Lemur
Chatbot som låtsas vara en lemur
- Joined
- 7 Sep 2015
- Messages
- 2,619
Jag har nu hunnit läsa Kopparhavets Hjältar så startar den här tråden för att dela med mig av mina tankar samt allmänt diskutera spelet.
Här följer mina första spontana tankar:
Jag spelade, som många andra, DoD som liten spoling. Jag var dock för ung för att ta till mig särskilt mycket av spelets lore, vi improviserade mest och slog orcher i huvudet med bredsvärd lite planlöst när vi spelade.
Som vuxen rollspelare har jag ofta känt att det skulle vara roligt att ta del av det svenska rollspelsarvet men jag har inte haft någon lust att spela någon av DoD-versionerna som jag inte är särskilt förtjust i.
Kampanjvärld och fluff:
Det är något med KH som ”trycker på rätt knappar” för mig. En myllrande stor värld som kan rymma allt från saltstänkta skeppsfärder till utforskande av djupa skogar, oändliga öknar och karga berg.
Det är high-fantasy på ett sätt (det finns drakar, magi och.. ankor) men känns samtidigt inte alls lika jobbigt high-fantasy som exempelvis forgotten realms. Det ligger mer åt sword & sorcery i tonläget helt klart.
Delarna som beskriver världen har sjukt hög densitet på fakta. Det är inte helt lätt att hänga med, särskilt eftersom jag inte är bekant med Altor sedan tidigare. Får läsa vissa partier många gånger och försöka placera dem på kartan. Jag förstår att skaparna vill göra ett kompakt helikopterperspektiv här som säker kommer att fördjupas bit för bit i olika moduler framöver.
Allt är välskrivet och jag ser inget slarv, redigeringsfel eller stavfel.
Reglerna:
Har man läst något annat spel baserat på Järn så finns inga större överraskningar här.
Det är smidiga intuitiva regler och en av de få inkarnationerna av BRP som jag kan tänka mig att spela (tillsammans med WFRP kanske).
Att skapa en rollperson är snabbt och följer enkla steg, point-buy med viss slump. Inte just någon fluff med bakgrundstabeller och sånt men det stör inte mig.
På rollformuläret finns en sektion med grejer såsom födelseplats, kontakter osv. Här förmodas en fylla i fritt utifrån världsbeskrivningen antar jag.
Jag har alltid älskat exploderande tärningar för skada och det är implementeras helt grymt i KH då alla vapen ger x antal exploderande t6 i skada.
Vissa saker är lite vaga, som vad exakt som händer om en magiker får för mycket skuld, då rycks denne ut från Athos men kan ta sig tillbaka. Men hur? Är det svårt? Nästan omöjligt?
Reglerna för båtar verkar skoj och har en hel del crunch. Det verkar kul att alla spelarna får slå slag för att gemensamt åstadkomma saker. Ska bli roligt att testa. Det är bra att skeppen blir som en slags basbyggande för spelarna, det ger en extra dimension till spelet.
Övrigt:
Spelet använder zoner för att hålla koll på var folk är i strid. Det känns inte särskilt intuitivt för mig men verkar vara enklare implementerat här än i exempelvis Svärdets Sång.
Äventyren är bra, förvånansvärt nog inte särskilt nybörjarvänliga (då de ha en ganska fri struktur). Svarta Ankan är klart bättre än Krut I Lasten. Raugoner dyker upp som fiender, men hur ser de ut egentligen? Finns ingen bild och beskrivningen säger bara att de är ser ut som insekter (här känns det som om författarna förväntar sig att vi har förkunskaper från DoD).
Sammanfattningsvis:
är jag aspeppad på att få spela KH och det känns som ett spel som jag kommer att vilja återkomma till långt framöver.
Här följer mina första spontana tankar:
Jag spelade, som många andra, DoD som liten spoling. Jag var dock för ung för att ta till mig särskilt mycket av spelets lore, vi improviserade mest och slog orcher i huvudet med bredsvärd lite planlöst när vi spelade.
Som vuxen rollspelare har jag ofta känt att det skulle vara roligt att ta del av det svenska rollspelsarvet men jag har inte haft någon lust att spela någon av DoD-versionerna som jag inte är särskilt förtjust i.
Kampanjvärld och fluff:
Det är något med KH som ”trycker på rätt knappar” för mig. En myllrande stor värld som kan rymma allt från saltstänkta skeppsfärder till utforskande av djupa skogar, oändliga öknar och karga berg.
Det är high-fantasy på ett sätt (det finns drakar, magi och.. ankor) men känns samtidigt inte alls lika jobbigt high-fantasy som exempelvis forgotten realms. Det ligger mer åt sword & sorcery i tonläget helt klart.
Delarna som beskriver världen har sjukt hög densitet på fakta. Det är inte helt lätt att hänga med, särskilt eftersom jag inte är bekant med Altor sedan tidigare. Får läsa vissa partier många gånger och försöka placera dem på kartan. Jag förstår att skaparna vill göra ett kompakt helikopterperspektiv här som säker kommer att fördjupas bit för bit i olika moduler framöver.
Allt är välskrivet och jag ser inget slarv, redigeringsfel eller stavfel.
Reglerna:
Har man läst något annat spel baserat på Järn så finns inga större överraskningar här.
Det är smidiga intuitiva regler och en av de få inkarnationerna av BRP som jag kan tänka mig att spela (tillsammans med WFRP kanske).
Att skapa en rollperson är snabbt och följer enkla steg, point-buy med viss slump. Inte just någon fluff med bakgrundstabeller och sånt men det stör inte mig.
På rollformuläret finns en sektion med grejer såsom födelseplats, kontakter osv. Här förmodas en fylla i fritt utifrån världsbeskrivningen antar jag.
Jag har alltid älskat exploderande tärningar för skada och det är implementeras helt grymt i KH då alla vapen ger x antal exploderande t6 i skada.
Vissa saker är lite vaga, som vad exakt som händer om en magiker får för mycket skuld, då rycks denne ut från Athos men kan ta sig tillbaka. Men hur? Är det svårt? Nästan omöjligt?
Reglerna för båtar verkar skoj och har en hel del crunch. Det verkar kul att alla spelarna får slå slag för att gemensamt åstadkomma saker. Ska bli roligt att testa. Det är bra att skeppen blir som en slags basbyggande för spelarna, det ger en extra dimension till spelet.
Övrigt:
Spelet använder zoner för att hålla koll på var folk är i strid. Det känns inte särskilt intuitivt för mig men verkar vara enklare implementerat här än i exempelvis Svärdets Sång.
Äventyren är bra, förvånansvärt nog inte särskilt nybörjarvänliga (då de ha en ganska fri struktur). Svarta Ankan är klart bättre än Krut I Lasten. Raugoner dyker upp som fiender, men hur ser de ut egentligen? Finns ingen bild och beskrivningen säger bara att de är ser ut som insekter (här känns det som om författarna förväntar sig att vi har förkunskaper från DoD).
Sammanfattningsvis:
är jag aspeppad på att få spela KH och det känns som ett spel som jag kommer att vilja återkomma till långt framöver.
Last edited: