är. Alver är egentligen bara spetsörade människor med en förkärlek för skog, och dvärgar är egentligen bara korta människor som gillar stål och öl, och orcher är inget mer än arga människor som gillar att slåss med korta människor och spetsörade människor och vanliga människor också, för den delen.

Däremot attraheras jag enormt av tanken på att spela raser som faktiskt inte är människor i lajvutstyrsel . Robotar, till exempel. Eller monster av olika slag (jag diggar WW;s bygone bestiary till WoD enormt mycket). Eller andeväsen eller läskiga aliens (inte standard-Star Wars-xenomorfer, för där har vi människa-i-kostym-syndromet igen). De får gärna vara hamnskiftare och se ut som människor, det gör dem bara mer intressanta när man inser att de faktiskt är det i mycket mindre utsträckning än en random wookie.
 

Mask_UBBT

Hero
Joined
9 Dec 2001
Messages
1,795
Location
Tensta, Späckholm
Låt spelarna välja...

Jag anser givetvis att det inte passar att spela vissa raser i vissa världar, och visa världar behöver verkligen inte fler intelligenta varelser än en enda(min åsikt, att spela en ointelligent varelse kanske någon tycker är kul) men det är ju bara jag som tycker det!

Min åsikt är dock inte alls att man ska "låsa" intelligenta varelser. Alltså att exempelvis thrakinde skulle vara en intelligent ras som spelsytemet inte stödde att man spelade. Det skulle ju bara vara elakt. Tänk den stackars spelledaren som vill göra ett thrakinde-äventyr, men märker att spelmakaren bestämt att han inte får det?

I mitt egna rollpspel, Sisu, försöker jag göra det regelteknikst möjligt att spela alla intelligenta raser, vilket även bl a inkluderar ett riddjur. Jag vill egentligen inte att någon ska ha en moroch(hund-oxe) som RP, men det är inte mitt val... det kan bli hur löjligt som hellst, men det är min åsikt, och spelledare som inte vill dra nytta av denna frihet kommer givetvis inte göra det...

Givetvis är det inte särkilt hållbart att spela ett riddjur, men det har inte med något regeltekniskt att göra...

Mitt måtto; om det kan tänka, borde man få spela det...

/Mask
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Nya ämnen `;^)

He, det var inte sååå länge sedan vi diskuterade det här förut. Men jag orkar inte leta efter länkar.

Jag ger ett nytt (och lite korkat) svar istället:

Jag vill ha ungefär 8-14 huvudsakliga spelbara raser. Dessa måste alla vara enkla att variera sig inom, så att inte alla troll (t.ex) blir så himla lika varandra.

X Inga raser som bara är korkade och brutala.
X Inga skitstövel-raser som är mycket bättre än alla andra på allting. (=Dimalver, Karkioner)
X Helst inga dvärgar.
X Inga matchoballa actiontyper.
X Inga Vulcans-kopior.
X Inga raser med någon quirk som gör dem helt jobbiga att spela med (=Sluagh (de måste viska hela tiden))
X Inga raser som hatar varandra bara för sakens skull.
X Inte tonvikt på rasernas förmågor. Alltså inte så att en ras är stark, en annan är intelligent, en tredje är vig och en fjärde har högt psyke, osv. Det finns viktigare aspekter.

Vad jag vill ha är mycket:

V Kärlek över rasgränserna. Kattfolk, alver, satyrer osv. Alla raser man kan fantisera om att ligga med är bra.
V Sociala raser. Alla som man skulle vilja dra ut på stan och ta en öl med är bra. Inte så mycket "åh, ni dödliga bara festar och stojar. Vi, Mekanoider roar oss genom att läsa trigonometri och därborta ser vi det primitiva hippie-naturfolket Mossfjomparna, som leker en lek kallad "hitta den mest fyrkantiga kotten".)
V Raser som lätt missförstår varandra. Kulturkrockar är roligt!
V Några tokroliga raser. Inget dödar kobolden inom en såsom möjligheten att få ha så otroligt mycket roligare genom att välja en ashäftig anka som rollperson!

Sedan måste det finnas utrymme för "fria raser", alltså som man kan variera lite som man vill. Muterade Djur, exempelvis. De blir ju helt olika beroende på vilket djur man väljer att vara.

---

Följer man dessa regler (mer eller mindre) så har man nog kommit en bra bit på vägen...

