Berätta varför Symbaroum är bättre än andra spel i liknande genrer!

[God45]

Jag kör på EON 3 regelsystemet med några få ändringar då ASOIAF-RPG reglerna inte heller faller mig i smaken. Jag är en gammal uv och gillar den simulationism som EON 3-reglerna medför. Dock gillar jag som sagt olika spelvärldar, men jag är inte överförtjust i just skattsökande. Jag kritiserar ingen som gillar eller älskar just grottkrälande och skattsökande, utan konstaterar bara att det inte är något för mig. Jag skall dock läsa igenom alla Symbaroum böcker som jag nu faktiskt har och se vad jag kan använda och på vilket sätt. Om spelet mer eller mindre kretsar till att ”gå in i skogen och hitta skatter och kanske dö” så är nog spelet i sin grund inte riktigt vad jag söker.

Jag älskar dö i skogen för att tjäna en hacka äventyr men förstår verkligen att det inte är vad alla gillar.

 

[.Per.]

Jag har spelat första delen i Törnekronan: Tistla Fäste och en bit in i Väktarens vrede samt några introäventyr och liknande. Mitt problem är snarare att du har en suggestiv miljö, skog (kolla alla bilder) men det känns inte läskigt att vara där. Detta är enligt mig ett av de största problemen inom rollspel, vildmark, resande och hur göra det intressant. Podcasten Mud & Blood tar upp detta problem och särskilt Symbaroum får på fingrarna här samt massa tips. Nr#33 "Into the wild" heter avsnittet. Det kommer igång på allvar ca 25min in i avsnittet.

 

[Bifur]

Om spelet mer eller mindre kretsar till att ”gå in i skogen och hitta skatter och kanske dö” så är nog spelet i sin grund inte riktigt vad jag söker.

Fast det gör det inte. Om något fick spelet inledningsvis kritik för att just premissen "utforska skogen" fick för lite plats i relation till hur det marknadsfördes. 2 av 4 delar av huvudkampanjen kan sägas ha det fokuset, 1 av 3 deläventyr i Kopparkronan, 1 av 6 äventyr i ÄP 2-4.

 

[Bifur]

Mitt problem är snarare att du har en suggestiv miljö, skog (kolla alla bilder) men det känns inte läskigt att vara där. Detta är enligt mig ett av de största problemen inom rollspel, vildmark, resande och hur göra det intressant.

Kan ju inte ifrågasätta känslan, men om det tidigare var oklart hur skogens faror ska gestaltas avhjälps det av av Monsterkodex och Mörkets moder, om det nu är utmaningar som efterfrågas.

Annars håller jag med om att resor i vildmark i rollspel är ett område som är svårt att få till. Både att gestalta det som faktiskt är jobbigt och krävande och fånga känslan i det. Men om något slår Törnetronen över åt andra hållet och har för vittfamnande ansats - skogen är rejält farlig men ändå så ingår att korsa den hit och dit i vissa fall, visserligen för goda dramaturgiska syften, men som SL måste man då balansera skogens faror mot behovet av att lägga oproportionerligt mycket tid på resandet och dess utmaningar.

 

[Minimoni]

Fast det gör det inte. Om något fick spelet inledningsvis kritik för att just premissen "utforska skogen" fick för lite plats i relation till hur det marknadsfördes. 2 av 4 delar av huvudkampanjen kan säga ha det fokuset, 1 av 3 deläventyr i Kopparkronan, 1 av 6 äventyr i ÄP 2-4.

Du och God45 tycks ha olika uppfattningar om det här, vilket är helt cool och inget konstigt Jag kommer ge spelet en helt ärlig chans då jag kommer läsa grundboken och de fyra delarna till den stora kampanjen. I värsta fall har jag köpt snygga böcker med inspirerande illustrationer och i bästa fall har jag köpt ett spel jag kommer gilla. Om resultatet faller någonstans mellan dessa punkter så kommer jag garanterat använda mig av något från spelet och äventyren.

Och eftersom det inte blev någon resa till Japan för familjen i år av skäl som alla känner till, så har jag en del pengar över så jag kommer inte gråta över böckernas kostnad heller då jag köpte allt utom grundboken på Drivethrurpg. Ska bli spännande läsning oavsett och perfekt då min semester börjar i morgon

 

[Lemur]

Men jag tycker att det är en jättestor missuppfattning att Symbaroum i första hand är ett skattet-i-ruiner-i-skogen-spel. Om man läser de böcker som finns utgivna i Törnetronen så utgör skattletande en knapp sjättedel. Störst tid spenderas i tätorterna, Tistla fäste Yndaros etc

 

[God45]

Men jag tycker att det är en jättestor missuppfattning att Symbaroum i första hand är ett skattet-i-ruiner-i-skogen-spel. Om man läser de böcker som finns utgivna i Törnetronen så utgör skattletande en knapp sjättedel. Störst tid spenderas i tätorterna, Tistla fäste Yndaros etc

Vilket känns som ett misstag. Det settingen har att komma med är en amazing ond skog. Resten är helt ok men mest standard fantasy. Det är, för att gå till namnet på tråden, inte bättre än andra spel i liknande genrer.

EDIT: Skogen är alltså amazing bra. Den är så bra att de stal den till Trophy Dark/Gold och med all rätta.

