Inte ens om den är slätmixad i en tomatsalsa med massa koriander och färska jalapenos? Ingen kan ju ogilla det?
Det här är faktiskt en god poäng, om jag ska försöka vara lite halvt seriös, för när folk tänker på något de ogillar så målar de ofta upp en bild av den företeelsen på ett sätt där förekomsten enbart är dålig, tråkig och dum. De lyfter fram exempel som bekräftar deras åsikt. Och dessa exempel behöver inte vara fel eller osanna, men de ger sällan hela bilden. Man kan nämligen vända på det och fundera
"hur skulle den här företeelsen kunna se ut för att jag skulle kunna uppskatta den? Vilka förutfattade meningar behöver jag göra upp med, vilka normer behöver jag bryta, vilka nya ingredienser behöver jag tillföra etc?"
Jag hatar lök! Om den inte är mixad i en salsa. Ja, men ät din lök mixad i en salsa och njut av att du har hittat en form av den som funkar för dig!
Jag hatar banan. I filmjölk. Jag hatar kaffe. På mina kläder.
Men nästan allt funkar alldeles utmärkt på rätt plats på rätt sätt om man har modet och viljan att försöka finna det.
När vi började skriva på Kopparhavets hjältar så var vi rörande överens om att ankorna hade en given plats i settingen. Att plocka bort dem hade inte varit rätt. Kopparhavet har alltid befolkats av ankor, oavsett vad folk tycker om det. Och att de ens skrevs in i världen är så osannolikt och märkligt att vi var tvungna att göra något mer av det! Visst hade vi kunnat sätta på oss seriositetshatten och hävda att ankor är töntiga och overkliga, men vafan, rollspel är rätt töntigt. Att bejaka det är steg ett. Athos och Kopparhavets hjältar är ett spel som, likt Warhammer FRP, Svavelvinter och Mutant: Undergångens arvtagare, inte tar sig självt på blodigt allvar (men säg inte det till ankorna!), som har glimten i ögat och låter det vara en given del av settingen. Jag anser att humor förstärker både teman och värld, gör den mer färgrik och spännande.
Det är lite samma med de som stör sig på ordvitsar i M:UA. De som, så att säga, gör en anka av en fjäder. Ta till er ordvitsarna i MUA istället, ta till er ankorna, se vad som finns bakom. Våga kasta er ner i Kopparhavets böljande vatten, kallsup eller inte.
Ta inte er själva, er hobby och era spel, på allvar. För det är en lek. Allt är på låtsas. Det är du själv som väljer om du vill fantisera om en tråkig och fånig anka eller en kul och cool anka. Och om din ryggradsreflex nu är att säga att det inte finns några coola ankor, så är det alltså din egen fantasi det är fel på!