Det är då jag börjar mysa. Åh, bara för det måste jag skärpa mig med CCC och se till att vi får det färdigt. Plantiflorer, vidunder, alla olika alver, pookor, knytt, småfolk och nymfer... Tänk att bara cruisa genom staden och kolla in alla söta silveralver, coola haschapor, tuffa harfolk, mystiska entemos, skränor, zombies, satyrer, tvetungor, mantikoror, kattfolk... Det är ju det ska vara...

/Rising
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,945
Location
Värnhem, Malmö
Re: Nya ämnen `;^)

"Kärlek över rasgränserna. Kattfolk, alver, satyrer osv. Alla raser man kan fantisera om att ligga med är bra."

Den principen har tjänat mig väl. Om inte annat är det enda sättet att få mina spelares rollpersoner att tillhöra den rasen, så inga av mina vanligare raser är sådär jätteavlägsna (även om vissa givetvis är lite udda till sin natur).
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Nya ämnen `;^)

Jag tror det är i Mekton Zetas SL-kapitel man diskuterar utomjordingar som invaderar jorden, och rekommenderar att åtminstone ett av deras kön ser ut som människor ('fast kanske med horn eller något'). Den icke så banala anledningen till detta kanske banala förslag är att det ökar chansen att rollpersoner blir sexuellt eller romantiskt intresserade av dem, vilket gör förhållandet till invadörerna betydligt mer intressant.

Hyper-aliens är ganska intressanta, men bara om man har tid och resurser att ägna sig åt att spela en av dem, som SL eller spelare. Ett spel där ALLA gestaltar en är ganska kul, men är det bara en person tenderar han, om rollspelad 'korrekt' att absorbera all uppmärksamhet från SL och de andra spelarna.

Erik
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Samlagsvirke

"Den icke så banala anledningen till detta kanske banala förslag är att det ökar chansen att rollpersoner blir sexuellt eller romantiskt intresserade av dem, vilket gör förhållandet till invadörerna betydligt mer intressant."

Jo, det räcker nog med ett människoliknande kön för att man ska kunna relatera till en ras, men jag tror det behövs två någorlunda "knullbara" kön för att man ska vilja spela som dem, dock. Jag har som sagt väldigt svårt för dvärgar...

Det var ungefär samma situation med drakoniterna när vi först skulle börja spela i Chronopia. "Va, är deras honor uppsvällda fetton?!" Ingen ville vara en sådan. Jag hittade på att det bara var drottningarna som var feta, medan det fanns vanliga honor också, som var slankare och kortare än hanarna. Mina spelare tyckte fortfarande att det lät koboldigt och amerikant.

Men så kom det ett äventyr då jag lät en av rollpersonernas uppdragsgivare vara en arrogant marajiputt som satt och rökte vattenpipa omslingrad av två salamanderlika ödlekvinnor som hungrigt slickade honom i örat med sina tudelade tungor, ringlade sina svansar tätt omkring hans midja och vars fjäll vagt skiftade färg för att passa in bland de orientaliska omgivningarna eller som stundtals uppblossade i en rodnande kulör när de blev upphetsade.

När marajiputten sedan går iväg för att diskutera affärer med en ful liten wongos i jätteturban så börjar drakonitkvinnorna hårdflörta med ett par av rollpersonerna. De andra viskar "sluta nu för fan! Annars blir vi kroksablade hela bunten, man kan inte trixa med andras kjoltyg!" men när mötet är över så börjar killarna föreslå alla möjliga sorters helgalna planer: "vi skiter i hans uppdrag. Vi springer tillbaka, dödar honom, tar brudarna med oss och drar!" och när spelsessionen var över så ville typ alla spela som drakonithanar och -honor. De gick från att vara amerikanska monster till att bli österländskt exotiska sex- och kultursymboler.

Alla raser behöver något sådant där kittlande och lite spännande. Det är först då man (=jag) verkligen vill spela som dem. Även om jag pratar om sex så handlar det nog ibland snarare om att försöka skilja fortplantning från kärlek:

Jamenar: Det är väl det som man funnit så fascinerande med sjöjungfrur och kentaurer. Det halvroliga finns kvar, men det riktigt roliga är liksom borta och i bästa fall ersatt med en stinkande häströv. Om man känner kärlek till en sådan så vet man alltså att det är kärlek på riktigt, den där sortens kärlek som italienare sjunger om, och inte bara våra biologiska klockor som ringer för att det har blivit fortplantningsdags.

