Rollspel.nu's filmklubb #400: 2020 v35

[krank]

Detta är WRNU's filmklubb för v35.

Klubben är ganska prestigelös och du får gärna vara med.

Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.

Jag brukar iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:

1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara minst en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år. UNDANTAG: Om jag har sett en film på bio och sedan köpt den, så kan filmen ses igen.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
5) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygssystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.

Mina betyg tenderar att flockas kring 4–5, eftersom jag främst ser till att se film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om.

Betyg jag satt tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.

VIKTIGT: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menas inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja relationerna i familjen Skywalker, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad som menas; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:

 

[krank]

Jag har sett 31, och Rob Zombie borde hålla sig till musiken.

Alltså, den här filmen är skit. Och inte på det sätt den försöker vara skit – det är väldigt tydligt att den siktar på något slags slafsig, trashy B-splatterhorror. Men den misslyckas ju med det.

Alltså, den är ganska blöt. Blod, spyor, svett och så vidare. Men bortsett från någon enstaka scen är ju all faktiskt gore, allt som riskerat att vara det minsta äckligt, väldigt dolt av kameran. Antingen skakar den för mycket för att man ska kunna se vad som händer – Nej, Rob, det skapar inte känsla av spänning eller kaos, bara trötthet och likgiltighet. Eller så är vinkeln fel. Eller så… Jag får nästan intrycket av att Rob antingen är för mesig för att visa lite riktig gore, eller att han helt enkelt inte har kunskapen eller budgeten för att fixa det. Oavsett vilket blir det här ungefär lika farligt som vilken hollywoodfilm som helst.

Även på andra sätt misslyckas filmen kapitalt med vad den försöker göra. Den är provocerande oprovocerande. Den försöker vara så jävla edgy men framstår mest som töntig. Jag menar, herregud, en kortvuxen person med hitlermustasch och hakkors målat på bröstet? Så jävla tryhard. Det oroar mig att det någonstans finns människor som skulle finna det här "chockerande". Det är ju bara puerilt, fånigt. Lika chockerande som ett barn i kissochbajsåldern.

Filmen har lite naket. Trött, trött, trött objektifiering som inte är det minsta objektifierande.

Alltså, en B-splatter-chockfilm får begå många fel. Man kan ursäkta dåligt skådespeleri, fula specialeffekter, bristande dramaturgi, styltigt manus. Men en sån här film får liksom inte vara tråkig. Och det är 31. Den är riktigt, riktigt tråkig. Det enda som är provocerande eller chockerande med den är hur medioker den är, hur trist.

Det finns en ljuspunkt, och det är Richard Brake. Han får ett ganska dåligt manus att jobba med, men han fyller ut det väldigt väl. Nästan alla scener med honom är åtminstone rätt trevliga, om än lika tama som resten av filmen.

BETYG: 2-/5


Åh, jag kanske ska skriva vad den handlar om: Ett gäng dönickar, tydligen något slags kringresande minicirkus, kidnappas av ett gäng rikingar för att springa runt i ett industriområde och mördas av "fantasifullt" namngivna konceptkaraktärer, typ "Psycho-head" och "Doom-head". Det finns ingenting hos någon av huvudkaraktärerna som gör att man vill att de ska överleva.

 

[krank]

Jag har sett 964 Pinocchio. Det är en… film från 1991.

Den är… ganska psykedeliskt mardrömsaktig, men på ett ganska tråkigt sätt tyvärr. Det finns någon form av osammanhängande story, det finns en del schyssta scener, men mestadels framstår det här som en lågbudget-studentfilm med märklig klippteknik, ofta alldeles för långa poänglösa scener, och vändningar som framstår som helt obegripliga/oförklarade.

Ska du se den här, förvänta dig inte en "story" i traditionell mening. Det verkar först finnas en, men efter typ en halvtimme tröttnar filmskaparna på det och sen liksom händer bara grejer. Man ska inte heller förvänta sig begripliga karaktärsmotivationer eller så.

Jag vet inte. Jag kanske bara inte förstår den. Men jag kan inte riktigt rekommendera den här. Kanske kan någon smartare än mig förklara.

BETYG: 2/5

 

[krank]

(Min summa är nu alltså: 964+31 = 995)

 

[Dr_Dängrot]

Jag har sett 31, och Rob Zombie borde hålla sig till musiken.

Alltså, den här filmen är skit. Och inte på det sätt den försöker vara skit – det är väldigt tydligt att den siktar på något slags slafsig, trashy B-splatterhorror. Men den misslyckas ju med det.

Alltså, den är ganska blöt. Blod, spyor, svett och så vidare. Men bortsett från någon enstaka scen är ju all faktiskt gore, allt som riskerat att vara det minsta äckligt, väldigt dolt av kameran. Antingen skakar den för mycket för att man ska kunna se vad som händer – Nej, Rob, det skapar inte känsla av spänning eller kaos, bara trötthet och likgiltighet. Eller så är vinkeln fel. Eller så… Jag får nästan intrycket av att Rob antingen är för mesig för att visa lite riktig gore, eller att han helt enkelt inte har kunskapen eller budgeten för att fixa det. Oavsett vilket blir det här ungefär lika farligt som vilken hollywoodfilm som helst.

Även på andra sätt misslyckas filmen kapitalt med vad den försöker göra. Den är provocerande oprovocerande. Den försöker vara så jävla edgy men framstår mest som töntig. Jag menar, herregud, en kortvuxen person med hitlermustasch och hakkors målat på bröstet? Så jävla tryhard. Det oroar mig att det någonstans finns människor som skulle finna det här "chockerande". Det är ju bara puerilt, fånigt. Lika chockerande som ett barn i kissochbajsåldern.

Filmen har lite naket. Trött, trött, trött objektifiering som inte är det minsta objektifierande.

Alltså, en B-splatter-chockfilm får begå många fel. Man kan ursäkta dåligt skådespeleri, fula specialeffekter, bristande dramaturgi, styltigt manus. Men en sån här film får liksom inte vara tråkig. Och det är 31. Den är riktigt, riktigt tråkig. Det enda som är provocerande eller chockerande med den är hur medioker den är, hur trist.

Det finns en ljuspunkt, och det är Richard Brake. Han får ett ganska dåligt manus att jobba med, men han fyller ut det väldigt väl. Nästan alla scener med honom är åtminstone rätt trevliga, om än lika tama som resten av filmen.

BETYG: 2-/5


Åh, jag kanske ska skriva vad den handlar om: Ett gäng dönickar, tydligen något slags kringresande minicirkus, kidnappas av ett gäng rikingar för att springa runt i ett industriområde och mördas av "fantasifullt" namngivna konceptkaraktärer, typ "Psycho-head" och "Doom-head". Det finns ingenting hos någon av huvudkaraktärerna som gör att man vill att de ska överleva.

Rob zombie ska precis som du säger hålla sig till musik har sett alla hens filmer så som 31, Devils rejects , house of 1000 corpses , 3 from hell ,lords of Salem och Robs take om the halloween movies och ja inte har då Rob blivit en bättre regissör med åren och detta får mig att ifrågasätta varför jag ens sett alla av hens filmer kanske en dold ådra av sadomachoism där jag gillar att plåga mig själv

 

[Dr_Dängrot]

Jag har iaf sett två avsnitt av den nya HBO serien Lovecraft country .

Serien handlar om den afroamerikanska korea krigsveteranen och pulp serie älskaren Tic (Atticus) vars far är försvunnen. Tic lämnar den rasistiska södern och kommer till Chicago i jakt på sin far Montrose där Tic slår sig ihop sin farbror George och sin barndomsvän Letita och get sig ut på jakt efter sin fader och Tics okända moders mystiska förflutna och deras resa för dom rakt in i Lovecraft country Ardham och inte Arkham Massachusetts den här gången .

