Sinisa_
Aeronautisk bokbindare
- Joined
- 2 Jul 2022
- Messages
- 767
När jag själv suttit och klistrat ihop mitt Tistelriddare här i sommar, har jag märkt att de illustrationer som så att säga känts som att de har saknats när jag varit klar med texten, har varit av två slag:
1. Bilder som ringar in en viss stämning. Det bli då ofta bilder av karaktärer som rör sig i landskap. Sådana bilder går förstås att skriva fram med text också, men för mig ger en bild ofta en mer omedelbar känsla av att "okej, jag fattar hur den här platsen känns, och därför kan jag nu befolka den med en massa eget fantiserande". Typ de här två bilderna märkte jag att jag ville teckna och foga in i världsboken, trots att jag redan hade beskrivit platserna de avbildar med text:
2. Nödvändigare än stämningsbilder är dock, för mig, bilder av sådant som inte går att fånga in med enkla referenser till redan existerande troper. Om jag säger att Tistelriddare handlar om smådjur av typen ekorrar och möss och grodor och katter som klär sig i borgerliga sekelskifteskläder och varma ullmantlar och bor i en stad med väderkvarnar och har yrken som urmakare och ballerina och så vidare, så förstår man, tror jag, hur den världen ser ut. I än högre grad därför att sådant som Det Susar i Säven nämns i inledningen. Däremot kändes det viktigt att försöka teckna sådant som nattbarnen, som är en sorts väsen som lever på månen, och som är hybrider av spökdjur, nattfjärilar, malar, marulkar, fladdermöss och andra varelser som lever i mörker. Efter att ha tecknat ett par tre, fyra stycken av dem tror jag att jag nu skulle kunna teckna tio andra varianter, som skulle se annorlunda ut, men som ändå skulle passa in i den övergripande estetiken:
1. Bilder som ringar in en viss stämning. Det bli då ofta bilder av karaktärer som rör sig i landskap. Sådana bilder går förstås att skriva fram med text också, men för mig ger en bild ofta en mer omedelbar känsla av att "okej, jag fattar hur den här platsen känns, och därför kan jag nu befolka den med en massa eget fantiserande". Typ de här två bilderna märkte jag att jag ville teckna och foga in i världsboken, trots att jag redan hade beskrivit platserna de avbildar med text:
2. Nödvändigare än stämningsbilder är dock, för mig, bilder av sådant som inte går att fånga in med enkla referenser till redan existerande troper. Om jag säger att Tistelriddare handlar om smådjur av typen ekorrar och möss och grodor och katter som klär sig i borgerliga sekelskifteskläder och varma ullmantlar och bor i en stad med väderkvarnar och har yrken som urmakare och ballerina och så vidare, så förstår man, tror jag, hur den världen ser ut. I än högre grad därför att sådant som Det Susar i Säven nämns i inledningen. Däremot kändes det viktigt att försöka teckna sådant som nattbarnen, som är en sorts väsen som lever på månen, och som är hybrider av spökdjur, nattfjärilar, malar, marulkar, fladdermöss och andra varelser som lever i mörker. Efter att ha tecknat ett par tre, fyra stycken av dem tror jag att jag nu skulle kunna teckna tio andra varianter, som skulle se annorlunda ut, men som ändå skulle passa in i den övergripande estetiken: