Rollspel utan våld?

[Conan]

Vad tycker ni idén att spela rollspel utan våld och död?

Själv tycker det känns nästintill ogörligt. I alla spel och i alla typer av scenarion jag spelat känns det som att stridsscenerna är där spelet blir som mest exalterande, och att ta bort det vore att ta bort det alla bästa med rollspel.

 

[krank]

Jag föredrar det, alla gånger. Jag tycker att det är extremt görbart – strid är för mig nästan alltid det sämsta och tråkigaste med spel.

Ofta känns det mest som ett billigt sätt att slösa spelarnas tid och hindra dem från att gå framåt i scenariet. Scenariodesignern lyckades inte komma på något roligare, så hen slängde in en strid. Gäsp.

Hur spelar man utan strid? Tja, steg 1 är att slänga bort alla slentrianstrider, och sedan välja scenarier med annat fokus. För egen del föredrar jag Agatha Christie-detektiv-mysterielösande. Där spenderar man tiden med att prata med SLP:er, undersöka platser och försöka pussla ihop ledtrådar. Och när man väl fått ihop pusslet – bestämma vad man egentligen ska göra med sin nyfunna kunskap.

Den svåraste grejen att få bort tycker jag är "slutstriden". Jag är väldigt anti-förtjust i slutstrider själv, de är i princip alltid tråkiga och otillfredsställande sätt att avsluta på. Men det är ofta klurigt att hitta på bättre alternativ – lite märkligt, givet att det utanför rena actionfilmer sällan är så att berättelser nödvändigtvis slutar med att man "slåss mot en slutboss". Jag tänker att ett alternativ är att man helt enkelt får den skyldige arresterad, eller att man avbryter ritualen så att den på något roligt och spektakulärt sätt slår tillbaks på de som ville genomföra den.

Jag har spellett första delen av Call of Cthulhu-kampanjen Tatters of the King flera gånger. Det brukar ta mellan 8 och 15 spelmöten, typ. Så som jag spelleder så blir det en eller möjligen två strids-liknande situationer på den tiden. Det funkar rätt bra.


Om man tycker att strid är det allra bästa med rollspel så tycker jag att man ska ha kvar strid. Jag tycker verkligen inte att det är det, och har därför jobbat rätt hårt för att få bort striderna.

 

[krank]

Vill man ha tips om scenarier utan eller med väldigt lite strid så kan jag rekommendera Delta Green. Jag recenserar en del scenarier i den här tråden och de flesta av dem är ganska stridslösa – eller ja, rollpersonerna kan väl börja slåss när de vill såklart, men med enstaka undantag tvingar scenarierna inte fram några strider som inte är rätt lätta att skriva ut om man vill.

 

[PAX]

Jag började klura på ett sådant upplägg för något år sedan. Tyvärr rann det ut i sanden. Tror att År Noll motorn skulle fungera bra med mitt upplägg på kampanjtema.

 

[Mekanurg]

Det är frågan om vilken setting man väljer. I mitt spelgäng har vi kört några snutkampanjer med minimalt våld. Det gäller att lösa brottet och gripa de misstänkta under lugna former. Detsamma gäller en rymdtrader-kampanj vi körde nyligen. Oftast mycket prat, mycket grunnande.

 

[Ulfgeir]

Good society - A Jane Austen rpg, är ju ett spel som i original inte har några stridsregler. Spelet går ju ut på relationer och att lyckas förbättra sin position genom giftermål och liknande. Har inte spelat det själv ännu dock, då en del i min spelgrupp skulle slå bakut om jag försökte köra det.

 

[Troberg]

Jag brukar kalla den där effekten när allting går ner i snigelfart så fort det blir strid för Peckinpah-effekten, efter regissören som var pionjären för att köra actionsekvenser i slow motion.

Jag tror inte att du hittar något större spel som uppfyller det kravet. Kanske något Dogma-spel?

 

[Bifur]

Scenarion utan faktiska strider finns det en del, särskilt i mysteriegenren som krank skriver. Eller åtminstone sådana där striderna lätt kan moddas bort. Som krank också skriver är Tatters of the King ett bra exempel, skulle säga att den inte har en enda betydelsebärande strid. Alla potentiella actionsecener kan rundas. (Vi har halvvägs igenom haft en faktisk strid - mot Coombs i Carcosa - som spelarna sökte upp aktivt - och det är fullt rimligt att det inte blir enda till.)

