Målsättningar och önskemål:
- Inte göra skalan mer plottrig/detaljerad
- Inte tillföra flera olika sorters tärningar
- Inte minska chansen att lyckas (jag gillar rollpersoner som inte är inkompetenta)
- Ha så lite matte som möjligt – och i den mån man har matte, hellre jämförelser och addition än något annat.
- Minska risken för oavgjort.
För en väldans massa år sen så skrev jag ett litet minisystem i vilket man skulle slå tre tärningar (av valfri sort) och räkna successes/lyckade/framgångar/whatever, och sen lägga till dessa till ett FV (som också gick på en ganska liten skala). Har man lite koll på såna här saker så inser ju omedelbart att med endast tre tärningar per sida så kommer det bli oavgjort helt vansinnigt ofta (31,25% av fallen om bägge sidor är jämbördiga, faktiskt).
Det kändes helt oacceptabelt, och lösningen som jag hittade på då var följande: Vid motståndsslag så slår spelledaren alltid en extra, fjärde tärning, i en annan färg. Denna extra tärning hade endast en funktion, nämligen att fungera som tiebreaker; den lade inte till fler framgångar till slutresultatet även om den lyckades, utan man kollade bara på den om det blev oavgjort – ifall den då lyckades, då vann figuren spelledaren slog för, och om den misslyckades så vann rollpersonen.
– · – · –
Uppenbarligen så misslyckas den här metoden med att uppfylla alla kriterierna i listan ovan, eftersom det krävs en extra tärning av en annan sort (eller färg, men, ja). Den uppfyller dock alla andra krav, med en extra bonus(?): Risken för oavgjort inte bara
minskar, den elimineras helt och hållet. Med den här mekaniken så kan det aldrig någonsin bli oavgjort (givetvis kan man se det här som en nackdel också, om man ändå ville att det nån gång ibland skulle kunna bli det).
Jag vet inte om jag hade valt den här lösningen om jag varit i din sits, men om jag helst hade velat bli av med oavgjorda utfall helt och hållet så hade den nog varit en kandidat. Eller så kanske nån annan läser det här och kommer på en smartare lösning på samma tema.