Serien lägger stort fokus på och belyser 1950-talets ras relationer mellan vita och svarta och Jim Crow där varje vit person seriens afroamerikanska hjältar möter kan vara ett potentiellt monster ute efter att skada eller döda eller utnyttja våra hjältar om det så är vita rasistiska sydstats poliser till vita överklass individer.

Det enda negativa med serien som jag tycker är att det kan bli lite för mycket fokus på rasism och att det kan bli lite preachy . Det är ett viktigt budskap och vi skall aldrig glömma men vi behöver inte matas med det var 5:e sekund och alla vita personer är faktiskt inte onda imperialistiska rasistiska svin , hör o h häpna det finns faktiskt goda vita personer precis som det finns onda svarta personer .

4'5/5 och det endast för att jag upplevde att serien har ett budskap som den fösker kör ned i halsen på mig var och varannan sekund . Jag vill njuta av chtulhu mythos inte bli uppläxad om rasim

 

[krank]

Jag har nyss sett om 3000 Miles to Graceland.

På pappret borde det här vara en rätt schysst film: Ett gäng Hårda Snubbar rånar ett casino utklädda till Elvis Presley under "Elvisveckan" i Las Vegas, och sedan blir det kaos och förräderi och skott i ryggen och jävelskap resten av filmen. Soundtracket är hårdrock, Elvis och en liten smula rap. Bland skådespelarna hittar vi hårda snubbar som Kevin Kostner, Kurt Russel och Christian Slater. Courtney Cox får en liten biroll som ensamstående morsa.

Jag kan till och med uppskatta scenografin och klippningen, där den senare kännetecknas av en närmast musikvideo-liknande inställning till sammanhang. Själva huvudstoryn är ganska linjär, men klipparen stoppar hela tiden in små glimtar, ibland i fejk-slowmotion, av andra mer eller mindre relaterade grejer. Det funkar, nånstans.

Men det som inte funkar – det som jag inte alls tänkt på när jag var ung och dum och såg den här filmen första gången – är filmens monstruösa kvinnohat. Herregud vad den här filmen hatar kvinnor. Det genomsyrar den och syns i nästan varje scen. Huvudskurken som kvinnomisshandlare. De "roliga sidekicksen" som drar omotiverade kvinnohatsskämt ("vad är det smartaste som nånsin kommit ur en horas mun? Einsteins kuk"). Snuten som frågar den andra snuten, helt appropå ingenting, om han föredrar stora bröst eller gigantiska bröst. Huvudpersonen, protagonisten, som i princip bara ser kvinnor som vandrande rövar, tuttar och hål att stoppa snoppen i. Och det är inte ens bara diegetiskt kvinnohat – de fåtal kvinnor som ens är med i filmen representerar också filmskaparnas kvinnohat, genom att gestalta verkligen vedervärdiga stereotyper – lättlurade "slampor", beräknande opportunistiska lurendrejare som använder sex som vapen…

Så nä, den här filmen tyckte jag kanske var cool när jag först såg den. Jag var väl typ 20 och dum i huvudet. Hade definitivt inte börjat få upp ögonen för sexism och sådant. Men den har verkligen inte åldrats väl.

Tack och lov verkar den inte fått något speciellt bra eftermäle ändå, och bombade rätt ordentligt som biofilm.

BETYG: 2-/5

 

[krank]

(Min summa är nu: 964 + 31 + 3000 = 3995.)

 

[Jocke]

Jag har sett 31, och Rob Zombie borde hålla sig till musiken.

Alltså jag gillade verkligen House of 1000 corpses och The Devils Rejects - tyckte också ganska mycket bra om hans första Halloween film. Men de andra rullarna är väldigt svåra att tycka om. Har försökt se Lords of Salem, den tecknade filmen vad den nu heter och Halloween 2 flera gånger men det går fan inte. 31 har jag hittills stått över och det kanske jag ska fortsätta med.