/Rising
märkte att det här blev ett rätt intetsägande inlägg, men det var för sent.
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,555
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Re: Samlagsvirke

Jo, det räcker nog med ett människoliknande kön för att man ska kunna relatera till en ras, men jag tror det behövs två någorlunda "knullbara" kön för att man ska vilja spela som dem, dock. Jag har som sagt väldigt svårt för dvärgar...
Så det är därför jag nästan aldrig skapar slp som är dvärgar! Tackar för att du fick mig att förstå varför!

Tzimisce
 

Ymir

Blivande Stockholmshipster
Joined
18 May 2000
Messages
11,318
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Att relatera till sexualitet

Personligen har jag haft liknande funderingar, men förklarat det rätt annorlunda - man vill spela något vars sexualitet man kan relatera till, eftersom sexualiteten faktiskt är en ganska stor och grundläggande del av personligheten (även om de flesta tenderar att vara ovilliga att erkänna det). Och, liksom, de flesta kan leva sig in i en alvs sexualitet och attraktionskraft, men de allra flesta inte är vidare förtjusta i tanken på midget-sex, eller drägglande orcher som trycker upp varandra mot en vägg. Visst är det rätt ordentlig metagaming egentligen, men det tycks ofrånkomligt - också spelare som anser sig vara mycket duktiga (som undertecknad) vill spela raser de kan tänka sig som attraktiva. Visst spelar jag strykjärnsfejs-neimoidian eller vanskapt nosferatu emellanåt, men i slutändan har nästan alla karaktärer jag verkligen tyckt om varit vackra flickor, söta älvor och en och annan halvslemmig charmör. Och jag betvivlar inte en sekund att många andra känner igen sig i det...

Sedan kan man ju, som du Rising också gjorde i något inlägg, ta sig en funderare på varför kvinnor från 'attraktiva' raser kan vara ihop med män från 'fula' raser, men inte tvärtom. (Orcher våldtar älvor, men motsatsen kommer aaaldrig att inträffa. Här kan det förvisso röra sig om nån slags allergori om det onda och fula som förstör och besudlar det goda och vackra, ett tema jag själv är svag för; men ändå - tänkvärt, åtminstone). Det enda undantag som slår på mig rak arm är någon mänsklig spelledarperson i Eon som har ihop det med en tirakkvinna...men det är just ett undantag.

- Ymir, som älskar att rollspela kärlek och sexuella spänningar
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Ugly White Men (och deras brudar)

"Sedan kan man ju, som du Rising också gjorde i något inlägg, ta sig en funderare på varför kvinnor från 'attraktiva' raser kan vara ihop med män från 'fula' raser, men inte tvärtom."

Jag misstänker att vi är väldigt ovana att respektera oattraktiva kvinnor överhuvudtaget. Män kan ha personlighet, talang, erfarenhet och kunskaper, men kvinnor värderas mest efter deras utseende. När en skådespelerska börjar bli gammal så försvinner erbjudandena, medan män kan hålla på hur länge som helst. Och tänk bara på hur lång tid det tog innan det började komma kvinnliga komiker på allvar. Och vilket rabalder det är kring Annika Sörenstam just nu. Kvinnor skall ju hålla på med sköra, estetiskt tilltalande idrotter, inte ställa upp på männens villkor!

Subjektifieringen med män gör att vi kan leva oss in i alla sorters manliga karaktärer, och då vill vi gärna dra ut på svängarna något: Titta bara på figurer från serier och barnböcker: Bamse är stark, Lille Skutt är snabb och Skalman är smart. Bamses fru är dock bara en "kvinna" i största allmänhet. (fast Rune skärpte sig senare med Brummelisa) Kvinnliga karaktärer får representera hela könet, medan män får vara individuella personligheter.

Det har nog inte så mycket att göra med att vi är killar och därför föredrar att tänka som killar. Jag känner massor med tjejer som säger att de tycker att det är lättare att identifiera sig med manliga karaktärer [på film] än kvinnliga.

Därför är det lätt att tänka sig en ful kille som försöker göra sig förtjänt av en älskvärd flickas kärlek (eller som så ofta i fantasymålningar; helt enkelt våldtar henne) medan det är ovanare att föreställa sig en kvinna som tar intiativet. En ful kvinna utan objektiva kvaliteter, kan det vara något? En orchkvinna med Thorvallsk aptit på livet?

Jag älskar förvisso Thorvalls, men jag tycker det skulle kännas rätt obekvämt i en sådan roll. I alla fall om jag skulle göra det på allvar utan att skämta bort det, förstås.

