Det är mitt tillkortakommande att jag inte lyckas förklara varför jag tycker så illa om Discord. Känner mig dum som inte får fram orden utan istället bara uppfattas som en obstinat idiot.
Det är inte specifikt just Discord. Att grundarna till Discords förra app fick en class-action på sig för att ha spionerat&samlat in användarnas data gör inte att jag tycker att Twitch, Ventrilo, Skype helt plötsligt vore helt ok. Jag skulle vara mot dom också.
"Men 2097, varför vill du inte att ett jätteföretag ska äga vårt samtal? Kan du inte svara på det?"
När nån säger att nåt är dåligt blir folk defensiva och dissiga. På ett liknande sätt som många hatar veganer och nykterister. Jag vet inte hur jag ska komma runt det. Folk har investerat en del av sig själva i något och sen blir den saken kritiserad; det är som att både deras eget val blir kritiserat och som att en del av dom själva blir kritiserade.
Som edition wars i rollspel. Nån lägger timme upp och timme ner för att förklara varför utgåva 37 är så himla bra sen så kommer nån dragandes med utgåva 38 och bara "här, vi har ändrat! Den nya versionen av spelet har bytt ut feature X mot feature Y!" "Men… men… jag som hade lagt så mycket kraft i att förklara för folk varför feature X var så bra… Nu jäää…!"
Det var dumt av mig att ta tag i den här grejen just nu.
Det är jobbigt att vara utesluten ur ett samtal med människor som jag tycker om och som jag trodde tycker om mig. Om du inte vill använda Discord är det väl bara att låta bli? Det var så skönt utan dig. Och, ja, jo. Ni har ju rätt där. Jag är inte entitled till att få vara med. Ni får göra som ni vill. Som alltid.
Det är inte specifikt just Discord. Att grundarna till Discords förra app fick en class-action på sig för att ha spionerat&samlat in användarnas data gör inte att jag tycker att Twitch, Ventrilo, Skype helt plötsligt vore helt ok. Jag skulle vara mot dom också.
"Men 2097, varför vill du inte att ett jätteföretag ska äga vårt samtal? Kan du inte svara på det?"
När nån säger att nåt är dåligt blir folk defensiva och dissiga. På ett liknande sätt som många hatar veganer och nykterister. Jag vet inte hur jag ska komma runt det. Folk har investerat en del av sig själva i något och sen blir den saken kritiserad; det är som att både deras eget val blir kritiserat och som att en del av dom själva blir kritiserade.
Som edition wars i rollspel. Nån lägger timme upp och timme ner för att förklara varför utgåva 37 är så himla bra sen så kommer nån dragandes med utgåva 38 och bara "här, vi har ändrat! Den nya versionen av spelet har bytt ut feature X mot feature Y!" "Men… men… jag som hade lagt så mycket kraft i att förklara för folk varför feature X var så bra… Nu jäää…!"
Det var dumt av mig att ta tag i den här grejen just nu.
Nu när jag senaste veckan har plötsligt funnit mig osams med dom flesta av mina IRL-vänner på olika sätt. Har också inte träffat nån av dom på ett halvår eftersom det är smittrisk. Känner mig ensammast i världen. Ja, jag vet att jag inte är den enda i den sitsen eller att det "bara är mig det är synd om" som världen ser ut nu. Vi är många i samma båt. Men det är tungt. Så är det bara. Och många av konflikterna är snöbollar från samma grej. Jag kommit i bråk med nån, jag söker upp nån annan vän, dom säger nej vi har det bra utan dig. Jag söker upp nån annan vän, dom säger nej vi ha… osv osv GOTO 10.
Det är jobbigt att vara utesluten ur ett samtal med människor som jag tycker om och som jag trodde tycker om mig. Om du inte vill använda Discord är det väl bara att låta bli? Det var så skönt utan dig. Och, ja, jo. Ni har ju rätt där. Jag är inte entitled till att få vara med. Ni får göra som ni vill. Som alltid.