 

[krank]

Jag har nu sett om The Fifth Element.

Jag skrev om en massa grejer som är bra med den förra gången, så den här gången tänker jag nämna en grej som jag tycker är dålig: Den är rätt gubbsjuk. Man kanske skulle, lite fördomsfullt, kunna kalla det en specifikt ganska fransk gubbsjuka, men egentligen vet jag inte… Jag tycker den här sortens "jag hatar inte kvinnor, jag ÄLSKAR kvinnor, vilka andras tuttar skulle jag kolla på om kvinnor inte fanns?"-gubbsjuka/sexism verkar ganska närvarande lite varstans.

Leeloo är alltså, för Dallas, "den perfekta kvinnan", va. Den perfekta kvinnan förstår alltså inte vad han säger, och han förstår inte vad hon säger. Den perfekta kvinnan är som ett barn, som behöver hans beskydd och omsorg. Den perfekta kvinnan är kickass och snygg och en superhjälte och en kosmisk varelse – men behöver fortfarande räddas av honom, så uppenbarligen är han ännu viktigare än henne.

Filmen frossar också i urringningar och rumpor. Comic reliefen är en störig snubbe som beter sig traditionellt "omanlig" och detta är tänkt att vara "roligt".

Det är möjligt att alla de där våldstäktsanklagelserna som riktats mot Luc Besson färgat min bild här en smula, och det är också möjligt att min sexism-radar är lite överkänslig efter att ha gnidits rå av det betydligt starkare och mer direkta kvinnohatet i 3000 Miles to Graceland, men… Jag kan inte låta bli att tänka att precis allting annat i Fifth Element har åldrats extremt bra, som specialeffekter och scenografi och tempo och så vidare, men just den här aspekten, gubbsjukheten, har nog inte det.

(Det är förresten lite kul att Gary Oldman tycker illa om den här filmen, trots att han är en så skojjig skurk i den. Nåväl, vem bryr sig egentligen om vad den gamle antisemiten tycker?)


Hur som helst, jag skulle inte ha några problem alls med den som argumenterar för att den inte vill se den här filmen alls pga gubbsjukheten, men för mig är den något jag kan bortse från. Allt annat är ju så himla bra, trots allt. Och snyggt. Jag velar ändå lite med betyget – jag skulle kunna se den i morgon, men…

Äh. Betyget får sitta där det sitter.

BETYG: 5-/5

 

[krank]

Och därmed, med typ 20 minuter till godo:

964 + 31 + 3000 + 5 = 4000

Och därmed har jag uppnått mitt mål för Filmklubben #400. Jag tror att jag kommer att försöka hitta ett annat sätt att fira #500…

 

[CapnZapp]

Jag har iaf sett två avsnitt av den nya HBO serien Lovecraft country .

4'5/5 och det endast för att jag upplevde att serien har ett budskap som den fösker kör ned i halsen på mig var och varannan sekund . Jag vill njuta av chtulhu mythos inte bli uppläxad om rasim

Kom hit för att denna tråd verkar vara enda stället serien diskuteras.

Gissar (efter fem avsnitt) Dr Dängrot slutat titta - det är ju inte så att serien slutat belysa den systemiska rasismen i USA...

Nåväl, vad jag egentligen ville säga är att på Chaosium har de väl insett det är dags att kasta sina existerande regelböcker och skriva en ny, upphottad upplaga... Kan tänka mig Call of Chtulhu får ett uppsving i och med serien, men också att "ren" Lovecraft* kommer uppfattas som kraftigt försoffad från och med nu. Matt Ruff är nog nöjd...

*) ja, jag vet vad jag gjorde där...

 

[CapnZapp]

Veckans avsnitt var lite för långsamt. Serien funkar bäst när man sitter gapandes med öppen mun av ren WTF-ery.