/Rising
tappade tråden
 

Ymir

Blivande Stockholmshipster
Joined
18 May 2000
Messages
11,318
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Galna gubbar och gosiga flickor

Jo, du har väl rätt, antar jag. Det är alltid något...estetiskt med mina kvinnliga rollpersoner, trots allt...en skönhet som eftersträvas, om så mer sinnlig än fysisk. (Se mitt orerande om det vackra i ångest i tidigare inlägg, tex). Förvisso drar du kanske det hela lite väl långt i mitt tycke ("kvinnor värderas mest efter deras utseende"), men låt oss klippa den biten - det är inte feminism vi ska diskutera här. Att man tar ut svängarna mer med manliga karaktärer låter också vettigt - när jag väl spelar män är de väldigt sällan 'vanliga', utan ofta extremer av något slag. Mina sedvanliga kvinnliga rollpersoner har ett betydligt bredare spektrum på många punkter, men går ändå aldrig till de absurda ytterligheter dit manliga rollpersoner kan ta sig. Jämför tex min galna nosferatu-psykiatriker Viktor Valijev med Natala, Mircea eller Tienne. Tänkvärt, utan tvekan. Viktor var rolig, ball och sanslöst skön, men inte så mycket mer, egentligen - gestaltandet av nyss nämnda flickor gav mycket mer.

En sak är jag lite tveksam angående, dock:

Det har nog inte så mycket att göra med att vi är killar och därför föredrar att tänka som killar. Jag känner massor med tjejer som säger att de tycker att det är lättare att identifiera sig med manliga karaktärer [på film] än kvinnliga.
Många manliga filmskapare, däribland min husgud Zhang Yimou, skildrar ju i stort sett enbart kvinnor. Yimou anser att kvinnor säger mer utan ord, och uttrycker känslor på ett djupare och mer fascinerande sätt än män, tex. Och jag är nog beredd att hålla med. Kvinnliga karaktärer fascinerar mig mer, i såväl böcker som film, och det är inte bara för att de är mer utsatta. Nej...nog identifierar jag mig mer med dem, alltid, men varför...det kan jag inte besvara annat än genom att skylla på självprojicering, romantiskt sinnelag och andra, mer obskyra, faktorer (då utöver den troliga huvudorsaken; att kvinnor alltid kämpar i underläge). Men det är klart, Zhang Yimous argument räcker ganska långt, egentligen...

- Ymir, hobbytransvestit
 

Rosen

Myrmidon
Joined
9 Jun 2000
Messages
5,813
Location
Jakobsberg (Järfälla; 08-trakten)
Re: Samlagsvirke

Det är väl det som man funnit så fascinerande med sjöjungfrur och kentaurer. Det halvroliga finns kvar, men det riktigt roliga är liksom borta och i bästa fall ersatt med en stinkande häströv.

Tack för den gräsliga visionen...
"Gnägga som en häst! GNÄGGA!"

--
Åke
 

TomasHVM

Swordsman
Joined
7 Feb 2003
Messages
508
Location
Oslo, Norge
Hvor viktig er det?

Det er vel ikke viktig i seg selv å ha mange raser. Det er viktig å lage et bra spill, der eventuelle raser passer inn.

Det kan for eksempel passe med masse raser i et spill som Middle Earth Role Playing, av den enkle grunn at universet Tolkien skapte inneholdt mange raser. Uten rasene blir det ikke MERP.

Det kan for eksempel passe med to raser i rollespillet ROMANSE!, men bare én av dem er spillbar; nemlig menneskene! Menneskene tror på den hellige Hånden, og Håndens hellige land er truet av de onde ørkendemonene. De kalles altså "demoner", og er en annen rase, en rase man gjerne drar ut i hellig krig for å drepe.

I rollespillet PARANOIA passer det med én eneste rase, av åpenbare grunner.

I rollespillet SIRKUS brukes det bare én eneste rase, mennesker, til tross for at verden spillet foregår i har mange forskjellige raser; dvelere, dimriller, demoner, morfider, gaur. Flere av disse rasene er spillbare også, bare ikke i rollespillet Sirkus. Sirkus handler i utgangspunktet ikke om rasekonflikter og alminnelig "questing". Det handler om en sirkustrupp som reiser rundt og holder forestillinger, og om de konfliktene de kommer opp i underveis.