Det är dock inte alls samma sak som våld för mig. Det är mycket knepigare, i varje fall i många rollspelsgenrer. Hot och våld som pådrivande faktor ligger ofta där och kan vara svårt att tänka bort. Även Tatters of the King som jag nämner är en på många vis väldigt våldsam kampanj, även om det ofta är indirekt i relation till RPna.

 

[Monokel]

För mig låter frågan ungefär som "vad tycker ni om idén att läsa en bok/se en film utan våld och död?". Det finns en massakgenrer där jag inte förväntar mig våld och död i böcker/filmer, och samma sak gäller rollspel. Jag förstår ärligt talat inte ens varför våld behöver vara ett viktigt inslag ens i genrer där det är vanligt förekommande. För några år sedan spelledde jag en episk fantasykampanj med tre strider på 45-ish spelmöten. Ett krogslagsmål, en dödad vakt och ett stort slag där en av rollpersonerna deltog...

Själv tycker det känns nästintill ogörligt. I alla spel och i alla typer av scenarion jag spelat känns det som att stridsscenerna är där spelet blir som mest exalterande, och att ta bort det vore att ta bort det alla bästa med rollspel.

Det här var intressant! Vad är det som gör spelet mer levande, och som gör striderna till det bästa med rollspelandet? Tärningsrullandet? Det taktiska kring strider? Knappast dialogerna, det karaktärsdrivna, mysterielösandet, va? Spel som fokuserar på de senare sakerna lämpar sig ju utmärkt för att vara våldsfria.

 

[Bifur]

Rent analytiskt borde frågan kunna delas upp tre delar.

1. Lägga lite tid på strid som regeltekniskt moment

2. Gå få faktiska strider som RP deltar i

3. Inte ha våld som ett intrigdrivande inslag

Min funderingar utgår på något vis från p. 3 som mål.

 

[krank]

Scenarion utan faktiska strider finns det en del, särskilt i mysteriegenren som krank skriver. Eller åtminstone sådana där striderna lätt kan moddas bort. Som krank också skriver är Tatters of the King ett bra exempel, skulle säga att den inte har en enda betydelsebärande strid. Alla potentiella actionsecener kan rundas. (Vi har halvvägs igenom haft en faktisk strid - mot Coombs i Carcosa - som spelarna sökte upp aktivt - och det är fullt rimligt att det inte blir enda till.)

OT, men:

Spoiler

Jag blir lite nyfiken på hur ni gjorde med Bacon med orm-armarna på bron? Innehållet i hans hus är ju hyfsat viktigt, skulle jag säga… Men vi kanske kan ta det via PM eller i separat tråd…

 

[Zire]

Jag tycker strid i rollspel är helt underlägset hotet om strid. Man tappar någonting om man säger att man ska köra utan strid, eller att systemet inte alls stödjer det. Däremot behöver det inte användas för att uppnå sitt syfte.

Jag brukar tänka att strid nästan aldrig är bästa alternativet för SLPs. Det är alltid en insats för dem, även om de skulle vara överlägsna, och dessutom en väldigt hög insats även om risken kan vara låg. Så det går alltid att förhandla om strid. Det är väldigt sällan som RPs liv är det verkliga målet. Om de går lugnt härifrån och inte är ett hot längre, om de lyckas övertyga mig om att jag kan lura min uppdragsgivare att de är röjda ur vägen, om de ger oss sina dyrbarheter utan bråk, så är det enklast för dem att undvika strid.

Därför brukar jag ha som tumregel att jag som SL inte initierar striden om det verkligen inte är sista utvägen. SLPs måste alltid ha ett mål med sina handlingar och de kan på alla möjliga sätt försöka hitta andra sätt att uppnå målet än att riskera sina liv. Däremot kan jag försöka provocera spelarna till att fatta beslutet om strid, ofta genom att angripa saker runt rollpersonerna, men inte rollpersonerna själva.
- Värdshusvärden blir angripen när han försöker freda sin dotter från rövarna, men de verkar inte ge sig på er om ni bara lämnar. Vad gör ni?
- "Lämna ifrån er kartan nu, så slipper vi några otrevligheter." Gör ni som de säger?
- Kumpanen till tjänaren som hällde medlet i bägaren ställer sig plötsligt i vägen och blockerar köksgången. "Vi stör henne inte henne i middagen väl?"

Men det gäller såklart bara om settingen alls innehåller strid på det sättet. Jag tycker inte att det passar så bra i skräck, eller intrigdramer och sånt. Heller inte i klassisk dungeonröjande, för där är det mer ett spelmässigt hinder för utforskandet, så då får reaktionsslagen avgöra istället.

