Bra återkoppling,
@Basenanji! Jag håller med om att råden i handboken här är tämligen allmänna - att lägga en kort och koncis grundplåt för hur man
bör tänka som bybo var nog mitt syfte. Däremot är det förstås så att enskilda situationer i ett spel mycket väl kan avvika från de grundprinciper jag tagit upp.
Så...
---
10. Appendix: kommentarer
ag skulle säga att @RasmusL är ett utmärkt exempel på en sådan spelare. Dessutom har vi många spelare här på rollspel.nu som i rollen som bybor ljuger, är passiva, undviker att ta ställning och heller inte kräver så mycket av andra. Konrad Konvalj, legendarisk varulvsspelare, brukade ju säga att han gillade att spela lite misstänksamt som bybo för att ulvarna då inte lika gärna ville koppla ihop sig med honom. Om han var misstänkt av byn ville ulvarna fjärma sig från honom för att framstå som oskyldiga. Det var alltså för att göra tillvaron svårare för ulvarna som han avstod från att gröna sig i de andra bybornas ögon. Sedan hade han väldigt skarpt öga för vilka som var ulvar eller ej, så hans analys byggde mer på att se vilka som vara röda (ulvar) än vilka som var gröna (bybor).
Jag menar nog att det absolut är så att ulvar kan försöka spela som bybor. Eller rättare: skickliga ulvar lyckas antingen gå under radarn helt, eller skådespela bybor så pass bra att de kommer undan med det. Min tanke med de här råden är att de skapar en byboroll som är svår för ulvar att skådespela. Stilen jag föreskriver tillåter inte lågflygande, och tanken är att den ska tvinga fram skarpa ställningstaganden (vilka ju är svåra eller riskabla för ulvar att göra).
Rasmus sätt att spela varulv är superintressant att diskutera. Han går ofta in med supermaxat självförtroende, guns blazing och ställer sig mitt i rummet och viftar med båda armarna. Det brukar lura mig. Ett tag i varje fall. Om vi till exempel tittar på senaste spelet han var ulv i (
Haunted House (Feuflux, 2020)), lyckades han lura byn i ungefär en runda. Om jag inte missminner mig helt var en viktig kritik mot honom att hans ställningstaganden kanske inte var så skarpa och konsekventa när de väl granskades lite.
Kort sagt: jag tror att bybostilen jag rekommenderar helt enkelt är den svåraste för en ulv att skådespela. Och jag vill mena att de bybospelare du beskriver är problematiska för byn (de kan, som helhet, bidra med goda saker till byn, men just att de är passiva, tysta och ibland ljuger är inte goda saker). Jag vet att
Konrad Konvalj gillade att gillra "honnigsfällor" och jag blev lika arg varje gång!
KK är såklart en väldigt vass spelare, som är duktig på att skapa buzz runt sig i tråden. Men just att aktivt inte gröna sig tror jag inte alls på som strategi. Jag skulle gärna se något exempel på där det faktiskt resulterat i att han fångat en ulv i en honningsfälla (och byn har köpt det! jag kan säkert tänka mig att han fått ulvar att gå i fällorna och själv varit övertygad om någons ulvighet, men det här är ett lagspel!). Och jag kan i varje fall peka på ett tillfälle där den här strategin varit direkt skadlig för byn: i
Valvular in SPACE! (Spider Jerusalem, 2015) försökte han honningsfälla mig och mina ulvkumpaner. Jag åt upp honningen och såg till att han blev utröstad istället.
Det sagt är det förstås så att det finns sätt att spela strategiskt på (typ: "Jag väntar med att ta upp den här grejen för jag vill se vad X och Y säger först") som absolut kan vara vettiga. Men jag tänker ändå att grundinställningen måste vara att vi ska vara ärliga, aktiva och ta ställning. Andra grejer är finjusteringar från spel till spel och situation till situation.
---
Min förhoppning om fortsättningen är att du ger dig in i lite djupare detalj. Våga till exempel gräva mer i spelade partier här på rollspel.nu!
/.../
Jag skulle också gärna se mer diskussioner kring spelets och spelarnas psykologi. /.../
Toppenförslag! Jag är absolut sugen på att typ göra fallstudier där jag går igenom en situation i ett äldre spel och diskuterar hur jag tolkar den. Det kommer nog!
En vidareutveckling är att vi väljer en situation i ett spel och sedan presenterar var sin läsning av den. För även om jag nog menar att de principer jag dragit upp här är hyfsat allmängiltiga blir det ju direkt mer av en subjektiv tolkning när man går ner på mer empirisk nivå. Jag tror det skulle vara spännande med konkurrerande läsningar.