Det er altså ikke viktig med mange raser. Bruken av raser må avpasses til spillet. Noen spill er laget med mange raser, og har det som et sentralt fokus, gjerne for å klargjøre visse konflikter i verdenen. Andre spill vil bevisst ha uklare grenser i konfliktene, og spille på det.

Det er definitivt ikke viktig å ha mange raser som kun er klisjeer. I noen spill passer det med klisjé-aktige rolletyper, særlig i humoristiske spill, men i andre spill er forelegget at "rasene" skal være godt utbygde med historie, kultur og individuelle egenskaper.

I 1999 ga jeg ut Fabula, et spill med mange raser. Etterhvert har jeg funnet ut at de rase-rolletypene jeg først lagde fungerte dårlig i spillet. Det var standard fantasy-raser som dverger, alver, orker og troll (troll var ikke spillbare). Jeg har sluttet å bruke dem fordi de ble for lite interessante. De ble rett og slett ikke menneskelige nok, samtidig som de ikke ble umenneskelige nok!

Nå har jeg begynt å lage dem på nytt, under nye navn, og med flere rolletyper for hver rase. I prinsippet bygger jeg opp rolletypene for "orket" like detaljert og mangesidig som rolletypene for menneskene. Det finnes fire rolletyper for mennesker, og fire for orket. Orkets historie, kultur, forplantningsmåte, fysiognomi og psykologi er svært forskjellig fra menneskets. Dette ligger innbakt i orkets nye, originale rolletyper. Samtidig befolker de samme verden, og har innvirkning på hverandres utvikling. Dette påvirker også til en viss grad rolletypene. Da orket historisk har vært den tapende part i forhold til menneskene, er rolletypene deres absolutt mer "low-life", med vekt på brutalitet, tyvaktighet og andre effekter av alvorlige sosiale problemer. Orket er en rase og en kultur i krise, og har rolletyper som avspeiler dette.

Med en slik innstilling til raser i fantasirollespill, blir det en mye større jobb å introdusere en ny rase for spillerne. Det er mye som må gjøres. Det blir som å skrive en helt ny spillbok, med konsepter som er helt originale. I Fabula gjør jeg det bevisst med de tradisjonelle fantasy-rasene, men det er likevel noe jeg kommer til å bruke hele livet på. Orket er spillbart nå, men ikke ferdig. Dvelerne (spilelts dverger) er spillbare, men heller ikke de er ferdige. Dimrillene (spillets alver) er nesten ikke spillbare lenger. I min gjennomskriving er de blitt alt for fremmede til å gi mening for en spiller (spillere er jo mennesker, med sine spesielle sanser og begreper). For å beherske en rolle som dimrill i dag, må spilleren bruke en kampanje på å spille seg inn i den. Det finnes ikke noen annen måte å velge den rolletypen på i Fabula, og det krever en spesialsydd kampanje, noe som bare har skjedd én gang.

Så; når man skriver om raser i rollespill er det vanskelig å si hva som er "viktig", uten å ta for seg det enkelte spill, sjangeren det virker i, og spillskaperens mål med spillet. "Raser" i rollespill er svært mye forskjellig. De kan brukes på forskjellig måte.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,663
Re: Samlagsvirke

OK, nu kommer jag att sänka nivån på diskussionen ännu lägre. Känsliga läsare varnas.

Jamenar: Det är väl det som man funnit så fascinerande med sjöjungfrur och kentaurer. Det halvroliga finns kvar, men det riktigt roliga är liksom borta och i bästa fall ersatt med en stinkande häströv.
Sjöjungfrur tror jag har börjat med historier om grusade förhoppningar bland desperata sjömän. De ser en vacker kvinna i vattnet, sedan dyker hon och de ser en fiskstjärt. Har någon överhuvudtaget en aning om hur de förökar sig? Lägger sjöjungfrun rom någonstans och sedan kommer (avsiktlig ordvits) sjösvendomen (eller vad de nu kan heta) och lägger sin sats på rommen?

När det gäller kentaurer så tror jag att de började som en manlig företeelse, och hästar är ju kända för att vara lite mer genitalt bestyckade än en genomsnittlig människoman... I fabelförfattarnas fantasier så har detta kanske varit något som lockar kvinnor (åtminstone i Xena-manusförfattarnas fantasi).

Dessutom kanske kvinnliga kentaurer ser ut så här:
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,975
Location
Uppsala
Hur viktigt tycker Ni (rollspelsmakare) det är med massa olika spelbara raser i rollspel (främst fantasy)?