 

[Lemur]

Det är, för att gå till namnet på tråden, inte bättre än andra spel i liknande genrer.

Blir nyfiken på vilka spel du tycker gör detta bättre än Symbaroum? Mest för att jag isf gärna vill läsa de spelen

 

[luddwig]

Mitt problem med Symbaroum är att jag inte kan se skogen för alla träd, men så är detaljerade spelvärldar heller inte min kopp te.

 

[God45]

Blir nyfiken på vilka spel du tycker gör detta bättre än Symbaroum? Mest för att jag isf gärna vill läsa de spelen

Ha en fantasy setting med faktioner, politik och grejer? Song of Ice and Fire, Birthright, Blades in the dark och WFRP. Antagligen Dark Sun men det är ett weird svar. Det betyder inte att Symbaroum är dåligt på det. Det är bara standard bra. Eller okej. Det är på samma nivå som saker som Trudvang eller Forgotten Realms.

 

[Bifur]

Song of Ice and Fire, Birthright, Blades in the dark och WFRP.

Fast att ha en komplex (och bra) setting är ju bara halva grejen. Jag älskar WFRP men vad har getts ut i äventyrsväg till det spelet som gör settingen rättvisa på det planet sen Enemy within? Lite eller inget. ASOIF har jag sämre koll på men det tycks på samma vis mest bestå av sourcebooks - inte färdiga kampanjer.

 

[Lemur]

@God45 tack för tipsen! Vissa av dem har jag inte läst så de får jag kolla upp. Av de som jag har läst tycker jag nog fortfarande att Symbaroum är bättre.
Men det är såklart 100% en smaksak och inte helt konstruktivt att diskutera.
Men som exempel så har Blades in the Dark inte i närheten av lika komplex spelvärld och ingen (vad jag vet) skriven kampanj, bara ett (för all del utomordentligt bra) ramverk för att själv skapa fraktioner, konflikter osv.

 

[Minimoni]

Jag ber om ursäkt om min formulering gällande ”liknande genrer”, eftersom det tycks ha skapat onödig agitation mellan en del personer i diskussionen. Min högst personliga tolkning av min egen mening av ”liknande genrer”, är i detta fall mörk fantasy anpassad både för mer standardiserade äventyr men också adelsintriger och liknande. Detta då jag inte visste eller ens vet nu om Symbaroum är mer ”skogskräl” eller mer likt ASOIAF som spel. Jag får helt enkelt läsa böckerna och skapa mig en uppfattning

 

[Bifur]

Det här är wrnu, saker tenderar att dra iväg .

 

[Lemur]

Ha ha, ja.

En sista sak, sen ska jag sluta gå an.

Om man bara läser grundboken så är det precis som @God45 skriver, inget särskilt. Det är när man läser böckerna i Törnetronen-kampanjen som världen fördjupas och blir riktigt fet.
Att bedöma Symbaroum utan att också ta in Törnetronen är som att bedöma moset utan grädden.

(Vill man bespara sig tiden att plöja samtliga böcker kan man, precis som någon skrev tidigare, läsa kampanjöversikten som finns att ladda hem på fria ligans hemsida. )

 

[Rangertheman]

Rollspel som ASOIAF är ju kanske en liten smula hjälpta av att settingen bygger på många hundra sidor välkända, skönlitterära verk, liksom TOR/AiME och vad jag förstår, Birthright. Symbaroums setting är helt och hållet en egen skapelse. Var för sig är delarna bra, fast varken bättre eller sämre än i andra spel. Men jag vill hävda att sättet som de vävs ihop på i Törnetronen är, om inte unikt så i vart fall nästintill unikt. Mattias Johnsson Haake är en mästare inom det området! För mig är Symbaroums värld lika levande och speciell som t.ex. Westeros. Hög litterär kvalitet!

(Ironiskt nog är de två skönlitterära böckerna ganska mediokra i jämförelse )

 

[2097]

att ge sig in i skogen och hämta hem skatter, det må vara kul för en del personer men det är inget jag är jätte tänd på

Jag skulle ha tyckt det var urbra! Om det hade varit det som spelet var…

Dvs om det hade varit för forestcrawling vad Barrowmaze (med både huvudirrgången och småkumlarna/generaton) är för gravplundring. Jag är inte så inne på kampanjer

 

[.Per.]

Du får spela Thropy dark/gold istället @2097

 

[Minimoni]

Jag skulle ha tyckt det var urbra! Om det hade varit det som spelet var…

Dvs om det hade varit för forestcrawling vad Barrowmaze (med både huvudirrgången och småkumlarna/generaton) är för gravplundring. Jag är inte så inne på kampanjer

Nu säger alla olika saker om Symbaroum och jag är gammal nog att förstå och veta att ett spel kan vara mer än en sak. Så kanske är Symbaroum ett spel med skogsplundring för en del och ett annat spel för andra? Rollspel är extremt subjektiva upplevelser och jag vågar nästan garantera att kampanjer jag varit SL i med låt oss säga fem spelare, högst troligt skulle beskrivas på fem helt olika sätt.

Du gillar inte kampanjer, jag gillar kampanjer och trots detta är jag nästan säker på att det finns rollspel som vi båda gillar men av olika anledningar

 

[2097]

mer än en sak

Ūna, sed blorb