 

[Bifur]

OT, men:

Spoiler

Jag blir lite nyfiken på hur ni gjorde med Bacon med orm-armarna på bron? Innehållet i hans hus är ju hyfsat viktigt, skulle jag säga… Men vi kanske kan ta det via PM eller i separat tråd…

Spoiler

Åh, just det. Glömde den eftersom det inte blev mycket till strid i vårt fall. Men du har rätt, den är ett undantag. Konfrontationen med Edwards kan man också lägga till, den "måste" man ta men där erbjuds flera lösningar som inte innebär regelteknisk strid. Kanske också Schippone, fast han kan lika gärna vara död när RPna kommer till Te.

 

[Conan]

Tror ni kunna ni skulle kunna bli sugna på att spela ett spel där våld inte alls var en komponent av spelet?

 

[krank]

Tror ni kunna ni skulle kunna bli sugna på att spela ett spel där våld inte alls var en komponent av spelet?

Det tror jag absolut.

Jag tror att det mesta jag spelar har en "komponent" av våld så tillvida att våld utförts innan rollpersonerna dyker upp eller så, men det är egentligen inget måste. Det skulle lika gärna kunna vara något annat de ska utreda.

 

[RasmusL]

Jag spelar väldigt många spel där det inte finns regelstöd för våld och flera där det inte förekommer våld alls. Att våld eller hot om våld skulle vara nödvändigt tror jag grundar sig i traditionella föreställningar om "Vad rollspel är", att komma på upplägg utan våld är inte direkt utmanande

 

[God45]

Jag spelar en massa äventyr och spel utan strider. Allting från saker som Chuubo's Marvelous Wish-Granting Engine till saker som Cthulhu Dark. Men majoriteten av sessioner av typ Vampire (förutom att man sexigt biter folk men jag tänker inte räkna det) eller Kult har inte våld. Det brukar vara våldsamt för eller senare, men inte ens då taktiskt våld särskilt ofta.

Jag spelar också en massa spel där man slår ihjäl folk hela tiden. De är också kul.

Det man inte ska göra är att blanda ihop dem genom att göra ett scenario där man borde slå ihjäl folk och ersätta det med typ en meditation på vålds meningslöshet. För det blir tråkigt och suger.

 

[Rymdhamster]

Jag tycker strid är kul, men jag har inga problem med att se spelupplägg helt utan strid som jag ändå skulle gilla. Man kan ju till och med ha action utan egentlig strid med jaktscener och annat.

Många av mina favoritminnen i rollspel har inte haft med strid alls att göra, utan kul undersökningar, eller sociala situationer.

 

[erikt]

Tror ni kunna ni skulle kunna bli sugna på att spela ett spel där våld inte alls var en komponent av spelet?

Ett spel där våld inte förekommer alls och man inte kan använda våld? Nej. En viktig aspekt av rollspel enligt mig är att rollpersonerna kan åtminstone försöka göra i princip vad som helst.

Däremot så kan jag mycket väl tänka mig spela rollspel där våld inte är en central del av reglerna, och där våld sällan eller aldrig dyker upp under en genomsnittlig spelsession.
Dock så bör möjligheten till våld finnas där - precis som i verkligheten där de flesta av oss mycket sällan blir utsatta för eller utövar våld, men där risken för våld alltid finns närvarande.

 

[krank]

Dock så bör möjligheten till våld finnas där - precis som i verkligheten

Jag tror att du och jag upplever verkligheten extremt olika…

Visst, möjligheten till att en asteroid faller på mitt huvud eller att åskan slår ner på mig är väl tekniskt sett alltid där, men jag vet ändå inte om jag skulle kalla den "alltid närvarande". Precis som med risken för våld. Risken för våld i min vardag är såpass låg att jag känner mig rätt 100% bekväm i att helt och hållet bortse från den.

Det finns ganska mycket som jag inte är intresserad av att alls ha med som aspekt när jag spelar rollspel. För att ta ett extremt exempel – våldtäkt. Våldtäkt är något som sker i vår värld. Det är något rollpersonerna teoretiskt sett skulle kunna försöka sig på. Men om en spelare någonsin försöker sig på att låta sin rollperson våldta någon så kommer jag att vilja avbryta spelmötet, för det är inget jag överhuvudtaget vill ha som element kring bordet. Det behöver inte finnas med i repertoaren bara för att det teoretiskt sett är något rollpersonerna skulle kunna försöka sig på.

Jag delar alltså inte ens åsikten att "rollpersonerna ska kunna försöka göra vad som helst", så jag tror att vi kanske utgår från alltför olika utgångspunkter för att hitta speciellt mycket gemensam mark här =)