Krönika spelpass #41
Tzaahi skriver sitt testamente
Slutstriden närmar sig. Oavsett om jag lever eller dör så kommer det faktum att jag stridit för rättfärdig hämnd att upphöja Prezteks ande, och min om jag dör, i livet härefter. Jag kan med andra ord inte förlora.
Planen att utmana Melira och möta henne på Uara 5 går helt utan problem. Vi anlände nyligen till Uara-systemet och ligger i omloppsbana runt planeten. Det finns ett övergivet stort fraktskepp från något handelskonglomerat eller vad det nu var som också är i omloppsbana och har varit det ett tag. Efter att vi undersökt fraktskeppet hittade vi någon sorts energisignaturer på planeten nedanför. Jag antar att vi får kolla upp den härnäst.
Jag utförde "det heliga uppvaknandes ritual" tidigare idag för att påkalla uppmärksamhet från Prezteks ande, för att den ska lämna den ovärdiga sömnen och kunna uppleva de händelser som nu ska komma. Udd kastade någon besvärjelse och påstod att det inte fanns någon ande i rummet, att inget hände, men jag upplyste Udd om det faktum att religion och saker som rör den eviga själen inte kan mätas med vare sig teknik eller magi.
Nu, till mitt testamente, ifall jag skulle dö i hämndens rättmätiga tecken.
Jag, Tzaahi av Kssenjaklanen, följare av Karomya, traditionens väktare, låter härmed min sista vilja bli känd.
Mitt rökelsekar, tillverkat av en demons skalle vilken jag själv dräpt, ett föremål av prestige och vördnad, tillfaller mina föräldrar Tou och Tzonda. Må karet påminna om den ära jag inte kunde finna i min ungdom.
Till min bror Toung, som ännu inte förlåtit mig för branden som tog vår systers liv, ger jag vår systers xylofon, den med ekorrskallarna. Må de ljuva tonerna blidka ditt sinne.
Min stridsrustning, som skyddat mig väl och hjälpt mig finna ära, ger jag till Orval. Må den ge honom den pondus som krävs att vara riktig kapten efter mig, inte bara kapten på papper. Min skapelse, metall-brunteratopsen blir också Orvals. Den kommer att sakna praktisk funktion efter min död men blir en ståtlig prydnad på kommandobryggan.
Mina bokrullar som avhandlar Karomyas väg ger jag till Udd, som ofta undrat kring de värderingar vi chekotzer har. Må Udd finna vägledning och svar och förstå varför hämnd och ära är nödvändig för balansen i världen.
Till Yngtze, min mästare, ger jag mina anteckningar runt odupesten och insektoidernas stridsgas, något han kan överlämna till krigsministeriet och som kan skänka honom ära.
Till Strävtass, den störande lilla pälsbollen, ger jag familjereceptet på modets brygd eftersom han gillar starka drycker.
Till Kubwa, vår tekniker som tyvärr blivit född in i en ovärdig ras, ger jag en bön om att hans ande inte ska dömas till samma vedervärdiga straff i livet efter detta som övriga odus kommer att få, då de i orättmätig aggression anfallit det chekotzka imperiet. Må Kubwas ande nå upplysning och frid i livet efter detta.
Till Alik, vår robot ger jag disketterna med information om energipulsvapnet. Designen kanske kan modifieras och bli en del av hans moduler. Alik har, trots sitt mekaniska ursprung, hedrat sin programmering och tjänat Preztek väl.
Nå, det var väl allt. Nu ska vi resa ner till planeten och undersöka den, och eventuellt hitta energipulsvapnet. Hoppas inte Melira dröjer allt för länge. Det skulle vara en stor olägenhet att göra alla dessa förberedelser om jag varken fick döda henne eller dö själv.