WRNU’s bokklubb 2024

[Luftslottet]

Jag har läst Silver under Nightfall av Rin Chupeco.

När man läser om boken så fastnade jag för en beskrivning, den skulle passa för den som gillar den animerade Castlevania serien. Det är en queer roman som även skall innehålla en del kärlek, sex och romantik. Kändes ändå som lovande!

Remy är en vampyr jägare i ett skrå som inte tolererar honom. Det går rykten om att han är hälften vampyr själv.
Hans far ser honom som värdelös och tidigt gjort honom till ett stenhårt vapen.
Remy Pendergast har dock ett hjärta av guld och ser inte på vampyrer som andra gör. Kanske är ändå möjligheten att kunna leva tillsammans i någon slags harmoni eventuellt möjlig.
När landet Aluria hotas så måste han teama upp med personer som han aldrig trott han skulle kunna komma överens med.

Kärlek, intriger och fighter avlöser varandra i en salig blandning.

Boken var helt ok men jag hade trott att de skulle vara mer Castelvania vibbar och var således inte helt såld.
Relationerna och sexet kändes mer som en utfyllnad i boken än som något som tillförde.
På plussidan får ändå nämnas att Remy är en rätt intressant karaktär och att hans följeslagare även är intressant porträtterade.

kommer jag läsa del 2?
självklart!
3 av 5 snudd på 4

 

[DeBracy]

Double whammy!

Jag har konsumerat mitt livs första vanliga deckare*, Rotvälta av Tove Alsterdal. Jag lyssnar normalt inte på ljudbok, men fick i uppdrag av min kompis att plocka fram något till vår roadtrip hem till Ångermanland. Plockade med mig några alternativ, och lite lyckosamt hamnade vi på den här. Den utspelar sig ju i Ådalen, så det var ju liksom orter vi kände till som polisen Eira Sjödin åkte runt i. Det var inte nödvändigtvis orter som uppläsaren (eller ens författaren) var lika välbekant med – Köja uttalas inte med hårt k.

I vilket fall blev jag oväntat nyfiken på hur det skulle läsa sig, och hade generellt rätt trevligt med att lyssna på den. Sorgligt nog hann vi inte riktigt klart innan jag blev avsläppt vid pendeln i Solna – så jag läste klart den i pocketboken jag norpat på något bokbytarbord eller nåt.

* Har tidigare läst Blodsmak: ett fall för Sennja Maler (utspelar sig i Mutant:UA-settingen) och några Cadfael (medeltida munkdeckare)


Ett av de andra alternativen var Uppvaknandet av E. P. Uggla, Drakar och Demoner-boken of ”Dimmornas fucking dal”-fame. Lyckades inte koppla upp min mobil mot bilstereon, så det blev inte den under resan. För att Nynäshamns kommun inte ska ha slängt bort typ 25:- på mitt lån så tog jag och lyssnade på den under ett par promenader, och så på resan till och från jobbet idag.

Gillade den överlag, kom att fastna lite för huvudpersonerna när allt kom omkring. Mycket i handlingen kändes på sätt och vis som troper, bitvis mer från rollspelsvärlden än fantasylitteraturen – men det är inget jag tror målgruppen (10-12 år) tänker på.

Till skillnad från nya Drakar och Demoner pratar boken om både halvalver och halvorcher, medan en del detaljer kändes som Uggla nog fått kika på spelet och kunnat luta sig mot saker därifrån. Till exempel så tas det upp att

Spoiler

helare inte kan läka sina egna skador – som det väl var i tidigare versioner av reglerna? Det presenteras som en viss rollfigurs förståelse av saken, så det kommer gå utmärkt att bryta mot senare.

Konstigaste grej: namn plockade direkt från tabellerna i spelet.

 

[Khan]

Leigh Bardugo - Skuggan av en kung & Vargarnas Välde



Då var det dags för den tredje sviten i Grisha-serien. En allmän blandning av de två första serierna i berättelseteknik.

Här vi gå igen
Som i första serien är huvudfokus det fantasyryssland som heter Ravka. Våra huvudroller är bla. den nye kungen Nikolai Lantsov som slåss med både sviterna av att ha blivit besatt av skuggmonster i första sviten, och elaka rykten om att han är oäkting. Dessutom är han klämd i ett ständigt hotande tvåfrontskrig mellan norra gränsens Fjerda och södra gränsens Shu Han.

Med honom finns Zoya Nazalaensky, liten roll i första sviten som mobbare på magikerskolan som här byggts upp till stor general för andra armén (ni vet, den med magiker grishor). Hon jobbar mer med det mystiska, religionen och vad som egentligen skiljer ett helgon från en grisha.

Tredje huvudrollen är Nina Zenik från andra sviten, den om gatugänget som gör en stöt mot Fjerdas högkvarter och farligaste fästning. Hon är nu undercover i Fjerda, med en näve magisk plastikkirurgi i ansiktet så hon inte ska bli igenkänd. Hon lyckas först frigöra ett stort gäng fångar, och sedan lura sig hela vägen in i den skröplige kronprinsens förtroende.

Kan Nina mäkla fred med Fjerda? Kan Nikolai lösa hovets problem? Kan Zoya vända den nya helgonkulten i Fjerda till deras fördel?

Svaret får man om man läser böckerna.

Språk och sånt
Som vanligt är Bardugo fascinerande bra i språket. Det är flyt, det är action, det är drag precis hela tiden. Till och med i lugna perioder är det aldrig tråkigt. Det är bra dialoger, bra interna monologer, och Bardugo jobbar hela tiden med olika perspektiv. Det är sällan lika tungt fokus på det som i GRRM:s aSoIaF, men det behöver det inte heller vara. Här är karaktärerna starka, välskräddade och ofta putslustiga.

Det är fullt av bra drama mellan karaktärer, mellan förväntningar och resultat, och framför allt i uppladdningen till krig. För även om det finns trolleri på alla möjliga håll, är det fortfarande en fantasy som nu eskalerat till första världskrigsteknologi på ett ungefär. Nya gevärstyper, bombplan, skyttegravar, stridsvagnar, och till och med vindmagiskt styrda raketprototyper förekommer. Olika länder är bra på olika saker, och det är oväntat mörkt när slagfältet väl kommer. För alltihop förstärks av just magi. Jag blev extra glad över när fjerdingarna snabbt som attan drog på sig sin nya hjälm som täckte öronen, och sedan rullade ut en gigantisk gongong vars ljud förstärktes av dussintals av vindmagiker. Ljudet knockade en hel flank av motståndararmén. Bra skit.

Det enda negativa jag vill lägga fram är att Bardugos lågmälda gatutugg i dialogen tyvärr följer med in i hovintrigernas rum ibland. När det är stormöte och bröllop som besöks både av hela högadeln och Shu Hans drottning, pratar Nikolai på samma sätt som när han snackar strunt med sina förtrogna i enrum. Jag hade nog föredragit att de höll lite mer på formalian.

Uppföljare
Det är också en uppföljare, mycket mer än tidigare svit. Svit två (Högt Spel / Laglöst Rike) kan du läsa utan att veta ett smack om första sviten. Här tror jag nog att du bör ha läst båda föregående för att få ut något. Men men. Det går an.

TLDR
Rekommenderas, om än inte innan du läst tidigare böcker i sviten.

Jag ser fram emot Bardugos nästa bok.