Inte det minsta. De brukar sällan göra annat än amplifiera vissa deltagares spelmetodik. Helt enkelt fungerar de som katalysatorer för diverse undertryckta känslor.

Folk som tycker om att slåss i spel blir plötsligt dvärgar, medans de som fortfarande inbillar sig att alver är snälla och trevliga plockar rasen för att få en anledning att hypa Legolas. Etc.

Näe, kort och gott tycker jag nog att raser är rätt överflödiga om de inte fyller mer samhälleliga funktioner. Standardfantasy brukar sällan använda kulturyttringar på ett trovärdigt sätt, tyvärr. Möjligen undantaget delar av Forgotten Realms (Faerûn eller Zakharra framförallt) och självklart spelvärldar baserade på Tolkiens egna alster.

Själv har jag ändrat lite i omdelningen och använder mig av tre "intelligenta" raser, om nu det är ett passande uttryck.

De besläktade (Kindred): Alvpacket. Människoföraktande, isolerade och högfärdiga. Odödliga (tar halverad skada av allt som inte är stål; dubbel skada av silver, dör givetvis inte av ålder). Men där finns de bland dem som försöker överge de sina och få utlopp för en romantisk syn på det mänskliga samhället. Det är dessa som givetvis kan bli RP. Notera dock att den enda Besläktade RP som använts hittills använde sitt inflytande för att korrumpera och se till att fler av hans sort kunde få liknande inflytande.

Stamfolken (Tribals): Avskydda och på vissa platser till och med "förbjudna" enligt lag. Ofta storvuxna, men med ett stort fokus på heder och ära. Har ett stormigt förflutet som också lett till dagens förakt för dem; något som gjort att de ofta slavar för människor eller besläktade.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Dvärgsex

'Om du hade vatt hälft'n så lång, å dubb'lt så bre', å hatt schägg - då hadd' duu faen vatt attraktiv!'
Dvärg försöker ge människokvinna komplimanger, nått lajv.

Nu BEHÖVER ju inte säcks appiil, som Karl-Alfred kallar det, vara nödvändigt för att man skall kunna relatera till en ras. Annars blir det lite skrämmande vad gäller misslor och hobbitar, t.ex.- men å andra sidan finns det visst horder av fölk som anser att Lidda, ni vet exempel-halvlingen i D&D3, är höjden av sexighet. :gremblush: (Själv föredrar jag Krusk, men det är bara jag.)

Vad gäller fula män och snygga kvinnor - jag säger bara batreanerna i Talislanta...

Erik
 

Mask_UBBT

Hero
Joined
9 Dec 2001
Messages
1,795
Location
Tensta, Späckholm
Re: Att relatera till sexualitet

"Sedan kan man ju, som du Rising också gjorde i något inlägg, ta sig en funderare på varför kvinnor från 'attraktiva' raser kan vara ihop med män från 'fula' raser, men inte tvärtom."

Tja, Apornas planet finns ju... den nya versionen då... Där finns ju en liten romans emellan en människoman och en APA!

Var det mysigt? Nä. Tycker iaf inte jag. Skönheten och odjuret-historer passar bättre när förhållandet är snygg kvinna + snuskig man, än snygg kille + snuskig kvinna. Det beror nog helt enkelt på att det finns olika imaginära attraktionsregler för kvinnor och män...

/Mask -fattar sej kort i sin förklaring, ville bara påpeka AP...
 

Mask_UBBT

Hero
Joined
9 Dec 2001
Messages
1,795
Location
Tensta, Späckholm
Re: Nya ämnen `;^)

"V Kärlek över rasgränserna. Kattfolk, alver, satyrer osv. Alla raser man kan fantisera om att ligga med är bra."

<klipp>

"tuffa harfolk, mystiska entemos, skränor, zombies, satyrer, tvetungor, mantikoror, "

erhh... mantikoror? zombies??

/Mask -undrar om han verkligen vill veta vad Rising fantiserar om :gremwink:
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Hur viktigt tycker Ni (rollspelsmakare) det är med massa olika spelbara raser i rollspel (främst fantasy)?"

Det beror på. Är det fjantasy så är det klart att det ska finnas miljoooooner raser och korsningar däremellan - det är ju en del av begreppet.

Annars är antalet raser totalt avhängigt av världen: behöver världen massor med raser (av någon konstig anledning - jag har svårt att komma på någon) så finns det massor med raser.
 
Top